Verksamhetsplan 2012 Utbildningsnämnden Stockholm

I torsdags ägde årets sista Utbildningsnämndsmöte rum. Verksamhetsplan för 2012 antogs, med många utvecklingsstrategier för högre måluppfyllelse:

• Hitta skolor som trots dåliga förutsättningar når goda resultat. Identifiera framgångsfaktorer att sprida vidare.
• Identifiera särskilt begåvade elever och hitta lärstrategier för att möta deras behov.
• Förbättra skolsituationen för nyanlända och sent anlända elever.
• Sommarskola inom grund- och gymnasieskolorna.
• Lördagsgymnasium
• Ny utvecklingsplan för matematikundervisningen. Samverkan med NC för Matematik.
• Stödja utvecklingsarbetet vad gäller högre måluppfyllelse i naturvetenskap och teknik.
• Bromma gymnasium deltar i försöksverksamhet för fjärde tekniskt år.
• Läs- och språkutvecklingen vidareutvecklas.
• Coaching av lärare och skolledare erbjuds.
• Verksamhetsdata könsuppdelas för ev riktning av verksamheter.
• Studie- och yrkesvägledning genomlyses. Skolövergripande nätverk utvecklas.
• Tydliga krav ställs på hur elevhälsoarbetet ska ledas, samt rollfördelning görs.
• Elevhälsa på nätet utreds.
• Kartläggning av studieresultat för elever med funktionsnedsättning görs, samt förslag på riktade åtgärder utarbetas.
• Fokusgrupper bland elever för att tolka dåligt resultat inom trygghet och studiero.
• Skolorna erbjuds stöd i arbetet med entreprenörskap och entreprenöriellt lärande.
• Samverkan med Ung Företagsamhet och Transfer vidareutvecklas i gymnasieskolan.
• Global Entrepreneurship Programme arrangeras inom gymnasieskolan i samverkan med ett universitet i Singapore.
• Arbetet med att sammanbinda goda resultat med löneutveckling fortsätter.
• Alla schabloner och penger har höjts.
  

Låt lön vara en fråga mellan företag och arbetstagare

I förrgår skrev sju företrädare för ett antal arbetsgivarorganisationer på SvD Brännpunkt om deras önskan att utveckla kollektivavtalen. De vill bland annat att lönesättningen ska ske mellan företag och anställd, vilket låter som en rimlig procedur.

Inlägget finns även på Svenskt Näringslivs hemsida. Herrarna skriver: "Tre av fyra i privat sektor vill ha att lönen ska bestämmas mellan chef och medarbetare. Av dessa tycker två tredjedelar att det ska ske utan stöd av det lokala facket medan en tredjedel anser att det lokala facket ska involveras. Enbart ett fåtal (åtta procent) vill att lönen ska bestämmas av det centrala kollektivavtalet."

Jag menar i min motion till partistämman att det ska vara möjligt för den som vill anställa att komma överens med anställda om de anställningsförhållanden och den lön som de båda tillsammans anser är lämpligt. Människor måste ses som fria, kompetenta individer med egen vilja och kunskap. Med en mer individuell lönesättning blir inte lönen bara en kostnad, utan ett styrmedel så att företagare kan premiera de arbetstagare som bidrar till ett större värde för att nå företagets mål.

Intressant att individualisera facket

Med glädje läser jag via Michael Arthurssons blogg på Brännpunkt att SACO-S, som är ett fackförbund för statligt anställda personer, tar ett initiativ till facklig förnyelse. Facket måste individualiseras.

Edel Karlsson Håål menar att kollektivavtalen måste vara skrivna på sådant sätt att det finns utrymme för arbetstagaren att i dialog med sin chef komma fram till just hans/hennes behov. Någon vill ha längre semester istället för högre lön. Den som är otroligt effektiv och flexibel och lösningsfokuserad samt bidrar med en god stämning, konstruktiva förbättringsförslag och hög måluppfyllelse bör premieras. Självklart vill företagare premiera den som bidrar till en positiv utveckling.

Initiativet att individualisera facket till att bli rådgivare är intressant. Men detta måste ju givetvis de som är medlemmar i fackförbunden uttala sig kring. Dock kan jag ur ett arbetsgivarperspektiv se att en sådan fackförening skulle vara klart intressant att samarbeta med. Som företagare vill man ju kunna förfoga över sina egna resurser - givetvis inom rådande lagstiftning.

Karlsson skriver att man inte hela tiden kan utgå från de sämsta arbetsgivarna, utan måste fokusera på de som är villiga att just förnya sig och att i dialog med arbetsgivarna leda Sverige in i framtiden. Hennes resonemang bygger på förtroende hos cheferna och att dessa även kan påverka sitt löneutrymme. Hon vill utgå från de positiva krafterna, vilket är bra.

En nöt som måste knäckas är huruvida förhandlingarna ska vara transparenta eller inte. Jag har alltid tyckt att löneförhöjningen är något mellan mig och min chef. Men på alla arbetsplatser pratas det ändå om vem som har fått vad och hur mycket och någon form av andrahandsinformation om motiveringen till ev påslag eller ett uteblivet sådant.

Transparens skulle göra att övriga medarbetare ska kunna se varför en person fått riktigt hög löneförhöjning eller om någon har specialavtal med chefen. På ett sätt skulle nog både arbetsklimatet och produktionen gynnas av transparens, då övriga medarbetare ser hur en extra duktig medarbetare premieras. Ibland kan det ju också vara så att arbetstagarna inte själva ser sina förmåner. Någon som år ut och år in har fått ett arbetsschema som har anpassats efter hans/hennes förutsättningar kanske tycker att det är orättvist att inte lönen höjs extraordinärt. Men då är det bra att som chef synliggöra fördelarna arbetstagaren redan fått inom en typ av förhandling.

Hur som helst - intressant inlägg i debatten. Annika Elias på Ledarna jublar.

Långtidsutredningen pekar på att LAS gynnar "insiders"

Långtidsutredningen har presenterat en rapport idag. SOU 2010:93.

Den menar att det måste göras små löneökningar under en period för att arbetslösheten ska minska. Under 1990-talet ökade lönerna för snabbt. Arbetslösheten har jämfört med förra året minskat och ligger nu på 7,1 %, enligt SCB. Det bästa, enligt utredarna, är att lönerna sköts av Industriavtalet, dvs parterna.

Kajsa Hanspers och Lena Hensvik har också studerat privatisering av offentlig sektor. Ökad konkurrens leder till en bättre fungerande lönebildning och en högre sysselsättning bland svaga grupper, vilket är en glädjande läsning och ännu ett bevis för att kommunen ska försöka ge ytterligare förtroende till välfärdsföretag och lägga ut uppgifter på entreprenad.

Den franske forskaren Pierre Cahuc menar att LAS, lagen om anställningsskydd, och särskilt turordningsreglerna inte är effektivt utformat. På sida 126 i rapporten går att läsa följande:

"Sverige är det land inom OECD som har den största skillnaden mellan hur strikta regelverken är för tillfälliga anställningar och tillsvidareanställningar. Med andra ord är den svenska arbetsmarknaden extremt tudelad. Å ena sidan måste företagen följa relativt strikta regler som skyddar anställda med tillsvidarekontrakt. Å andra sidan har de stora möjligheter att använda sig av tillfälliga anställningar."

Senare står att läsa följande:
"Däremot kan turordningsreglerna, som definierar den ordning utifrån vilken de anställda blir
uppsagda, knappast motiveras som ett skydd mot godtyckliga uppsägningar. Snarare framstår turordningsreglerna som ett uttryck för en stark relativ position för insiders med lång anställningstid som kan vidmakthålla reglerna trots de negativa konsekvenserna dessa har för andra delar av arbetskraften. I realiteten kan företag och fackföreningar ofta kringgå turordningsreglerna vid lokala förhandlingar. Detta gör i praktiken regelverket mindre strikt men stärker också fackföreningarnas position. Det viktiga är att turordningsreglerna beskriver vad som händer om man inte kommer överrens vilket innebär att turordningsreglerna stärker ”insiders” positioner relativt ”outsiders”."

Utredaren föreslår att det ska vara möjligt att säga upp vilken person som helst, men att det då ska kosta pengar. Hmmm... Alltså inte ett förslag som är tillvänt småföretagen med de minsta kapitalen. Där det kanske gör mest skada om man måste säga upp i en svår tid eller har anställt helt fel person med fel inställning eller kompetens. Men det är bra att frågan kommer upp på bordet där den hör hemma, nämligen hos regeringen. Det är också väldigt skönt att höra att någon i utredarposition talar klarspråk - även om facket.
Pepparrotsgubben har också bloggat.

Känsligt att bedöma lärare

Idag bjöd min rektor in mig till lönesamtal. Det han och jag sa till varandra är en sak mellan honom och mig, arbetsgivaren och arbetstagaren. Men det är intressant att det är så känsligt med bedömning av lärare. Från båda sidor. När han kom till att läsa upp sin bedömning av min arbetsinsats kände jag att att både han och jag blev generade och liksom skruvade på oss.

Som lärare bedömer man dagligen elevers produkter och insatser utifrån i förhand uppsatta mål. Många elever vill höra bedömningar oftare och vill veta vad de ska göra för att utvecklas mer. Andra blir lika generade som jag. Kanske handlar det om att man som lärare så ofta gör bedömningar som man själv tycker att det är lite svårt att bli just bedömd eller utvärderad.

Centerpartiet och jag vill se att elever får vara med och utvärdera sina lärares arbetsinsatser i högre utsträckning. Det är viktigt att rektorer vågar vara raka och tydliga med sin personal och samtala kring förbättringsområden och insatser. För det första måste rektorerna vara ute i verksamheten. För det andra krävs tydliga, utvärderingsbara mål. För det tredje krävs att man pratar kring resultat och måluppfyllelse i form av faktiska tal, men också i jämförelse med vilka förutsättningar som finns bland de elever som läraren undervisar.

Jag anser att det är viktigt med tydliga mål för arbetet, kopplade till en löneutveckling. Dessa mål ska sättas av arbetsgivaren och utvärderas tillsammans årligen av arbetstagaren och arbetsgivaren.