Motion om att skapa möjligheten till fler vårdnadshavare än två

Några centerpartister skriver idag på GP debatt om några viktiga viljeinriktningar som skulle göra det lättare för HBT-personer att bilda familj. Jag skulle vilja gå steget längre i en fråga, nämligen att det skulle vara möjligt att ha flera vårdnadshavare. Jag beskriver en sådan lagändring i en motion som jag idag har sänt till Stockholmscentern. Det skulle inte bara ge barnet rätt till alla sina föräldrar och fler familjer större frihet. Det skulle innebära att vi inom socialtjänsten sparar utredningsresurser till att i ännu större utsträckning fokusera på barn som far illa. Se motionen nedan.

 

-------------------------------------------

Motion om möjligheten till fler vårdnadshavare än två

Enligt dagens lagstiftning är det möjligt att bara ha två vårdnadshavare. Jag vill att alla barn ska ha rätt till alla sina föräldrar och föreslår därför att lagstiftningen ska ändras så att det blir möjligt att uppge flera vårdnadshavare redan under graviditeten.

Genom att förändra lagstiftningen så att gravida kan uppge flera vårdnadshavare än två skulle det bli möjligt att låta alla barnets vårdnadshavare vara delaktiga från början, under såväl graviditeten som barnets födsel och uppväxt.

En sådan lagändring skulle underlätta föräldraskapet för familjer där flera personer är inblandade i barnets tillkomst och uppväxt. Det skulle bli möjligt för en surrogatmoder att bli vårdnadshavare tillsammans med andra. Och ett surrogatpar kunde vara vårdnadshavare tillsammans med ett par som är ofrivilligt barnlöst. Framför allt skulle möjligheten att uppge flera vårdnadshavare bekräfta den verklighet som många barn växer upp i med till exempel två pappor och två mammor.

Centerkvinnorna har redan stämmobeslut om ett liknande förslag där man betonar enkelheten i att dela upp föräldraförsäkringen mellan flera närstående personer. Nu vill jag att Centerpartiet visar vägen i att ge barnet rätt till alla sina föräldrar genom att bifalla denna motion.

I praktiken skulle lagstiftningen innebära att barnet slipper välja mellan flera närstående vuxna till exempel i samband med ifyllande av blanketter, men det skulle också skapa en större trygghet för barnet ifall något skulle hända någon av vårdnadshavarna.

Med mitt förslag skulle vårdnadshavarna finnas på plats redan vid födseln. Detta skulle vara tryggare för barnet än att dess andra förälder sedan måste adoptera barnet. Byråkratin skulle också minska för socialtjänsten. För lokalpolitiken skulle lagändringen nämligen innebära att man slipper ta ställning till faderskapsutredningar i efterhand. Jag menar att detta förslag skulle vara bra för samhället i stort, eftersom det betyder att man kan föra över socialtjänstens resurser från onödiga utredningar om faderskap och adoption i välfungerande familjer till att istället fokusera på barn som far illa.

Människor som väljer att skaffa barn är vuxna nog att bestämma vilka som ska ta hand om barnet. Det kan inte vara ett problem för ett barn att det får för mycket kärlek. Däremot skulle denna reform frigöra resurser från socialtjänsten för att finnas till för barn som far illa och för att stötta de familjer som är i behov av stöd, samtidigt som lagändringen skulle ge fler familjer frihet och barnet rätt till alla sina föräldrar.

Jag yrkar att:
lagstiftningen ändras så att det blir möjligt för barn att ha fler än två vårdnadshavare.

Barnets vårdnadshavare ska meddelas redan under graviditeten.

motionen sänds vidare till Centerpartiets partistämma

Helen Törnqvist, medlem i Stockholmscentern, Bromma 2014-08-01

 

-----------------------------------------------------------------------------

Läs också Alliansens partiledares viktiga förklaring om hur de ger medel till att stärka kunskaperna om HBT inom offentlig sektor.

Större HBT-tolerans behövs mellanmänskligt och i lagen

För drygt en månad sedan avslutades Pride-festivalen. Sverige har kommit långt med HBT-rättigheter i ett internationellt perspektiv. På tapeten har ju Rysslands nya lag mot "homosexuell propaganda" varit. Men mycket finns kvar att göra innan HBT-personer är fullt ut respekterade i Sverige. Detta skrev bland annat Peter Rimsby i början av augusti. Samtidigt som vi behöver jobba med frågan på ett mellanmänskligt plan med attityd- och bemötandeförändringar, anser jag också att lagstiftningen ska inkludera dagens familjebildningar.

Pride-veckan behövs så länge lagen utgår från att ett heterosexuellt par är regeln. Centerkvinnorna har ett spännande förslag till ny föräldraförsäkring som skulle göra det möjligt att dela upp föräldradagarna mellan maximalt fyra vuxna. Detta ställer sig nu Centerpartiets partistyrelse bakom och söker stöd för på den partistämma som äger rum nästa helg. Att som homo-par bestämma sig för att sätta ett barn till världen kräver noggrann planering och sker sällan i all hast. Ibland bestämmer sig två kvinnor och två män för att skaffa barn tillsammans. I en modern lagstiftning måste barnet få rätten till alla sina föräldrar. Det borde vara möjligt att redan under graviditeten anmäla vilka fostrets vårdnadshavare är, utan byråkratiska faderskapsutredningar. En större delaktighet bland samtliga föräldrar blir då möjlig från början. Definitionen av familjebegreppet har sedan länge vidgats i praktiken. Nu måste lagstiftningen uppdateras så att den anpassas till verkligheten. Barnet har rätten till alla sina föräldrar.

Trots Pride-veckan behövs större HBT-tolerans på sina håll. Det visar de höga talen om psykisk ohälsa bland HBT-ungdomar. Enligt Ungdomsstyrelsen i februari 2010 hade var femte HBT-ung utsatts för våld i hemmet, jämfört med var tionde heterosexuell. En fjärdedel av HBT-flickorna angav att de försökt begå självmord. Vi medmänniskor måste säga ifrån när ”bög” och ”flata” används som skällsord, eller när skämt om HBT visar sitt fula tryne i fikarum eller i sociala medier. Rädslan för jargong eller hatbrott får inte hämma HBT-personer att visa sin kärlek öppet. I ett fritt och tolerant Sverige ska du kunna visa kärlek till din partner överallt – om du vill.

Vi i Centerpartiet är ju glada över att människor söker sig till Stockholm för att staden upplevs som inkluderande. Men att HBT-personer söker sig bort från orter där den heterosexuella normen upplevs som exkluderande känns obehagligt, tycker jag. Fortfarande finns orter där homosexualitet göms. Fortfarande finns familjer där HBT-personer förskjuts.  Fortfarande finns anhöriga som säger sig acceptera en homosexuell familjemedlem, bara han/hon inte visar sin läggning för just honom/henne. Här behövs vardagliga samtal, opinionsbildning, digital närvaro och exempel som får HBT-motsträviga att känna empati och förståelse. Positiva exempel är bra, men också förebilder så att unga HBT-personer kan känna mod att stå upp för sin identitet och sexuella läggning. Detta kan unga få under Pride-veckan, men också tack vare HBT-individer som står upp för rätten att vara den man vill i kombination med medias rapportering. HBT-frågan är inte krångligare än rätten att visa sin kärlek till den man älskar och människors lika rätt och värde.

Kanske behövs Pride-festivalen främst för att HBT-personer ska känna vardagsfrihet. Det tog mig elva år som stockholmare att se två av samma kön gå hand i hand på Brommaplan. Det var under Europride 2008. När jag passerade paret hörde jag att de var turister. De tänkte nog att Stockholm är en stad där homosexuella 52 veckor om året visar varandra sin kärlek öppet. Men väldigt sällan ser jag homosexuella som utanför Pride-festivalen visar sin kärlek till varandra, vilket får mig att inse att det finns mycket kvar att göra vad gäller tolerans och HBT-rättigheter. Inte förrän den dag som du oavsett sexuell läggning känner frihet att bo, verka och arbeta var du vill har vi nått friheten. Dit är det långt kvar, men varje år av Pride är ett steg framåt.

 

DN har publicerat några intressanta reportage om HBT: här och här