Receptet mot fattigdom är utbildning
Rädda Barnen kom häromdagen ut med sin årliga rapport kring barnfattigdom. Ett fattigt barn är ett barn som lever i en familj där man får ekonomiskt bistånd (socialbidrag) eller har låg inkomststandard. Vart tjugonde barn med svensk bakgrund och vart tredje barn med utländsk bakgrund lever i fattiga förhållanden. Barn till ensamstående föräldrar har, förståeligt nog, det sämre ställt ekonomiskt, än barn till sammanboende. Hälften av barn med utländsk bakgrund och ensamstående förälder räknas till fattiga.
Rädda Barnens rapport är viktig. Den visar på vikten av den av Alliansen inslagna vägen, nämligen att alla barn har rätten till kunskap och utbildning. Att vi ska komma ihåg att den som kommer ny till ett land inte alls har det så gott ställt ekonomiskt, men kanske känner trygghet och lycka över att bo i fred. Att det tar tid att komma in i systemen. Att kanske vissa ställer sig utanför systemen tex i samband med att man bygger upp en tillvaro tex i egenskap av företagare.
Givetvis är det fruktansvärt i de fall som barn inte får mediciner för att föräldrarna inte har råd. Eller när elen stryps. När vräkningar sker för att inte hyran är betald. Och nog hugger det till i hjärtat när man inser att en elev gärna går på lovskola för matens skull. Eller att förslaget om Gröna Lund inte är genomförbart för att alla inte har råd - och verkligen inte helt spontant. Väldigt få är dock de elever som går i ärvda kläder utan mobiltelefoner eller datorer.
Jag tror också att det kan vara nyttigt att leva i sparsamma förhållanden där du kan lära dig uppskatta ett teaterbesök eller en ihopsparad semester. Incitamenten för dessa ungdomar att skaffa sommarjobb är givetvis stora.
Men rapporten uttalar väldigt mycket ojande kring "utsatta områden" osv. Det är bostadsområden där också många trivs och känner en stor gemenskap. Analysen av att ingenting görs är felaktig. Givetvis är det med en god utbildning som fattigdom kan stävjas på sikt. Skolfanan hålls högt i Stockholm. Vi vill ha en skola där alla lyckas. Där alla barn - oavsett bakgrund - får rätten till kunskap. Där alla barn - oavsett socioekonomisk bakgrund - får stöttning att nå målen. Där alla barn har höga förväntningar på sig. Där alla barn kan delta i skolutflykter och studiebesök. Där ingen blir mobbad - oavsett orsak. Där drömmen hos var och en hålls levande - för att individen ska sträva efter lycka och egen försörjning.
Anders W Jonsson, Johan Ingerö, Peter Andersson bloggar ur olika perspektiv.
Rädda Barnens rapport är viktig. Den visar på vikten av den av Alliansen inslagna vägen, nämligen att alla barn har rätten till kunskap och utbildning. Att vi ska komma ihåg att den som kommer ny till ett land inte alls har det så gott ställt ekonomiskt, men kanske känner trygghet och lycka över att bo i fred. Att det tar tid att komma in i systemen. Att kanske vissa ställer sig utanför systemen tex i samband med att man bygger upp en tillvaro tex i egenskap av företagare.
Givetvis är det fruktansvärt i de fall som barn inte får mediciner för att föräldrarna inte har råd. Eller när elen stryps. När vräkningar sker för att inte hyran är betald. Och nog hugger det till i hjärtat när man inser att en elev gärna går på lovskola för matens skull. Eller att förslaget om Gröna Lund inte är genomförbart för att alla inte har råd - och verkligen inte helt spontant. Väldigt få är dock de elever som går i ärvda kläder utan mobiltelefoner eller datorer.
Jag tror också att det kan vara nyttigt att leva i sparsamma förhållanden där du kan lära dig uppskatta ett teaterbesök eller en ihopsparad semester. Incitamenten för dessa ungdomar att skaffa sommarjobb är givetvis stora.
Men rapporten uttalar väldigt mycket ojande kring "utsatta områden" osv. Det är bostadsområden där också många trivs och känner en stor gemenskap. Analysen av att ingenting görs är felaktig. Givetvis är det med en god utbildning som fattigdom kan stävjas på sikt. Skolfanan hålls högt i Stockholm. Vi vill ha en skola där alla lyckas. Där alla barn - oavsett bakgrund - får rätten till kunskap. Där alla barn - oavsett socioekonomisk bakgrund - får stöttning att nå målen. Där alla barn har höga förväntningar på sig. Där alla barn kan delta i skolutflykter och studiebesök. Där ingen blir mobbad - oavsett orsak. Där drömmen hos var och en hålls levande - för att individen ska sträva efter lycka och egen försörjning.
Anders W Jonsson, Johan Ingerö, Peter Andersson bloggar ur olika perspektiv.

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Hem