Skolvardagen grund för kommande skolreformer

Johannes Åman skrev i gårdagens DN om skolan, "Lita aldrig på skolminnen". Han lyfter något så viktigt som lärares och elevers vardag. Att politiken måste se skolvardagen för att kunna utforma nästkommande reformer för en politik som gör att elever med stöttning av sina lärare lyfter sina resultat. Centerpartiets "Skolresan" är ett exempel på hur en riksdagsledamot möter elever och lärare för att fånga upp goda exempel.

Resultaten behöver bli bättre så att varje elev når sin fulla potential. För sin egen skull, men också för nationen som helhet. Varje elev som når godkända resultat är en elev till som sträcker på sig. Stoltheten och självkänslan ökar, för både elev och hans/hennes lärare.

Reformer som har betytt något för lärarna är att det blivit fler betygssteg än tidigare. Men också att det för skolan är möjligt att stänga av elever som stör skolmiljön och att lärarna fått befogenhet att tillvarata farliga föremål eller saker som saboterar undervisningen. Självklara saker, kan tyckas, men utan en lagstiftning i ryggen står lärarna handfallna.

Framöver skulle jag önska att det finns mått/indikatorer för hur det entreprenöriella lärandet ger företagande individer. Jag hoppas också att ett mått för hur skolorna lyckas med att förädla elevers kunskaper under den tid som eleverna går där. Jag tror framför allt att lärarna behöver arbetsro. För att ytterligare jobba med den formativa bedömningen där eleverna får reda på hur de ligger till, men också vad de ska göra - och på vilket sätt - för att nå nästa nivå. På samma sätt måste ju rektorerna jobba med sina lärare för att få lärare som når sin fulla potential.

Jag tror också att lärarsekreterare är något som skulle kunna lyfta administration från lärare. Däremot anser jag inte att åtgärdsprogrammen ska tas bort. Dessa är ett sätt att punkta ned vad respektive part ska göra, som ett protokoll som är möjligt att följa upp. Åtgärdsprogrammen är viktiga vid skolbyte, men också om elever och föräldrar vill överklaga beslut och stödinsatser. Mer forskning vad gäller verkningsfulla åtgärdsprogram vore önskvärt! Den praxisnära forskningen måste lyftas ytterligare och föras ut till lärarna. Varje lärare kan inte uppfinna hjulet varje gång - det om något är resursslöseri. Den springande punkten för skolutvecklingen är att lärarna äger processen, men baserar den på aktuell forskning, samt i ett kollegialt klimat öppnar klassrummen för varandra och sprider positiva exempel på alla nivåer till varandra.