Många måste visa vilja för ungas jobb

Avtalsrörelsen är i full gång. Fackförbundet Handels hotade med strejk och fick systerförbund att varsla om sympatistrejk. Men avtalet slöts innan strejken utbröt, se SvD, tack och lov. Annars hade tredje man tex funktionsnedsatta i behov av personlig assistans drabbats, vilket jag finner vara helt bisarrt, vid sidan av det faktum att folk började bunkra toalettpapper. Facket använder de verktyg som finns att tillgå, trots att de skramlat i verktygslådan sedan industrialismens vagga. Jag anklagar inte facket. Sympatistrejk är möjligt enligt rådande lagstiftning och för närvarande helt omöjligt att förändra och därför överflödigt att bråka om i mellanvalsperiod. Punkt. Förhandlingar för Kommunal, lärarna och inom fastigheter och kommunala tjänstemän väntar, se SvD och nya strejkvarsel har lagts under tiden LO kampanjar under flaggen "Mitt Sverige" med klimax på sin kongress där Wanja Lundby-Wedin avgår.

                                                                   ***

DN:s ledare menar idag att handelsavtalet som möjliggör ungdomspraktikplatser till 75 % av full lön är en fjäder i hatten för Annie Lööf, som välkomnade avtalet häromkvällen, då det gör det lättare för unga att ta steget in på arbetsmarknaden. Den som har följt Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska opinionsbildning minns att utspelen har varit många med målet att sänka trösklarna för unga. Något Lööf har fått med sig övriga alliansledare på, vilket man tillkännagav i artikeln på DN debatt igår: Vi är beredda att sänka bolagsskatten.

Annika Qarlsson som är Centerpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson skrev häromdagen på SvD.se att fler fackförbund borde ta efter Handels och IF Metall, vilka visat sig vara konstruktiva i arbetet med att skapa möjligheter för unga att lättare komma in på arbetsmarknaden. Vi ska också nämna den ungdomsanställning för långtidsarbetslösa ungdomar som SKL och Kommunal träffat överenskommelse kring sedan tidigare. Detta introducerades under 2010 i Stockholm stad. Under 2012 ges 400 ungdomar möjligheten till en sådan visstidsanställning, med målet om anställning. Ungdomssekreteraren för Handelsanställdas förbund håller inte med Qarlsson, utan menar att ungdomspraktiken är något annat än de ungdomsavtal som Centerpartiet har drivit sedan 2006. Och visst kan man beskriva praktiken som en bro från gymnasieskolans handels- och administrationsprogram över praktiken till arbetslivet.

Det är klart att inte facket tillskriver Centerpartiet någon form av erkännande för att driva framgångsrik opinion i frågor som ligger på deras planhalva att rå över. Självklart gillar inte facket utspel om lägre ingångslöner. Det har väl ingen väntat sig. Det viktiga är att allt fler inser vikten av att alla parter måste samverka och visa viljan att göra det lättare för vår framtid, ungdomarna, att kunna skaffa sig ett första jobb. Det jobbet är inte färdigt. Lööf har tagit över stafettpinnen efter Olofsson på ett förtjänstfullt sätt och har nu ledartröjan i frågan.

                                                                     ***

Fackets kamp att få upp lönerna för handelsanställda handlar om en jämställdhetssatsning, menar man. Jag skulle vilja påminna om förra vårens diskussion om hur jämställda löner skapas, nämligen med individuell lönesättning. Detta skrev SACO våren 2011 och tycks praktiseras av förbundet. Enligt en Demoskop-undersökning som SKL har låtit göra bland tusen kommunanställda önskas individuell lönesättning i samtal med chefen före generella schabloner. Och den individuella lönesättningen används även inom LO. Dessutom bekräftas på LO:s hemsida (se näst sista stycket) att lönesystemet kan gynna jämställdhet: ”Valet av lönesystem är viktigt eftersom lönesystemen är starka styrmedel i lönesättningen. På arbetsplatser med väl utformade lönesystem som är kopplade till utveckling i arbetet är löneskillnaderna mindre." (läs: mellan kvinnor och män)

Johan Hedin bloggar om att ett femte jobbskatteavdrag skulle ge mer i fickan än en strejk gör.
Mikael Andersson bloggar om att avtalet är helt i Centerpartiets linje.

Intressant att individualisera facket

Med glädje läser jag via Michael Arthurssons blogg på Brännpunkt att SACO-S, som är ett fackförbund för statligt anställda personer, tar ett initiativ till facklig förnyelse. Facket måste individualiseras.

Edel Karlsson Håål menar att kollektivavtalen måste vara skrivna på sådant sätt att det finns utrymme för arbetstagaren att i dialog med sin chef komma fram till just hans/hennes behov. Någon vill ha längre semester istället för högre lön. Den som är otroligt effektiv och flexibel och lösningsfokuserad samt bidrar med en god stämning, konstruktiva förbättringsförslag och hög måluppfyllelse bör premieras. Självklart vill företagare premiera den som bidrar till en positiv utveckling.

Initiativet att individualisera facket till att bli rådgivare är intressant. Men detta måste ju givetvis de som är medlemmar i fackförbunden uttala sig kring. Dock kan jag ur ett arbetsgivarperspektiv se att en sådan fackförening skulle vara klart intressant att samarbeta med. Som företagare vill man ju kunna förfoga över sina egna resurser - givetvis inom rådande lagstiftning.

Karlsson skriver att man inte hela tiden kan utgå från de sämsta arbetsgivarna, utan måste fokusera på de som är villiga att just förnya sig och att i dialog med arbetsgivarna leda Sverige in i framtiden. Hennes resonemang bygger på förtroende hos cheferna och att dessa även kan påverka sitt löneutrymme. Hon vill utgå från de positiva krafterna, vilket är bra.

En nöt som måste knäckas är huruvida förhandlingarna ska vara transparenta eller inte. Jag har alltid tyckt att löneförhöjningen är något mellan mig och min chef. Men på alla arbetsplatser pratas det ändå om vem som har fått vad och hur mycket och någon form av andrahandsinformation om motiveringen till ev påslag eller ett uteblivet sådant.

Transparens skulle göra att övriga medarbetare ska kunna se varför en person fått riktigt hög löneförhöjning eller om någon har specialavtal med chefen. På ett sätt skulle nog både arbetsklimatet och produktionen gynnas av transparens, då övriga medarbetare ser hur en extra duktig medarbetare premieras. Ibland kan det ju också vara så att arbetstagarna inte själva ser sina förmåner. Någon som år ut och år in har fått ett arbetsschema som har anpassats efter hans/hennes förutsättningar kanske tycker att det är orättvist att inte lönen höjs extraordinärt. Men då är det bra att som chef synliggöra fördelarna arbetstagaren redan fått inom en typ av förhandling.

Hur som helst - intressant inlägg i debatten. Annika Elias på Ledarna jublar.

Jobbsökande redo att ta lägre lön

Tankesmedjan Fores genomförde idag ett frukostseminarium där man redovisade en rapport om jobbsökandes arbetslöshetssituation. Greppet att intervjua arbetslösa var tydligen nytt.

Som väntat fanns stor skepsis mot arbetsmarknadsåtgärder bland de 500 svarande. En majoritet sade sig vilja starta eget, men hindren och riskerna upplevdes vara för stora. Tyvärr ser de arbetslösa själva att deras utbildning är bristen, vilket ger dem en mörk framtidsvision med lågt självförtroende. Min slutsats av detta är att utbildning måste innehålla ett synsätt där de studerande blir stimulerade till kreativitet och entreprenörskap. Där dina affärsidéer får filas och spetsas och du får redskap att se möjligheter till att förverkliga dem.

Fyra av tio personer är beredda att avstå LAS för att få ett jobb, enligt undersökningen. Alltså spelar LAS bara en roll för den som har ett jobb, samt för fackföreningsrörelsen. För arbetsgivaren komplicerar den frågan om kompetens. För den som står utanför arbetsmarknaden är LAS ett hinder då du inte konkurrerar på lika villkor med redan anställda.

59 % av de svarande är redo att gå ned i lön. 32 % av de arbetslösa - framför allt unga och stadsbor - är dessutom beredda att gå ned 20 % i lön. Facken strävar emot. IF Metall hyllades för det ungdomsavtal man nu väljer att ingå. Bra - ett steg i rätt riktning! Regeringens statssekreterare berättade om det nya lärlingsavtal som går att teckna. Dessutom en större tillåtelse till visstidsanställningar.

Jag ställde en fråga om målen för Arbetsförmedlingarna som indirekt handlade om hur konkurrens skulle kunna förbättra bemötande och effektivitet utifrån en kundvalsmodell, vilket delvis blir verklighet i och med att LOV, lagen om valfrihet införts.

Min andra fråga gällde "den svenska modellen". Regeringen ser inte något problem, enligt statssekreteraren, i att fackförbunden som är den ena parten i avtalsrörelsen gynnar de som redan har jobb medan statens önskan är att fler ska få jobb. Å andra sidan är det ju skatten på den samlade lönesumman, utöver arbetsgivaravgifter och moms, som staten och kommunerna kan använda till att bedriva verksamhet för. Kvar står de arbetslösa; unga och invandrare och kanske även äldre arbetslösa (typ 58-årsåldern). Missmodiga, obenägna att byta bostadsort, men redo att byta bransch. I Arbetsförmedlingens händer, då jantelagen ligger som en våt filt över Sverige där vi inte direkt har för vana att sälja oss själva och våra kompetenser.

Men! Det finns nu en optimism bland småföretagarna, när konjunkturen vänder, enligt bland annat Småföretagarbarometern. Vår partiordförande Maud Olofsson har hela tiden utstrålat den och den ska bäras med i politiken framöver.

I väntan på Långtidsutredningen

Svenskt Näringsliv arrangerade i veckan ett seminarium om LAS, som ju snarare låser in än skyddar den anställde. Professor Pierre Cahucs, som ingår i Långtidsutredningen 2011, som tillsatts av regeringen för att syna LAS, dvs turordningsregler, återomställningsskyddet och omplaceringsskyldighet och Entreprenörskapsforums vd Pontus Braunerhjelm, samt Per Skedinger från Institutet för Näringslivsforskning var eniga om att LAS inte uppfyller syftet och måste reformeras. Framför allt är det mellanstora företag som blir lidande av att inte kunna se till kompetens, utan strikt måste följa lagstiftningen.

Det ska bli spännande att höra vad Långtidsutredningen har att presentera. Och om det finns en riksdag och regering som är redo att följa eventuella slutsatser om tex att reformera arbetsrätten. Där behövs ett starkt, målmedvetet Centerpartiet. För företagens skull. Men också för de nya jobbens skull.

IF Metall har också sett att man behöver se till ungdomars möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Därför kan man tänka sig att se sk ungdomsavtal, där unga får arbeta till en lägre lön under ett år. Det måste väl ses som någon form av framsteg inom fackföreningsrörelsen. Det sjuka är att såväl arbetstagare som arbetsgivare först måste ha fackets välsignelse, innan sådana avtal skrivs. Facket inkräktar alltså på arbetstagarens självständighet och på arbetsgivarens äganderätt av företaget, som jag ser det. Men det är ju bara en gammal refräng på en välkänd visa.

Debatten om facket

Debatten om min artikel på SvD.se fackets makt måste minskas har pågått under dagen. I kommentarsfältet har jag fått flera glada tillrop från företagare. Andra tycker att jag är okunnig eller talar för kapitalet.

Juridikbloggen ger mig rätt i att sympatistrejk är en förlegad metod samt skriver "Jag själv anser att det är mer än lite upprörande att det är arbetsgivaren som riskerar sin ekonomiska framtid genom att riskera gå i personlig konkurs – åtminstone i småföretag som inte har råd att omvandla sig själva till aktiebolag – och att fackliga företrädare som knappast riskerar ens arbetslöshet skall få ha ett avgörande ord med i laget om hur denna risk skall hanteras." Däremot betraktar Juridikbloggen inte enmansföretag som jobb. Jag menar att det finns en otrolig potential i tjänstesektorn där varje individ som vill starta ett företag skapar ett nytt jobb. Därför måste vi införa entreprenöriellt lärande i skolan och göra det enklare, lönsammare och roligare att starta och driva företag.

Badlands Hyena gör en resumé av debatten om fackets roll och metoder.

Esbjörn Jonsson har läst mitt inlägg men citerar metallbloggaren Camilla Wedin som menar att jag inte tänker på dem som inte har jobb. Men det är ju facket känt för att inte göra. Jag vill ju ha en mer flexibel arbetsmarknad just för att ungdomar och nyanlända ska få ett steg in på arbetsmarknaden. Och jag menar att de arbetare, som Camilla talar sig varm för, som jobbar bra bör bli belönade utifrån sina individuella prestationer.

Tankar från roten, Fredrik Jansson, citerar Barack Obama som menar att fackföreningar behövs.

Tomas Gustafson, Iakttagaren, tycker att jag vill vrida klockan tillbaka.

Per Westberg är en av alla de som tror att jag är medlem i Stureplanscentern, vilket är felaktigt. Han menar att vårens avtalsrörelse var lugn. Men jag minns att pappersindustrin stod stilla i strejk på sina håll.

Nisses skrivarverkstad undrar vad Centerpartiet vill. Vi vill ge mer makt åt individen än åt kollektivet, samt att underlätta för unga och invandrare att komma in på arbetsmarknaden istället för att facket ska skydda dem som redan har jobb.

Det verkar i alla fall som om många har en åsikt i frågan. Samtidigt rapporterade DN om att bärplockare flyr från sitt läger. Och att thailändska bärplockare luras att avtala bort sin garantilön. Det är här som individens rättigheter gentemot arbetsgivaren måste säkras.

Det är inte säkert att man vill vara med i facket, som kanske inte ens har en representant i närheten. Därför måste arbetsgivaren informera om de rättigheter som finns. Arbetsdomstolen finns till av anledningar som tvister mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Jag vill ha en reformerad arbetsrätt där man tar hänsyn till individens kompetens hellre än turordning. Och där terminologin inte är krigsassociativ. Och där företagarna, som ju är människor av kött och blod, har mer att säga till om då det är de som tagit risker i form av kapital, tid, engagemang och rykte.

Jag hyser fortfarande respekt för alla de som väljer att engagera sig i ett fackförbund. Det är syftet med arbetsrätten, metoderna och det oproportionella i dem som jag vill förändra.

Centerbloggar gör Per Ankersjö, ETR, Johan Hedin, Magnus Andersson, Magnus Persson