Företagens villkor viktigast för fler jobb

Statsminister Reinfeldt och Nya Moderaterna presenterade ett fempunktsprogram för jobben på Brännpunkt i lördags. Om fem månader står valet mellan Alliansens mål om självförsörjning och Socialdemokraternas arbetsmarknadsinsatser, mellan reformer som visar tilltro till individens drivkrafter och förmågor eller vänsterns kollektiva lösningar. För mig som centerpartist är valet enkelt. Alliansens politik har betytt mycket positivt i min vardag, både vad gäller valfrihet inom vården, skattesänkningar och kommunala satsningar på cykling och miljö, men även för mig i egenskap av lärare och företagare. Jag vill se Reinfeldt omvald som statsminister i september, men jag ser också att det behövs ett starkare Centerpartiet i relation till Moderaterna. Både för miljöns skull och även för företagens skull. Med fler och växande företag kan jobben bli fler.

Centerpartiets partiledare Annie Lööf driver bättre villkor för företagande med stort engagemang och levererar starka reformer: Sänkt restaurangmoms, lägre sjukkostnader för mindre företag, en översyn av skattepolitiken, bredband till hela Sverige mm. Centerpartiet har fler förslag för förbättrat företagande. Arbetsförmedlingen behöver avregleras så att jobbförmedlingen står i fokus. Med en jobbpeng skulle de som bäst lyckades att förmedla jobb premieras. Förmedlingar med olika målgrupper skulle uppstå. Men även andra förslag, som i synnerhet vi inom Stockholmscentern driver, skulle stärka Sveriges näringsliv:

·         Faktiska skatteinbetalningar skulle göra företagandet enklare. Vid starten skulle du inte behöva betala in skatter och moms förrän uppdragen är utförda och betalningen finns på kontot. Idag måste du som har enskild firma göra en uppskattning av din försäljning för att kunna räkna ut din preliminära skatt i samband med att du startar firman. För många är det vanskligt att göra en sådan beräkning innan man ens har startat. Det är också svårt att få besked om slutskatten, vilket borde ges efter ett knapptryck. Jag hävdar att ett system med faktiska skatteinbetalningar skulle höja företags försäljning, eftersom målbilden då förändras rent psykologiskt. De flesta vill ju betala så lite som möjligt till staten och därför lägger man den preliminära nivån lägre än om man vet att man ska betala in en viss procentsats när affären är klar. Rent principiellt skulle denna reform också markera att inte företag ska låna ut pengar till staten, utan att företag bidrar med det värde som de faktiskt skapar.

·         Genom att sänka tjänstemomsen kan ytterligare företag skapas genom att till exempel högutbildade knoppar av och startar eget. Med fler företag inom välfärden blir konkurrensen högre. I konkurrenssituationer vässas bemötande och effektivitet. Med fler aktörer blir valfriheten större och innovationer görs för att bättre möta de behov som kunderna har.

·         LAS måste revideras så att kompetens går före anställningstid. En sådan reform ställer högre förväntningar på arbetskraften att hänga med i utvecklingen i branschen och att ta del av kompetenshöjning. Om det blir lättare att säga upp blir det också lättare att anställa. Det är idag en alltför stor risk att anställa, vittnar många företagare om. När trösklarna till arbete är höga drabbas främst unga och invandrare, men också den arbetsgivare som vill skapa mångfald i personalgruppen. Med större rörlighet på arbetsmarknaden kan utanförskapet minskas, något vi centerpartister brinner för.

Med ett fortsatt förtroende för Alliansen och ett starkare Centerpartiet i riksdag och regering skulle förutsättningarna för jobbskapande förbättras ytterligare, vilket behövs både för människors självförsörjning och egenmakt och för att utveckla och upprätthålla vår kvalitativt sett goda och tillgängliga välfärd. Du är välkommen i den kampen inför den 14 september.

Utredning om uppsägningar chans till reform

LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson skriver på Brännpunkt att Alliansen vill göra det lättare att sparka folk. Han skrev tillsammans med andra fackföreträdare i samma fråga i samband med att den sk uppsägningstvistutredningen presenterades: Risk för stora förändringar i LAS.

En utredning ligger alltså till grund för Thorwaldssons debattartikel. Utredningen presenterades i slutet av september och syftar till att kostnaderna ska bli lägre för företag som säger upp personal, men också att tvister snabbare ska lösas. Förslagen kan göra det enklare för företagare att driva just företag och att anställa, som alltid är ett stort risktagande. Att anställa innebär för företagaren att ta en risk såväl tidsmässigt som ekonomiskt. Det måste bli enklare att anställa så att fler jobb kan skapas i växande företag. Företagarna är dock kritiska till utredningen då man anser att förslagen är för milda och inte gör det lättare att anställa. Det är inte varje dag som en utredning om förändrad arbetsrätt ligger på politikernas bord. Något måste komma ut av denna utredning, menar jag. Reformerna som förändrat arbetsmarknadspolitiken och gynnat en rörlighet på arbetsmarknaden har ju inte direkt duggat tätt.

LO-basen efterlyser insatser mot arbetslöshet. Han har redan glömt sänkningen av restaurangmomsen, att bolagsskatten sänks 2013 och avdrag för RUT som är jobbskapande. Men det kanske är förslag som inte räknas i hans värld. Istället vill han värna en falsk trygghet för alla de som klamrar sig fast vid sin plats i turordningslistan. Han menar också att det Sverige behöver i denna lågkonjunktur är tryggare anställningar, som enligt honom är detsamma som krångliga uppsägningsregler, gärna där arbetsgivare går till en domstol för att göra upp med arbetstagaren, under tiden lönen fortsätter att betalas ut.

Samtidigt som LO vill behålla de orimligt tuffa reglerna för uppsägningar vill de ha höga löneökningar inför kommande avtalsrörelse, bla en höjd lägstalön, vilket Svenskt Näringsliv inte vill se, då man givetvis menar att det är orealistiskt.

Maria Ludvigsson kritiserar Thorwaldsson för att vilja värna lagstiftning istället för att vidmakthålla den svenska modellen som går ut på att parterna i mångt och mycket gör upp om reglerna och avtalen. Hon menar att det viktigaste händer utan politisk inblandning.

Vad säger då förslaget till nytt idéprogram för Centerpartiet vad gäller företagande och arbetsrätt?

För det första värnar programmet äganderätten i följande mening:  "Äganderätten är också central i ett samhälle där människor kan förverkliga sig själva och sina drömmar." Att äga ett företag innebär att man fritt får förfoga över sina resurser, där ju löneutbetalningar är stora utgifter. Det är företagsägarens ansvar att avgöra vilka kompetenser som krävs för att ta steget igenom en finanskris eller upp till nästa nivå. Att äganderätten gäller just företagande i en fri ekonomi stryks under i denna mening från sida 9: "Centerpartiet värnar frihet och äganderätt och anser att människor måste få hantera sina resurser och tillgångar så som de själva önskar. Fri handel och fritt företagande är därför grundläggande för det samhälle vi eftersträvar."

När det kommer till skrivningar om just arbetsrätten står följande att läsa: "Centerpartiet eftersträvar en modell där spelreglerna för arbetsmarknaden fastställs av arbetsmarknadens parter i stället för genom lagstiftning. Detta skapar en mer flexibel och långsiktigt hållbar arbetsmarknad. Det innebär också att delar av den lagstiftning som omgärdar arbetsmarknaden behöver avvecklas."

 

Nog är det kloka och hoppfulla skrivningar, men det man glömmer är att man här riskerar att låta småföretagaren falla in under de kolossala parternas generella överenskommelser. När det gäller arbetsmarknadens parter finns en risk att facket sätter in sitt veto för att värna just anställningstrygghet och andra faktorer som stoppar en ack så välbehövlig rörlighet på arbetsmarknaden. Men om äganderätten ändå står över kollektivavtal kan detta lösas för småföretagaren, som har små marginaler och särskilt i en känslig konjunktur.

Reinfeldt och Löfven inspirerade av Olofsson?

Att Centerpartiet har kämpat för att få bukt med ungdomsarbetslösheten länge vet väl alla som sysslar med politik och förhoppningsvis även några väljare. Jag har berättat det på bloggen här förut; om hur Centerpartiets förtroenderåd i augusti 2006 tog ställning för de unga efter ett brinnande anförande av dalabänken. Att Centerpartiet på diverse stämmor tex i maj 2009 tog ställning för att reformera arbetsrätten. Hur Maud Olofsson i Almedalen 2010 sa att hon "till sista blodsdroppen" ska kämpa för att reformera arbetsrätten för de ungas skull. Och att Annie Lööf har tagit över stafettpinnen efter Maud Olofsson är tydligt.

Under våren har debatten om ungdomsarbetslösheten varit svallande och nu senast i Almedalen presenterade statsminister Fredrik Reinfeldt den sk jobbpakten som handlade om att "den svenska modellen ska få arbeta". Detta förslag blev det som alla förhöll sig till i bla Lernias arbetsmarknadsdebatt, då Socialdemokraternas Ylva Johansson började prata om jobbpakten som "Löfven-modellen". Men jag hade hört idén förut och mindes att Maud Olofsson hade skrivit om ett handslag för de unga i sin bok "Ett land av friherrinnor" som gavs ut sommaren 2010. Nog är det väldigt nära både en jobbpakt och en Löfven-modell - men uppenbart är att både Moderaterna och Socialdemokraterna tassar runt arbetsrätten på ett helt annat sätt än både Annie Lööf i sitt tal och Maud Olofsson nedan beskriver utmaningarna med ungdomsarbetslösheten:

"En sådan dialog skulle kunna mejsla fram ett kontrakt för att bryta ungdomsarbetslösheten som vilar på fyra ben:
Det skulle krävas att de som är unga fortsätter vara beredda att leva upp till sina skyldigheter och tar skolan och utbildningen på allvar. Att det är beredda att söka och ta de jobb som finns, även om det första jobbet man kan få inte är det man långsiktigt drömt om, och även om lönen inte alltid är den bästa. Att man är aktiv i sitt arbetssökande och beredd att röra på sig för att få ett jobb.
   Det krävs att politiken ger bra förutsättningar så att även den som inte är superproduktiv har en chans att bli anställd, och se till så att konstnaderna för att anställa är lägre än idag, särskilt arbetsgivaravgifterna. Att vi är beredda att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, och sänka trösklarna in på den. Att vi på allvar ställer krav och garanterar de reurser som kräv för att vi ska ha ett utbildningsväsende i toppklass, som möter såväl arbetsmarknadens som morgondagens krav. Att vi är beredda att skattemässigt gynna sparande till sin egen eller sina anställdas kompetensutveckling, till exempel genom att införa det som ibland kallas Framtidskonto. Att våra sociala trygghetssystem ger trygghet vid arbetslöshet och sjukdom men också kraftfull hjälp att komma tillbaka.
   Det krävs att facken är beredda att medverka till förändringar av arbetsrätten som sänker trösklarna gentemot de som står utanför, istället för att huvudsakligen värna förmånerna för sina medlemmar och för de som redan tagit sig in på arbetsmarknaden. Till exempel genom att utöka turordningsundantagen. Kanske genom att lägga större vikt än idag vid kompetens när företag måste säga upp personal. Att ha aktuell kompetens för en aktuell arbetsmarknad måste vara det om ger den största tryggheten.
   Och det krävs att arbetsgivarna, om facken går med på att förändra arbetsrätten så att trösklarna för att ta sig in blir lägre, är beredda att ta sitt ansvar för att kompetensutveckla även äldre personal, så att man kan stå sig i konkurrensen med unga, välutbildade personer eller ta sig vidare till en ny arbetsgivare den dagen man behöver det." (s 111-112)

Kompetens före anställningsår

Riskerna att vara företagare måste minskas om fler jobb ska skapas. Jag har sagt det förut. Därför bör arbetsrätten ses över och individualiseras. Moderata Ungdomsförbundet skriver om LAS på Brännpunkt idag, där man menar att kvinnor, invandrare och unga diskrimineras.

Turordningsreglerna gör att människor klamrar sig fast vid sin plats. Vid omställningar i större företag eller tex kommuner blir det rundgångar i systemen på så sätt att en som har längre anställning slår ut en med kortare anställningstid på en helt annan arbetsplats, men vilken tillhör samma turordningskrets. Kollegiet riskerar att bli likformat och de personer som torde ha de högsta lönerna är kvar, medan de som har den färskaste utbildningen får gå. Om en person då har deltagit i kompetensutveckling eller ej är inte föremål för diskussion. LAS gäller.

Är det rättvist? Det handlar inte om rättvisa, utan om vilken kompetens arbetsgivarna och i längden arbetsplatserna behöver tillgå. Där borde arbetsgivaren själv kunna få bestämma vilken kompetens som krävs vid uppsägning. Med den friheten för arbetsgivarna kan arbetsmarknaden upplevas tryggare, där det är lättare att anställa och skapa nya jobb, som ju är det yttersta målet.

Ett jobb - en sysselsättning - självförsörjning! - är viktigt för självkänslan, meningsfullheten, egenmakten för var och en.

Centerpartiet har vassast arbetsmarknadspolitik

Per Ankersjö och Magnus Andersson skriver idag på SvD Brännpunkt om arbetsmarknaden: M tar inte ansvar för arbetsmarknadspolitiken. De skriver om den sk missmatchningen och att företagen inte kan kompetensförsörjas eftersom utbildningar inte håller måttet. De summerar Centerpartiets politik för jobben på ett bra sätt. De nämner företagens kompetensförsörjning och skrotande av LAS, men även skolans betydelse.

Men vi måste också skruva i system vad gäller arbetsrätten som jag menar ska vara individualiserad. Jobblinjen ska vara en tydlig tråd från förskola via grundskola och gymnasium till arbetsmarknaden. Då måste vi också ta debatten om det rimligt att fackförbunden ska ha privilegiet att utverka sympatistrejker och blockader, vilket dagens lagstiftning tillåter. Ja, det finns mer att orda om i frågan, men Ankersjös och Anderssons artikel är fräsch.

Ny modell för arbetsmarknaden

Ett handslag gäller, brukar man säga i mina umgängeskretsar. Ett avtal är ett avtal. Inte ska tredje part behöva lägga sig i det avtalet, som är upprättat mellan två myndiga personer i nyktert tillstånd. Lite mer sådant över arbetsmarknaden, tänker jag. Där arbetsgivare och arbetstagare befinner sig i en vinna-vinna-situation.

Kloka Anna Ekström och erfarne Svante Nycander skriver om frågan med Lagen om anställningsskydd, Las, på DN debatt idag: Ny modell för Las gynnar både företag och anställda. De menar att en skiljenämnd, med nominerade nämndemän från parterna, skulle kunna döma huruvida en arbetsgivare har rätt att frångå turordningsregeln eller inte. Det är ett bra kompromissförslag. De kan sin historik. Det är ett bra förslag för de som önskar se den svenska modellen fortleva. Men det räcker givetvis inte.

Människor - löntagare och företagare - måste ses som kompetenta även på arbetsmarknaden. Det finns de som inte alls vill vara fackligt anslutna. Dessa personer påverkas ändå av kollektivavtalen, vars regler gäller även för den som inte är fackmedlem. Det är en förlust för arbetsmarknaden och för företagen och även för individerna att det är få möjligheter att skriva de avtal som människor önskar. Men om man bryter om avtalet försvinner hedern. För ett handslag gäller ju.

Kompetens och vilja är grunden

Sverige bedöms bäst på integration, enligt en brittisk studie, som studerar lagar, men inte arbetsmarknaden i sig.

Resultatet är mycket märkligt då det tar så lång tid för nyanlända att få jobb och att barnfattigdom råder bland så stor del av barn som har föräldrar med utländsk bakgrund. Möjligheterna finns alltså, men vi fångar dem inte? Kanske är det våra föreställningar eller förväntningar som hindrar människor?

I skolstudier visar det sig att föräldrars utbildningsbakgrund är den viktigaste hörnstenen för att barnen ska lyckas. För barn som har varit mer än sju år i Sverige spelar inte den utländska bakgrunden längre någon roll, utan då handlar främst studieresultaten om vilken coaching föräldrarna har förutsättningar att ge.

Så viktigt det är att sfi, KomVux och högskolan erbjuder högkvalitativa utbildningar. Och framgångsfaktorer för ungdomarna är att föräldrarna ses som en resurs - oavsett utbildningsbakgrund eller sysselsättning.

Det är långt kvar tills Sverige är ett additivt samhälle där människor bedöms för sin kompetens och inte för det efternamn vi bär eller de släktträd vi har. Det kan fattas beslut som skyndar på en önskvärd utveckling. Magnus Andersson påminner oss om LAS. Centerpartiet har fortfarande en viktig, målmedveten roll att spela i den frågan. Talet om nybyggarlandet bidrar till bilden av det företagsamma Sverige där vilja och kompetens är viktigare än hudfärg eller antalet anställningsår.

Jobb, jobb, riktiga jobb

Det är obegripligt att så många ungdomar blivit långtidsarbetslösa och förtidspensionärer. Visst är det en politisk katastrof då ungdomar får en biljett till arbetslösheten och fattigdomen, istället för ett första jobb där de får pröva sina vingar, möjligheten att stå på egna ben.

Jag tror att flera insatser måste till. Givetvis ska ungdomarna i och med entreprenörskap i gymnasieskolan från och med hösten inse att man måste skaffa ett jobb, snarare än få ett. Ungdomarna kommer att bli mer företagsamma.

Men arbetsmarknaden måste bli mer flexibel där vi måste ha lägre ingångslöner och slopa turordningsreglerna. Arbetsrätten måste vara utformad från de som ska anställa, företagen, snarare än de som ska anställas. Vilka behov och kompetenser krävs?

Men det är också på tiden att avreglera Försäkringskassan, för att istället låta staten sköta tillsyn av myndighetsutövningen. Att föra in arbetslöshetsförsäkringen i privata försäkringsbolag där man även ansvarar för jobbcoachning skulle kunna vara ett sätt att ytterligare få snurr på verksamheten. Hur förtidspensionen kommer in i detta vet jag inte riktigt. Men jag vet att alldeles för många unga är arbetslösa och förtidspensionerade, vilket är förkastligt i ett additivt samhälle där alla måste bidra för att människovärdet ska upprätthållas.

Centerpartiet sa det i Stockholm på partistämman 2005: Jobb, jobb, riktiga jobb.

Johansson i Privata Affärer

Annie Johansson intervjuas i Privata Affärer om Centerpartiets ekonomiska politik där hon mycket klokt uttrycker sig kring företagsprofilen som en möjlighet att få till fler jobb som ger oss skattepengar och därmed mer välfärd. Att Johansson driver detta perspektiv i den ekonomiska politiken känns mycket bra och genomtänkt.

Johansson intervjuas också i samma tidning om att arbetsmarknaden måste bli mer flexibel. Här konstaterar jag att våra synsätt skiljer sig åt till viss del. Jag håller inte med Johansson om att det handlar om mod att säga att man vill ta bort turordningsreglerna. Det handlar om att driva det man tror på, för att de som står utanför systemen ska komma in i värmen. För att man vill ha rättvisa där kompetens går före kölappen i turordningslistan.

Dessutom anser jag att det måste vara upp till arbetstagare och arbetsgivare att sluta avtal. Att arbetsmarknadens parter ska göra upp om saken känns som om man avhänder sig ansvaret, då ju facken generellt har väldigt stor makt i och med den ålderdomliga lagstiftningen och dessutom på sina håll - men inte alltid! - varken är brukar- eller tillväxtvänliga, utan till sin natur snarare är personalomfamnande och därmed värnar den som redan är inne i stugvärmen.

Anställ kompetensen - och reformera LAS

Sten Nordin (M), landshövding Per Unckel och Arbetsförmedlingens generaldirektör skriver idag på DN debatt att man tar initiativ till att lyssna kring vilka utmaningar som finns för de kompetenta arbetslösa utlandsfödda personer som harvar omkring i arbetsmarknadsåtgärder runtom i Stockholms län. Bra! Åtgärderna ska sedan matchas med behoven. Dubbelbra!

Projektet går under namnet "Anställ kompetensen". Flera aktörer samverkar i insatsen, som för en gångs skull vänder lite på kuttingen. Man ser de utlandsfödda, välutbildade, arbetssökande som en stor resurs och ska försöka inta ett brukarperspektiv, såvitt jag förstår. Syftet verkar ytterst vara jobb och inte arbetsmarknadsåtgärder, som ju ändå är lite skillnad mot sossarnas eviga programverksamhet.

Jag hoppas att de intervjuade är ärliga och gissar att de kommer att säga bland annat följande:

• Svenska folkets syn på andraspråket är att om man "bryter" talar man dålig svenska, när kommunikationsmöjligheterna egentligen främst begränsas av ordförrådets storlek.
• Arbetsgivarna vågar inte anställa eftersom det är svårt att göra sig av med en person som inte håller måttet.
• Turordningsreglerna gör också att den som redan har ett jobb gynnas före den som söker ett.
  
• Jag har inte fått självförtroende i den sfi-kurs jag gick. Där blev jag behandlad som ett blankt ark och som om jag skulle bli omhändertagen. Om inte folk tror att jag kan så börjar jag tvivla på mig själv. Så funkar människan.
  
• Mottagandet och sfi tog så lång tid att jag hann tappa några år i yrkeslivet.
  
• Svenskarna är rädda för det som är annorlunda eller fokuserar mer på det kulturella än på min kompetens. Alltför ofta blir jag sedd som en person från det land jag kommer, istället för advokat eller läkare. Det är frustrerande och knäckande eftersom jag har en så stark yrkesidentitet med mig. Men när jag börjar prata med svenskarna märker jag att för många är geografin otroligt viktig. Det är det första de frågar varandra, varifrån de kommer eller har sommarstuga. Och så börjar de försöka hitta gemensamma bekanta från orten.

Ju mer jag tänker på detta projekt hoppas jag att brukarna sätter fingret på vårt rigida arbetsmarknadssystem som gör att statliga institutioner mfl använder sig av bemanningsföretag för att gå runt turordningsreglerna.Inget ont om bemanningsföretagen, utan om lagstiftningen.

Alla vändningar av LAS-stenen bra

Bloggen Jämställd beskriver idag kvinnors framfart i form av löneutveckling och företagande i andra länder. Sverige hänger tydligen inte med. Kvinnorna fastnar i offentlig sektor med långsam löneutveckling och få karriärvägar. Dessutom finns det faktum att många klamrar sig fast vid sin plats i turordningen - i lojalitetens namn.

Lösningen ligger i ett ökat välfärdsföretagande inom vård och barnomsorg, men också i att luckra upp arbetsrätten.

Jag gillar de initiativ som tas med utredning och samtal kring frågan ur ett tjänstemanna-perspektiv. Svenskt Näringsliv och LO har tillsammans skapat en arbetsgrupp. Bra!

LO:s avtalssekreterare Per Bardh säger: "Min förhoppning är att vi ska få en bred, gemensam bild av hur turordningsreglerna används och hur arbetet mellan fack och arbetsgivare fungerar på arbetsplatserna. Därför är det viktigt att ha fokus på både företagen och de enskilda anställda."

Det här är ju ett sätt för arbetsmarknadens parter att ta tag i frågan, men lagstiftningen är fortfarande statlig och därför kan inte staten vända sig från dilemmat med en stelbent arbetsmarknad. Därför är detta en pusselbit och Långtidsutredningen en annan.

Långtidsutredningen pekar på att LAS gynnar "insiders"

Långtidsutredningen har presenterat en rapport idag. SOU 2010:93.

Den menar att det måste göras små löneökningar under en period för att arbetslösheten ska minska. Under 1990-talet ökade lönerna för snabbt. Arbetslösheten har jämfört med förra året minskat och ligger nu på 7,1 %, enligt SCB. Det bästa, enligt utredarna, är att lönerna sköts av Industriavtalet, dvs parterna.

Kajsa Hanspers och Lena Hensvik har också studerat privatisering av offentlig sektor. Ökad konkurrens leder till en bättre fungerande lönebildning och en högre sysselsättning bland svaga grupper, vilket är en glädjande läsning och ännu ett bevis för att kommunen ska försöka ge ytterligare förtroende till välfärdsföretag och lägga ut uppgifter på entreprenad.

Den franske forskaren Pierre Cahuc menar att LAS, lagen om anställningsskydd, och särskilt turordningsreglerna inte är effektivt utformat. På sida 126 i rapporten går att läsa följande:

"Sverige är det land inom OECD som har den största skillnaden mellan hur strikta regelverken är för tillfälliga anställningar och tillsvidareanställningar. Med andra ord är den svenska arbetsmarknaden extremt tudelad. Å ena sidan måste företagen följa relativt strikta regler som skyddar anställda med tillsvidarekontrakt. Å andra sidan har de stora möjligheter att använda sig av tillfälliga anställningar."

Senare står att läsa följande:
"Däremot kan turordningsreglerna, som definierar den ordning utifrån vilken de anställda blir
uppsagda, knappast motiveras som ett skydd mot godtyckliga uppsägningar. Snarare framstår turordningsreglerna som ett uttryck för en stark relativ position för insiders med lång anställningstid som kan vidmakthålla reglerna trots de negativa konsekvenserna dessa har för andra delar av arbetskraften. I realiteten kan företag och fackföreningar ofta kringgå turordningsreglerna vid lokala förhandlingar. Detta gör i praktiken regelverket mindre strikt men stärker också fackföreningarnas position. Det viktiga är att turordningsreglerna beskriver vad som händer om man inte kommer överrens vilket innebär att turordningsreglerna stärker ”insiders” positioner relativt ”outsiders”."

Utredaren föreslår att det ska vara möjligt att säga upp vilken person som helst, men att det då ska kosta pengar. Hmmm... Alltså inte ett förslag som är tillvänt småföretagen med de minsta kapitalen. Där det kanske gör mest skada om man måste säga upp i en svår tid eller har anställt helt fel person med fel inställning eller kompetens. Men det är bra att frågan kommer upp på bordet där den hör hemma, nämligen hos regeringen. Det är också väldigt skönt att höra att någon i utredarposition talar klarspråk - även om facket.
Pepparrotsgubben har också bloggat.

I väntan på Långtidsutredningen

Svenskt Näringsliv arrangerade i veckan ett seminarium om LAS, som ju snarare låser in än skyddar den anställde. Professor Pierre Cahucs, som ingår i Långtidsutredningen 2011, som tillsatts av regeringen för att syna LAS, dvs turordningsregler, återomställningsskyddet och omplaceringsskyldighet och Entreprenörskapsforums vd Pontus Braunerhjelm, samt Per Skedinger från Institutet för Näringslivsforskning var eniga om att LAS inte uppfyller syftet och måste reformeras. Framför allt är det mellanstora företag som blir lidande av att inte kunna se till kompetens, utan strikt måste följa lagstiftningen.

Det ska bli spännande att höra vad Långtidsutredningen har att presentera. Och om det finns en riksdag och regering som är redo att följa eventuella slutsatser om tex att reformera arbetsrätten. Där behövs ett starkt, målmedvetet Centerpartiet. För företagens skull. Men också för de nya jobbens skull.

IF Metall har också sett att man behöver se till ungdomars möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Därför kan man tänka sig att se sk ungdomsavtal, där unga får arbeta till en lägre lön under ett år. Det måste väl ses som någon form av framsteg inom fackföreningsrörelsen. Det sjuka är att såväl arbetstagare som arbetsgivare först måste ha fackets välsignelse, innan sådana avtal skrivs. Facket inkräktar alltså på arbetstagarens självständighet och på arbetsgivarens äganderätt av företaget, som jag ser det. Men det är ju bara en gammal refräng på en välkänd visa.

Frizoner i väntan på fet företagarreform

Thomas Gür skriver idag positivt och med ett historiskt perspektiv om Centerpartiets och Alliansens förslag att utreda möjligheten att införa sk nystartszoner där man skulle ha lägre skatter eller helt låta bli att håva in arbetsgivaravgifter från företagen. Gür menar att "Frizoner startar frostsprängning", med tanke på att det just nu är ett läge i förändringsstiltje för företagen.

Självklart skulle det bästa och rakaste vara att slopa turordningsreglerna, förenkla skattesystemet och sänka arbetsgivaravgiften så att fler jobb skulle kunna skapas av företagen. Men i väntan på att droppen urholkat stenen är nystartszon ett gott och möjligt alternativ som också gör att man försöker gynna företagsamheten på orter som skulle behöva fler arbetstillfällen för att få tillbaka självtillit, trygghet och självförsörjande.

Den svenska modellen måste vara företagarmodellen

Häromdagen skrev Forskningsinstitutet Ratio på DN debatt om den sk svenska modellen som utvecklas hela tiden där ansvaret hos individen har blivit allt större. Avregleringar och reformer har bidragit till att individen får välja utförare av välfärden, men att staten garanterar den. Sänkta skatter har dock ej inneburit att några jobb har tillkommit till antalet i den privata sektorn sedan 1950-talet.

Näringsdepartementet arbetar ständigt med att få fler att starta företag. Vi har en nationell entreprenörsstrategi som ska implementeras och företagande kvinnor får utbildning och coaching.

Den stora utmaningen ligger i att politiken ger förutsättningar för fler personer i utanförskap att ta ett kliv in på arbetsmarknaden. Då måste det till fler jobb. I de nya företagen finns de nya jobben.

Jag tror att nyckeln till fler företag ligger hos två grupper. En grupp personer som precis är nyutbildade inom ett område och under studietiden har fått en lysande idé som kan omsättas till verklighet i ett företag. Det är troligen en tjänst som underlättar för aktörer inom branschen. En lösning som den studerande kanske sett med fräscha ögon under praktik eller studietiden. Bekymret för denna grupp är finansiering, kan jag tänka. Möjlighet till lån, men också lägre skatter är betydelsefullt.

Den andra gruppen är den som varit ett tiotal år i ett företag eller i offentlig sektor där man tillämpat kompetensen och fått erfarenhet. Där de ser ett ouppfyllt behov och en utvecklingspotential i tex en tjänst. Kanske har växtvärk. Vill göra något nytt, men vågar inte säga upp sig. För denna grupp skulle arbetsrätten vara betydligt mer flexibel så att det var lättare att säga upp sig för att det också skulle vara lättare att skaffa ett jobb om inte företagsidén gick hem. När denne person säger upp sig uppstår ju ett tomt arbetstillfälle för en ny person. Ett företag skapas, som förhoppningsvis kan försörja entreprenören som vid lyckade affärer kan anställa.

Men för att det ska bli mindre krångligt att anställa behövs en reformerad arbetsrätt med en förändring av LAS, lagen om anställningsskydd, så att den är skriven ur företagarnas synvinkel. Turordningsregeln måste bort. Det måste också vara möjligt att säga upp personal på grund av en omorganisation eller krav på ändrade kompetensbehov, om tex en anställd inte följer med i kompetensutveckling.

Grundbulten i all utbildning måste vara att elever utbildas i entreprenörskap och blir undervisade med hjälp av ett entreprenöriellt lärande där kreativitet och idéer bekräftas och tas tillvara. Alla elever måste i framtiden se för ögonen att de skulle kunna skapa sig ett företag, snarare än att få ett jobb. Det är den största utmaningen för svensk skola och högskola framöver.

Anna-Stina håller med Nils Karlson om att en ny svensk modell behövs.

LAS är ett dagligt problem

På Svenskt Näringslivs sida läser jag om ännu ett fall där LAS, lagen om anställningsskydd, hindrat företagare från att behålla nyckelpersoner för företaget. Anställningsår går före kompetens och engagemang, vilket är olyckligt för verksamheter. Det tar alltför lång tid att kompetensutveckla en person som hoppat över fortbildningar de senaste åren då han/hon känt sig trygg med sin plats i turordningslistan, medan arbetsgivaren måste säga upp en annan person som tex kommit in senare med färsk kompetens. Kostsamt blir det också.

Med nöje läser jag stockholmsföretagens prioriteringslista till politikerna.

Reformerad arbetsrätt

Att arbetsrätten måste reformeras var Maud Olofsson tydlig med i partiledarutfrågningen igår kväll, där hon briljerade med sitt lugn och sin saklighet. Stockholmscentern har drivit frågan sedan våren 2009. Vi är många som ser LAS konsekvenser i praktiken. Tydligast blir det för den som aldrig kommer in och får ett jobb, trots kompetens och praktik. Tydligt från företagarna - som också är människor av kött och blod - blir det att man inte kan påverka vilken personal man ska ha kvar vid en nedskärning eller att fackliga intressen går före företagets. För de som haft ett arbete i ett tiotal år och funderar på att söka nytt blir turordningsreglerna som ett segt tuggummi som det är svårt att släppa taget från. Man klamrar sig ofrivilligt fast. Många parter har alltså något att vinna på att luckra upp arbetsrätten och turordningsregleringen. Alla utom facket.

Johan Hedin skriver på Newsmill om LAS. En röst på Centerpartiet är en röst på en reformerad arbetsrätt.

C har flera svar på jobbfrågan

Annie Johansson skriver idag på Newsmill om att hon vill Luckra upp LAS så sjunker ungdomsarbetslösheten. Många som passerar vår valstuga ställer frågor om hur vi ska lösa jobbfrågan. I egenskap av centerpartist är jag stolt över att ha flera svar på frågan.

Genom att förbättra företagsklimatet och göra det enklare och mer lönsamt att driva företag så blir det också lättare för företagen att anställa. I företagen finns de nya jobben.

Om vi samtidigt tar i arbetsrättsfrågan och bygger en lagstiftning på kompetens, snarare än tjänstgöringsår, kan vi få en flexibel arbetsmarknad där det är lättare att våga anställa. Flera följdfrågor handlar då om hur man blir sparkad och vem som ska bli uppsagd. Men det stora problemet för unga och invandrare är inte att de blir av med sina jobb när de inte ens har kommit in på arbetsmarknaden. Hellre en fot inne än båda utanför.

Debatten om facket

Debatten om min artikel på SvD.se fackets makt måste minskas har pågått under dagen. I kommentarsfältet har jag fått flera glada tillrop från företagare. Andra tycker att jag är okunnig eller talar för kapitalet.

Juridikbloggen ger mig rätt i att sympatistrejk är en förlegad metod samt skriver "Jag själv anser att det är mer än lite upprörande att det är arbetsgivaren som riskerar sin ekonomiska framtid genom att riskera gå i personlig konkurs – åtminstone i småföretag som inte har råd att omvandla sig själva till aktiebolag – och att fackliga företrädare som knappast riskerar ens arbetslöshet skall få ha ett avgörande ord med i laget om hur denna risk skall hanteras." Däremot betraktar Juridikbloggen inte enmansföretag som jobb. Jag menar att det finns en otrolig potential i tjänstesektorn där varje individ som vill starta ett företag skapar ett nytt jobb. Därför måste vi införa entreprenöriellt lärande i skolan och göra det enklare, lönsammare och roligare att starta och driva företag.

Badlands Hyena gör en resumé av debatten om fackets roll och metoder.

Esbjörn Jonsson har läst mitt inlägg men citerar metallbloggaren Camilla Wedin som menar att jag inte tänker på dem som inte har jobb. Men det är ju facket känt för att inte göra. Jag vill ju ha en mer flexibel arbetsmarknad just för att ungdomar och nyanlända ska få ett steg in på arbetsmarknaden. Och jag menar att de arbetare, som Camilla talar sig varm för, som jobbar bra bör bli belönade utifrån sina individuella prestationer.

Tankar från roten, Fredrik Jansson, citerar Barack Obama som menar att fackföreningar behövs.

Tomas Gustafson, Iakttagaren, tycker att jag vill vrida klockan tillbaka.

Per Westberg är en av alla de som tror att jag är medlem i Stureplanscentern, vilket är felaktigt. Han menar att vårens avtalsrörelse var lugn. Men jag minns att pappersindustrin stod stilla i strejk på sina håll.

Nisses skrivarverkstad undrar vad Centerpartiet vill. Vi vill ge mer makt åt individen än åt kollektivet, samt att underlätta för unga och invandrare att komma in på arbetsmarknaden istället för att facket ska skydda dem som redan har jobb.

Det verkar i alla fall som om många har en åsikt i frågan. Samtidigt rapporterade DN om att bärplockare flyr från sitt läger. Och att thailändska bärplockare luras att avtala bort sin garantilön. Det är här som individens rättigheter gentemot arbetsgivaren måste säkras.

Det är inte säkert att man vill vara med i facket, som kanske inte ens har en representant i närheten. Därför måste arbetsgivaren informera om de rättigheter som finns. Arbetsdomstolen finns till av anledningar som tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Jag vill ha en reformerad arbetsrätt där man tar hänsyn till individens kompetens hellre än turordning. Och där terminologin inte är krigsassociativ. Och där företagarna, som ju är människor av kött och blod, har mer att säga till om då det är de som tagit risker i form av kapital, tid, engagemang och rykte.

Jag hyser fortfarande respekt för alla de som väljer att engagera sig i ett fackförbund. Det är syftet med arbetsrätten, metoderna och det oproportionella i dem som jag vill förändra.

Centerbloggar gör Per Ankersjö, ETR, Johan Hedin, Magnus Andersson, Magnus Persson

Fackets makt måste minska

Jag har tidigare skrivit om facket här på bloggen. Om hur fånig tuppfäktningen under våren har varit. Om hur oproportionerlig fackets makt gentemot företagare är. Fackets makt måste minska skriver jag idag på SvD.se.

Jag respekterar varje individ som väljer att engagera sig i en förening för sin sak, men facket som kollektiv har för mycket makt som bygger på en ålderdomlig syn på arbetsmarknaden.

Jag ser framemot en reformerad arbetsrätt som bygger på individens rättigheter snarare än fackets och arbetarrörelsens syn på människor som kollektiv. En individuell löneförhandling vore en sådan rättighet. Att bli betraktad utifrån kompetens, istället för turordning är en annan. Att se över hela terminologin med "stridsåtgärder" är ett måste för att bli tagen på allvar i ett modernt arbetsliv. Ju fler företagare som vågar anställa desto fler jobb får vi. Som kan bidra till samhällets gemensamma välfärd, där företagen snarare än facket är vår viktigaste byggsten.