Låt lön vara en fråga mellan företag och arbetstagare

I förrgår skrev sju företrädare för ett antal arbetsgivarorganisationer på SvD Brännpunkt om deras önskan att utveckla kollektivavtalen. De vill bland annat att lönesättningen ska ske mellan företag och anställd, vilket låter som en rimlig procedur.

Inlägget finns även på Svenskt Näringslivs hemsida. Herrarna skriver: "Tre av fyra i privat sektor vill ha att lönen ska bestämmas mellan chef och medarbetare. Av dessa tycker två tredjedelar att det ska ske utan stöd av det lokala facket medan en tredjedel anser att det lokala facket ska involveras. Enbart ett fåtal (åtta procent) vill att lönen ska bestämmas av det centrala kollektivavtalet."

Jag menar i min motion till partistämman att det ska vara möjligt för den som vill anställa att komma överens med anställda om de anställningsförhållanden och den lön som de båda tillsammans anser är lämpligt. Människor måste ses som fria, kompetenta individer med egen vilja och kunskap. Med en mer individuell lönesättning blir inte lönen bara en kostnad, utan ett styrmedel så att företagare kan premiera de arbetstagare som bidrar till ett större värde för att nå företagets mål.

Intressant att individualisera facket

Med glädje läser jag via Michael Arthurssons blogg på Brännpunkt att SACO-S, som är ett fackförbund för statligt anställda personer, tar ett initiativ till facklig förnyelse. Facket måste individualiseras.

Edel Karlsson Håål menar att kollektivavtalen måste vara skrivna på sådant sätt att det finns utrymme för arbetstagaren att i dialog med sin chef komma fram till just hans/hennes behov. Någon vill ha längre semester istället för högre lön. Den som är otroligt effektiv och flexibel och lösningsfokuserad samt bidrar med en god stämning, konstruktiva förbättringsförslag och hög måluppfyllelse bör premieras. Självklart vill företagare premiera den som bidrar till en positiv utveckling.

Initiativet att individualisera facket till att bli rådgivare är intressant. Men detta måste ju givetvis de som är medlemmar i fackförbunden uttala sig kring. Dock kan jag ur ett arbetsgivarperspektiv se att en sådan fackförening skulle vara klart intressant att samarbeta med. Som företagare vill man ju kunna förfoga över sina egna resurser - givetvis inom rådande lagstiftning.

Karlsson skriver att man inte hela tiden kan utgå från de sämsta arbetsgivarna, utan måste fokusera på de som är villiga att just förnya sig och att i dialog med arbetsgivarna leda Sverige in i framtiden. Hennes resonemang bygger på förtroende hos cheferna och att dessa även kan påverka sitt löneutrymme. Hon vill utgå från de positiva krafterna, vilket är bra.

En nöt som måste knäckas är huruvida förhandlingarna ska vara transparenta eller inte. Jag har alltid tyckt att löneförhöjningen är något mellan mig och min chef. Men på alla arbetsplatser pratas det ändå om vem som har fått vad och hur mycket och någon form av andrahandsinformation om motiveringen till ev påslag eller ett uteblivet sådant.

Transparens skulle göra att övriga medarbetare ska kunna se varför en person fått riktigt hög löneförhöjning eller om någon har specialavtal med chefen. På ett sätt skulle nog både arbetsklimatet och produktionen gynnas av transparens, då övriga medarbetare ser hur en extra duktig medarbetare premieras. Ibland kan det ju också vara så att arbetstagarna inte själva ser sina förmåner. Någon som år ut och år in har fått ett arbetsschema som har anpassats efter hans/hennes förutsättningar kanske tycker att det är orättvist att inte lönen höjs extraordinärt. Men då är det bra att som chef synliggöra fördelarna arbetstagaren redan fått inom en typ av förhandling.

Hur som helst - intressant inlägg i debatten. Annika Elias på Ledarna jublar.

(S) kluvet i styrning

Att läsa protokoll är inte den roligaste läsningen, men det senaste protokollet från Utbildningsnämnden ger en glimt av socialdemokraternas syn på styrande.

I ärendet angående karriärtjänster för lärare i Stockholm stad menar (S) mfl att "det är märkligt att Skolverket skall besluta över tjänstebeskrivningar i Stockholms stad" med anledning av att "Enligt riksdagens beslut om ny skollag ska legitimerade lärare efter ansökan till statens skolverk kunna utnämnas till lektor om de har avlagt minst licentiatexamen och under fyra år visat på pedagogisk skicklighet. Endast den som av staten utnämns till lektor ska i skolväsendet få benämnas lektor."

Däremot när det handlar om upphandling av vuxenutbildning i en senare punkt ville (S), (MP) och (V) absolut till förfrågningsunderlaget tillföra en klausul om kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor.

Vänsterkartellen i Stockholm vill alltså inte anpassa sig efter lagstiftning, men däremot gärna styra över företagens anställningsvillkor. Något som jag anser hämma lusten att vilja driva företag. Dessutom spär det på misstänksamheten mot företag. 99 % av alla företagare vill göra rätt och göra rätt för sig. Att ha inställningen att alla företagare vill smita undan gynnar inte företagande eller att fler vill ta steget att driva företag.