Skolvardagen grund för kommande skolreformer

Johannes Åman skrev i gårdagens DN om skolan, "Lita aldrig på skolminnen". Han lyfter något så viktigt som lärares och elevers vardag. Att politiken måste se skolvardagen för att kunna utforma nästkommande reformer för en politik som gör att elever med stöttning av sina lärare lyfter sina resultat. Centerpartiets "Skolresan" är ett exempel på hur en riksdagsledamot möter elever och lärare för att fånga upp goda exempel.

Resultaten behöver bli bättre så att varje elev når sin fulla potential. För sin egen skull, men också för nationen som helhet. Varje elev som når godkända resultat är en elev till som sträcker på sig. Stoltheten och självkänslan ökar, för både elev och hans/hennes lärare.

Reformer som har betytt något för lärarna är att det blivit fler betygssteg än tidigare. Men också att det för skolan är möjligt att stänga av elever som stör skolmiljön och att lärarna fått befogenhet att tillvarata farliga föremål eller saker som saboterar undervisningen. Självklara saker, kan tyckas, men utan en lagstiftning i ryggen står lärarna handfallna.

Framöver skulle jag önska att det finns mått/indikatorer för hur det entreprenöriella lärandet ger företagande individer. Jag hoppas också att ett mått för hur skolorna lyckas med att förädla elevers kunskaper under den tid som eleverna går där. Jag tror framför allt att lärarna behöver arbetsro. För att ytterligare jobba med den formativa bedömningen där eleverna får reda på hur de ligger till, men också vad de ska göra - och på vilket sätt - för att nå nästa nivå. På samma sätt måste ju rektorerna jobba med sina lärare för att få lärare som når sin fulla potential.

Jag tror också att lärarsekreterare är något som skulle kunna lyfta administration från lärare. Däremot anser jag inte att åtgärdsprogrammen ska tas bort. Dessa är ett sätt att punkta ned vad respektive part ska göra, som ett protokoll som är möjligt att följa upp. Åtgärdsprogrammen är viktiga vid skolbyte, men också om elever och föräldrar vill överklaga beslut och stödinsatser. Mer forskning vad gäller verkningsfulla åtgärdsprogram vore önskvärt! Den praxisnära forskningen måste lyftas ytterligare och föras ut till lärarna. Varje lärare kan inte uppfinna hjulet varje gång - det om något är resursslöseri. Den springande punkten för skolutvecklingen är att lärarna äger processen, men baserar den på aktuell forskning, samt i ett kollegialt klimat öppnar klassrummen för varandra och sprider positiva exempel på alla nivåer till varandra.

Skolplikt - men med elevens behov i centrum

Idag skriver Eva Cooper i Hela Hälsingland om den läroplikt som förespråkas i förslaget till nytt idéprogram. Hon förespråkar detta före skolplikt och hänvisar till de familjer som flyr landet för att kunna hemundervisa sina barn, men också till en rigid syn på inlärning och undervisning.

Jag tycker att synen på den statliga timplanen kan behöva revideras. Varje barns behov måste gå före systemet med X antal timmar i de olika ämnena. Det barn som behöver mer matematikundervisning ska kunna få det. Det barn som har nått kunskapskraven i svenska ska kunna gå vidare till nya nivåer eller fördjupa sig i något annat ämne. För att nå sin fulla potential. Allt annat är slöseri med resurser.

Det måste också vara möjligt för familjer som väljer att bo i våra glesaste bygder att få undervisning till sina barn. Detta kan lösas på ett flexibelt sätt med dagens moderna teknik, men också genom att inte stirra sig blind på att barnen ska åka till skolan, istället för att lärarna kommer till barnen. Men att låta någon som inte är utbildad hålla i undervisning är ju att underminera lärarnas status, något som går stick i stäv med den utbildningspolitik som Alliansen för, både i Stockholm och i riket, där lärarlegitimation och behöriga lärare är en del i att höja statusen för läraryrket.

Att barn ska berövas deras rätt till skolgång och undervisning kan jag inte ställa upp på. Att föräldrars behov av självförverkligande eller en dröm om att undervisa sina barn i hemmet går före barnets rätt till att möta andra auktoriteter än föräldrarna är inte önskvärt. Att föräldrarnas önskemål om att avskärma barnen från samhällets värderingar och rätten att förvägra barnen kompisar står över barnens möjlighet att möta barn - som inte föräldrarna har valt - att samarbeta med är inte okej.

När det gäller valfriheten finns den i nästan alla kommuner tack vare det fria skolvalet. Tack vare att Socialdemokraterna pga ekonomiska skäl i tex Vingåker och Katrineholm har stängt skolor på småorter har friskolor kunnat startas av föräldraföreningar, stiftelser och bysamlingar. Dessa ska givetvis ha kraven på sig att hålla en viss kvalitet som är bestämd av staten i form av skollagen, samt den läroplan inklusive kursplaner som finns. Skolinspektionen ska givetvis kontrollera kvaliteten på dessa skolor, liksom man gör med de kommunala. Föräldrarna och eleverna ska ha möjlighet att i mångt och mycket kunna påverka den verksamhet som de har valt för sina barn. Men professionen ska ha sista ordet vad gäller undervisningen och bedömningen, precis som läkare och tandläkare har rätten att ordinera medicin eller utföra operationer.

Att leja ut undervisningen till lekmän skulle vara att avprofessionalisera skolan - något som inte behövs. Och att hävda att Finlands och Danmarks läroplikt skulle vara orsaken till dessa länders bättre resultat än Sveriges är inte realistiskt. Däremot måste det alltid vara föräldrarna som ställs till svars om barnet inte får rätt förutsättningar att lära sig och inhämta kunskap, tex om barnet hålls hemma eller inte får den stöttning det har rätt till.

Däremot behövs en diskussion om hur vi sätter elevernas behov i centrum före organisation och undervisningsminuter för lärarna.

Nedan följer det som är skrivet om grundläggande utbildning i förslaget till idéprogram:

"Utbildning är grundläggande i ett demokratiskt samhälle. Alla barn har rätt att få de kunskaper gör dem till delaktiga samhällsmedborgare. Under ett barns första år i livet har föräldrar och målsmän ett särskilt ansvar för barnens uppväxt. Centerpartiet anser att dagens skolplikt, som utgår från barnets plikt att gå i skolan, bör förändras till en läroplikt så att det i juridisk mening framgår att det är föräldrar och målsmän som har en plikt att se till så att barnen får en fullgod utbildning.

I ett tillstånd av globalitet där arbetsmarknaden vidgats till att omfatta hela världen är det omodernt att garantera barnens rätt till utbildning genom att mäta tiden i klassrummet. Skolan måste vara i ständig utveckling och kunskap inhämtas med nya redskap. Även återkopplingen från skolan till elever och föräldrar kan nu ske på nya sätt.

Alla barn har rätt till en bra grundskoleutbildning oavsett var de bor. Lagstiftning och regelverk måste erbjuda stor frihet att lokalt lösa denna uppgift på bästa sätt. Det är viktigt att utgå från varje barns behov och att varje individ blir sedd. Tidig språkinlärning ska vara prioriterad eftersom det egna språket är förutsättningen för ett livslångt lärande.

All utbildning är inte obligatorisk. Från en viss ålder är barn och ungdomar kapabla att själva göra egna livsval. Det offentliga samhället bör garantera att utbildningen lever upp till rimliga krav på kvalitet.

Däremot finns det ingen anledning att i lag kräva att varje kommun måste driva skolverksamhet i egen regi."
 Idéprogramgruppens förslag till idéprogram hittar du här: En hållbar framtid
Johan Hedin skriver att Centerpartiet hamnat i hetluften. Per Ankersjö bloggar bla om plattare skatt.
Och vår partiordförande Annie Lööf önskar oss ett gott nytt år med en vår i idédebattens tecken.

Det ska bli intressant att resonera kring denna fråga på ett seminarium 22 jan kl 18.30 på Scandic Malmen. Välkommen!

Se individen istället för prata om klass

Anna Dahlberg skriver en ledare i dagens Expressen, där hon kritiserar Löfven för att inte föra en politik som främjar jämlikhet och minskade klyftor. Dahlberg menar att det är dags att börja prata om klass.

Dahlberg har uppenbarligen inte följt debatten i Stockholms kommunfullmäktige, vilket hon inte kan klandras för eftersom hennes uppgift är att hänga med i och kommentera riksdebatten. Men i stadsfullmäktige pratar vänsterflanken gärna om klass och klyftor för att försöka sätta en bild av att samhällsutvecklingen går åt fel håll och att inget görs. Jag har vid några tillfällen försökt att få dem att definiera vad de menar, men det blir inte några definitioner. Man fnyser och riskerar att osynliggöra utanförskap som finns i stadsdelar som man betraktar som generellt välmående. Man måste titta på siffrorna bakom och definitionerna av begreppen innan man svänger sig med "klass" och "klyftor". Jag bedömer uttrycken vara väldigt riskabla och starkt politiserade eftersom man stämplar folk och tenderar att dela in människor i fack som det är svårt att ta sig ur. Direkt när man etiketterar en människa med att tillhöra en viss klass gör man det också svårare för den personen att se sin individuella potential. Jag vill att det ska vara viktigare vart man vill än var man kommer ifrån.

Dahlberg skriver också att utvecklingen i skolan går åt fel håll. Hon har rätt i att det inte är acceptabelt att femton procent av Stockholms niondeklassare inte blir behöriga till gymnasiet. Vi ska komma ihåg att kraven på behörighet har höjts under Alliansens tid - från tre godkända kärnämnen till godkänt i minst åtta ämnen. Den politik som Alliansen för har som syfte att råda bot på att inte de unga är behöriga till gymnasiet. Dels ser vi att en del av dessa är nyanlända. Det behövs ett bättre mottagande, validering av kunskaper, höga förväntningar och rätt stöttning. Därför har Utbildningsnämnden beslutat om att inrätta en mottagningsenhet som kan ta emot de nyanlända eleverna på bästa sätt. Denna organisation riggas just nu. Dels ser vi att den låga måluppfyllelsen gäller vissa skolor med tuffa förutsättningar i förorten. Därför beslutade vi i verksamhetsplanen för 2013 att de femton skolor som har lägst måluppfyllelse kommer att få extra stöd i form av de resurser som finns på förvaltningen, där bland annat coachning och handledning är två åtgärder. Vi har konstaterat att det inte duger med "more of the same", utan att det måste till nya insatser som kan leda till högre måluppfyllelse. Något som Centerpartiet ständigt jobbar för är tidiga insatser där läskunskaperna är nyckeln.

Maria Ludvigsson kritiserar Dahlberg för att hamna fel i analysen: Det är inte klyftorna som gör det När det gäller skolvalet har det givit förortens ungdomar möjlighet att söka sig bort från sin närmaste skola. Så länge skolplatserna är fler än antalet elever är det ett väldigt demokratiskt sätt att ge makten till människorna.

Jag tycker att diskussionen om RUT-avdrag för läxhjälp är lite enkelriktad från vänsterhåll. Genom att göra det billigare med läxhjälp kommer fler att ha råd med det. Ambitiösa studenter från fattiga familjer kan nu få chans till extrajobb. Det kommer säkert också vara organisationer som gör det möjligt för människor att köpa läxläsningscheckar till familjer som är i behov av stöttning. Alltså kan läxläsningsverksamhet bli någon form av civilt fördelningssystem av resurser. Givetvis ska inte RUT-läxläsning ersätta de stödinsatser som skolan måste sätta in. Men nog kan det vara en möjlighet för familjer att avlastas i vardagen och att fokusera roligare form av stöttning som tex högläsning. Och det är en ytterligare chans för den som har svårt med matematiken - att kunna köpa hjälp som man inte tidigare har kunnat. Sedan kan man ju ha sina åsikter om en reform som riktas mot att vem som helst ska bli behörig i att hjälpa till med läxor, när läraryrkets status egentligen behöver höjas. Fast som det ser ut idag överlåts ju det mesta av läxläsningen till föräldrar som inte alls är utbildade pedagoger. Jag tycker ändå att reformen är bra eftersom den fokuserar mer kunskap - som Sveriges elever behöver.

Dilsa Demirbag-Steen skrev igår i GP om hur hennes initiativ Berättarministeriet kan bidra till att stärka barns språk, självkänsla och samhällssamhörighet. Snart startar man i Husby: Orden kan bryta sociala arvets bojor Det är ett viktigt arbete som ger ett mervärde för barnen. Intressant är när det offentliga samverkar med näringsliv och civilsamhälle på detta sätt. Det ska bli spännande att följa arbetet och även se hur det positiva kan spilla över på ungdomarnas måluppfyllelse i skolan.

Maltesholmsskolans lärare lär av varandra

Igår hade jag möjligheten att göra ett studiebesök på Maltesholmsskolan som är en kommunal F-6-skola inkl grundsärskola i Hässelby strand. Skolan har funnits sedan 1958.

Skolledarna Bodil Torelm och Eva Gustafsson berättar om de resultatdialoger som man har haft på skolan varje termin. Alla lärare som undervisar en klass samlas till möte med skolledningen och går igenom varje elevs resultat i varje ämne. Man noterar åtgärdsprogram och om eleven har eller har behov av särskilt stöd, tex studiehandledning. Eftersom man använder LUS, läsutvecklingsschemat är det lätt att följa varje elevs läsinlärning. Redan i årskurs 1 följs kunskaperna upp. Om inte eleven har nått den punkt som förväntas sätts en specialpedagog in i ett program som kallas tidig intensiv läsning med eleven. Detta för att man vet att läsförmågan är en av nycklarna till inlärning. För de barn som inte lärt sig läsa under första klass skriver lärarna ett åtgärdsprogram med barn och vårdnadshavare. Detta ska gälla över sommaren och kan innefatta tex biblioteksbesök eller att föräldrarna läser högt för barnet en stund varje dag.

Jag var särskilt nyfiken på det projekt som skolan har deltagit i, Prio Stockholm. Bodil och Eva berättade för mig om det arbete som McKinsey har genomfört på skolan. Det syftar till att se över lärarnas arbetstid. Allt började med att lärarna fick göra tidsloggar under några veckor. Syftet var att mäta vad lärarna använder sin tid till. Därefter var det dags att fokusera på vad som skulle förändras. Lärarnas arbetslagstid började avsättas till gemensam undervisningsplanering. Tillsammans planerar man lektioner och undervisning som ska leda till kunskapsinhämtning och högre måluppfyllelse. Denna ska sedan utvärderas av lärargruppen för att kunna revidera planeringen och spara den till ett annat år. Istället för att diskutera organisatoriska saker blir det didaktiska diskussioner, som lärarna ju utbildat sig till. De mer praktiska frågorna avhandlas istället på sk "tavelmöten" då lärarna samlas med en mötesledare framför en tavla med diverse punkter som ska arbetsfördelas eller beslutas om. De frågor som kräver längre diskussioner parkeras för att diskuteras på ett senare möte.

Den tredje delen i arbetssättet handlar om att öppna sina klassrum för varandra. Genom att observera varandra, men också bli observerade, kan lärarna ta guldkornen från varandra och även ta del av varandras kompetenser när det handlar om till exempel bemötande av en viss elev, hur en instruktion faller ut eller hur ett visst lektionsupplägg fungerar. Detta kallas coachning och det är något som lärarna på Maltesholmsskolan gillar.

Vi pratade också en del om dokumentation. Det är mycket dokumentation som framför allt hopar sig runt utvecklingssamtalstiderna. Att hitta rutiner och arbetssätt som gör att lärarna sprider ut dokumentationen över året är prioriterat. Men också att lärare kan samverka så att tex en undervisar och den andre dokumenterar resultaten under tiden. Detta kräver dock en ny syn på lärarnas arbetstid, menar jag. Men samverkan kring planering och undervisning, samt kollegialt lärande är framtidens melodi när det gäller läraryrket, tror jag. Och tänk så mycket roligare yrkesutövandet blir när lärarna får samarbeta.

Viktig skolutveckling i Söderort och på Järva

Igår var det möte med Utbildningsnämnden i Stockholm. Många ärenden var på agendan och ett av dem var en uppföljning av arbetet med skolutveckling i Söderort och på Järvafältet. Utvecklingen går trögt, men man kan se att skolor som har arbetat medvetet under många år kan uppvisa en förbättring i resultat. De har en tuff utmaning med stor genomströmning i skolorna, men också att det tyvärr är få lärare som söker sig till dessa områden. Vi vill givetvis att dessa skolor ska bli magnetskolor.

Alliansen la ett särskilt uttalande i samband med ärendet. Stycket om fritidshemmen kom till på mitt initiativ och är viktigt för barnens skull, där fritidshemmen har en stor pedagogisk potential.

"Alla elever har rätt till en god utbildning. Därför är det viktigt att likvärdigheten är hög inom utbildningsväsendet. Delrapporten visar att det behövs ytterligare arbete och insatser. Betygsresultaten i skolor i Söderort och på Järvafältet har totalt sett inte förbättrats sedan 2010, men svaga ökningar syns i några skolor. Resultaten på de nationella proven för de yngre åldrarna har förbättrat. Även på de nationella proven i årskurs 9 finns förbättringar men också flera skolor som uppvisar försämrade resultat.

 Fritidshemmen har en stor potential vad gäller att stödja elevernas lärande, språkutveckling och sociala utveckling. Det är viktigt att skolorna arbetar integrerat med fritidshemmen så att dagen blir en helhet för barnen.

Det är av högsta prioritet att lyfta kunskapsresultaten i dessa skolor. För att åstadkomma målen behövs ett långsiktigt och medvetet arbete. Målsättningen är självklart att alla skolor ska hålla hög kvalitet, oavsett i vilket område de ligger."

Med 100 % måluppfyllelse för ögonen

Igår var det dags för skolpolitisk workshop, som arrangerades av Tobias Gillberg, mig och CUF Storstockholm. Jag berättade om alla de insatser som görs för högre måluppfyllelse i Stockholm stads skolor. Tobias pratade specifikt om arbetet med riktlinjer för övervakningskameror samt finskspråkig förskola.
Därefter var det dags för gruppdiskussioner om vilka utmaningar man ser och hur de ska mötas. Måluppfyllelsen i Stockholm är hög om man jämför med Göteborg och Malmö, men vi kan inte nöja oss förrän 100 % av eleverna når målen. Många goda idéer framkom. Allt från läxhjälp till bättre schemaläggning av modersmålsundervisning och hur vi i större utsträckning kan skapa en mer målstyrd utbildning. Barn i behov av särskilt stöd och det stöd som de får diskuterades också.

Flera goda idéer framkom kring hur lärarna kan få mer tid till att undervisa, istället för att skriva veckobrev, rastvakta eller sitta på ineffektiva möten.

Matematikundervisningen behöver förbättras så att resultaten ökar. Där hade flera av de engagerade deltagarna intressanta synvinklar. En viktig poäng framfördes kring VFU, Verksamhetsförlagd Utbildning, för de blivande lärarkandidaterna, där de blivande lärarna måste få med sig olika sätt att förklara på. VFU måste organiseras på ett smart sätt. Dels så det blir en karriärväg för de lärare som åtar sig VFU-studenter, dels så att det blir meningsfullt för studenterna. Det är också en utmaning att planera introduktionsåret inför införandet av lärarlegitimation.

Att genomföra workshops inom de politikområden som jag har ansvar för känns viktigt för att både få möjlighet att berätta om det arbete som görs och att få nya idéer och argument. Det känns också viktigt att CUF Storstockholm har utsett en talesperson i skolfrågor, vilket innebär ett betydelsefullt bollplank.

Skolan har redan i uppdrag att fostra eleverna

Jag skriver idag en replik hos Sveriges Resurser. Christian Fernández som är forskare på Malmö högskola menar att skolan måste ha ett fostransuppdrag, vilket den redan har: Skolan har redan i uppdrag att fostra eleverna

Jag klargör en del kring skollag, läroplan och kursplaner vad gäller skolans uppdrag att ge kunskap och fostran. Huvuduppgiften är kunskap, men fostran är på något sätt förhållningssättet för att uppnå ett gott arbetsklimat som är förutsättningen för lärande.

Kommentar om kommentarerna om läsartikeln

Jag har nu läst alla de 150 kommentarer som givits till min artikel på SvD.se om att sätta upp mål för läsförmåga i första klass, samt att formulera åtgärder för de barn som inte lär sig läsa i första klass. Tyvärr missade jag stängningstiden för kommentarsfältet och ger istället här en feedback till de läsare som ansträngt sig och kommenterat min artikel.

Föräldrarnas ansvar betonas av många. När det gäller grundläggande behov som att se till att barnen kommer utvilade och med frukost i magen instämmer jag med "trallare", "pellAB", "LKAMH", "monicaml" och "Nort Light" som betonar detta. Det blir lättare för pedagogerna att undervisa om barnen kommer pigga och mätta. Stödet och intresset från föräldrarna är givetvis viktigt för elevernas motivationsnivå hela skoltiden igenom, som "Jens Lycke", Johanna Hodenius" och "Khrom Vika" berör.

Många som "Matti Kolu", "Fetelager", "Ratakosk_SE", "Bergamott", "Drizzco1", "Asher100", "beettaan", "Tankesmeden" och "Fascinum" talar om ambitionsnivån. "Alfasoff" anser att jag är tillbaka på 1957 års nivå. "Allfons Mållgan" och "Inger E Johansson" resonerar också. Som det ser ut just nu finns givetvis en professionell ambitionsnivå av de kompetenta lärarna. Men min poäng är att även politiskt följa upp resultaten i årskurs 1. Dels signalerar vi då höga förväntningar på lärarna, som i sin tur sprider de positiva förväntningarna till barnen. Dels kan vi få fram lösningar på vad som krävs för att nå målet om 100 % läsförmåga i årskurs 1. Åtgärderna berör en synnerligen liten grupp - de barn som "Björn57" kallar svaga - men ack så viktigt att vi står på dessa barns sida och värnar rätten till att lära sig läsa under första klass. Jag vill inte ha antagning till skolan, som "Willy" beskriver finns i Ryssland. Poängen med skolan är att man ska lära sig och med mitt förslag betonas vad vi vill uppnå, resultatet. Det handlar om rätten till god undervisning, "SteffoTH" och "IllerX". Jag har som skolpolitiker att ta ansvar för dagens skolpolitik och kan inte ställas till svars för 90-talets beslut, som "Laban Schnabel" hävdar.

"Ali Babar" menar att det är skandal att jag kräver detta. Jag har inte upptäckt detta förrän nu, "bobbis". Jag menar, som svar till "AnalysV" att vi satsar på barnen nu, men att jag vill sätta lampan på vad som görs. Jag undrar, liksom "TobbeDroider" och "BitteJ" vilken personalgrupp som är bäst lämpad att lära dessa barn läsa. I likhet med "monicaml" vill jag också se statistik på hur läsförmågan ser ut efter årskurs 1. "Russinskrynklaren" håller med mig om att tidiga insatser är bra. Det handlar om uppföljning av resultat, inte stress "Svava".

En subdiskussion berör det faktum att man måste kunna läsa i dagens samhälle oavsett yrke. Detta resoneras kring av "Karl", "Nxn", "Ratatosk_SE" och "bitsdu". "Strix94" konstaterar att förskolan är grunden. Personalen i förskolan arbetar med lek och lärande, "Dalton47". Självklart är det betydelsefullt vilka insatser som sker där! "Ingekuhl" menar att barn som inte lär sig läsa ska gå om en klass. Det är känsligt, men kan säkert vara bästa lösningen ibland. Vi kan givetvis inte ställa barngrupper emot varandra, som "NxN" gör.

Min intention är inte att underminera lärarnas jobb. Jag har stort förtroende för skolsystemet, "Rob" och "Myggljumsken". Och visst "Mogark" borde jag lära mer av Finland! Våra lärare är kompetenta och spelar roll, vilket "Innocent Exile", "Johanna Hodenius" och "Inger E Johanson" betonar. Tack vare Alliansen har lärarna fått fler befogenheter att hålla ordning i klassrummen och på skolan, "Macahan". Att det krävs decibelmätare i varje klassrum är överdrivet och raljant "Alaska Grizzly Bear". Nej, de flesta lärare är skickliga på att även lyckas individualisera, vilket "agnesjka" och "Taisto Laine" efterfrågar.

Några läsare tex "Kulturskymning" oroar sig över att modersmålsundervisning skulle försämra svenska språket. Men där, "Yngve1" visar forskningen att det snarare gynnar andraspråksinlärningen om barnet också utvecklar sitt modersmål. Och vid tillfällen då barnet har två andra modersmål än svenska blir ju barnet flerspråkigt från början, för att sedan, vilket "huskvarna" undrar, undervisas i svenska som andraspråk. Kvaliteten i det ämnet är av betydelse, "AnalysV". Och visst uppstår ibland situationen som "Jimmy Axessus" beskriver, nämligen att barnen får ett försprång före sina föräldrar i språkutveckling och språkkunskaper. Hur viktigt är det inte då att skolan behandlar föräldrarna som kompetenta och vuxna, ansvariga för sina barn. Sfi-lärarna ska givetvis fortsätta inom sin skolform och inte ägna sig åt läsinlärning för barn, "fransolsson98".

Jag menar inte att lösningen är att förstatliga skolan, vilket "JP_S" anser. Att lärarna arbetar med likvärdig bedömning är betydelsefullt, framför allt i samband med betygsättningar, "berguven" och "Ampelmannen".

Några läsare minns sin egen skolgång som att alla i klassen kunde minsann läsa på deras tid. Det gäller "Wolfensteinest", "leifd" och "GGG". Allt är inte sämre nu för tiden, "louislegrand" och "pellAB". En hel del olika exempel skrivs där "LKAMH" och "berguven" vittnar om sorgliga historier med bevis om en förbättringspotential i skolan, men jag blir imponerad av "Washichu Rehab" insatser och även av "Soren Lofsted"s barn. "Viktorial" beskriver också en fin pojke med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Jag har också fått mejl från bland annat en talpedagog, en föräldraaktivist och en moderat kommunpolitiker. Alla instämmer i min artikels intention, men bidrar också med synpunkter från sina horisonter, vilket är värdefullt för mig.

Tack för kommentarerna och särskilt tack för stödet, "Rosenhave", "Britas", "Khrom Vika", "Christoffer Orméus" och "Ivan Hallström".

Läs SvD.se om läskunnighet i första klass

Idag skriver jag på SvD.se om att vi i Utbildningsnämnden i Stockholm borde sätta upp mål och indikatorer för elevers läskunnighet efter första klass. Jag önskar att nämnden ger förvaltningen i uppdrag att ge förslag om vad som krävs för att nå det målet.

Ju tidigare barnen lär sig läsa, desto mer kan de sedan träna förståelse, strategier och erövra kunskaper. En stor del av senare kunskapsinhämtning bygger på att barnen kan läsa. Forskningen visar att skillnaderna mellan de barn som redan kan läsa och de som inte har knäckt koden ökar under det första sommarlovet. Det är en rättighet för alla barn att lära sig läsa i första klass. Centerpartiet betonar ofta att det är viktigt med tidiga insatser.

Läs artikeln här: Alla barn ska lära sig läsa i första klass

Verksamhetsplan 2012 Utbildningsnämnden Stockholm

I torsdags ägde årets sista Utbildningsnämndsmöte rum. Verksamhetsplan för 2012 antogs, med många utvecklingsstrategier för högre måluppfyllelse:

• Hitta skolor som trots dåliga förutsättningar når goda resultat. Identifiera framgångsfaktorer att sprida vidare.
• Identifiera särskilt begåvade elever och hitta lärstrategier för att möta deras behov.
• Förbättra skolsituationen för nyanlända och sent anlända elever.
• Sommarskola inom grund- och gymnasieskolorna.
• Lördagsgymnasium
• Ny utvecklingsplan för matematikundervisningen. Samverkan med NC för Matematik.
• Stödja utvecklingsarbetet vad gäller högre måluppfyllelse i naturvetenskap och teknik.
• Bromma gymnasium deltar i försöksverksamhet för fjärde tekniskt år.
• Läs- och språkutvecklingen vidareutvecklas.
• Coaching av lärare och skolledare erbjuds.
• Verksamhetsdata könsuppdelas för ev riktning av verksamheter.
• Studie- och yrkesvägledning genomlyses. Skolövergripande nätverk utvecklas.
• Tydliga krav ställs på hur elevhälsoarbetet ska ledas, samt rollfördelning görs.
• Elevhälsa på nätet utreds.
• Kartläggning av studieresultat för elever med funktionsnedsättning görs, samt förslag på riktade åtgärder utarbetas.
• Fokusgrupper bland elever för att tolka dåligt resultat inom trygghet och studiero.
• Skolorna erbjuds stöd i arbetet med entreprenörskap och entreprenöriellt lärande.
• Samverkan med Ung Företagsamhet och Transfer vidareutvecklas i gymnasieskolan.
• Global Entrepreneurship Programme arrangeras inom gymnasieskolan i samverkan med ett universitet i Singapore.
• Arbetet med att sammanbinda goda resultat med löneutveckling fortsätter.
• Alla schabloner och penger har höjts.
  

Fokus på måluppfyllelse funktionsnedsatta

I torsdags var det Utbildningsnämnd i Stockholms stad. Jag ersattes av Tobias Gillberg, då jag deltog i KSL:s arbetsmarknadsberedning. Två viktiga frågor stod på agendan, där jag givetvis i egenskap av gruppledare varit delaktig i förarbetet.

Ett nytt avtal om VFU-studerande ska tecknas mellan Stockholms universitet och länets kommuner. Där tankade jag in att man även måste involvera Friskolornas Riksförbund, som ju står för en ansenlig del av marknadsandelarna och är en betydelsefull arbetsmarknad för lärarna och därmed bör ta ansvar för VFU-studerande. Alliansen betonade också att handledning av blivande lärare bör ses som en del i karriärvägen för befintliga lärare. Helst ska pengen tillfalla den som åtar sig att vara handledare, inte betalas ut till skolan/arbetslaget.

Jag tog också ett initiativ till en skrivelse som Alliansen lade. Den handlar om potentialen i måluppfyllelse hos elever med funktionsnedsättning. Detta efter ett samtal med Emma Henriksson (KD). Förvaltningen får nu i uppdrag att genomlysa de funktionsnedsattas måluppfyllelse, samt att komma med förslag till förbättringar. Här följer skrivelsen:


"Översyn av måluppfyllelse för funktionsnedsatta

Skolans huvuduppgift är att förmedla kunskap. För att alla
elever ska ha möjlighet att nå målen är det centralt att skolan följer upp
elevernas kunskapsnivåer samt i ett tidigt skede sätta in åtgärder där det
behövs. Alla elever ska få stöd att nå så långt som de har förutsättningar att
nå.

Elever med funktionsnedsättningar riskerar en sämre
måluppfyllelse än elever utan funktionsnedsättning. Döva och
hörselskadade elever har t ex en sämre måluppfyllelse än elever med fullgod
hörsel.

Det behövs en översyn av hur elever med funktionsnedsättning
klarar måluppfyllelsen i skolan idag. Därför uppdras utbildningsförvaltningen
att under 2012 göra en kartläggning och återkomma med förslag på riktade
åtgärder för att höja resultaten för elever med funktionsnedsättning."

Engagerad rektor för Rinkebyskolan

Idag fick jag förmånen att göra ett studiebesök på Rinkebyskolan då jag träffade Börje Ehrstrand. Detta med anledning av att skoleleverna ökat måluppfyllelsen det senaste året.

• Nationella proven i matematik klaras av 64 %
• Nationella provet i engelska klaras av 87 % (ökning med 23 % på två år)
• Nationella provet i svenska som andraspråk nådde 91 % målen (ökning med 20 % sista året)
• Andel behöriga till gymnasiet var 2011 64 % (en ökning med tre procent sedan 2009, trots skärpta behörighetskrav)
  
• Meritmedelvärdet var 161 poäng (en ökning med tre poäng sedan 2009)

Börje förklarar framgångarna med stenhård fokusering, kompetenta arbetslagsledare och ett strukturerat arbete med kunskapsfokus och trygghet och studiero. Lärande och respekt för andra och för undervisningen går hand i hand, menar Rinkebyskolans rektor. Att få föräldrar att komma på föräldramöte när eleverna börjar på skolan i sjunde klass är inte något problem. Med god föräldranärvaro kunde lärarna förklara att föräldrarna är viktiga i att visa en positiv attityd till barnens studier, men också vikten av att i hemmet ge barnen några tysta timmar för läxläsning.

Börje berättar att skolan har satsat på sk lovskolor där elever som är motiverade att nå målen i högre grad deltar och kan studera ett ämne på heltid i tre veckor, vilket givetvis ger resultat.

Det var särskilt intressant att höra om det samarbete skolan har med näringslivet. Årskurs 7 har entreprenörsprofil där de som utvecklingsprojekt ska få driva ett företag i form av skolans cafeteria. Ett företag har bidragit med 200 konsulttimmar för en satsning på teknik-no-matematik, då eleverna fått civilingenjörer som mentorer. Det blev en vinna-vinna-situation då företaget kunde lära känna framtidens arbetsmarknad och framtidens kunder i form av eleverna, samtidigt som eleverna fick vuxna förebilder, ett större nätverk och mer kunskap.

Börje Ehrstrand pratar om sina elever som vinnare på framtidens arbetsmarknad, då hans elever tränas i social kompetens och besitter dubbel kulturkompetens, utöver att de behärskar flera språk. Det var verkligen en energikick att möta engagerade Ehrstrand. Dessutom var det härligt att se Rinkebyakademien återuppbyggd.

Skolan behöver en egen lex Sarah

Jag skriver idag på SvD.se om att Centerpartiet önskar se en Lex Sarah införas i skolans värld: Skolan behöver en egen lex Sarah.

Detta är något som Centerpartiet har kämpat för länge och en utredning har lagt ett sådant förslag, vilket varit ute i kommunerna på remiss. I Stockholm svarade vi positivt på remissen, även om vi betonade att skollagen skärpts sedan 1 juli vad gäller plikt att ta tag i kränkningar samt att anmäla om man befarar att en elev inte kommer att nå målen/kunskapskraven.

Frågan om lex Sarah har ivrigt diskuterats i Centerpartiets Brommanätverk då förslaget engagerar medlemmarna. De som är verksamma i äldrevården eller socialpsykiatrin ser att lex Sarah-anmälningar är bra och viktiga, även om det kan sätta hård mental press på den som anmäler. Målet måste vara att dessa anmälningar är en naturlig del i det systematiska kvalitetsarbetet.

Kunskapsinsatser ger resultat

Idag var det möte med Utbildningsnämnden här i Stockholm. Det var trevlig läsning i tertialrapporten:

• Resultaten är högre än tidigare år, framför allt i socioekonomiskt utsatta områden där satsningarna varit mest omfattande.
• Andelen som nått målen i samtliga ämnen, årkurs 9, var 79,4 % - fem procentenheter högre än 2007.
• Det genomsnittliga meritvärdet för åk 9 var också det högsta på fem år, 223,5 p.
• Resultaten på nationella provet i matematik för årskurs 3 har ökat från 70 till 77 % från förra året.
• Pojkarna i årskurs 3 har förbättrat sina resultat i svenska/svenska som andraspråk.
• Resultaten på niondeklassarnas nationella prov i svenska/svenska som andraspråk samt engelska har höjts, medan matematiken är ett utvecklingsområde.
• 29 % av niondeklassarna valde naturvetenskapliga programmet på gymnasiet.
• Målet att minska energianvändningen med 10 mnkr kommer sannolikt att nås med råge - förvaltningen beräknar att minskningen blir drygt 15 mnkr.

När det gäller satsningarna från Alliansens sida har det handlat om ett ökat kunskapsfokus där lärarna ska ha höga förväntningar på sina elever. Genom kompetenshöjning av lärare och skolledare förbättras undervisningen och ledningen. Syftet är ju att öka elevers måluppfyllelse samt att säkerställa att skolan vilar på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Framgångsrik läxhjälp av civilsamhället

Tidigare i veckan hade jag förmånen att få träffa Eva von Wernstedt, som initierat stiftelsen Läxhjälpen. Detta är ett privat initiativ som tack vare sponsorer från näringslivet kan ge läxhjälp till elever på skolor med låg måluppfyllelse. Idag arrangerar stiftelsen läxläsning med hjälp av 65 läxhjälpare för 300 elever i 12 olika områden. Skolan väljer ut vilka elever som är aktuella för läxhjälpen. Dessa får sedan skriva avtal om att de ska delta i tre timmars extra undervisning per vecka. Vårdnadshavarna skriver givetvis också under kontraktet. Om eleven inte skulle dyka upp söks han/hon av läxhjälparen, som har lön för timmarna. Om eleven vid upprepade tillfällen uteblir – vilket är sällsynt – utfärdas en varning. Men hela 98 % av de deltagande eleverna höjde sina betyg under läsåret 09-10. Lärarna på skolorna vittnar om att ungdomarna får ett bättre självförtroende och i genomsnitt höjer sig varje elev betygsmässigt i fem ämnen! Eftersom sponsorerna är intresserade av resultaten utvärderas och följs utfallet ständigt upp.

Jag blev otroligt glad och inspirerad av mötet med Eva. Hon är ett levande exempel på att civilsamhället med initiativ och nätverkande kan uträtta stordåd. Det är på ett sätt ett underbetyg för att det offentliga inte räcker till, men jag vill snarare se det som ett föredömligt exempel på att samverkan mellan näringsliv-civilsamhälle-skola kan nå högre resultat och samhället ett mervärde. Dessutom tjänar en massa studenter en extra slant på jobbet, utöver att de får agera förebilder för unga som kommer in på gymnasiet och får en större tilltro till sig själva.

Läsförmåga måste bli bättre

Jag ägnade en stund av gårdagskvällen åt att skumma igenom PISA-undersökningen, nämligen den del som handlar om läsförståelse. Läsförmågan är en viktig kompetens för att lyckas i alla ämnen. Den har minskat i Sverige generellt och i synnerhet bland pojkar. Färre elever lustläser på fritiden. Färre elever läser längre texter. De lässtrategier svenska elever ligger högre i är memorering och sammanfattningsstrategier, vilka inte gynnar en läsförståelse i helhet. Där måste lässtrategier fokuseras och manliga läsande förebilder lyftas fram.

Jan Björklund menade i ett uttalande att det handlar om mer resurser och att kompensera de skolor som har låg måluppfyllelse. Jag håller inte med honom i det kategoriska uttalandet. Det handlar om vad skolorna gör för resurserna. Där håller jag med om att eleverna får arbeta självständigt för mycket. Men Björklund syn på katederundervisning överensstämmer inte med verkligheten heller. Det finns ett mellanting där kunskap sker i ett sammanhang.

SvD menar i dagens ledare "Skolan mitt i byn" att kommunerna måste shejpa upp sig rejält i arbetet med att öka måluppfyllelsen. I Stockholm arbetar vi hårt och idag på Utbildningsnämnden antas en skolstrategi för skolutveckling i Söderort och på Järvafältet.

Några tankar om läraryrket

Finns det något vackrare ljud än skolgårdslek? Höstsolen skiner, barnen är nyätna och leker och skrattar i grupp. Med ett fönster på glänt i klassrummet där flitens lampa lyser över de små elevgloriorna når ljudet den harmoniska läraren. Det är lärarlyx. Att sporra en elev att arbeta sidan ut under lektionens resterande sju minuter. Att få se den bestämda blicken som efter fem minuter byts ut till förväntansfulla ögon över att se lärarens bekräftelse. Det är lärarlyx. Att höra en elev säga tre gånger att han inte läser högt, men att han snart ersätter din högläsning med fint engelskt uttal. Det är lärarlyx.

Eftersom jag är tjänstledig den här terminen har jag börjat vikariera som lärare för att kunna försörja mig under tiden jag bygger upp mitt företag. (När det gäller företaget har jag datastrul som sinkar mig att börja sälja mina läxläsnings- och föreläsningstjänster. Dock har jag en föreläsning på måndag att förbereda.)

Läraryrket är som en berg- och dalbana. Du måste vara alert hela tiden och allt du säger kan du nästa sekund ha emot dig. Förtroendet till eleverna hänger på en skör tråd som påverkas av faktorer runt omkring dig. En planering fungerar i en klass, men inte i en annan. En elev kan påverka en hel grupps stämning. Oftast är du inte färdig med jobbet när du lämnar det då du har planering eller rättning med dig hem. Dessutom kan det vara tankeverksamhet kring elevvård och incidenter.

Lärare som arbetat i decennier menar att administrationen ökat med tiden då allt nu måste dokumenteras och blanketter som åtgärdsprogram och varningar om att inte få betyg har ökat till antalet. I sitt syfte är administrationen bra, men självklart tar den tid från förberedelser och utvärdering av den egna undervisningen. Det gäller för oss politiker att fundera över i varje beslut så att inte värdefull undervisningstid blir lidande. För didaktiken är den stora utmaningen i läraryrket: Vad ska jag undervisa dessa elever i just nu? Vilket syfte har jag? Vilket stoff ska jag ha? Hur ska jag göra? Och när motivationen i klassrummet blir optimal finns förutsättningar att bedriva god undervisning där eleverna når målen i så hög utsträckning som möjligt.

Nyanlända barns rätt till kunskap

Idag skriver SKL:s ordförande på Brännpunkt om att nyanlända barn och ungdomar måste få bättre och mer undervisning. Detta med en anledning av en rapport man släpper idag.

Det är viktigt att fokusera frågan. Mycket fint arbete görs ute på skolorna, där det är avgörande om det finns en medvetenhet i utbildningsförvaltningen och en kunskap om vad som gäller hos rektor. Ofta finns en eller ett par engagerade lärare i förberedelseklassen/introduktionsgruppen som strävar, stretar mot förutsättningar, mot tiden och ibland mot ett kollegium som ser språkutvecklingen som ett hinder snarare än en resurs att bygga på. Tack vare studiehandledare i modersmålen kan eleverna lyckas i ämnena. Ju tidigare barnen kommer, desto bättre går det. Men det finns exempel på elever som har kommit i sjunde eller åttonde årskursen och tack vare en gedigen skolbakgrund i hemlandet och lite talang, hårt arbete och gott stöd av lärarna som har lyckats nå målen såpass att de blir behöriga till gymnasiet och dessutom har så många poäng i ämnena så att deras kunskaper räcker till för att klara sig fint.

Det som måste göras ytterligare är ju att nyanlända räknas bort från den statistik till måluppfyllelse skolorna ska rapportera till nämnd och Skolverket. Dialogen med föräldrarna är viktig. Samverkan mellan socialtjänst och skola är av stor betydelse, där det måste lättas på sekretessen för barnens bästa. Att arbeta fram material på modersmålen utifrån de nya kursplanerna, där man utgår från alla begrepp och kunskaper som eleverna ska få från och med 2011 är en idé som min kollega Margareta länge förespråkat.

När vi vill öka arbetskraftsinvandringen är det av stor betydelse att vi ser till familjernas helhet, dvs tar hänsyn till att barnen ska få en god skolgång med gedigna kunskaper i såväl ämnen som språket.

Många pusselbitar läggs

Låt inte Rinkeby brinna skriver SvD:s ledare. Nej, det ska det inte få göra. Insatser pågår i Stockholms stad för att förbättra måluppfyllelse och integration. Idag på Utbildningsnämnden tas en projektplan för att införa yrkesutbildning i samverkan med Hantverksakademin. Ett steg för att knyta ihop näringsliv och skola mer för de elever som vill satsa på hantverk.Dessutom Men allt rår inte Stockholms stad på. För att luckra upp LAS krävs en lagändring. För att ta bort nyanlända ur betygsstatistiken på en skola krävs förändringar av Skolverket.

Visst finns det mer att göra. En gedigen status- och höjning av ämnet svenska som andraspråk. Skola för växande är en annan åtgärd. Mycket bättre samverkan mellan sociala myndigheter och skola där det inte är vattentäta skott i sekretess är en pusselbit. Lärare med kunskap om ett entreprenöriellt lärande och som ger eleverna empowerment är av betydelse. För att nå fram måste relationen vara god. Att synliggöra de elever och lärare som lyckas mot alla odds är också av stor betydelse. Och att samverka med föreningslivet. Med förebilder. Föräldrasamverkan är grunden. Där föräldrar har gett upp och barnen har fått för stor makt måste sociala myndigheter stötta eller ingripa. Och alla dessa människoarbetande yrkesgrupper måste få professionell handledning i sina yrkesroller. Redan i skolan måste samverkan med polisen ske, vilket ju redan pågår. Och viktigt för alla de som sköter sig och gör rätt är att polisen upprätthåller ordning och lugn. Självklart är det oacceptabelt att några har hindrat polisen i deras arbete. Dessa bör dömas dubbelt. Dels för att de begått ett brott, dels för att de dragit ett dåligt rykte över en redan sårbar ort.

Lesson study

Idag diskuterade några kollegor i skolan och jag lesson study, som Johannes Åman skriver om i dagens DN. Det är ju där - i undervisningens glimrande stund, då engagemanget blixtrar till, en elev som inte brukar hänga med uppvisar förståelse eller intresse eller oanade frågor ställs eller utvecklade reflektioner görs - som den ytterligare motivationen uppstår, hos såväl lärare som elev.

När du utprövar en ny metod eller hittar ett nytt sätt att förklara något på som gör att fler förstår snabbare. När du hittar en ny bedömningsmodell eller ingångar i samtal som gör dem mer lyckosamma. Att få dela stunden med kollegor och att reflektera över den tillsammans är också värdefullt och sätter ord på upplevelsen. Då höjs motivationen i läraryrket. För detta krävs inte stora pengar eller lagstiftningar. Det krävs en föreläsning, tid och ledning. Men så mycket det kan ge för både elevers och lärares del. För måluppfyllelsens skull.