Motion om att skapa möjligheten till fler vårdnadshavare än två

Några centerpartister skriver idag på GP debatt om några viktiga viljeinriktningar som skulle göra det lättare för HBT-personer att bilda familj. Jag skulle vilja gå steget längre i en fråga, nämligen att det skulle vara möjligt att ha flera vårdnadshavare. Jag beskriver en sådan lagändring i en motion som jag idag har sänt till Stockholmscentern. Det skulle inte bara ge barnet rätt till alla sina föräldrar och fler familjer större frihet. Det skulle innebära att vi inom socialtjänsten sparar utredningsresurser till att i ännu större utsträckning fokusera på barn som far illa. Se motionen nedan.

 

-------------------------------------------

Motion om möjligheten till fler vårdnadshavare än två

Enligt dagens lagstiftning är det möjligt att bara ha två vårdnadshavare. Jag vill att alla barn ska ha rätt till alla sina föräldrar och föreslår därför att lagstiftningen ska ändras så att det blir möjligt att uppge flera vårdnadshavare redan under graviditeten.

Genom att förändra lagstiftningen så att gravida kan uppge flera vårdnadshavare än två skulle det bli möjligt att låta alla barnets vårdnadshavare vara delaktiga från början, under såväl graviditeten som barnets födsel och uppväxt.

En sådan lagändring skulle underlätta föräldraskapet för familjer där flera personer är inblandade i barnets tillkomst och uppväxt. Det skulle bli möjligt för en surrogatmoder att bli vårdnadshavare tillsammans med andra. Och ett surrogatpar kunde vara vårdnadshavare tillsammans med ett par som är ofrivilligt barnlöst. Framför allt skulle möjligheten att uppge flera vårdnadshavare bekräfta den verklighet som många barn växer upp i med till exempel två pappor och två mammor.

Centerkvinnorna har redan stämmobeslut om ett liknande förslag där man betonar enkelheten i att dela upp föräldraförsäkringen mellan flera närstående personer. Nu vill jag att Centerpartiet visar vägen i att ge barnet rätt till alla sina föräldrar genom att bifalla denna motion.

I praktiken skulle lagstiftningen innebära att barnet slipper välja mellan flera närstående vuxna till exempel i samband med ifyllande av blanketter, men det skulle också skapa en större trygghet för barnet ifall något skulle hända någon av vårdnadshavarna.

Med mitt förslag skulle vårdnadshavarna finnas på plats redan vid födseln. Detta skulle vara tryggare för barnet än att dess andra förälder sedan måste adoptera barnet. Byråkratin skulle också minska för socialtjänsten. För lokalpolitiken skulle lagändringen nämligen innebära att man slipper ta ställning till faderskapsutredningar i efterhand. Jag menar att detta förslag skulle vara bra för samhället i stort, eftersom det betyder att man kan föra över socialtjänstens resurser från onödiga utredningar om faderskap och adoption i välfungerande familjer till att istället fokusera på barn som far illa.

Människor som väljer att skaffa barn är vuxna nog att bestämma vilka som ska ta hand om barnet. Det kan inte vara ett problem för ett barn att det får för mycket kärlek. Däremot skulle denna reform frigöra resurser från socialtjänsten för att finnas till för barn som far illa och för att stötta de familjer som är i behov av stöd, samtidigt som lagändringen skulle ge fler familjer frihet och barnet rätt till alla sina föräldrar.

Jag yrkar att:
lagstiftningen ändras så att det blir möjligt för barn att ha fler än två vårdnadshavare.

Barnets vårdnadshavare ska meddelas redan under graviditeten.

motionen sänds vidare till Centerpartiets partistämma

Helen Törnqvist, medlem i Stockholmscentern, Bromma 2014-08-01

 

-----------------------------------------------------------------------------

Läs också Alliansens partiledares viktiga förklaring om hur de ger medel till att stärka kunskaperna om HBT inom offentlig sektor.

Större HBT-tolerans behövs mellanmänskligt och i lagen

För drygt en månad sedan avslutades Pride-festivalen. Sverige har kommit långt med HBT-rättigheter i ett internationellt perspektiv. På tapeten har ju Rysslands nya lag mot "homosexuell propaganda" varit. Men mycket finns kvar att göra innan HBT-personer är fullt ut respekterade i Sverige. Detta skrev bland annat Peter Rimsby i början av augusti. Samtidigt som vi behöver jobba med frågan på ett mellanmänskligt plan med attityd- och bemötandeförändringar, anser jag också att lagstiftningen ska inkludera dagens familjebildningar.

Pride-veckan behövs så länge lagen utgår från att ett heterosexuellt par är regeln. Centerkvinnorna har ett spännande förslag till ny föräldraförsäkring som skulle göra det möjligt att dela upp föräldradagarna mellan maximalt fyra vuxna. Detta ställer sig nu Centerpartiets partistyrelse bakom och söker stöd för på den partistämma som äger rum nästa helg. Att som homo-par bestämma sig för att sätta ett barn till världen kräver noggrann planering och sker sällan i all hast. Ibland bestämmer sig två kvinnor och två män för att skaffa barn tillsammans. I en modern lagstiftning måste barnet få rätten till alla sina föräldrar. Det borde vara möjligt att redan under graviditeten anmäla vilka fostrets vårdnadshavare är, utan byråkratiska faderskapsutredningar. En större delaktighet bland samtliga föräldrar blir då möjlig från början. Definitionen av familjebegreppet har sedan länge vidgats i praktiken. Nu måste lagstiftningen uppdateras så att den anpassas till verkligheten. Barnet har rätten till alla sina föräldrar.

Trots Pride-veckan behövs större HBT-tolerans på sina håll. Det visar de höga talen om psykisk ohälsa bland HBT-ungdomar. Enligt Ungdomsstyrelsen i februari 2010 hade var femte HBT-ung utsatts för våld i hemmet, jämfört med var tionde heterosexuell. En fjärdedel av HBT-flickorna angav att de försökt begå självmord. Vi medmänniskor måste säga ifrån när ”bög” och ”flata” används som skällsord, eller när skämt om HBT visar sitt fula tryne i fikarum eller i sociala medier. Rädslan för jargong eller hatbrott får inte hämma HBT-personer att visa sin kärlek öppet. I ett fritt och tolerant Sverige ska du kunna visa kärlek till din partner överallt – om du vill.

Vi i Centerpartiet är ju glada över att människor söker sig till Stockholm för att staden upplevs som inkluderande. Men att HBT-personer söker sig bort från orter där den heterosexuella normen upplevs som exkluderande känns obehagligt, tycker jag. Fortfarande finns orter där homosexualitet göms. Fortfarande finns familjer där HBT-personer förskjuts.  Fortfarande finns anhöriga som säger sig acceptera en homosexuell familjemedlem, bara han/hon inte visar sin läggning för just honom/henne. Här behövs vardagliga samtal, opinionsbildning, digital närvaro och exempel som får HBT-motsträviga att känna empati och förståelse. Positiva exempel är bra, men också förebilder så att unga HBT-personer kan känna mod att stå upp för sin identitet och sexuella läggning. Detta kan unga få under Pride-veckan, men också tack vare HBT-individer som står upp för rätten att vara den man vill i kombination med medias rapportering. HBT-frågan är inte krångligare än rätten att visa sin kärlek till den man älskar och människors lika rätt och värde.

Kanske behövs Pride-festivalen främst för att HBT-personer ska känna vardagsfrihet. Det tog mig elva år som stockholmare att se två av samma kön gå hand i hand på Brommaplan. Det var under Europride 2008. När jag passerade paret hörde jag att de var turister. De tänkte nog att Stockholm är en stad där homosexuella 52 veckor om året visar varandra sin kärlek öppet. Men väldigt sällan ser jag homosexuella som utanför Pride-festivalen visar sin kärlek till varandra, vilket får mig att inse att det finns mycket kvar att göra vad gäller tolerans och HBT-rättigheter. Inte förrän den dag som du oavsett sexuell läggning känner frihet att bo, verka och arbeta var du vill har vi nått friheten. Dit är det långt kvar, men varje år av Pride är ett steg framåt.

 

DN har publicerat några intressanta reportage om HBT: här och här

Barn ska inte isoleras

Idag skriver DN om den rapport som Barnombudsmannen släppte igår: Barn ska inte isoleras

Det är viktigt att myndigheterna tar till sig av budskapet. Även om det polisiära är väldigt övertygade om att ett brott har skett måste det vara fruktansvärt pressande att befinna sig i ett kallt och kalt rum, med belysning som är manipulerad. Att dessutom varken få möta anhöriga eller kunna ha andra sociala kontakter är tortyrliknande omständigheter, som givetvis påverkar såväl hälsa som kognition. Människan är social. Hon vill bli bekräftad, lyssnad på och sedd. Givetvis måste mobil och dator konfiskeras i ett sådant fall, men andra sociala kontakter, studier och träning måste vara möjliga för att hålla igång livet.

Budgetfullmäktige: Förskoledebatten

Jag talade för Centerpartiets räkning i förskoledebatten i kommunfullmäktige i torsdags. Här kommer mitt inledningsanförande:

"När Stockholms föräldrar lämnar sina barn i förskolan på morgonen vill de känna sig trygga med att personalen är utbildad, fokuserar på lärande och har en god relation till barnen. Att deras barn blir respekterade som individer och kan ha sin integritet gentemot andra barn och föräldrar.

Det är viktigt för föräldrarna att veta att maten är varierad, god och näringsriktig. Att barnen i förskolan börjar förstå sambandet mellan kost, rörelse och hälsa. På ett positivt sätt, såklart.

Föräldrarna vill känna sig trygga med att miljön är säker, men också att den inspirerar till lärande och lek, aktiv utevistelse och fysisk rörelse. Att miljö och material väcker fantasi, utmanar till utforskande som kan stilla nyfikenhet – och återigen väcka ny nyfikenhet. Nyfikenheten som är den eviga motivationen till lärande. Med kompetenta pedagoger som möter barnen strax ovanför deras nivå, såväl språkligt som kunskapsmässigt och kan ge dem såå mycket dessa första år. Hälften av alla 3-åringar använder internet. Framtiden för information- och kommunikationsteknik i förskolan är redan utstakad av barnen själva. Och vilket bra redskap IKT är för att föräldrarna ska ta del av vad barnen har gjort under dagen och på så sätt kan möta det barnen gjort och lärt sig under förskoledagen.

Våra förskollärare är otroligt viktiga för föräldrarnas trygghet och tillit till förskola/skola som institution. Och nästan alla föräldrar är nöjda. Men vi har en stor utmaning i att få fler att vilja utbilda sig till detta viktiga yrke. Detta yrke som i mina ögon har en otroligt hög status, eftersom förskollärarna har hand om det allra käraste vi har, nämligen våra barn. Självklart är det viktigt att barnskötare får läsa vidare till förskollärare. Men målsättningen är att minst hälften av medarbetarna ska ha pedagogisk högskoleutbildning. Jag ser  framemot att vi ska utveckla stadsgemensamma principer och metoder för rekrytering, kompetensutveckling och karriärvägar för förskolans personal.

Statushöjningen av yrket börjar hos oss i den här salen. Genom att vi inte förminskar förskolläraryrket till att handla om x antal barn per grupp, utan till att handla om vad läraren ska behärska i mötet med barnen, dvs vilken kvalitet förskolläraren bidrar till under barnens dag, men också hur den kommuniceras professionellt till vårdnadshavarna i början och slutet av barnets dag.

Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag."

C ökar tryggheten för egenföretagare

Med glädje och stolthet läser jag i Expressen Annie Lööfs artikel om de förbättringar av socialförsäkringar för egenföretagare som Alliansen nu genomför: Småföretagarna har också rätt till trygghet

Centerpartiet har redan förbättrat trygghetssystemet för småföretagare, men tar nu tillsammans med Alliansen ytterligare ett steg. Istället för lägsta karenstid sju dagar ska det vara möjligt att precis som anställda ha en karensdag, mot en lite högre egenavgift, som egenföretagarna betalar in varje månad, just för socialförsäkringar.

Annie Lööf ger exempel på egenföretagaren som floristen och dagmamman, men det kan också vara en journalist, taxichaufför eller hantverkare som driver företaget som just enskild firma.

Det är symboliskt sett en mycket viktig fråga som Annie Lööf har drivit igenom. Både för Centerpartiet, och för landets alla småföretagare. När man frågar människor om de kan tänka sig att bli företagare är det just tryggheten som folk säger sig sakna. Friheten finns där och nog lockar den. Men vad händer om taxischauffören bryter benet eller dagmamman går in i väggen?

Nu gäller det för Centerpartiet att göra frågan känd, så att attityden till företagande förändras ytterligare. Även om inte landets alla företagare väljer just en karensdag och även om många företagare väljer att jobba trots att de är halvkrassliga är möjligheten att vara fri att välja det lägsta antalet karensdagar av stor betydelse.

Företagarna, Svenskt Näringsliv och Företagarförbundet är viktiga organisationer som driver på i företagarfrågor.

Invigning av tandhälsoprojekt

Idag inviger Catrin Mattsson ett projekt för förebyggande barntandvård det sk ettåringsprojektet. Med information och insatser för att förebygga karies kan barn i områden med barnfattigdom få stöttning tidigare. Härligt Catrin! Hälsa är en del av friheten.

Premiärträff med Brommanätverket (C)

Imorgon kväll kl 18.30-20.00 är det dags för premiärträff för Brommanätverket!
Då jag sitter i Bromma stadsdelsnämnd är jag intresserad av att få prata om ärenden med medlemmar och medborgare, men också att få lyssna till vad som är aktuellt för brukarna.

Punkter att prata om är plan för boenden för äldre i region Västerort och förskoleverksamheten. Det handlar alltså om vardagens välfärd.

Såväl medlemmar som icke-medlemmar är varmt välkomna till Vällingby.
Hör av dig med anmälan till helen.tornqvist@centerpartiet.se så sänder jag närmare beskrivning och ett översändande av riktlinjer för nätverket.

Mattsson värnar barnens tänder

Catrin Mattsson är ordförande för tandvårdsberedningen i Stockholms läns landsting. Hon skriver idag en mycket viktig artikel i DN: Alla barn ska få växa upp med friska tänder

Flourtanten gör comeback och barn i riskzonen kallas från ett års ålder till tandläkaren, vilket är bra. Föräldrarna har ett ansvar, men samhället dvs tandvården, kan ge en puff i form av information, kontroller och uppmärksamhet för att förebygga hål och misskötsel.

"Friska tänder är viktigt för att vi ska må bra, kunna äta och tala samt betydelsefullt för vår självkänsla." skriver Catrin. Det är lätt att skriva under på för var och en oavsett om man har hål eller inte, en lös tand eller löständer.
Christian Ottosson har också bloggat.

"Ett fattigt litet barn jag är"

Barnfattigdomen diskuteras vidare lite här och där. Det blir alltid lite tyst i sammanhang där fattigdom eller ekonomisk status nämns. Det här är inget man ska prata om! Normen är ju liksom att man klarar sig bra och åker utomlands en vecka på sommaren.

Ordet "fattig" kommer alltid få mig att minnas den lunch jag åt med min pappa och min son i köket i mitt barndomshem för några somrar sedan. Jag påminde min pappa så där som jag kan göra ibland om att hans favoritvers när han var barn enligt min farmor var: "Ett fattigt litet barn jag är, men glad jag är ändå" Min son ställde frågan med det spontana allvar som bara ett barn kan ha: "Morfar - är jag fattig?" Och min pappa svarade med det djupa allvar som bara en livserfaren har: "Nej, du är inte fattig. Du är älskad av många, är hel och ren och har mat på bordet. Du har allt ett barn kan behöva." Min son blev nöjd med svaret (liksom även jag) och samtalet fortsatte.

Det är väldigt viktigt att inte se människor som om de befinner sig i ett statiskt tillstånd. En person som är "fattig" eller "hemlös" eller "rik" i ett sammanhang kan befinna sig i den omvända situationen bara ett halvår senare. Det handlar om strävan, förvaltning, tur, företagsamhet, målmedvetenhet, men också olika val som vi gör i livet.

Jag har gjort valet att leva fattigt just nu. Jag bygger upp ett företag och jag lär mig om politik. Det är nya situationer, nya lärdomar, nya erfarenheter som ger mig otroligt mycket. Jag har tur, för vi klarar oss.

Under min barndom byggde mina föräldrar upp sitt företag med knappa resurser, men med hårt arbete. Jag och min bror hade allt vi behövde och vi fick vara delaktiga. Skolan var viktig, men vi uppmuntrades också att vara fritidsaktiva i sporter och föreningar, så att våra nätverk skulle vidgas och erfarenheterna öka. Självklart minns jag det tillfälle då mina föräldrar var tvungna att betala momsen i förväg och säsongen inte ens hade börjat. De satte sig ner med mig och min bror och frågade om de fick låna av de sparpengar som farfar givit oss för att kunna betala moms och köpa mat. Jag förstår så här i efterhand att nya skor och cykel var stora investeringar. Men de kämpade och huset som pappa byggt själv kunde bli gäst- och personalstuga, medan vi flyttade in i en nybyggd villa. Vardagsrummet var omöblerat de första fem åren, eftersom inte banklånet räckte till möbler.

Att få ha hand om barnbidraget från åttonde klass för att köpa kläder, godis mm var en frihet under ansvar.

Min barndom var trygg och fin. Jag hade allt. Min barndom kan säkert inte jämföras med de barn som lever upp i familjer där föräldrar lever på ekonomiskt bistånd eller försörjningsstöd. Beroendet till samhället blir stort. Men det kan aldrig vara "synd" om dessa barn. De har rättighet till en tolv års lång utbildning. Med rätt stöttning och lärare som ser dem och har höga förväntningar kan de möta framtiden med toppbetyg. Har de tur hittar de förebilder i föreningslivet, på läxhjälpen eller på fritidsgården. Unga vuxna som kan tala om hur det går till att söka till universitetet, som berättar att det är möjligt, om man bara kämpar, som ger hopp och empowerment. Alliansens skolpolitik leder ditåt. Jobbpolitiken är på väg. Det finns mycket att göra, men med Maud Olofssons vision om nybyggarlandet kan de personer som idag står utanför samhället med sina viljor, drömmar och rätt stöttning ta klivet in i värmen. Kanske, kanske genom att bli lite, lite - med respekt - ifrågasatta när de ansöker om försörjningsstöd. Och kanske, kanske genom att försörjningsstödet på sina håll gjordes om till ett försörjningslån. Men det är en senare fråga. Om inte annat så för människovärdets skull.

Receptet mot fattigdom är utbildning

Rädda Barnen kom häromdagen ut med sin årliga rapport kring barnfattigdom. Ett fattigt barn är ett barn som lever i en familj där man får ekonomiskt bistånd (socialbidrag) eller har låg inkomststandard. Vart tjugonde barn med svensk bakgrund och vart tredje barn med utländsk bakgrund lever i fattiga förhållanden. Barn till ensamstående föräldrar har, förståeligt nog, det sämre ställt ekonomiskt, än barn till sammanboende. Hälften av barn med utländsk bakgrund och ensamstående förälder räknas till fattiga.

Rädda Barnens rapport är viktig. Den visar på vikten av den av Alliansen inslagna vägen, nämligen att alla barn har rätten till kunskap och utbildning. Att vi ska komma ihåg att den som kommer ny till ett land inte alls har det så gott ställt ekonomiskt, men kanske känner trygghet och lycka över att bo i fred. Att det tar tid att komma in i systemen. Att kanske vissa ställer sig utanför systemen tex i samband med att man bygger upp en tillvaro tex i egenskap av företagare.

Givetvis är det fruktansvärt i de fall som barn inte får mediciner för att föräldrarna inte har råd. Eller när elen stryps. När vräkningar sker för att inte hyran är betald. Och nog hugger det till i hjärtat när man inser att en elev gärna går på lovskola för matens skull. Eller att förslaget om Gröna Lund inte är genomförbart för att alla inte har råd - och verkligen inte helt spontant. Väldigt få är dock de elever som går i ärvda kläder utan mobiltelefoner eller datorer.

Jag tror också att det kan vara nyttigt att leva i sparsamma förhållanden där du kan lära dig uppskatta ett teaterbesök eller en ihopsparad semester. Incitamenten för dessa ungdomar att skaffa sommarjobb är givetvis stora.

Men rapporten uttalar väldigt mycket ojande kring "utsatta områden" osv. Det är bostadsområden där också många trivs och känner en stor gemenskap. Analysen av att ingenting görs är felaktig. Givetvis är det med en god utbildning som fattigdom kan stävjas på sikt. Skolfanan hålls högt i Stockholm. Vi vill ha en skola där alla lyckas. Där alla barn - oavsett bakgrund - får rätten till kunskap. Där alla barn - oavsett socioekonomisk bakgrund - får stöttning att nå målen. Där alla barn har höga förväntningar på sig. Där alla barn kan delta i skolutflykter och studiebesök. Där ingen blir mobbad - oavsett orsak. Där drömmen hos var och en hålls levande - för att individen ska sträva efter lycka och egen försörjning.

Anders W Jonsson, Johan Ingerö, Peter Andersson bloggar ur olika perspektiv.

Stockholm - en vanlig lördag

Idag fikade sonen och jag med en fd lärarkollega i Kulturhuset. Trevliga samtal och fint pärlande av sonen. Vi promenerade sedan från Sergels Torg upp till Odenplan för att ta T-banan. Det var lite skillnad mot Brommaplans rätt oskyldiga lunk som möjligen förgylls av P:s dragspelande, någon skolklass som arrangerar loppis eller någon polis. Utöver de ordinarie folkliga inslagen, förstås. Anmärkningsvärt är dock att en vardagsinnovatör idag hade ett ok på axlarna med två säckar återvinningsmaterial på vardera sidan. Underbart!

Det var lönehelg så det många var på sta´n. Redan på Sergels torg undrade sonen vad ett gäng demonstranter gjorde. Jag förklarade att de kämpade för folk i sitt andra hemland och att de ville få folk ur fängelset. Han undrade varför de ville ha ut tjuvarna ur fängelset. Jag förklarade att det var folk som satts i fängelset fastän de inte hade stulit eller gjort något annat dumt. De hade bara sagt som de tyckte och det får man inte göra i alla länder där en person vill bestämma över alla andra.

Strax därefter blev det lite salsa vid en högtalare. Vid Åhléns kom nästa fråga. Hare krishna spelade och sjöng. Sonen undrade varför de sjöng så där fint. Ja, de visar upp sin religion. Man kan tro på olika religioner eller inget alls. Så där fortsatte det. "Mamma, varför har de klottrat på gatan?" Nej, det är inte klotter. Det här är något som ska vara där. Det är meningar ur en bok. Det kallas citat. Och här uppe i tornet bodde en författare. Underbart att få testa förklaringsförmågan. Bygga på kunskaperna utifrån de erfarenheter som finns för min fyraåring. Svårast att förklara var varför Stockholm stad har importerat två elefanter från Solna stad. Troligen räckte inte lejonen till som hinder för bilarna att köra in på gågatan.

Kul promenad, härligt med nyfikenheten och det ömsesidiga lärandet i här-och-nu.

Familjepolitik för tryggare barn

Alliansens arbetsgrupper levererar. Nu senast presenterades familjepolitiken. Läs rapporten här. En rad justeringar föreslås för att det ska bli tryggare barn tex genom att underlätta för ensamstående, vid separationer, för föräldrar till allvarligt sjuka barn samt vid vård av sjukt barn ska anmälningsplikten försvinna. Dessutom automatiseras jämställdhetsbonusen, så att administrationen minskar. Bra!

Förslaget att föräldrar ska kunna ta ut 30 dagar samtidigt under barnets första levnadsår är ju utmärkt. Modern är ju oftast hemma den närmaste tiden efter förlossningen. Till en början har fadern sina pappadagar, men när det är dags för BVC-besök eller amningen krånglar efter ett tag med mjölkstockningar mm kan mamman vara ganska ensam. Dessutom behöver inte ett gemensamt uttag bara ske vid problem, utan även för att kunna vara tillsammans som föräldrapar med barnet. Just för att ge tryggare barn.

Ett viktigt förslag jag också vill lyfta är att det inte alltid är små barn som behöver sina föräldrar vid sin sida. Det ska vara möjligt att ta ut föräldradagar även för äldre barn. Så att man inte riskerar att förlora jobbet då ens tonåring är på hal is eller nyligen fått en diagnos och behöver hjälp med att ta medicin eller kanske har behov av föräldranärvaro i skolan.

Försäkringskassan ska också få i uppdrag att informera om rättigheten att överlåta tillfällig föräldrapenning till någon annan, som finns redan idag. Dessutom ska även studerande kunna låta person avstå arbete för vård av barn.

Analysen i rapportens inledning om barnfattigdom och utsatta barn är viktig och värd att läsa om. Det jag dock undrar över är de fall där föräldrarna inte räcker till eller inte klarar av sin roll. När samhället måste ingripa. Värnar vi barnens bästa tillräckligt bra? Men den frågan är säkert föremål för en egen rapport, som handlar mer om socialtjänsten, även om det börjar i föräldraskapet. En nationell föräldrastödstelefon kan vara en god hjälp, men i de fall föräldrar inte förstår att de inte klarar av sin roll - eller i ännu värre fall där de har bett om hjälp till sociala myndigheter, men det inte händer något - måste samhället vara starkt och stödjande. Genom att ta signaler på allvar och ingripa. För tryggare barn.

Inriktningen i familjepolitiken är att samhället ska stötta och hjälpa, inte styra och hindra. Att föräldrarna i familjerna är kloka och inte behöver pekpinnar, men tydlig information och morötter till jämställdhet. Vänstern vill ju hellre sätta sig över människorna genom lagstiftning. Men den verkliga jämställdheten skapas vid köksbordet och förs över till våra barn i form av värderingar.
SvD:s ledarsida tycker det är självklarheter att föräldrapengen blir mer flexibel.
DN:s ledare menar att förslaget innehåller högt och lågt och få nyheter.

Kulturskatten Junibacken

Idag var jag på Junibacken med elever och kollegor. Museipedagogen var en fantastisk berättare som gjorde Astrid Lindgrens liv och uppbyggnaden av Junibacken otroligt levande.

Det är så intressant att få perspektiv på nutiden. Astrid var tvungen att lämna bort sin utomäktenskapliga son till något så modernt som ett fosterhem, som då ännu inte fanns i Sverige, men i Danmark. Astrid tog hem honom till Stockholm pga fostermammans sjukdom och då fick han som treåring vistas ensam i lägenheten hela dagarna medan hans mamma jobbade.

Nuförtiden är ensamstående och de som får barn lite oplanerat accepterade av samhället. Det finns också förskola. Det nutien kan avundas är kvällarnas familjestunder vid fotogenlampan där det lagades och hantverkades, lästes läxor och berättades skrönor, skvaller och berättelser.

Se till individerna - inte antalet barn

Barngruppernas storlek i förskolan diskuteras i Stockholm. Nu vill Moderaterna ta bort maxtaket för antal barn per grupp. Per Ankersjö och vi i Centerpartiet har drivit denna linje länge i kommunfullmäktige.

Antalet barn per grupp måste bero på vilka behov de barn som går i gruppen har, vilken pedagogik man har, samt hur övriga förutsättningar ser ut. Att mäta kvalitet i form av antal barn per grupp är ett väldigt trubbigt instrument. På ett ställe kan behovet av språkutveckling vara stort, vilket kräver mycket dialog anpassad till snäppet över den nivå barnet befinner sig på och på ett annat är barnen från hemmen tränade att sitta stilla och lyssna till en bok längre stunder. En förskola kanske har krävande och kräsna föräldrar som har behov av mycket information, medan en annan har hittat ett fungerande system för information på såväl grupp- som individnivå. Det beror helt på vilken ledning förskolan har och vilka anställda som arbetar där dvs vilken pedagogik och vilka metoder de utformar tillsammans. Nog måste det vara upp till personalen att utifrån förutsättningarna avgöra om man kan ta in flera eller färre barn. Och nog ska de anställda som lyckas ha nöjda föräldrar och barn som utvecklas bäst med bäst överlämning till skolan ha mest betalt.

Något annat missvisande med att mäta antalet barn per grupp är att man kanske har 6 barn per pedagog på våren, men 5 barn på hösten. Är då verksamheten bättre på våren än på hösten? Nej, det handlar om vilken verksamhet man kan leverera under tiden man är med barnen.

Jag anser att det kan vara hämmande att ha ett stadsövergripande beslut. Det hindrar ju tex en förskola från att ta in extrabarn så att de kanske får råd att deltidsanställa någon till att följa med på utflykter några timmar två dagar per vecka, istället för att bara ha möjlighet att åka ut vid ett tillfälle per vecka.

Däremot måste tillbyggnaden av förskolor fungera. Där behöver det finnas funktioner i staden som tipsar fristående verksamheter att ansöka om tillstånd att starta upp i nybyggnations-områden.

Lotta Edholm och Hans Åberg bloggar också, men anser att det är bra med ett tak.

Tryggheten fick mig att växa

På webbsidan Betydelsefulla - som samlar berättelser kring Betydelsefulla möten - skriver jag om "Tryggheten fick mig att växa". Texten handlar om vad mina föräldrar betydde för mig och mitt engagemang under barndomen.

Barnkonventionen 20 år

För tjugo år sedan satt jag och ett femtiotal Vi Unga-medlemmar i en ring i en idrottshall i Stora Sundby i Södermanland. I egenskap av vice ordförande läste jag några dikter som hade med barn och barns rätt att göra. Vi läste artiklar ur barnkonventionen som kommit till. Vi Unga drev något projekt kring barnkonventionen för att upplysa barn och ungdomar kring den. Frivilligorganisationerna spelade en stor roll både för konventionens tillkomst och för att upplysa om den. För tio år sedan talade jag på ett seminarium i riksdagen i egenskap av förbundsordförande i Vi Unga om hur goda vuxna kan stödja barns och ungdomars delaktighet. Hur vuxna kan göra för att lyssna på unga. BO arbetade med myndigheters möjligheter att låta barn komma till tals i olika samhällsplaneringsfrågor. Idag fyller alltså barnkonventionen tjugo år. Men kanske känner barnen i Sverige till lagen mindre än någonsin, skriver sju generalsekreterare och Barnombudsmannen i SvD idag. Skribenterna uppmanar myndigheter och politiker att kika på hur man i Norge inkorporerat konventionen i lagstiftning. Nog tål det att tänka på. Nog tål det att se efter hur barnkonventionen nämns i skolplanen, verksamhetsplaner eller förslag till kursplaner. Nog måste barn ha vetskap om sina rättigheter för att kunna ta dem tillvara. Men värt att lägga på minnet är att rättigheterna har barnets bästa i fokus, vilket kan innebära att barnet inte alltid har rätt eller kan köra över vuxna, vilket också barnet måste bli medvetet om.

Barnbarometern 2009

I början av veckan åkte min kusin med sina två åttaåringar hem. Vi brukar poängsätta de olika aktiviteter som vi företar oss. Förra året vann Mulle Meck-parken överlägset. I år blev poängsättningen av 50 möjliga enligt följande:
1. Rålambshovs parklek 47 p
2. Etnografiska muséet: Indiansommar. 45 p
3. Solviksbadet 43 p
4. Postmuséet 37 p
5. Smedsuddsbadet 20 p
Intressant med utfallet är att Rålambshovsparken blev ett spontanbesök eftersom Smedsuddsbadet var ofräscht pga fåglar. Igenkänningen från förra året och den satsning som Kungsholmens stadsdelsnämnd har gjort på ytterligare klätterställningar och rivning av ett skjul som ersatts av matsäcksställe blev mycket positiv för såväl stora som små. Och jag minns att Centerpartiets representant nämnt att detta initierats med anledning av ett överskott i fjolårets budget. Bra!

Barn är bonus

Kd gjorde ett utspel om barnbonus idag. Jag blir förvånad, för jag trodde det fanns redan. När jag hade fött barn 2006 fick jag i alla fall en engångssumma som kallades något särskilt typ barnvagnsbidrag eller dylikt. Men det kanske var från kommunen där jag är anställd? Fast det vore väl märkligt om en kommun där jag jobbar men inte bor betalar mig för att jag pluppar ut en unge som ska tas omhand i ett år plus alla vab-dagar. Visserligen har jag blivit mer kompetent, empatisk och många erfarenheter rikare, men går det att sätta en prislapp på det - i förskott? I alla fall mejlade jag Federley om att det var en konstig sak att få det där bidraget och han höll med. Nej, arbetslinjen är svaret på ökat barnafödande. Och då ingår att reformera LAS så att företagarna vill och vågar skapa fler jobb.
Wagenius och Andersson tycker också att pengarna kan läggas på annat.

Kyrkoskatt betalar sig

Igår var det kyrkofullmäktige i Bromma församling. Det var en fin och gedigen verksamhetsplan som medlemmarna i församlingen kan vara stolta över. Enligt mig är den värd de 60 öre som dras i kyrkoskatt på varje intjänad hundralapp. Med tanke på julaftonsfirande för ensamma, arbete med enastående, ensamstående mammor och gruppsamtal med barn i sorg. Kyrkan ska finnas där som en stark pelare då vi bäst behöver den. Nästa år ska vi satsa på ungdomar i och med Ängbykyrkans jubileum. Det känns roligt att barn- och ungdomskommittén har fått gehör. För en gångs skull var det ingen som var uppe och petimetrade sig, utan det var god stämning, vilket är ett gott betyg för kyrkoherden. Det enda revolutionerande som hände var att vår nomineringsgrupp kom först ned i Ängbysalen och satte oss längst fram, där s brukar sitta. Då satte de sig på moderaternas plats och de senare på våran. Alla kände sig lite lagom busiga.

Kyrkobudget 2009 på gång

Idag hade jag från C i Brobyggarna, Barbro (m) och Kerstin (s) barn- och ungdomskommitté i Bromma församling. Först skulle vi ha utomhusmöte, men blev glatt överraskade då kyrkoherden kunde ansluta och släppa in oss i Ängbykyrkan. Vi fick en dragning av verksamhetsplan och budget för 2009. Ledarutbildningen i tre steg är unik och ungdomsverksamheten är viktig. Ur ett barn- och ungdomsperspektiv kan vi stå bakom budgeten på kyrkofullmäktige 13 november.