Drastiskt beslut om avslut av entreprenadavtal

Ikväll var det möte med Bromma stadsdelsnämnd. På föredragningslistan stod bland annat "Verksamhetsuppföljning och avslut av entreprenadavtal för Tallbackens vård- och omsorgsboende".

Det råder god kvalitet på vård- och omsorgsboendet, enligt verksamhetsuppföljningen. Enligt tjänsteutlåtandet beror avslutet på samordningsfördelar, men det finns inte någon konsekvensanalys och inte heller någon ekonomisk kalkyl att ta ställning till. Vänsterpartiets äldreborgarråd Clara Lindblom menar enligt Sveriges Radio att det är "helt i linje med stadshusets nya inriktning" och det bekräftade Vänsterpartiet i stadsdelsnämnden, samtidigt som man menar att beslutet inte är ideologiskt. Mitt svar blev att "ja, vi föredrar fördelat ägande".

För Centerpartiets del framförde jag kritik om att det blir svårare för de äldre att välja och välja bort, att man prioriterar stordrift istället för småskalighet, att mångfalden vad gäller vård- och omsorgsboenden blir mindre, att man inte har någon plan för hur varken överförandet ska gå till eller hur man ska upprätthålla kvaliteten under tiden. Det handlar inte bara om att stadsdelen ska försöka att "ta över personal", utan om att också behålla ett uppskattat koncept som Silverhemmen har utformat.

Jag beklagar beslutet djupt för alla de äldres skull. Men det handlar också om att vindarna sedan i september blåser hårdare för de välfärdsföretag som har bidragit till konkurrens och kvalitetsutveckling.

Nedan följer det särskilda uttalande som Alliansen lade i samband med ärendet:

"Mot bakgrund av den överenskommelse som finns i Stadshuset efter majoritetsskifte lämnar Alliansen ärendet utan eget ställningstagande vad gäller avslut av entreprenadavtal för Tallbackens vård- och omsorgsboende.

Kvaliteten i verksamheten för de hundra brukarna på Tallbackens vård- och omsorgsboende är god. I ärendet presenteras varken konsekvensanalys eller kalkyl för lönsamheten vad gäller samordningsfördelarna, vilket Alliansen hade önskat innan ett eventuellt beslut om avslut fattas.  Dessutom är det väldigt osäkert när tillagningsköket vid Mälarbacken kommer på plats.

I och med ett avslut av entreprenadavtalet kommer Bromma stadsdelsnämnd få det svårt att upprätthålla mångfalden och valfriheten för Brommas äldre."

 

Miljöns betydelse för trivsel och aptit

Igår fick jag förmånen att besöka Tallbackens vård- och omsorgsboende som i Blackeberg drivs av Silverhemmen vård och omsorg. Detta med anledning av att man hade byggt om ett gemensamhetsutrymme/allrum som man kallar ”Rum för Hälsa”. Man hade tagit hjälp av en projektledare på Äldreförvaltningen som hade anlitat en inredningsarkitekt , Elise Juusela-Norberg, som såg över helheten vad gällde tapetsering, konst, armatur och inköp av möbler. Rummet var ljust och fint, med tapeter som hade inslag av roströda färger.

Jag fick också se ett måltidsutrymme där det fanns varierad möblering för frukost, fika och ett middagsbord som alltid ska vara dukat som på en restaurang med bordsdryck framme, blommor och servetter i glas med fot. När äppelkakedoften spred sig i utrymmet vattnades det riktigt i munnen. En koststrateg från äldreförvaltningen har utbildat personalen för att höja medvetenheten om måltidssituationens betydelse för de boende på Tallbacken.

Silvervärdinnan berättade om ” Ungdomsbesök i vården” - ett projekt som äldreförvaltningen har startat upp. Projektet har dels syftet att ge de äldre intryck och stimulans från ungdomar, dels att de unga ska bli intresserade av att jobba inom äldreomsorgen. På helgerna kommer elever från Blackebergs och Bromma gymnasieskolor för att prata med de äldre. Några elever från Höglandsskolan har varit där och spelat för anhöriga och boende. Under vecka 16 och 17 2013 kommer elever från olika skolor i Bromma göra sin PRAO på Tallbacken.

Det var en trevlig timma i en trivsam och vacker miljö med välkomnande personal och framförallt livsglada gamlingar som både höll tal och stämde upp i sång. Ett tydligt bevis på livskvalitet för ett antal äldre brommabor.

Egenmakten för äldre i fokus för Lööf

Jag har förmånen att delta i Centerpartiets kommundagar i Västerås. En av höjdpunkterna är givetvis partiledarens inledningstal. Annie Lööf ägnade hela sitt tal åt självbestämmande för äldre och deras egenmakt i vardagen. Vi ska givetvis fokusera kvalitet i välfärden. Lööf presenterade några förslag för bättre kvalitet och mer egenmakt för äldre:

• Inför en äldrepeng där etableringsfrihet råder. Enbart fem kommuner i Sverige erbjuder idag sina äldre att välja boende.
• Låt anmälningar till Socialstyrelsen i större utsträckning leda till inspektioner. En studie visar att enbart sex procent av anmälningarna leder till inspektioner.
• Inför en stimulanspeng till de personer som erbjuder äldreguider dvs serviceenheter som visar de äldre på vilka kvaliteter och inriktningar de olika boendena har.
• Inför ett totalt meddelarskydd där personer som varnar för missförhållanden helt kan vara anonyma.
• Alla kommuner ska också bli skyldiga att införa en ersättning till de äldre som har fått vänta orimligt länge.

Lööfs tal handlade om att Centerpartiet är ett möjlighetsinriktat parti som ser problemen och vågar hitta lösningar. En av de större frågorna är just nu en äldreomsorg där våra äldre måste få verklig vardagsmakt och möjligheten till valfrihet. Jag är mycket glad över Lööfs prioriteringar i inriktningen. Diskussionen ska inte handla om driftform, utan om kvalitet. De bästa kvalitetsgranskarna är brukarna. Då måste även alla äldreboendena vara med i den nationella kvalitetsgranskningen. Otroligt viktiga frågor och genomtänkta förslag som kan vara av stor betydelse inför valet 2014.

Verksamhetsplan 2012 för Bromma stadsdelsnämnd

I torsdags var det sista mötet för året med Bromma stadsdelsnämnd. Verksamhetsplanen för 2012 antogs. Några förändringar jämfört med i år är följande:

ÄLDREOMSORGEN

• Tranbergs servicehus ska göras om till trygghetsboende då vi har en dom från Arbetsmiljöverket på oss om får trångt utrymme mellan toaletter och vägg.
• Fritidsverksamheten för de äldre ska utökas med bättre öppettider i Mary´s café, Mälarbacken.
• Demensvården fortsätter att utvecklas.
• Varje äldre brukare ska intervjuas för att vi ska få reda på förbättringsområden och hur resultatet upplevs.
• Köp av 25 % tjänst MAR, medicinskt ansvarig för rehabilitering görs.

FÖRSKOLAN

• Fler VFU-studerande tas emot.
• I och med månadsvis utbetalning måste fler barn skrivas in i januari-februari samt augusti.
• Nöjdhetsmålen ligger på 80 %.
• Rekryteringen av utbildade förskollärare fortsätter.
• Projektinriktat arbete där barnen delas in i smågrupper utvecklas.
• Föräldraaktiv inskolning praktiseras vidare.
• Ännu en förskola - Temmelburken 2 - kommer att byggas i Mariehäll/Annedal.

KULTUR & FRITID

• Besöksstatistik ska tas fram.
• En utredning ska ske om Alviks fritidsgård kan flyttas till Traneberg.
• Fler ledarledda aktiviteter ska genomföras efter slutsatser av fokusgrupper med ungdomar.
• Ett förslag om att instifta ett ungdomsråd ska tas fram.

INDIVID- OCH FAMILJEOMSORG

• Enheten utökas med 1,5 tjänst.

ARBETE MED PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING

• Utvecklingsarbete att fuktionsnedsatta kommer ut i eget arbete.

EKONOMISKT BISTÅND

• Arbetet med motiverande samtal (MI) fortsätter.

SOCIALPSYKIATRI

• Arbetet med resultatbaserad styrning vidareutvecklas.
• Diskussioner om mål för insatserna följs upp om de leder till förväntat resultat.

STADSMILJÖ

• Trygghetsvandringar kommer att arrangeras även 2012.
• Ett nytt stadsmiljöavtal kommer att upphandlas.
• Ny lekutrustning vid lekplatser i Nockeby och Ålsten.

Dessutom skrev vi från Alliansens sida följande om miljöarbetet i ett särskilt uttalande:

"Miljövänlighet skapas i vardagen av brukare och anställda. En viktig del i stadens klimatarbete är insamling av matavfall, där kommunfullmäktige har satt upp ett mål om 35 %, genomförandet skall utredas under första kvartalet. Allians för Stockholms ambitiösa miljöprogram för 2012-2015 ska i varje område brytas ned på nämndnivå, även för Brommas del. Vidare kommer under 2012 viktbaserad avfallstaxa att införas. Detta innebär att medborgarna i större utsträckning kommer vilja nyttja Brommas återvinningsstationer och återvinningscentral."

Lex Sarah i skolan kan ge bättre kvalitet

I veckan visade Utbildningsradion programmet "Världens bästa skitskola" som bland annat visade på hur en fristående skolkoncern har vuxit snabbt, blivit uppköpt av ett riskkapitalistbolag och på sina håll bedriver undervisning med ytterst dålig kvalitet. Programmet visade också att kommunala skolor med få sökande har lagts ned, då inte ekonomin går ihop, dvs konsekvensen av kundvalsmodellen och det fria skolvalet. Det är lätt att bli upprörd när företagare utomlands bedriver dålig undervisning som riskerar att skapa ett utanförskap hos ungdomar som har låg måluppfyllelse eller får glädjebetyg utan innehåll. En fullständig utbildning är en stor friskhetsfaktor, medan motsatsen riskerar att skapa ohälsa och bidragsberoende. En Lex Sarah inom skolan borde införas, något jag återkommer till.

Det positiva med debatten är att diskussionen om kvalitet och tillsyn sätts i fokus, även om det ofta kantrar över till förmån för vinstdiskussionen. Skolinspektionen har fått starkare muskler sedan Alliansen tillträdde och kan dra in skolors tillstånd. I Stockholm har Alliansen formulerat mått för kvalitet som redovisas på Jämför Service som är tillgänglig för brukarna på internet. Meritvärdesgenomsnitt, andel behöriga lärare och andel elevers upplevda trivsel, lärarnas skicklighet, trygghet och studiero redovisas och kan följas av föräldrar och elever.

Det negativa med debatten är att de välfärdsföretagare som bedriver kvalitativt sett god verksamhet med gott bemötande och hög kvalitet - som ibland är mer effektiv än kommunens och därmed genererar en vinst - drabbas och dras över samma kam som de som har begått misstag. Det som inte alls uppmärksammas i debatten är den insats av kapital, engagemang, egen tid och kompetens som välfärdsföretagarna initialt investerar i verksamheter. Detta är risker som i inledningsskedet tas av människor av kött och blod och kan ge vem som helst sömnlöshet då det alltsom oftast inte finns någon försäkran om att brukarna väljer just den skolan eller vårdinrättningen.

Det finns både likheter och skillnader mellan skolan och äldrevården. Kvaliteten måste vara det som främst förenar all typ av skattefinansierad välfärdsverksamhet. Både förskolan och skolan i Stockholm går under kundvalsmodellen, vilket innebär att en skolpeng följer barnet till den förskola eller skola som har valts. Den kommunala förskolan och skolan följs upp av både Skolinspektionen samt stadsdelsnämnderna respektive Utbildningsförvaltningen. De fristående förskoleaktörerna följs upp och inspekteras av staden, medan de fristående skolorna lyder under Skolinspektionen. Äldrevården är upphandlad enligt avtal. Detta gör att kommunen har ett större ansvar för platser uppköpta på entreprenad, vilket kräver kontinuerlig uppföljning av avtalen av MAS, medicinskt ansvarig sjuksköterska. Det ska bli spännande att se hur den utlovade äldrepengsmodellen ska utformas framöver.

I äldrevården förekommer sk Lex Sarah-anmälningar till Socialstyrelsen, något som jag och Centerpartiet efterlyser i förskola och skola: Skolan behöver en egen lex Sarah. Mitt debattinlägg skrev även Skoljobb och Skolvärlden om.

Johannes Åman skriver i dag i DN om UR-programmet och fenomenet vinst i välfärden.

En vd för ett privat äldreboende skriver också i SvD om kvalitetskontroll som måste ske i verksamheten, där kritiken riktas mot socialdemokraternas krav på minimibemanning: Skrivbordskontroll leder inte till kvalitet.

Ett hjärta rött, Martin Moberg, (S)ebastians tankar bloggar också i frågan.

Pension är en frihetsfråga för framtiden

Idag skriver Richard Gröttheim, vd för sjunde AP-fonden, på DN debatt att tre av fyra inte vet hur mycket de kommer att få i pension. Det är en frihetsfråga för framtiden, menar jag. Vi vill var och en veta att vi och våra nära och kära har ett drägligt liv på ålderns höst.

Jag är en av de 75 % svenskar som inte har en aning om pensionspengarna kommer räcka. Fortfarande i början av arbetslivet - med drygt 25 år kvar till pension - är det svårt att utläsa av alla de pensionsbesked som kommer hur mycket jag kommer kunna leva på när jag sagt upp mig för sista gången eller avslutat mitt företag. Ja, alla pensionsbesked med rekord i förkortningar: PPM, SPP, Fora, KAP-KL/PFA, Kåpan, ITPK och det privata sparandet. Trots att jag har varit på informationsträffar för att förstå bättre ändrar sig också informationen och villkoren med antalet arbetsgivare. Dagens pensionssystem tycks inte vara gjort för dagens arbetsliv.

Efter att ha haft ett antal arbetsgivare är småpengar låsta hos olika pensionsförvaltare. Jag kommer att få 7 kr/månad från Kåpan pensioner. Det är inte jag som valt Pensionsvalet PV AB att administrera pensionsvalet, utan kommunen där jag arbetade. Dock har jag valt Länsförsäkringar som min förvaltare. Att 3 kronor finns hos Fora gör inte någon större nytta, utan minskar med åren. Förflyttning är omöjlig, har jag förstått. SPP minskar varefter åren går på grund av administrationsavgifter. Det enda som växer är mitt privata sparande i Swedbank. Jag vet också att jag hos Swedbank kan byta fonder - vilka jag aktivt valt. Men också att jag skulle kunna upphöra med detta pensionssparande och därefter byta förvaltare.

Jag anser brukaren vid en anställning borde få bestämma var hela pensionsinsättningen skulle göras av arbetsgivaren. Då kunde det vara möjligt att byta pensionsförvaltare helt och hållet på ett enkelt sätt. Det skulle också vara möjligt att arbetsgivaren sätter in pensionssparande enbart till min privata förvaltare. Risken är väl om människor gamblar med sin pension och blir helt utan i slutändan, men någon form av säkerhetscertifiering borde göras av förvaltarna, vilket säkerligen sker redan idag. Vid företagande måste personen ifråga själv ta ansvar och bestämma hur mycket och var pengar ska sättas in.

Solveig Zander är pensionstaleskvinna för Centerpartiet. Jag minns fortfarande hur hon pensionsbloggade för några år sedan.

Premiärträff med Brommanätverket (C)

Imorgon kväll kl 18.30-20.00 är det dags för premiärträff för Brommanätverket!
Då jag sitter i Bromma stadsdelsnämnd är jag intresserad av att få prata om ärenden med medlemmar och medborgare, men också att få lyssna till vad som är aktuellt för brukarna.

Punkter att prata om är plan för boenden för äldre i region Västerort och förskoleverksamheten. Det handlar alltså om vardagens välfärd.

Såväl medlemmar som icke-medlemmar är varmt välkomna till Vällingby.
Hör av dig med anmälan till helen.tornqvist@centerpartiet.se så sänder jag närmare beskrivning och ett översändande av riktlinjer för nätverket.

Värdegrund för äldreomsorg i Stockholm

Kommunfullmäktige i Stockholm har nyss antagit en värdegrund för äldreomsorg i Stockholms stad: "Äldreomsorgen i Stockholms stad ska präglas av självbestämmande, individualiseringen och valfrihet. Utformningen av det stöd som ges ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande, trygghet och meningsfullhet."

Våra äldre som har kämpat och slitit för oss som nu verkar - så att vi i arbetsför ålder kan åtnjuta välfärd - måste behandlas med respekt och värde. En värdegrund anger vilka värden personalen ska signalera gentemot individen, den äldre, brukaren.

Personalens förhållningssätt och bemötande är givetvis avgörande för hur brukaren upplever välbefinnande, trygghet och meningsfullhet. I samtal med värdegrunden på arbetsplatsen, kanske med hjälp av handledning, kan de anställda visa varandra stöd och en gemensam bild utåt, som visar på samarbete och sammanhållning, vilket utstrålar en trygghet gentemot brukarna.

Personalens förhållningssätt avgörs av de ramar som sätts av ledarna, avtalen och uppdragen. Om ledare utstrålar förtroende känner personalen förtroende och kan vara säkra och trygga i sina roller. Om ledare däremot utstrålar kontroll blir personal kontrollerande och avig. Om ledare snackar skit och baktalar andra blir personalen osäker och kanske pratar illa om annan personal, som skapar negativa stämningar och en otrygghet på arbetsplatsen.

Välbefinnande kan för den äldre vara att bli lyssnad på, att få välja boende i den utsträckning som går, samt att få välja till ett glas likör eller en kaka till kaffet, med eller utan transfetter, om man så vill. Men välbefinnande handlar också om integritet. Att personalen knackar, inte har roligt på den äldres bekostnad och respekterar förtroenden. Våra äldre har också ett privatliv. Oavsett om de sitter i rullstol, är afatiska eller diabetiker.

Meningsfullheten för de äldre kan komma av den gemensamma måltiden, att få ta emot besök på rummet den tid det passar, kunna hjälpa till i filialbiblioteket eller att ha möjlighet att lyssna till vårfåglarnas kvitter i Kyrksjölöten.

Vi ska också komma ihåg att äldre är unika. Det finns de som vill och kan arrangera schackturneringar, symöten och läsecirklar. Civilsamhället och föreningsorganisationen måste få vara levande och stark även för de äldre. De som kan och vill klara sig själva måste få göra det. De anhöriga måste få det stöd de behöver och önskar, oavsett om de är män eller kvinnor. Och kunna flytta med sin livskärlek - om de vill och kan.

Jag ska ta med värdegrunden i arbetet i Bromma stadsdelsnämnd framöver.

Parboendegaranti i Stockholm

Med glädje hörde jag häromdagen att parboendegaranti för äldre ska införas i Stockholm. Det är viktigt att samhället visar ett värde för våra äldre som har fött tidigare generationer och arbetat och slitit för båda sig själva och kommande generationer.

Joakim Larsson bloggade också och av hans pressmeddelande att döma ska lösningarna vara individuellt anpassade. Det är av stor betydelse, så att inte den friskare hälften "tvingas in" i ett boende som skulle sänka hans eller hennes hälsa. Att den anhörige får avlastning i form av hemtjänst är av stor vikt. Givetvis biståndsbedömd. Det viktiga är att staden står upp för valfriheten - även för äldre.

Studiebesök på trygghetsboende

Idag har jag med mina allianskollegor i Bromma stadsdelsnämnd besökt Tunet som är ett trygghetsboende i Råcksta. Det är en ypperlig boendeform om man vill ha trygghet, lite kontakt, gemensamma måltider och närhet till viss service och friskvård.

Vårdbehovet är av varierande grad hos de äldre på Tunet. Några är biståndsbedömda till att dagligen få omsorg, medan andra bor där mer för trygghetens och det socialas skull. Att få ta med tillhörigheter, möbler till en lägenhet skapar trygghet i sig. MICASA-värden står för aktiviteter, gemensamt fika osv. Det är viktigt att våra äldre känner trygghet och närhet.

Min farmor

Den 14 november i år gick en för mig betydelsefull kvinna ur tiden. Min farmor fick somna in efter några månaders sjukdom. Hon hade levt ett rikt liv för en kvinna av sin tid och blev 91 år. Många minnen och lärdomar bär jag med mig. Inte bara bilder på näthinnan av alla de berättelser om hennes farmor och farfar, arbetet på gården, sin far och kära, strävsamma mor som alltför tidigt blev ensamstående med två barn, en gård och en äldre generation.

Nej, visheten fanns i farmors sätt att leva och vara gentemot oss alla. Hon var generös. Ofta gladde hon någon med ett kort, bjöd in vänner och gjorde något extra för gäster eller grannar.

Farmor levde i harmoni med naturen och anpassat utifrån årstiderna, som den bondtös och trädgårdsmästare hon kom att bli. Hon lade märke till guldkorn i vardagen och formulerade dessa i brev och dagböcker. Ofta handlade det om förändringar i naturen eller samvaro med släkt. Även humöret kunde speglas i vädret där solsken innebar stark arbetslust.

Farmor såg det goda i alla och varje situation. Det goda satte hon värde på och formulerade gärna för sig själv och andra. Ty hon var positiv och tacksam. Hon menade dock att vi alla måste ha vissa svårigheter - allt kan inte gå lätt. I tio års tid anhörigvårdade hon min farfar.

På äldre dagar kunde hon börja säga ifrån genom att visa sin vilja och be någon om hjälp, vilket hon ville lära oss barnbarn att göra redan i unga dagar. Hon menade att om man har gjort ett val ska man stå fast vid det och göra det bästa av situationen - aldrig se tillbaka och ångra, utan leva sitt val. Med en gnutta humor blir livet riktigt härligt. Och skoja kunde farmor göra. I det sociala hittade hon kraft och styrka; kunderna i trädgården, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, sina vänner, telefonsamtal, brev och vykort. En självständig kvinna som var anhörigvårdare.

Hon band en väv mellan släktingar genom att föra hälsningar vidare via brev, kort, möten och telefonsamtal - ja, till och med över generationsgränser. Ofta delade hon med sig av minnen från sin barndom, ungdom och tidiga år som entreprenör, vilket har givit mig en förståelse för kvinnor i en annan tidsålder och att det är viktigt att bottna i sin bakgrund. Ändå accepterade hon samhällets utveckling. Hon gjorde alltid rätt för sig och källsorterade sista gången i september i år. Hennes engagemang i hjälporganisationer var stort.

Min farmor hade en stark tro och glömde aldrig någon i sina böner. Jag är glad för att begravningen var stämningsfull, ljus och levande med skönsång, en lavendelblå himmel och gnistrande snö i decembersolens matta sken. Alla närstående kunde samlas och minnas denna beundransvärda kvinna, som lever vidare inom oss alla och som en svepande vind mot min kind.

Mormorsbesök och frökenhjärta

Idag har jag hälsat på min mormor som tyvärr ligger på sjukhus för tillfället. Men vården är fantastisk när vi så väl behöver den. Egen telefon vid sängen är friheten för mormor. Å andra sidan har hon inte direkt så mycket tid att prata då hon idag fick fyra olika besök. Sonens och min insats blev att köpa ett par nya stödstrumpor i rätt storlek. Hennes dag förgylldes.

På hemvägen stannade vi nostalgiskt nog i Norsborgs centrum för att äta middag. Jag bodde ju i Norsborg 1995-97 och arbetade där 2000-2002. Lyckat nog mötte jag en gammal elev, William. Som tjugofyraåring bor han kvar hemma och har två jobb. Han jobbar heltid som någon form av fastighetsskötare och extra som servitör på helgerna. Ambitiös! Något så storvulet som drömmar har han dock inte, men han skriver berättelser ibland. Det glädjer ett gammalt frökenhjärta som är fyllt av familjen (både den lilla och den stora) och alla före detta elever.

Hushållstjänster kompletterar civilsamhället

Idag är det tjugofem år sedan min farfar fick en hjärnblödning, hittades i källaren, fick åka ambulans till Vasasjukhuset i Göteborg och tas om hand. Han blev aldrig sig själv. Förlamad i vänster sida. Med träning kunde han komma hem och sitta i sin rullstol och ibland gå med rullator. Han fick hjälpmedel som en hissbar säng, träningscykel, rullator, elrullstol, ramp, högre toalett och handtag till badkaret. Talet försvann men kom tillbaka. Hans största redskap blev min farmor. Hans liv förändrades, men framförallt min farmors liv blev helt annorlunda. Handelsträdgården och huset såldes till förmån för ett enplansradhus med tomt. Farfar kunde bo hemma flera år tack vare farmor. Med sjukdomen försvann farfars inre motor. Istället kom oron och osjälvständigheten. Farmor fick utöver allt praktiskt också stå för initiativet och motivationen.

Farmor fick avlastning och uppmuntran från hemtjänstpersonal som kom några timmar i veckan. Hon kunde inte välja utförare, men var tacksam för all hjälp och den sociala input hon fick av att hemtjänsten kom hem och pushade farfar till träning. De åkte riksfärdtjänst till mina föräldrar några gånger. Farfar följde med på någon resa. Men i princip var farmor heltidsansvarig i 6-7 år. Som att få en bebis igen, faktiskt, som inte klarar någonting själv, men ändå kräver mycket. De sista åren, efter ännu en propp, fick farfar läggas in på långvården. Han deltog i terapi, sjukgymnastik och sjukhuskyrka. Farmor försökte hälsa på två gånger i veckan, men även hon blev äldre. Räddes halka och riktigt varma sommardagar då backen upp till farfar var brant.

Farmor är en av alla de anhöriga värda att beundra. Som kämpar, kan själv, vill klara sig själv så länge som möjligt. För integriteten och egenmakten. Denna fantastiska trebarnsmor, änka och trädgårdsmästare, har hållit humöret uppe tack vare sin humor och sin positiva syn på livet.

En dag kommer även farmor behöva ha hjälp. Hon säger själv att hon på senaste åren vågar be om hjälp. Det är ett stort steg. Min kusin handlar åt henne varje vecka. En annan kusin har under föräldraledigheten tagit tid till att skjutsa och pröva ut en hörapparat. Min faster dubbelkollar räkningar. Min farbror handlar på systemet, för vin är ju inget man hittar på närköp i Sverige ännu. En tredje kusin reparerar tvättmaskinen eller målar om. Grannarna tar med sig miljöavfall till återvinningen och byter glödlampor. Jag skrubbar trallen, ruskar mattor eller byter gardiner en gång om året. Mina föräldrar röjer skräp och kör till tippen någon gång varje år. Min farmor om någon skulle vara värd en check med hustjänster. Hon skulle inte ha råd med det själv, då hon lever på den lägsta pensionen, men om någon gav den till henne, tex mina föräldrar som ju pga avståndet inte kan hjälpa till regelbundet. Men enligt den rödgröna flanken är det fel att jobba hemma hos andra rent ideologiskt. För mig och mina föräldrars del - men framför allt för farmor - skulle det innebära ett välfärdstillägg. För någon person och någon företagare skulle det innebära klirr i kassan dvs en inkomst. Vad är problemet med det?

Ponera att jag köper hustjänster en gång varannan vecka (se, dessa tjänster är flexibla och anpassar sig efter marknaden och efterfrågan, men jag har hört att de helst vill att man inte är hemma, utan utför sitt yrke i enskildhet) och istället drajvar till mormor varannan vecka för att dra dammsugaren och skvallra lite över en sockerkaksbit. Men det är inget de rödgröna förespråkar. Och för mig är det obegripligt.

Avslutningsvis en dikt av Helen Törnqvist, 12, som publicerades i Sörmlandsbygden 1985:
Lev!!!
Livet är så kort.
Livet ger så mycket.
Lev, när du lever.
Var, när du är.
Säg, när du kan säga.
En dag är dagen inne.
Döden väntar då.
Då blir du blott ett minne,
som vi går och tänker på.

Valfrihet ger värdig välfärd

Maud Olofsson skriver på SvD Brännpunkt idag tillsammans med Kenneth Johansson om att LOV, Lagen om valfrihet, borde gälla i alla kommuner. Det är ett riktigt bra inlägg. Varför ska inte valfrihet gälla alla äldre? Den som enligt en biståndshandläggare får rättighet till någon form av hemtjänst måste få möjlighet att välja utförare, precis som när friskolereformen kom under 1990-talet, vilket vi alla ser som en självklarhet.

Med konkurrensen kommer specialiseringen, bemötandet, avknoppning dvs möjlighet att låta anställda starta eget inom branschen. Ett sätt att gynna kvinnors företagande landet över.

Självklart ska pengen vara kommunal, men det måste vara upp till dig att avgöra utförare. Den gamla kvinnan kanske inte kan lämna lägenheten så länge det är halt och snöigt. Hon har varken barn eller barnbarn i närheten och därför får hon hjälp med handling två gånger i veckan. Hon vill ha någon som är duktig på ekologisk mat. Låt henne avgöra vem som ska handla åt henne. En kroknande kvinna måste hjälpa sin partner att duscha två gånger i veckan. Hon klarar resten av hushållet, men inte den tunga förflyttningen från rullstol till dusch. Låt henne och hennes partner välja vem som ska in i deras badrum. En man som klarar sitt hushåll alldeles själv, men är deprimerad och håller på att dö av undernäring måste få möjlighet att kunna få matlagning två gånger i veckan, vilket sonen som bor i en annan landsända har ordnat. Vissa saker kan ordnas på ideell basis och av civilsamhället. Vissa tjänster kan vara hushållsnära. Men i alla fall ska det finnas en hemtjänst inom äldrevården och hemtjänsten. En värdig välfärd är våra äldre värda. Med Olofssons och Johanssons förslag kan vi få det.
Bloggar gör: Arthursson, Zander, Jonsson

Rörelsehindrad innebär noll spontanitet

Foto på solnedgången över sörmländska åkrar, taget från min mors födelsegård Hummelgården, i närheten av Tullgarn.

Idag har jag varit hos mormor i Hölö. Utförde lite volontärsysslor. Fantastiskt att en 83-årig rullatorburen och närapå blind person kan bo själv i en tvåa på landet. Utan officiell assistans. Tvätt och disk och matlagning sköter hon själv. Tack vare närboende barn får hon hjälp med handling, räkningar, gardinuppsättningar och klippning. Vi barnbarn hugger i med dammsugaren eller att sätta upp en ny väv ibland då det behövs. Men sovrummet "understår vi oss inte". Med respekt för integriteten, så. Hennes nätverk är förutom barn och barnbarn hennes friska syskon, PRO och församlingen. Ibland blir det en utflykt. Själv har jag varit med henne på två båtutflykter med Hembygdsföreningen, till Åland, Norge och på Göta Kanal. Ett barnbarn introducerade henne i ljudböckernas värld och tydligen får hon sådana utskickade till sig med jämna mellanrum. Visst är hon beroende av andra. Hon har rättighet till färdtjänst, som kan ta henne till vårdcentralen osv. Idag kom vi att prata om svägerskans 80-årskalas som nyligen planerats till annandagen. Det skulle äga rum en mil bort, men det är i Södermanland, inte Stockholms län. Med anledning av detta blir det Riksfärdtjänst som måste anlitas. Och då måste man vara ute tre veckor i förväg. Tre veckor! Att vara rörelsehindrad innebär planering, men noll spontanitet! Mormor lät helt uppgiven och tänker inte ens ringa för att kolla. Trist!

Ja blir roligare än nej

Häromdagen sa min son "penionär". "Bli pensionär". Jag hejdade honom och sa att det var alltför tidigt. Inget att eftersträva än. Han måste uträtta lite först. Och det är ju sant. Men tänk vad häftigt det är med alla de pensionärer som lever loppan och lever i nuet och antar nya utmaningar. Jag tänker framförallt på vardagsutmaningar. Min mormor säger verkligen ja till livet. Hon tackar ja till alla möjliga utflykter och semestertrippar, trots att hon är nästan blind och knappt kan gå. Vi har varit på Göta Kanal, Ålandskryss, till Norge på bilsemester två gånger och två dagsutflykter med båt. Jag har också en 76-årig väninna. Hon vågar verkligen hänga med i samhällsutvecklingen. Jag minns sommaren 2001 då jag lärde henne sms:a. Hon vågar säga ja till nya utmaningar. Häromdagen ringde hon och berättade att hon hade kört automatväxlad stadsjeep för första gången i sitt liv. En illaseende person behövde skjuts. Från Vingåker till Eskilstuna! Hon är häftig. Jag hoppas att jag är såpass vital i hjärnan när jag är i hennes ålder. Just att våga testa nya saker. Ibland kan nya saker skrämma, men när du klarar det blir det en seger. Min farmor som bor utanför Göteborg har nyligen fått ny sopsortering då alla sopor ska sorteras och bäras 200 meter bort, istället för att slängas i tunnan utanför radhuset. Detta har roat och oroat henne länge. Tänk om det är halt - då varken får eller kan hon lämna huset. Ska hon lägga plast och papper i rätt behållare? Tänk om hon gör fel... Hittills tycks det nya systemet faktiskt ligga på plus då det ökar samverkan med grannarna. Hon har ju pratat om detta med alla och därför har de erbjudit henne att titta i hennes gamla soptunne-utrymme efter förpackningar och sopor då de går förbi. Så ger de sig tillkänna och då får hon tillfälle att baka en kavring och så ger det en fikastund och så vidare.... Alla är de fina förebilder. Och slutsatsen är följande: Genom att vara social får du testa nya saker. Genom att få testa nya saker får du något att prata om och att vara social kring. Att säga ja till livet är roligare än att säga nej.