Kommentar om kommentarerna om läsartikeln

Jag har nu läst alla de 150 kommentarer som givits till min artikel på SvD.se om att sätta upp mål för läsförmåga i första klass, samt att formulera åtgärder för de barn som inte lär sig läsa i första klass. Tyvärr missade jag stängningstiden för kommentarsfältet och ger istället här en feedback till de läsare som ansträngt sig och kommenterat min artikel.

Föräldrarnas ansvar betonas av många. När det gäller grundläggande behov som att se till att barnen kommer utvilade och med frukost i magen instämmer jag med "trallare", "pellAB", "LKAMH", "monicaml" och "Nort Light" som betonar detta. Det blir lättare för pedagogerna att undervisa om barnen kommer pigga och mätta. Stödet och intresset från föräldrarna är givetvis viktigt för elevernas motivationsnivå hela skoltiden igenom, som "Jens Lycke", Johanna Hodenius" och "Khrom Vika" berör.

Många som "Matti Kolu", "Fetelager", "Ratakosk_SE", "Bergamott", "Drizzco1", "Asher100", "beettaan", "Tankesmeden" och "Fascinum" talar om ambitionsnivån. "Alfasoff" anser att jag är tillbaka på 1957 års nivå. "Allfons Mållgan" och "Inger E Johansson" resonerar också. Som det ser ut just nu finns givetvis en professionell ambitionsnivå av de kompetenta lärarna. Men min poäng är att även politiskt följa upp resultaten i årskurs 1. Dels signalerar vi då höga förväntningar på lärarna, som i sin tur sprider de positiva förväntningarna till barnen. Dels kan vi få fram lösningar på vad som krävs för att nå målet om 100 % läsförmåga i årskurs 1. Åtgärderna berör en synnerligen liten grupp - de barn som "Björn57" kallar svaga - men ack så viktigt att vi står på dessa barns sida och värnar rätten till att lära sig läsa under första klass. Jag vill inte ha antagning till skolan, som "Willy" beskriver finns i Ryssland. Poängen med skolan är att man ska lära sig och med mitt förslag betonas vad vi vill uppnå, resultatet. Det handlar om rätten till god undervisning, "SteffoTH" och "IllerX". Jag har som skolpolitiker att ta ansvar för dagens skolpolitik och kan inte ställas till svars för 90-talets beslut, som "Laban Schnabel" hävdar.

"Ali Babar" menar att det är skandal att jag kräver detta. Jag har inte upptäckt detta förrän nu, "bobbis". Jag menar, som svar till "AnalysV" att vi satsar på barnen nu, men att jag vill sätta lampan på vad som görs. Jag undrar, liksom "TobbeDroider" och "BitteJ" vilken personalgrupp som är bäst lämpad att lära dessa barn läsa. I likhet med "monicaml" vill jag också se statistik på hur läsförmågan ser ut efter årskurs 1. "Russinskrynklaren" håller med mig om att tidiga insatser är bra. Det handlar om uppföljning av resultat, inte stress "Svava".

En subdiskussion berör det faktum att man måste kunna läsa i dagens samhälle oavsett yrke. Detta resoneras kring av "Karl", "Nxn", "Ratatosk_SE" och "bitsdu". "Strix94" konstaterar att förskolan är grunden. Personalen i förskolan arbetar med lek och lärande, "Dalton47". Självklart är det betydelsefullt vilka insatser som sker där! "Ingekuhl" menar att barn som inte lär sig läsa ska gå om en klass. Det är känsligt, men kan säkert vara bästa lösningen ibland. Vi kan givetvis inte ställa barngrupper emot varandra, som "NxN" gör.

Min intention är inte att underminera lärarnas jobb. Jag har stort förtroende för skolsystemet, "Rob" och "Myggljumsken". Och visst "Mogark" borde jag lära mer av Finland! Våra lärare är kompetenta och spelar roll, vilket "Innocent Exile", "Johanna Hodenius" och "Inger E Johanson" betonar. Tack vare Alliansen har lärarna fått fler befogenheter att hålla ordning i klassrummen och på skolan, "Macahan". Att det krävs decibelmätare i varje klassrum är överdrivet och raljant "Alaska Grizzly Bear". Nej, de flesta lärare är skickliga på att även lyckas individualisera, vilket "agnesjka" och "Taisto Laine" efterfrågar.

Några läsare tex "Kulturskymning" oroar sig över att modersmålsundervisning skulle försämra svenska språket. Men där, "Yngve1" visar forskningen att det snarare gynnar andraspråksinlärningen om barnet också utvecklar sitt modersmål. Och vid tillfällen då barnet har två andra modersmål än svenska blir ju barnet flerspråkigt från början, för att sedan, vilket "huskvarna" undrar, undervisas i svenska som andraspråk. Kvaliteten i det ämnet är av betydelse, "AnalysV". Och visst uppstår ibland situationen som "Jimmy Axessus" beskriver, nämligen att barnen får ett försprång före sina föräldrar i språkutveckling och språkkunskaper. Hur viktigt är det inte då att skolan behandlar föräldrarna som kompetenta och vuxna, ansvariga för sina barn. Sfi-lärarna ska givetvis fortsätta inom sin skolform och inte ägna sig åt läsinlärning för barn, "fransolsson98".

Jag menar inte att lösningen är att förstatliga skolan, vilket "JP_S" anser. Att lärarna arbetar med likvärdig bedömning är betydelsefullt, framför allt i samband med betygsättningar, "berguven" och "Ampelmannen".

Några läsare minns sin egen skolgång som att alla i klassen kunde minsann läsa på deras tid. Det gäller "Wolfensteinest", "leifd" och "GGG". Allt är inte sämre nu för tiden, "louislegrand" och "pellAB". En hel del olika exempel skrivs där "LKAMH" och "berguven" vittnar om sorgliga historier med bevis om en förbättringspotential i skolan, men jag blir imponerad av "Washichu Rehab" insatser och även av "Soren Lofsted"s barn. "Viktorial" beskriver också en fin pojke med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Jag har också fått mejl från bland annat en talpedagog, en föräldraaktivist och en moderat kommunpolitiker. Alla instämmer i min artikels intention, men bidrar också med synpunkter från sina horisonter, vilket är värdefullt för mig.

Tack för kommentarerna och särskilt tack för stödet, "Rosenhave", "Britas", "Khrom Vika", "Christoffer Orméus" och "Ivan Hallström".