Intressant att individualisera facket
Med glädje läser jag via Michael Arthurssons blogg på Brännpunkt att SACO-S, som är ett fackförbund för statligt anställda personer, tar ett initiativ till facklig förnyelse. Facket måste individualiseras.
Edel Karlsson Håål menar att kollektivavtalen måste vara skrivna på sådant sätt att det finns utrymme för arbetstagaren att i dialog med sin chef komma fram till just hans/hennes behov. Någon vill ha längre semester istället för högre lön. Den som är otroligt effektiv och flexibel och lösningsfokuserad samt bidrar med en god stämning, konstruktiva förbättringsförslag och hög måluppfyllelse bör premieras. Självklart vill företagare premiera den som bidrar till en positiv utveckling.
Initiativet att individualisera facket till att bli rådgivare är intressant. Men detta måste ju givetvis de som är medlemmar i fackförbunden uttala sig kring. Dock kan jag ur ett arbetsgivarperspektiv se att en sådan fackförening skulle vara klart intressant att samarbeta med. Som företagare vill man ju kunna förfoga över sina egna resurser - givetvis inom rådande lagstiftning.
Karlsson skriver att man inte hela tiden kan utgå från de sämsta arbetsgivarna, utan måste fokusera på de som är villiga att just förnya sig och att i dialog med arbetsgivarna leda Sverige in i framtiden. Hennes resonemang bygger på förtroende hos cheferna och att dessa även kan påverka sitt löneutrymme. Hon vill utgå från de positiva krafterna, vilket är bra.
En nöt som måste knäckas är huruvida förhandlingarna ska vara transparenta eller inte. Jag har alltid tyckt att löneförhöjningen är något mellan mig och min chef. Men på alla arbetsplatser pratas det ändå om vem som har fått vad och hur mycket och någon form av andrahandsinformation om motiveringen till ev påslag eller ett uteblivet sådant.
Transparens skulle göra att övriga medarbetare ska kunna se varför en person fått riktigt hög löneförhöjning eller om någon har specialavtal med chefen. På ett sätt skulle nog både arbetsklimatet och produktionen gynnas av transparens, då övriga medarbetare ser hur en extra duktig medarbetare premieras. Ibland kan det ju också vara så att arbetstagarna inte själva ser sina förmåner. Någon som år ut och år in har fått ett arbetsschema som har anpassats efter hans/hennes förutsättningar kanske tycker att det är orättvist att inte lönen höjs extraordinärt. Men då är det bra att som chef synliggöra fördelarna arbetstagaren redan fått inom en typ av förhandling.
Hur som helst - intressant inlägg i debatten. Annika Elias på Ledarna jublar.
Edel Karlsson Håål menar att kollektivavtalen måste vara skrivna på sådant sätt att det finns utrymme för arbetstagaren att i dialog med sin chef komma fram till just hans/hennes behov. Någon vill ha längre semester istället för högre lön. Den som är otroligt effektiv och flexibel och lösningsfokuserad samt bidrar med en god stämning, konstruktiva förbättringsförslag och hög måluppfyllelse bör premieras. Självklart vill företagare premiera den som bidrar till en positiv utveckling.
Initiativet att individualisera facket till att bli rådgivare är intressant. Men detta måste ju givetvis de som är medlemmar i fackförbunden uttala sig kring. Dock kan jag ur ett arbetsgivarperspektiv se att en sådan fackförening skulle vara klart intressant att samarbeta med. Som företagare vill man ju kunna förfoga över sina egna resurser - givetvis inom rådande lagstiftning.
Karlsson skriver att man inte hela tiden kan utgå från de sämsta arbetsgivarna, utan måste fokusera på de som är villiga att just förnya sig och att i dialog med arbetsgivarna leda Sverige in i framtiden. Hennes resonemang bygger på förtroende hos cheferna och att dessa även kan påverka sitt löneutrymme. Hon vill utgå från de positiva krafterna, vilket är bra.
En nöt som måste knäckas är huruvida förhandlingarna ska vara transparenta eller inte. Jag har alltid tyckt att löneförhöjningen är något mellan mig och min chef. Men på alla arbetsplatser pratas det ändå om vem som har fått vad och hur mycket och någon form av andrahandsinformation om motiveringen till ev påslag eller ett uteblivet sådant.
Transparens skulle göra att övriga medarbetare ska kunna se varför en person fått riktigt hög löneförhöjning eller om någon har specialavtal med chefen. På ett sätt skulle nog både arbetsklimatet och produktionen gynnas av transparens, då övriga medarbetare ser hur en extra duktig medarbetare premieras. Ibland kan det ju också vara så att arbetstagarna inte själva ser sina förmåner. Någon som år ut och år in har fått ett arbetsschema som har anpassats efter hans/hennes förutsättningar kanske tycker att det är orättvist att inte lönen höjs extraordinärt. Men då är det bra att som chef synliggöra fördelarna arbetstagaren redan fått inom en typ av förhandling.
Hur som helst - intressant inlägg i debatten. Annika Elias på Ledarna jublar.
Etiketter: arbetsmarknad, facket, fackföreningsrörelsen, individ, kollektivavtal, lön
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 11:08
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Hem