Debatten om facket
Debatten om min artikel på SvD.se fackets makt måste minskas har pågått under dagen. I kommentarsfältet har jag fått flera glada tillrop från företagare. Andra tycker att jag är okunnig eller talar för kapitalet.
Juridikbloggen ger mig rätt i att sympatistrejk är en förlegad metod samt skriver "Jag själv anser att det är mer än lite upprörande att det är arbetsgivaren som riskerar sin ekonomiska framtid genom att riskera gå i personlig konkurs – åtminstone i småföretag som inte har råd att omvandla sig själva till aktiebolag – och att fackliga företrädare som knappast riskerar ens arbetslöshet skall få ha ett avgörande ord med i laget om hur denna risk skall hanteras." Däremot betraktar Juridikbloggen inte enmansföretag som jobb. Jag menar att det finns en otrolig potential i tjänstesektorn där varje individ som vill starta ett företag skapar ett nytt jobb. Därför måste vi införa entreprenöriellt lärande i skolan och göra det enklare, lönsammare och roligare att starta och driva företag.
Badlands Hyena gör en resumé av debatten om fackets roll och metoder.
Esbjörn Jonsson har läst mitt inlägg men citerar metallbloggaren Camilla Wedin som menar att jag inte tänker på dem som inte har jobb. Men det är ju facket känt för att inte göra. Jag vill ju ha en mer flexibel arbetsmarknad just för att ungdomar och nyanlända ska få ett steg in på arbetsmarknaden. Och jag menar att de arbetare, som Camilla talar sig varm för, som jobbar bra bör bli belönade utifrån sina individuella prestationer.
Tankar från roten, Fredrik Jansson, citerar Barack Obama som menar att fackföreningar behövs.
Tomas Gustafson, Iakttagaren, tycker att jag vill vrida klockan tillbaka.
Per Westberg är en av alla de som tror att jag är medlem i Stureplanscentern, vilket är felaktigt. Han menar att vårens avtalsrörelse var lugn. Men jag minns att pappersindustrin stod stilla i strejk på sina håll.
Nisses skrivarverkstad undrar vad Centerpartiet vill. Vi vill ge mer makt åt individen än åt kollektivet, samt att underlätta för unga och invandrare att komma in på arbetsmarknaden istället för att facket ska skydda dem som redan har jobb.
Det verkar i alla fall som om många har en åsikt i frågan. Samtidigt rapporterade DN om att bärplockare flyr från sitt läger. Och att thailändska bärplockare luras att avtala bort sin garantilön. Det är här som individens rättigheter gentemot arbetsgivaren måste säkras.
Det är inte säkert att man vill vara med i facket, som kanske inte ens har en representant i närheten. Därför måste arbetsgivaren informera om de rättigheter som finns. Arbetsdomstolen finns till av anledningar som tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Jag vill ha en reformerad arbetsrätt där man tar hänsyn till individens kompetens hellre än turordning. Och där terminologin inte är krigsassociativ. Och där företagarna, som ju är människor av kött och blod, har mer att säga till om då det är de som tagit risker i form av kapital, tid, engagemang och rykte.
Jag hyser fortfarande respekt för alla de som väljer att engagera sig i ett fackförbund. Det är syftet med arbetsrätten, metoderna och det oproportionella i dem som jag vill förändra.
Centerbloggar gör Per Ankersjö, ETR, Johan Hedin, Magnus Andersson, Magnus Persson
Juridikbloggen ger mig rätt i att sympatistrejk är en förlegad metod samt skriver "Jag själv anser att det är mer än lite upprörande att det är arbetsgivaren som riskerar sin ekonomiska framtid genom att riskera gå i personlig konkurs – åtminstone i småföretag som inte har råd att omvandla sig själva till aktiebolag – och att fackliga företrädare som knappast riskerar ens arbetslöshet skall få ha ett avgörande ord med i laget om hur denna risk skall hanteras." Däremot betraktar Juridikbloggen inte enmansföretag som jobb. Jag menar att det finns en otrolig potential i tjänstesektorn där varje individ som vill starta ett företag skapar ett nytt jobb. Därför måste vi införa entreprenöriellt lärande i skolan och göra det enklare, lönsammare och roligare att starta och driva företag.
Badlands Hyena gör en resumé av debatten om fackets roll och metoder.
Esbjörn Jonsson har läst mitt inlägg men citerar metallbloggaren Camilla Wedin som menar att jag inte tänker på dem som inte har jobb. Men det är ju facket känt för att inte göra. Jag vill ju ha en mer flexibel arbetsmarknad just för att ungdomar och nyanlända ska få ett steg in på arbetsmarknaden. Och jag menar att de arbetare, som Camilla talar sig varm för, som jobbar bra bör bli belönade utifrån sina individuella prestationer.
Tankar från roten, Fredrik Jansson, citerar Barack Obama som menar att fackföreningar behövs.
Tomas Gustafson, Iakttagaren, tycker att jag vill vrida klockan tillbaka.
Per Westberg är en av alla de som tror att jag är medlem i Stureplanscentern, vilket är felaktigt. Han menar att vårens avtalsrörelse var lugn. Men jag minns att pappersindustrin stod stilla i strejk på sina håll.
Nisses skrivarverkstad undrar vad Centerpartiet vill. Vi vill ge mer makt åt individen än åt kollektivet, samt att underlätta för unga och invandrare att komma in på arbetsmarknaden istället för att facket ska skydda dem som redan har jobb.
Det verkar i alla fall som om många har en åsikt i frågan. Samtidigt rapporterade DN om att bärplockare flyr från sitt läger. Och att thailändska bärplockare luras att avtala bort sin garantilön. Det är här som individens rättigheter gentemot arbetsgivaren måste säkras.
Det är inte säkert att man vill vara med i facket, som kanske inte ens har en representant i närheten. Därför måste arbetsgivaren informera om de rättigheter som finns. Arbetsdomstolen finns till av anledningar som tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare.
Jag vill ha en reformerad arbetsrätt där man tar hänsyn till individens kompetens hellre än turordning. Och där terminologin inte är krigsassociativ. Och där företagarna, som ju är människor av kött och blod, har mer att säga till om då det är de som tagit risker i form av kapital, tid, engagemang och rykte.
Jag hyser fortfarande respekt för alla de som väljer att engagera sig i ett fackförbund. Det är syftet med arbetsrätten, metoderna och det oproportionella i dem som jag vill förändra.
Centerbloggar gör Per Ankersjö, ETR, Johan Hedin, Magnus Andersson, Magnus Persson
Etiketter: arbetsmarknad, facket, fackföreningsrörelsen, företag, LAS, media
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 19:58
1 Comments:
I hela mitt vuxna liv har jag röstat borgerligt. Du har emellertid, genom din artikel på Brännpunkt, helt på egen hand fått mig att för första gången överväga att rösta på det andra blocket.
"Okunnig" har andra tydligen sagt. Ja, om du inte är medveten om att fackens makt successivt minskat drastiskt de senaste två decennierna så är jag tyvärr böjd att hålla med.
Du kan ju skumma praxis från AD till att börja med som en "reality check".
Du är också osannolikt naiv om du tror att alla arbetsgivare - om turordningssystemet avskaffas - behåller undantagslöst behåller sin mest kompetenta personal.
Självklart kommer andra faktorer att spela in. Lisa, som har varit långtidssjukskriven, vore det skönt att bli av med (så vi slipper rehabansvaret och förresten vet ju ingen om hon går in i väggen igen). Och Erik, som inte drar jämnt med avdelningschefen, vore det också praktiskt att dumpa.
Bortsett från detta så är det knappast önskvärt att arbetsgivare fritt får välja bort anställda även om de skulle göra val helt grundade på kompetens. Något slags trygghet för den som kanske givit de 30 bästa åren av sitt liv för ett företag vill vi nog ha om samhället ska vara bra att leva i.
Just nu befinner vi oss dessutom i ett skede där allt fler arbetsgivare rundar LAS genom att anlita bemanningsföretag. På det sättet slipper de över huvud taget arbetsgivaransvar. Vad som behövs är därför snarare en skärpning av de lagar som finns.
Över huvud taget har Sverige, om man jämför med övriga Europa, ett svagt skydd för anställda. Det är lätt att åberoppa arbetsbrist även om man i själva verket behöver nyanställa (bara att ändra i tjänstebeskrivningarna) och avgångsvederlagen är långt mindre än i jämförbara länder.
Sverige är också ett av de länder som har det lägsta antalet strejker och andra stridsåtgärder.
Jag blir faktiskt nyfiken - vilken erfarenhet har du av det du talar om? Hur många nedskärningar, omorganisationer, arbetsskadeprocesser etc har du upplevt? Det låter så oerhört oinsatt, det du säger.
Ett exempel: du skriver att facken fortfarande har viktiga uppgifter och nämner skyddsombuden. Vet du inte att skyddsombudet är en egen myndighet - fristående från facket?
Som sagt - din artikel kommer sannolikt att avgöra hur jag röstar i höst. Men knappast på det sätt du tänkt dig.
"Väljare med 11 års facklig erfarenhet från TCO".
Skicka en kommentar
<< Hem