Stadshusvänstern återkommunaliserar med iver

Häromveckan beslutade majoriteten i Bromma stadsdelsnämnd att avsluta entreprenadavtal med välfärdsföretaget Vardaga vad gäller Tallbackens vård- och omsorgsboende i Blackeberg. Det tycks inte vara på enda stället i staden som en återkommunalisering sker. Sanna Rayman skriver i SvD idag om några andra avslut av entreprenadavtal vad gäller äldreomsorgen.

Jag läser också i Stockholm Direkt att de rödgrönrosa planerar ett återtagande av två parklekar på Södermalm. Parklekar som idag drivs av Unga Örnar. Hade anledningen varit att organisationen är en tydlig del av arbetarrörelsen och därmed icke-partipolitiskt oberoende hade jag förstått intentionerna. Men stadens styre vill helt enkelt förfoga över fler verksamheter själva.

Återkommunaliseringen är ideologiskt betingad då Wanngård mfl har beslutat sig för att driva mer i kommunal regi. På samma sätt har LOV dragits tillbaka i socialdemokratiska Södertälje, enligt Maria Ludvigsson.

Alla dessa återkommunaliseringar sker givetvis på bekostnad av valfrihet och självbestämmande för de äldsta och sköraste i Bromma, barn och familjer på Södermalm respektive hemtjänstbrukande södertäljebor. Och förlusterna för både samhället och brukarna är stora, enligt mig.

För de äldre i Bromma innebär det mindre valfrihet. Framför allt blir det svårare att välja bort det kommunala vård- och omsorgsboendet, vilket måste vara möjligt.

Staden tycks jobba efter devisen "själv är bäste dräng", men ensam är inte stark. När man får in andra aktörer uppstår en positiv konkurrens som skapar effektivitet. Konkurrensen gör att alla aktörer måste bemöda sig sitt yttersta för att leverera god service och bra bemötande. Givetvis tävlar aktörerna om att göra det lilla extra för sina kunder. Konkurrensen är alltså kvalitetsdrivande.

Dessutom är det positivt när ägandet fördelas bland flera. Systemet blir mindre sårbart, utifall att någon av aktörerna skulle falla kvalitetsmässigt. Företagandet i sig i välfärden är positivt, hävdar jag. Även för de anställda inom välfärden skapas en valfrihet av olika arbetsgivare.

Hos en privat aktör är flexibiliteten större, då företagaren har möjlighet att förfoga över sina resurser. Den kommunala sektorn är större och klumpigare, rentav ovig, med anledning av sitt politiska styrsystem. Anders W Jonsson talade på Stockholmscenterns politikpub i förra veckan och sa att om tio-femton år kommer valfriheten vara en självklarhet överallt då han trodde att till och med vänsterpartierna inser att det är en naturlig del av folks vardag.

När det gäller parklekarna missar ju staden den kontaktyta som föreningen har med sin övriga verksamhet. Nästan alla föreningar anordnar läger och kurser som medlemmarna bjuds in till. Detta är en del i civilsamhället som just föreningslivet - och inte staden - ska ägna sig åt. Med kommunala parklekar blir verksamheten fritidsgård och just inget mer. När civilsamhället släpps in för att driva aktiviteter uppstår ett mervärde, vilket staden nu säger nej till.

Jag menar att man snarare ska se efter vilka branscher och kommunala tjänster som skulle kunna öppnas upp för ytterligare konkurrens.

Drastiskt beslut om avslut av entreprenadavtal

Ikväll var det möte med Bromma stadsdelsnämnd. På föredragningslistan stod bland annat "Verksamhetsuppföljning och avslut av entreprenadavtal för Tallbackens vård- och omsorgsboende".

Det råder god kvalitet på vård- och omsorgsboendet, enligt verksamhetsuppföljningen. Enligt tjänsteutlåtandet beror avslutet på samordningsfördelar, men det finns inte någon konsekvensanalys och inte heller någon ekonomisk kalkyl att ta ställning till. Vänsterpartiets äldreborgarråd Clara Lindblom menar enligt Sveriges Radio att det är "helt i linje med stadshusets nya inriktning" och det bekräftade Vänsterpartiet i stadsdelsnämnden, samtidigt som man menar att beslutet inte är ideologiskt. Mitt svar blev att "ja, vi föredrar fördelat ägande".

För Centerpartiets del framförde jag kritik om att det blir svårare för de äldre att välja och välja bort, att man prioriterar stordrift istället för småskalighet, att mångfalden vad gäller vård- och omsorgsboenden blir mindre, att man inte har någon plan för hur varken överförandet ska gå till eller hur man ska upprätthålla kvaliteten under tiden. Det handlar inte bara om att stadsdelen ska försöka att "ta över personal", utan om att också behålla ett uppskattat koncept som Silverhemmen har utformat.

Jag beklagar beslutet djupt för alla de äldres skull. Men det handlar också om att vindarna sedan i september blåser hårdare för de välfärdsföretag som har bidragit till konkurrens och kvalitetsutveckling.

Nedan följer det särskilda uttalande som Alliansen lade i samband med ärendet:

"Mot bakgrund av den överenskommelse som finns i Stadshuset efter majoritetsskifte lämnar Alliansen ärendet utan eget ställningstagande vad gäller avslut av entreprenadavtal för Tallbackens vård- och omsorgsboende.

Kvaliteten i verksamheten för de hundra brukarna på Tallbackens vård- och omsorgsboende är god. I ärendet presenteras varken konsekvensanalys eller kalkyl för lönsamheten vad gäller samordningsfördelarna, vilket Alliansen hade önskat innan ett eventuellt beslut om avslut fattas.  Dessutom är det väldigt osäkert när tillagningsköket vid Mälarbacken kommer på plats.

I och med ett avslut av entreprenadavtalet kommer Bromma stadsdelsnämnd få det svårt att upprätthålla mångfalden och valfriheten för Brommas äldre."

 

Bra förhandling av Lööf om långsiktigt ägande i välfärden

Idag initierade regeringen en utredning om varaktigt ägande inom friskolebranschen. Finansmarknadsminister Peter Norman skriver om tilläggsutredningen på DN debatt: Långsiktighet för friskolor utreds

Målet är att utforma ett regelverk där kunnighet och engagemang hos aktörerna fokuseras. "Utbildning, sjukvård och omsorg ska bedrivas ansvarsfullt, effektivt och långsiktigt." skriver Norman. Utgångspunkten för utredningen är att inte någon ägarform ska uteslutas. Däremot ska utredningen bedöma om motsvarande kriterier skulle kunna gälla andra välfärdsformer som sjukvård och omsorg.

Funderingar som jag får är om förslagen om långsiktighet kan sätta käppar i hjulen för kvinnor i medelåldern som på toppen i sin karriär väljer att starta välfärdsbolag. Eller om det skrämmer den som är idéspruta och uppstartare - istället för förvaltare. Eller om det kommer att gälla företag som mitt. Jag vill inte viga hela mitt liv åt en sak, utan är villig att pröva på nytt när tillfällen ges. Vågar man hoppa av en tjänst för att starta ett eget företag inom välfärden om man inte vet om vingarna bär? Det är väl frågor som utredningen kommer att besvara i november.

Detta är i alla fall en väldigt bra förhandling av Centerpartiet och Annie Lööf. Det är en viktig signal om att inte någon ägarform ska försvinna/slopas. Det är också en viktig signal till dem som ska välja skola inför hösten: Förutsättningarna för din skola finns kvar, åtminstone om Alliansen får förnyat förtroende. Vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan tänkas hitta på - och eventuellt med stöd av Vänsterpartiet - är svårt att veta, men jag har inte hört något annat än att Jonas Sjöstedt står kvar vid sin ståndpunkt om riskkapitalbolag och vinster i välfärden.

Men LO har idag föreslagit att begränsa etableringsfriheten så att det är upp till kommunens politiker att lägga in sitt veto mot etableringar, dvs sätta sig över din och min rätt att rösta med fötterna. En politisk pekpinne mot marknadsekonomin. Man vill också ha kriterier för kvalitet, trots en Skolinspektion som bedömer skolor enligt 150 punkter och trots Socialstyrelsens alla riktlinjer. Här - däremot - är det lokal viktigt, som tex Stockholm stads Jämför Service, där man sätter upp kvalitetsmått som brukarna kan jämföra med varandra. LO vill också, givetvis, ha tvång på kollektivavtal, vilket inskränker rätten att förfoga över sina resurser för företagaren med få anställda.

Om välfärdsföretag, riskkapital och skatter i fullmäktige

Igår var det dags för kommunfullmäktige i Rådssalen igen. Stina Bengtsson, Christer Mellstrand och jag tjänstgjorde för Centerpartiets räkning. Christer höll ett anförande vad gäller att Krillans Krog längs med Drottningholmsvägen bebyggs med 170 lägenheter. Kristinebergs slottspark blir inlemmad och Kungsholmen förtätas. Bostadsrätterna blir ett gott tillskott till en hållbar, tät stad.

En motion från Vänsterpartiet föranledde mig till att hålla anförande och ta repliker kring riskkapitalbolag, kvalitet i välfärden och vinst för välfärdsföretag (det talade ordet gäller):

"Ann-Margrethe Livh vill ha in i stadens uppförandekod och i sina anvisningar för konkurrensutsättning att våra leverantörer inte får ha någon koppling till företag som är baserade i sk skatteparadis. I sann vänsterpartianda vill man hellre diskutera kapital än kvalitet.

Det vore olyckligt om Stockholm stad skulle införa andra regler än de nationella vad gäller avdrag för räntor osv. Regeringen såg ju över frågan i fjol i svallvågorna av den mediala debatten och lämnade i juni en remiss i frågan till lagrådet och vi såg i budget för 2013 att avdrag för räntesnurror stoppades. Man räknar med att 6 miljarder i skatteintäkter kommer in. Givetvis måste företagen i Stockholm ha samma villkor som företag i övriga Sverige. Dessutom skulle en sådan här klausul innebära ökad administration där staden skulle sitta och lusläsa bolagens bokslut för att kolla upp om klausulen följs. Det är orimligt. Jag vill hellre att stockholmarnas skattemedel går till välfärd istället för administration.

Det är allvarligt att Vänsterpartiet fortsätter att skada välfärden genom att svartmåla välfärdsföretagarna. Hela denna debatt ligger givetvis i linje med att Vänsterpartiet vill stoppa vinst i välfärden, trots att vinsterna efter bolagsskatt i genomsnitt ligger på 4 %. Det här är ju buffertar som krävs inför svårare tider. Det finns inte någon möjlighet att förlita sig till att kommunen eller landstinget kan täcka upp när man går back för att kundunderlaget minskar.

Det finns många sidor av Vänsterpartiets förslag. Ni vill inskränka äganderätten för företag. De ska inte kunna göra vad de vill för sina upparbetade kapital. Risken med att införa sådana här detaljerade förslag som inskränker äganderätten är att de som verkligen vill hitta kryphål gör det och kan gå runt bestämmelser på andra sätt.

När Vänsterpartiet vill förbjuda vinst vill ni också att de anställda i välfärden ska slösa med pengar. Om man nu håller på att gå med ett plusresultat – varför ska man då köpa in böcker eller blöjor eller kurser som det inte finns behov av? För det är ju vad konsekvensen av Vänsterpartiets förslag blir. Man får inte gå med vinst, men har genomfört en effektiv verksamhet och då måste man handla upp pengarna. Det är slöseri med skattebetalarnas pengar, hävdar jag.

Vänsterpartiet sprider också ett antal myter med sådana här motioner: Skatt betalas visst i Sverige av välfärdsföretagen. En anställd genererar inkomstskatt till den kommun där han/hon bor. Företaget betalar arbetsgivaravgifter/sociala avgifter till staten. Samt moms på varor och tjänster till staten.

Konkurrensen inom välfärden är positiv då den gör att metoder förfinas, bemötandet förbättras och även tillgängligheten ökar."

Jag har tidigare skrivit om vinster i välfärden på Newsmill och i DN. Jag skrev i fjol dessutom en motion om riskkapital, vilken bifölls och som jag uppfattar har besvarats i och med att man såg över räntesnurrorna och sänkte bolagsskatten.

Det är väldigt allvarligt när företag och företagande misstänkliggörs. Det skapar sämre förutsättningar för kommande generationer att starta och driva företag, då det påverkar människor i vardagen. Debatten handlar om en liten del av vad privata utförare inom vård, skola och omsorg tar ut vinst i. Medan bygg- och IT-företag får förfoga fritt över sina pengar - som också förvärvas genom effektiva byggnationer och upphandlingar - ifrågasätts en bransch där 80 % av både vd/driftledare och de som jobbar på golvet är kvinnor. Åtta ledande välfärdsföretagare sade igår ifrån i frågan på SVT debatt genom att bilda en Grupp 8.

Offentliga marknaden - vinst i välfärden

Idag var jag åhörare på ett seminarium som Dagens Samhälle arrangerade. Temat var vinster i välfärden och den offentliga marknaden. Redan förra året gjorde tidningen en sammanställning om välfärdsföretag. Idag presenterades den nya rapporten som visar hur kommunernas upphandlade varor och tjänster ser ut. Den offentliga marknaden värderas till 860 miljarder kronor. De största bolagen utifrån omsättningen är enligt följande: Skanska, NCC, PEAB, Carema, Praktikertjänst, Nobina Sverige, Attendo samt Atea.

De branscher som är störst är i fallande ordning: Bygg (90 miljarder kr), IT (47 miljarder kr), skola & barnomsorg (38), fastigheter (38), läkemedel (33), kollektivtrafik (31), omsorg (31), sjukvård (22) och energi (20). Det största företaget är dock staten själv. 183 000 personer arbetar i de statligt ägda bolagen. Vinsten före skatt uppgick till 51 miljarder för 2011.

Man skriver i rapporten: "Den offentliga sektorn och det privata näringslivet är intimt sammanflätade. Näringslivet genererar skatter som finansierar det offentliga. Kommuner, landsting och stat köper i sin tur varor och tjänster för enorma belopp av företagen. Denna arena är vad Dagens Samhälle valt att kalla den offentliga marknaden."

Presentationen efterföljdes av en paneldiskussion där företrädare för LO, Famna, Praktikertjänst och Carema deltog. LO-representanten var konsekvent emot vinst. Ett resonemang jag har väldigt svårt att förstå. Troligen buffrar man pengar inom LO också för att spara till tex valår för att stärka upp det Socialdemokratiska Arbetarpartiet. Och man gör väl inte några onödiga kampanjer i slutet av året just för att man inte får gå med vinst för medlemmarna? Det skulle ju snarare vara oansvarigt, menar jag.

Famna förklarade hur man inom föreningar måste gå med överskott varje år. Däremot kommer ju överskottet verksamheten automatiskt till del, något som den oftast gör i välfärdsföretag också. Enligt Dagens Samhälles rapport delades enligt årsredovisningarna inga vinster ut till ägarna av företag inom vård-skola-omsorg under 2011. Hela rörelseresultatet uppgick till 5-6 %, som ligger 4 % under näringslivet i övrigt. Man måste ju göra överskott vissa år för att kunna göra investeringar andra år. Carema menade att man står inför fastighetsrenoveringar av alla sina äldreboenden, något som kräver miljardtals kronor och som man alltså måste ha pengar till. Självklart kommer en sådan renovering den boende till del med högre standard. Givetvis måste företaget kunna gå med plus för framtida utmaningar.

Alldeles för sällan talas det om kommunal konkurs, dvs när inte kommunal verksamhet håller budget och kommunen måste skjuta till medel. Alldeles för sällan pratas det om att även kvalitetsbrister förekommer i kommunal regi. Uppföljningen av kvalitet och även ekonomi ska givetvis vara lika tuffa oavsett utförare.

LO:s nonprofit-förslag är oförskämt och orealistiskt

Jag skriver idag på Newsmill om LO:s non-profit-förslag vad gäller vinst i välfärden som jag anser är oförskämt och orealistiskt. Du kan läsa här. Jag skriver om förädlingsvärde, kvalitet, valfrihet och risken med att införa nonprofit.

Alliansuppdraget är jobben och kvalitet i välfärden

Idag skriver Alliansens fyra partisekreterare på SvD Brännpunkt om att Väljarna vill se ett utvecklat allianssamarbete.

Det är självklart att Alliansen gemensamt, men för respektive partis storlek, ska söka väljarnas förtroende pånytt i valet 2014. Den opinionsundersökning som har gjorts visar att de olika allianspartierna har störst förtroende för sina respektive profilfrågor. För Centerpartiets del är det miljö och företagande.

Nu återstår en process där de fyra partierna måste formulera en vision och en berättelse om vilket Sverige vi vill se och alltså forma om vi får förnyat förtroende på dels riksplanet, dels i Stockholm. Där är vägskälen tydliga. Ska vi fortsätta på den inslagna vägen med att sitta stilla i båten vad gäller att röra arbetsrätten? Ska vi höja kvalitetskraven i äldreomsorgen eller nöja oss med befintliga krav och tillsyn? Ska ett femte jobbskatteavdrag signalera högre jobbgrad eller ska företagsbeskattningen minska?

De viktiga reformerna finns på nationell nivå. Lösningarna hänger på hur problembilden tolkas, men också vilka grupper man vill prioritera och förbättra för. Centerpartiet står tydligt upp för den som står utanför arbetsmarknaden.

Den som vill höja rösten för den som står utanför arbetsmarknaden, som tex Annie Lööf gör flertalet gånger i debatten, ser att dagens arbetsrätt stänger ute ungdomar, funktionsnedsatta och personer som kommit sent till Sverige. Lösningen är inte bara att fler söker jobb på en överhopad Arbetsförmedlingen, utan vi måste konkurrensutsätta den instans som förmedlar såpass jobb per anställd. Vi måste, som Lööf säger i tidningen Föräldrakraft, i kommunerna skapa förutsättningar för funktionsnedsatta att komma in på arbetsmarknaden genom tex sociala företag.

Man måste givetvis också fundera över vad som skulle göra att de som redan har jobb kan jobba mer för att vi ska få in mer pengar i skattekistan. Pengar som kan höja kvaliteten i vår välfärd ytterligare. Att då ta bort den menlösa värnskatten är ett första steg. Enligt Långtidsutredningen bringar den inte alls in de summor man kan tro, utan är bara någon form av förlegat fördelningsinstrument, som bygger på den gamla socialdemokratiska föreställningen att livet blir rättvist om den som har mycket ska få mindre. Istället gynnar skatten varken flit eller mer arbete.

Centerpartiet initierade RUT-avdraget och nu senast fick vi igenom en sänkning av restaurangmomsen i budgeten. Många är de RUT-företag som har poppat upp och många är de som åtnjuter RUT-tjänster idag. När det gäller restaurangmomsen gäller det att visa på siffror om att många unga har kunnat komma över tröskeln in i värmen till ett första jobb. Genom att få visa framfötterna kan de skaffa sig erfarenhet och referenser, som en grund inför framtida arbete och studier. Tack vare Centerpartiet och Alliansen går x antal ungdomar hem från jobbet varje eftermiddag raka i ryggen och kan bidra till familjens hushållskassa, som gör att kanske föräldrarna kan unna den äldre generationen en RUT-tjänst en gång i veckan och istället satsa på kvalitetstid med mormor eller farfar genom att läsa högt i en bok, ta en promenad i vårsolen eller köra ut en runda genom samhället och avsluta med en två-rätters middag på ortens värdshus.

Jag tror - men är inte helt säker - att man med goda bilder och berättelser kan måla upp framtidsvisioner för olika grupper, utan att ställa dem emot varandra. På så sätt kan man som Allians ta bort både värnskatten och göra avdrag för RIT-tjänster sk IT-tjänster i hemmet. Företagandet är ett medel för att nå målet: Livskvalitet. Då måste företagandets villkor vara ännu rimligare.

Den andra stora kuggen i livshjulet är kvalitet. Kvalitet i skolan och förskolan, i vården och äldreomsorgen. Kvalitet på biblioteket och på lekplatsen, i simhallen och kollektivtrafiken. Kvalitetskriterierna är olika för olika välfärdssfärer. De måste identifieras utifrån brukarna och sedan fokuseras och garanteras.

Utförandeformen ska inte spela någon roll, men ett är säkert: Om kommun, landsting och stat ska vara de som i högre grad blir bättre beställare av välfärdstjänster måste man kanske överlåta driften till andra aktörer. Dels för en professionell, objektiv granskning och tillsyn, dels för att man ska bli spjutspets i att göra tillsyn och återrapportera till de som beställer/styr, politikerna. Vi politiker måste vara fenor på att ställa rätt frågor och att se och förstå uppföljningar och kvalitetsgranskningar. Jag tror att det är här det förnyade allianssamarbetets frö kan börja gro. I att just vara överens om vad som är kvalitet i välfärden och därefter fundera över hur pengarna ska rulla in i skattekistan för att kunna finansiera det gemensamma. Eller så finns det två spår som är så nära sammanflätade och tvinnade i varandra, obönhörligt beroende av varandra: Det ekonomiska och kvalitetsspåret.

Thomas Böhlmark och Kent Persson bloggar också.

Egenmakten för äldre i fokus för Lööf

Jag har förmånen att delta i Centerpartiets kommundagar i Västerås. En av höjdpunkterna är givetvis partiledarens inledningstal. Annie Lööf ägnade hela sitt tal åt självbestämmande för äldre och deras egenmakt i vardagen. Vi ska givetvis fokusera kvalitet i välfärden. Lööf presenterade några förslag för bättre kvalitet och mer egenmakt för äldre:

• Inför en äldrepeng där etableringsfrihet råder. Enbart fem kommuner i Sverige erbjuder idag sina äldre att välja boende.
• Låt anmälningar till Socialstyrelsen i större utsträckning leda till inspektioner. En studie visar att enbart sex procent av anmälningarna leder till inspektioner.
• Inför en stimulanspeng till de personer som erbjuder äldreguider dvs serviceenheter som visar de äldre på vilka kvaliteter och inriktningar de olika boendena har.
• Inför ett totalt meddelarskydd där personer som varnar för missförhållanden helt kan vara anonyma.
• Alla kommuner ska också bli skyldiga att införa en ersättning till de äldre som har fått vänta orimligt länge.

Lööfs tal handlade om att Centerpartiet är ett möjlighetsinriktat parti som ser problemen och vågar hitta lösningar. En av de större frågorna är just nu en äldreomsorg där våra äldre måste få verklig vardagsmakt och möjligheten till valfrihet. Jag är mycket glad över Lööfs prioriteringar i inriktningen. Diskussionen ska inte handla om driftform, utan om kvalitet. De bästa kvalitetsgranskarna är brukarna. Då måste även alla äldreboendena vara med i den nationella kvalitetsgranskningen. Otroligt viktiga frågor och genomtänkta förslag som kan vara av stor betydelse inför valet 2014.

Lex Sarah i skolan kan ge bättre kvalitet

I veckan visade Utbildningsradion programmet "Världens bästa skitskola" som bland annat visade på hur en fristående skolkoncern har vuxit snabbt, blivit uppköpt av ett riskkapitalistbolag och på sina håll bedriver undervisning med ytterst dålig kvalitet. Programmet visade också att kommunala skolor med få sökande har lagts ned, då inte ekonomin går ihop, dvs konsekvensen av kundvalsmodellen och det fria skolvalet. Det är lätt att bli upprörd när företagare utomlands bedriver dålig undervisning som riskerar att skapa ett utanförskap hos ungdomar som har låg måluppfyllelse eller får glädjebetyg utan innehåll. En fullständig utbildning är en stor friskhetsfaktor, medan motsatsen riskerar att skapa ohälsa och bidragsberoende. En Lex Sarah inom skolan borde införas, något jag återkommer till.

Det positiva med debatten är att diskussionen om kvalitet och tillsyn sätts i fokus, även om det ofta kantrar över till förmån för vinstdiskussionen. Skolinspektionen har fått starkare muskler sedan Alliansen tillträdde och kan dra in skolors tillstånd. I Stockholm har Alliansen formulerat mått för kvalitet som redovisas på Jämför Service som är tillgänglig för brukarna på internet. Meritvärdesgenomsnitt, andel behöriga lärare och andel elevers upplevda trivsel, lärarnas skicklighet, trygghet och studiero redovisas och kan följas av föräldrar och elever.

Det negativa med debatten är att de välfärdsföretagare som bedriver kvalitativt sett god verksamhet med gott bemötande och hög kvalitet - som ibland är mer effektiv än kommunens och därmed genererar en vinst - drabbas och dras över samma kam som de som har begått misstag. Det som inte alls uppmärksammas i debatten är den insats av kapital, engagemang, egen tid och kompetens som välfärdsföretagarna initialt investerar i verksamheter. Detta är risker som i inledningsskedet tas av människor av kött och blod och kan ge vem som helst sömnlöshet då det alltsom oftast inte finns någon försäkran om att brukarna väljer just den skolan eller vårdinrättningen.

Det finns både likheter och skillnader mellan skolan och äldrevården. Kvaliteten måste vara det som främst förenar all typ av skattefinansierad välfärdsverksamhet. Både förskolan och skolan i Stockholm går under kundvalsmodellen, vilket innebär att en skolpeng följer barnet till den förskola eller skola som har valts. Den kommunala förskolan och skolan följs upp av både Skolinspektionen samt stadsdelsnämnderna respektive Utbildningsförvaltningen. De fristående förskoleaktörerna följs upp och inspekteras av staden, medan de fristående skolorna lyder under Skolinspektionen. Äldrevården är upphandlad enligt avtal. Detta gör att kommunen har ett större ansvar för platser uppköpta på entreprenad, vilket kräver kontinuerlig uppföljning av avtalen av MAS, medicinskt ansvarig sjuksköterska. Det ska bli spännande att se hur den utlovade äldrepengsmodellen ska utformas framöver.

I äldrevården förekommer sk Lex Sarah-anmälningar till Socialstyrelsen, något som jag och Centerpartiet efterlyser i förskola och skola: Skolan behöver en egen lex Sarah. Mitt debattinlägg skrev även Skoljobb och Skolvärlden om.

Johannes Åman skriver i dag i DN om UR-programmet och fenomenet vinst i välfärden.

En vd för ett privat äldreboende skriver också i SvD om kvalitetskontroll som måste ske i verksamheten, där kritiken riktas mot socialdemokraternas krav på minimibemanning: Skrivbordskontroll leder inte till kvalitet.

Ett hjärta rött, Martin Moberg, (S)ebastians tankar bloggar också i frågan.

Kvalitet och vinst i välfärden

Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson tar idag på DN debatt parti för kvaliteten i vård och skola på ett föredömligt sätt. Det är en viktig aspekt av vinstdebatten han för. Arthursson skriver:

"Vinsten kan vara en drivkraft. Men oftast är det andra starka drivkrafter som ligger bakom, framför allt att få pröva sina egna idéer om hur kvaliteten i skolan kan höjas. Mångfalden uppmuntrar innovationer och leder till högre kvalitet. Frågan som skeptikerna bör ställa sig är om privata högstadieskolor och vårdcentraler generellt uppnår bättre resultat trots eller tack vare möjligheten att gå med vinst."

Johan Hedin bloggar också.

Vinst möjliggör kvalitetsutveckling

Vinst i välfärd debatteras vidare. Idag skriver vd för Kunskapsskolan, vd för Praktikertjänst samt forskare om frågan: Förbud mot vinst hindrar utveckling

Artikelförfattarna spräcker hål på myten om att vinst och kvalitet skulle stå i motsats till varandra. De förklarar att vinsten är förutsättningen för utveckling. Och så är det ju: Vinsten blir en buffert. Vinsten ger möjlighet till investeringar. Vinsten möjliggör ett uttag för kompensation av tidigare tid som investerats.

S kriskommission föranleder denna artikel och den debatt som uppkommit igen, men också en utredning som ska göras i frågan. Rossana Dinamarca (v) väjer inte vinstförbud. Lars Ohly uttalade sig igår positivt till S-valberedningens förslag om Håkan Juholt som ny partiledare för S, då denne skulle vara för vinstförbud.

Jag hävdar att jante-lagen och bristen på kunskap om företagande hos gemene man också förvärrar synen på företagare. Vinstdebatten är ett exempel där individens initiativ, innovationer och insatser kontra kollektivets krabbkultur (alla ska hålla sig i korgen) ställs på sin spets. Jag vill se ett samhälle där människor får lyckas och gå före. Då måste vi tillåta vinst i välfärdsföretag.

Svenskt Näringsliv presenterar idag en bok som heter "Vits med vinsten". Debatten fortsätter.

Förskoledagarna med kvalitet i fokus

Fristående förskolor utgör nitton procent av förskoleverksamheten i Sverige. I grannlandet Norge står de för hälften av verksamheten. Här i Bromma har nästan 40 % av föräldrarna valt en fristående verksamhet. De är viktiga för barnomsorgsgarantin och för att sätta fokus på kvalitet i verksamheten. Det finns också en poäng med att ägandet delas. Engagemanget ökar. Inflytandet blir större och beslutsvägarna blir kortare.

Idag och imorgon arrangeras Förskoledagarna i Stockholm av Sefif. Innehållet var mässutställning, scenframträdanden och anföranden från engagerade människor. Förskoleminister Nyamko Sabuni invigde dagarna i morse, vilket jag dock missade.

Ett viktigt riksnätverk för Fria Förskolor lanserades. När debattens vågor går höga kring negativa aspekter av misslyckade förskoleverksamheter måste det ges en stark motbild.

Jag lyssnade till Almegas vd Ulf Lindberg samt Solveig Sunnebo som är VD för förskoleföretaget Helianthus. Sunnebo stärker på ett betydelsefullt sätt en hel bransch med sin rättframhet och tydlighet som ledare och företagare.

Jag informerade mig också om Kommunals kampanj kring föräldrars upplevelser av flexibilitet kring öppettider mm. Något som även Sanna Rayman skriver om. Självklart måste brukartillvändheten vara stor i skattefinansierad välfärd. Personalen är medel för att nå målet om trygga, nyfikna, kunniga barn, såväl som föräldrar som känner sig trygga och lugna på sina arbeten. Nog måste det redan idag finnas möjlighet att inom ramen för flerfamiljssystem att anordna nattliga daghem osv, än att varje stadsdel ska pussla ihop varsin verksamhet.

Lärarförbundet bloggar också. Moderaterna var också närvarande.

Låt kvinnor tjäna pengar

I Aftonbladet går idag att läsa om Solveig Sunnebo som efter tjugofem år i kommunal förskoleverksamhet kände att det var dags att starta en egen verksamhet, en fristående förskola. Välfärdsföretaget heter Helianthus.

Sunnebos idé går ut på att barnen har bussen som hemvist och att pedagogerna planerar utflykter och museibesök varje dag. Och Helianthus VD, Solveig Sunnebo, skriver det: Jag vill tjäna pengar på mina dagisbussar.

Jag förstår att Sunnebo vill tjäna pengar på sin briljanta idé som säkerligen ger föräldrar och barn, samt pedagoger ett mervärde i tillvaron. Jag förstår att Sunnebo har haft en startsträcka med tid som har varit obetald, energi som dödats av initial administration i form av tillstånd mm, engagemang som fått sig en knäck av bakåtsträvare och jante-människor samt att hon investerat ett visst mått av eget kapital eller tagit lån för att få råd med den första bussen. Dessutom har hon satt sin heder på spel: Kommer hon att lyckas?

Det tråkiga är att kvinnor fortfarande måste försvara ett motiv med en vinst. Det måste alltid finnas någon form av godhet bakom kvinnans avsikter. I Sunnebos fall har vinsten gjort att hon har råd att driva idéutbyte och -utveckling även i internationella sammanhang. Detta höjer statusen för förskoleverksamheten som sådan, vilket är betydelsefullt.

Tyvärr är det så att vinst i välfärdsföretag ifrågasätts, framför allt av Vänsterpartiet, men även inom Socialdemokraterna. Det skulle vara förödande för kvinnors företagande, då det är just inom de mjuka näringarna som kvinnor startar upp. Men låt även kvinnor bli rika på sina idéer.

Välfärdsföretags tillväxtvillkor

DN:s ledarsida problematiserar idag tillväxthastigheten av friskolor. Man konstaterar att det inte handlar om ja eller nej till friskolor, utan egentligen om hur regelverket, tillsynen och inspektionen ska se ut runtomkring. När en friskola måst lägga ned på grund av en bottenkörd ekonomi eller dålig kvalitet ska kommunen stå redo med en organisation som säkrar medborgarna en utbildning.

Tankemässigt skulle det kunna vara en annan godkänd välfärdsföretagare som står i kommunens välfärdsföretagarkö som står redo att gripa in. Om man nu inte ser kommunen som den sista räddningsplankan, den övergripande beskyddaren, utan istället arbetar för likvärdiga villkor och önskar sprida ägandet för ett starkare samhälle. Kanske går det vid en friskolenedläggning lättare och smidigare för en annan fristående aktör att vara snabb och fatta de beslut som behövs, än det gör för en kommunal organisation där ärenden måste förhandlas, beredas och fattas beslut kring. Det måste vara ett alternativ.

Välfärdsföretagstillväxten kan bli ett problem så fort en pedagogik får monopol i det geografiska området. Men det monopolet är inte värre än det som kommunen innehaft sedan folkskolan grundades 1842. Om en generation väljer alternativet så att det blir ett monopol, som senare generationer måste leva med är inte valfriheten optimal. Välfärdsföretagstillväxt är ett stort problem om kvaliteten inte håller. Men ska vi villkora tillväxt hos välfärdsföretag genom att göra begränsningar? Det står mig främmande.

Frågan om snabb tillväxt inom en välfärdssektor kommer att komma upp inom vården, socialpsykiatrin och övriga konkurrensutsatta sektorer inom några år. Därför bör den utredning som ska tillsättas av regeringen bredda sitt perspektiv till att handla om kvalitet och kvalitetstillsyn inom såväl kommunal verksamhet som välfärdsföretagande.

Vilken välfärdsföretagande kvinna inom vårdsektorn vinner?

Den 8 mars är det Internationella Kvinnodagen. Då vill Centerpartiet i Stockholms läns landsting i samarbete med Stockholms Centerkvinnor med tårta och diplom uppmärksamma kvinnor som framgångsrikt driver företag inom hälso- och sjukvård eller tandvård.

Det är ett mycket utmärkt sätt att lyfta fram kvinnor som kan bli förebilder för andra företagande kvinnor, menar jag. Det är också ett optimalt sätt att bedriva jämställdhetspolitik på, enligt mig. Genom uppmuntran och synliggörande. Dessutom understödjer det Olofssons målmedvetna jobb.

"Sverige är ett av världens mest jämställda länder, men trots detta är kvinnors företagande mycket lågt. På varje kvinna som driver företag går det tre män. Men andelen kvinnor som driver företag ökar, inte minst inom vård- och omsorgssektorn. Enligt uppgifter från myndigheten Tillväxtanalys stod kvinnorna för över 60 % av allt nyföretagande inom vård och omsorg under 2009. Fler utförare inom välfärdssektorn bidrar även till utvecklingen av en förnyad och förbättrad välfärd med ökad valfrihet för medborgaren. Därför vi vill vi på Internationella Kvinnodagen uppmärksamma företagande kvinnor som verkar inom hälso- sjukvård och tandvård, och efterlyser kandidater till denna utmärkelse." skriver de.

Tävlingen går till enligt följande: Om du känner till en kvinna som driver vårdföretag och som du tycker gör sig förtjänt av utmärkelsen, mejla namn på personen och företaget samt en kort motivering till anna.jonasson@politik.sll.se senast den 3 mars.

En jury bestående av Gustav Andersson - landstingsråd i Stockholms läns landsting, Catrin Mattsson - ordförande i Stockholms läns landstings tandvårdsberedning, Stina Bengtsson - ordförande för Stockholms Centerkvinnor samt Chris Druid - ordförande för Centerkvinnorna i Stockholms län, kommer sedan att kora en vinnare bland de nominerade.

Entreprenörer finansierar välfärden

Och PJ Anders Linder ger oss ett perspektiv på välfärdsföretagandet. Med anledning av en krönika i Dagens Samhälle: Entreprenörer finansierar välfärden

Det är ett himla hackande från oppositionen på välfärdsföretagande och deras vinster, men tydligen har stora industrier som Scania, Volvo, Saab osv byggts upp av stora offentliga beställningar, på samma sätt som nu välfärdsindustrin sysselsätter x antal personer och producerar kunskap med kvalitet på löpande band. Vem ifrågasätter om Volvo går med vinst och ger utdelning till medarbetare eller investerar i nya lokaler eller nya maskiner?

Hur mycket skattemedel som går till förskola, skola, äldreomsorg genererar Volvo?

Nej, inte alla sköter sina kort väl. Men istället för att dra alla fristående förskolor och skolor över en kam bör just denne hängas ut och förlora sitt näringstillstånd. På samma sätt som det borde finnas en sajt med internationellt sett dåliga arbetsgivare - tex bärplockare. Men på samma sätt som vi ser en brottsling som en individ måste en fristående aktör som inte håller måttet ses som en individ som får stå för sitt misslyckande eller sin otur. Den får sona sitt brott och efter avverkat straff får han/hon börja om på ny kula. Kanske i en ny bransch. Kanske som anställd - eller som nyföretagare. Ärrad, sargad, men förhoppningsvis klokare och åter oskyldig.

Alla vändningar av LAS-stenen bra

Bloggen Jämställd beskriver idag kvinnors framfart i form av löneutveckling och företagande i andra länder. Sverige hänger tydligen inte med. Kvinnorna fastnar i offentlig sektor med långsam löneutveckling och få karriärvägar. Dessutom finns det faktum att många klamrar sig fast vid sin plats i turordningen - i lojalitetens namn.

Lösningen ligger i ett ökat välfärdsföretagande inom vård och barnomsorg, men också i att luckra upp arbetsrätten.

Jag gillar de initiativ som tas med utredning och samtal kring frågan ur ett tjänstemanna-perspektiv. Svenskt Näringsliv och LO har tillsammans skapat en arbetsgrupp. Bra!

LO:s avtalssekreterare Per Bardh säger: "Min förhoppning är att vi ska få en bred, gemensam bild av hur turordningsreglerna används och hur arbetet mellan fack och arbetsgivare fungerar på arbetsplatserna. Därför är det viktigt att ha fokus på både företagen och de enskilda anställda."

Det här är ju ett sätt för arbetsmarknadens parter att ta tag i frågan, men lagstiftningen är fortfarande statlig och därför kan inte staten vända sig från dilemmat med en stelbent arbetsmarknad. Därför är detta en pusselbit och Långtidsutredningen en annan.

Friskolors vinst ska ses över

Johannes Åman skriver idag om att regeringen borde se över hela regelverket kring friskolor med anledning av det samtal med (S) och (MP) som Björklund har initierat, vilket också uppmärksammas av Lärarnas Riksförbund. Utbildningsministern samtalade nyligen kring friskolefrågan i Agenda (åtta minuter in i inslaget börjar resonemanget).

Sten Stensson skrev för några veckor sedan om att han anser att fristående skolor som har elever som inte når målen inte ska få ta ut vinst. Skolledaren gjorde 2008 en sammanställning kring friskolevinster.

Det finns enligt medias uppgifter en majoritet i riksdagen för att stoppa vinstuttag i friskolor som fått anmärkning av Skolinspektionen. Och Lärarnas Tidning rapporterade i oktober att lärartätheten är lägre i friskolor än i kommunala skolor. Men är resultatet lägre?undrar jag.

Lena Sommestad (S) undrar om hennes parti ska tappa initiativet en gång till. Har de någonsin haft det vad gäller skolfrågor?undrar jag. Den hälsosamme ekonomisten suckar lite.

Björklund pratar om kontinuitet, kvalitet, inspektion och att dra in tillstånd. För mig är det av stor vikt att lika villkor finns mellan kommunala och fristående skolor. När man talar om att det är katastrof att skolor går med vinst måste man fråga sig hur många gånger det är okej för en kommunal skola att gå med förlust och bli sk anslagsenhet. Hur många år ska vi acceptera att alltför få elever når målen? Det är också möjligt för en kommunal skola att spara ett överskott till kommande år - för att motverka att det som är över bränns i impulsiv läromedelsinhandling. Ska man stoppa det och återgå till det gamla systemet där det inte lönade sig att hushålla, utan att skolan var tvungen att betala tillbaka överskottet till kommunen?

Det måste vara möjligt att göra vinst för välfärdsföretagen. Trots att vinsten sticker folk i ögonen. Vem ifrågasätter om ett byggföretag som man köper en tjänst från går med vinst om den utför uppgiften väl och med god kvalitet? Jag vet att frågan handlar om de skolor som går med vinst utan att ha god kvalitet i verksamheten. Men vilka är de? Dra inte alla friskolor över en kam.

En viktigare åtgärd skulle vara att lärare blev skyldiga att anmäla brister i verksamheten som tex när inte barn får den stöttning de är berättigade till. En sk lex Maria.

För en gångs skull är Sveriges lagstiftning väldigt liberal, då pengarna även får föras ut från landet. Är det ett problem - att ägaren är bosatt utomlands? Vad är det för moralism över att lyckas bedriva god verksamhet som har med människor och barn att göra? Om det är möjligt att göra en så stor vinst kan jag ställa mig frågan om inte skolpengen är för hög.

Ponera att ett av riskkapitalbolagen som äger en av de stora friskolekoncernerna tillskansar sig ytterligare marknadsandelar genom att föräldrar och elever väljer dess inriktning. Vilket är problemet? Vi blir rädda för att aktören blir för stor. Men vi konstaterar dels att kommunal verksamhet visar sig vara ineffektiv, dels att kommunal verksamhet är oattraktiv. Men inte kan medborgarna ha fel i sina val? De vill delta i undervisning i friskolan och anser att kvaliteten är god. Men förutsättningen för att den ska kunna vara god är ju att ledningen kan ta ut en vinst för att investera i lokaler, kompetensutveckling osv. Något som ofta är viktigt för friskolor. Det jag också har märkt hos rektorer och verkställande direktörer hos friskolor är att de är otroligt kundtillvända och brinner för att diskutera kvalitet, samt har en vision för skolan och genomtänkt idé om sin pedagogiska inriktning. Utifrån den rekryteras personal som ställer upp på ett koncept.

Det viktiga är att Skolinspektionen får lite tyngd i sitt uppdrag och att tillstånd ska kunna dras in om inte lagstiftning och myndighetsutövande följs. Som jag dock har uppfattat att den redan har, då ett tillstånd för en skola i Stockholm drogs in i september.

Det som retar mig mest är att aldrig någon frågar efter hur stort kapital ur egen ficka eller hur många obetalda timmar företagaren har lagt ned. Fast det är klart - det gäller ju innan skolan såldes till riskkapitalbolaget. Så landar vi åter i sossetesen om att det finns onda och goda företag. Och det resonemanget kan jag inte heller ställa upp på.

Kvalitet i förskolan

Här kommer mitt inledningsanförande till avsnittet om förskola från fullmäktigedebatten:

"Varje förälder vill komma till förskolan och bli välkomnad av sitt barn som bubblar av glädje över det som har upplevts under dagen.

Varje förälder vill vara trygg i att utbildad personal - som känner till mål och medel - leder verksamheten.

Varje förälder vill ha saklig information från förskolepersonalen – om det som gått bra, om det som ska göras eller om det finns någon oro.

Varje förälder vill kunna framföra synpunkter, idéer och bli bemött med respekt.

Med Stockholms förskolor, kommunala och enskilda, samt familjedaghemmen, tillgodoses en stor andel föräldrar i de välfärdstjänster man beställer.

Enskilda förskolor är för staden en stor resurs. Det finns inget egenvärde i att kommunen driver verksamhet som en välfärdsföretagare skulle kunna göra mer effektivt, med mer glöd och till lägre pris än kommunen.

För se, i välfärdsföretagandets natur ligger att man vill uppnå en kvalitet så hög som möjligt. Kvalitet uppstår i verksamheten. I pedagogens möte med barnen. Inte på ett fiktivt kvalitetskansli.

Kvalitet utvecklas i verksamheten och i mötet mellan kompetenta pedagoger – i skärningspunkten mellan verksamhet och mål för verksamheten. Inte på ett kontor på Ragnar Östbergsplan.

Kvalitet är en viktig drivkraft för de allra flesta förskoleföretagare. För hon är mån om sitt rykte, sina kunder. Och tänk, går det riktigt, riktigt bra kan förskolan gå med vinst för att nästa år investera i lokaler, material eller anställa en extra person, men också för att kunna buffra inför eventuella sjukperioder eller ekonomiska bekymmer.

För hos företagarna finns ingen central medelsreserv att ta pengar ifrån. Men ett otroligt engagemang, en innovationskraft och en vilja att diskutera kvalitet. Låt oss börja idag!"

Jag vill förtydliga att jag inte vill avskaffa stadens central medelsreserv. Det är också så att staden behandlar kommunala och enskilda förskolor med lika villkor. Men faktum är att enskilda förskolor liksom andra företag måste få gå med vinst för att tex kunna skapa en buffert.

Debatten kom att handla om just kvalitet, men också vårdnadsbidrag.

Valresultatet visar väljarnas vurmande för kvalitet

Med glädje läser jag PJ Anders Linders krönika om välfärdsföretag. Inspirationen har han hittat i Dagens Samhälle. De vd:ar, rektorer och välfärdsföretagare jag mött brinner verkligen för att hitta kvalitet.

Valresultatet är ett kvitto från väljarna att vi ska fokusera kvalitet och inte kvantitet och att innehållet i den undervisning eleverna får är viktigare än den ev vinst som friskolor tar ut. Detta måste vara den stora utmaningen i kommande mandatperiod. Att hitta de förskolor, skolor och vårdföretag som är framgångsrika och närmare undersöka de faktorer som gör att de lyckas. Att sedan exemplen sprids. Och inte nödvändigtvis ska detta ske inom kommunal verksamhet, utan gärna av företagare och konsulter. Självklart ledda av ett fristående organ med övergripande perspektiv.

Följande citat ur Linders text talar för sig självt:

"När 15000 företagsledningar funderar på hur man kan utbilda och vårda på ett smartare sätt kläcks det fler nya tankar än när 20 landstings- och 290 kommunbyråkratier ska slå sina kloka huvuden ihop."