Den svenska modellen måste vara företagarmodellen

Häromdagen skrev Forskningsinstitutet Ratio på DN debatt om den sk svenska modellen som utvecklas hela tiden där ansvaret hos individen har blivit allt större. Avregleringar och reformer har bidragit till att individen får välja utförare av välfärden, men att staten garanterar den. Sänkta skatter har dock ej inneburit att några jobb har tillkommit till antalet i den privata sektorn sedan 1950-talet.

Näringsdepartementet arbetar ständigt med att få fler att starta företag. Vi har en nationell entreprenörsstrategi som ska implementeras och företagande kvinnor får utbildning och coaching.

Den stora utmaningen ligger i att politiken ger förutsättningar för fler personer i utanförskap att ta ett kliv in på arbetsmarknaden. Då måste det till fler jobb. I de nya företagen finns de nya jobben.

Jag tror att nyckeln till fler företag ligger hos två grupper. En grupp personer som precis är nyutbildade inom ett område och under studietiden har fått en lysande idé som kan omsättas till verklighet i ett företag. Det är troligen en tjänst som underlättar för aktörer inom branschen. En lösning som den studerande kanske sett med fräscha ögon under praktik eller studietiden. Bekymret för denna grupp är finansiering, kan jag tänka. Möjlighet till lån, men också lägre skatter är betydelsefullt.

Den andra gruppen är den som varit ett tiotal år i ett företag eller i offentlig sektor där man tillämpat kompetensen och fått erfarenhet. Där de ser ett ouppfyllt behov och en utvecklingspotential i tex en tjänst. Kanske har växtvärk. Vill göra något nytt, men vågar inte säga upp sig. För denna grupp skulle arbetsrätten vara betydligt mer flexibel så att det var lättare att säga upp sig för att det också skulle vara lättare att skaffa ett jobb om inte företagsidén gick hem. När denne person säger upp sig uppstår ju ett tomt arbetstillfälle för en ny person. Ett företag skapas, som förhoppningsvis kan försörja entreprenören som vid lyckade affärer kan anställa.

Men för att det ska bli mindre krångligt att anställa behövs en reformerad arbetsrätt med en förändring av LAS, lagen om anställningsskydd, så att den är skriven ur företagarnas synvinkel. Turordningsregeln måste bort. Det måste också vara möjligt att säga upp personal på grund av en omorganisation eller krav på ändrade kompetensbehov, om tex en anställd inte följer med i kompetensutveckling.

Grundbulten i all utbildning måste vara att elever utbildas i entreprenörskap och blir undervisade med hjälp av ett entreprenöriellt lärande där kreativitet och idéer bekräftas och tas tillvara. Alla elever måste i framtiden se för ögonen att de skulle kunna skapa sig ett företag, snarare än att få ett jobb. Det är den största utmaningen för svensk skola och högskola framöver.

Anna-Stina håller med Nils Karlson om att en ny svensk modell behövs.