Läsning är inte bara lärarnas ansvar

Dilsa Demirbag-Steen som är initiativtagare till Berättarministeriet skrev igår en viktig debattartikel i Dagens Industri: Näringslivet måste också hjälpa lärarna. Den handlar om att inte enbart lärarna kan jobba med att motverka den negativa trenden med allt lägre läsförståelse bland Sveriges elever. Givetvis ska skolan göra sitt och alla förstaklassare få rättigheten att lära sig läsa i första klass. Kunskap inhämtas ofta genom att läsa. Kunskap ger egenmakt, som i sin tur ger självständighet och frihet, något som jag unnar varje individ.

Jag har nämnt det tidigare, vad gäller hur staden skulle kunna jobba med läsfrämjande aktiviteter integrerat i den verksamhet som man redan bedriver. Här följer några av mina tankar kring detta:

Jag vill föreslå en aktionsplan som kan stödja lärarnas och bibliotekariernas uppdrag, men också de statliga läsfrämjande åtgärderna.

I ett digitalt samhälle kan man ställa sig frågan huruvida läsning av just en bok är en nödvändig kompetens för framtiden. Vi kan ju se att medier som grottmålningar, runstenar och griffeltavlor tillhör kulturarvet, medan e-boken och andra digitala medier stakar ut framtiden. Vi kan inte låta läsdebatten stanna vid vilket medium som eleverna ska använda. Frågan handlar om hur vi gör litteratur - i såväl bokform som e-format - tillgänglig och lockande för att våra unga ska kunna träna sin läsförmåga för att bygga upp en läsförståelse som är hållbar för livet.

Att kunna läsa handlar inte bara om att nå kunskapskraven i de olika skolformerna, utan om att behärska läsning som fenomen och som strategi för att söka, bearbeta och tillägna sig information. Yrkesverksamma använder läsning varje dag, oavsett om det är i en bilverkstad där man läser avancerade tekniska instruktioner på svenska och engelska, eller i förskolan där du dokumenterar barns utveckling, skriver veckobrev och läser information från huvudmannen. Dokumentationskraven är också högre idag på tex anställda inom äldrevården, än vad de var för några decennier sedan. Skönlitteraturen ger oss empati, förståelse för människor med andra behov och från andra kulturer, samt ger en utvecklad fantasi som behövs när vi ska vara kreativa.

Redan i årskurs 4 är texterna svårare att ta till sig för den som inte har fått upp en läshastighet eller har ett ordförråd som behöver berikas. Därför är förskoletiden och de första årskurserna av stor betydelse för elevens framtida läsförmåga. I att ge barnen ett rikt ordförråd är föräldrarna ett viktigt komplement till skolan. Högläsning för barnen spelar stor roll. Men att få upp flyt i läsningen kräver övning i form av en massa timmar som barnen läser högt och sedan tyst. Stadens sommarsatsning på läsning som Centerpartiet har varit pådrivande i är ett steg i rätt riktning att få resurssvaga barn att läsa mer på sommarlovet (se min artikel hos Skolvärlden 22 feb 2013).

Jag tycker att Stockholms stad borde ta fram en aktionsplan för barns läsning. Givetvis måste planen bygga på vilka läsfrämjande insatser som ger effekt, men några förslag skulle kunna vara:

·         Förskolebarn får varsitt exemplar av en bok vid deras första biblioteksbesök med föräldern, precis som föräldrar till nyfödda får en rekommendation av BVC att gå till biblioteket och då erhåller en bok.

·         Bostadsbolagen kan i samverkan med stadsdelsnämnderna arrangera högläsning i stadens parker på helger och under sommarhalvåret. Så arbetar några byggbolag i Solna i Mulle Meck-parken. Med en kort utbildning av högläsningsproffs kan det vara ett prima första sommarjobb.

·         Bibliotekarier eller läsombud kan besöka badstränder med boklådor och boktips för att locka till läsning och ha böcker tillgängliga.

·         Biblioteken kan samverka med idrottsföreningarna. Att i anslutning till träningspasset kunna låna en bok som tränaren tipsar om kan vara en möjlighet för många flickor och pojkar som saknar läsande förebilder i hemmen. Idrottsföreningarna brukar ofta poängtera vikten av en god skolutbildning för sina spelare. Nu skulle de kunna gå från ord till handling.

·         Studieförbund och ungdomsföreningar kan få söka bidrag om läsfrämjande åtgärder som möter lässvaga målgrupper.

·         Upplåt små bokshoppar i T-banehallar. Där kan folk i en bokhylla lämna in gamla böcker som andra antingen får eller kan byta till sig. Stockholmsvärdar kan titta till bokshoppen.

·         Information till stockholmarna om vårdnadshavarens viktiga roll för barnets lästräning. Oavsett om man läser på barnets modersmål eller på svenska är läsningen det viktiga. Och oavsett föräldrars bakgrund eller utbildningsnivå är just förälderns engagemang i barnens skolgång och läsning av positiv betydelse.

·         Informera alla sfi-studerande om vikten av att prata med och läsa för barnen på sitt modersmål, samt att det är fullt möjligt att lyssna till barnens läsning på svenska även fast man själv fortfarande jobbar med språket. Ge alla sfi-studerande vårdnadshavare en barnbok på deras modersmål.

·         Hitta sponsring för och involvera civilsamhället i de föreslagna läsfrämjande åtgärderna.

Läsning är inte bara något för biblioteken och i skolan, utan kan stödjas av flera samhällsaktörer. Läsning är inte heller en elitistisk företeelse förunnad några få, utan en livsnödvändig kompetens som krävs för att skapa sig ett självständigt liv.

När skolan stöttat barnen i att knäcka läskoden handlar läsning om att föräldrar uppmuntrar sina barn att läsa mycket och ofta så att de får upp läshastigheten. De flesta vårdnadshavare följer sina barn till och från simskola, idrottsträningar och matcher. På samma sätt är det viktigt att lägga ned mycket tid på barnens läsning, framför allt under de tidigaste åren. Med en aktionsplan där fler involveras kan flera möta upp och stärka barnens och föräldrarnas engagemang i läsningen.

Insatser som ska öka läsförståelse i Stockholm

Idag skriver jag hos Skolvärlden om att sommarlovet vidgar skillnader i läsförmåga för elever.

Forskning om hur resurssvaga barn förlorar kunskap under sommaren har Centerpartiet i Stockholm tagit fasta på. I budget för 2013 har vi fått med insatser som ska öka elevers läsförståelse. Läs gärna artikeln där jag utvecklar tankegångarna.

Uppdrag om insatser för läsning i åk 1

I eftermiddags hade vi Utbildningsnämnden i Stockholm. Bland annat låg ett ärende om underlag för budget 2013 med inriktning inför budget 2014 och 2015. Jag är glad att Alliansen välkomnade mitt förslag om att fokusera elevers tidiga läsning. I ett förslag till beslut skrevs enligt följande:

"Det är viktigt att alla elever lär sig läsa tidigt. Läsförståelse är av hög vikt för kunskapsinhämtning i alla ämnen i skolan. Att eleverna lär sig läsa tidigt gynnar deras fortsatta kunskapsutveckling. Därför uppdras utbildningsförvaltningen att analysera vilka insatser och åtgärder som krävs för att alla elever ska kunna läsa efter första klass. Samtidigt är det viktigt att nuvarande insatser utvärderas och analyseras."

Jag får medhåll från Berits åsikter

Jag återkommer under morgondagen med fler beslut under både Utbildningsnämnden och Bromma SDN.

Kommentar om kommentarerna om läsartikeln

Jag har nu läst alla de 150 kommentarer som givits till min artikel på SvD.se om att sätta upp mål för läsförmåga i första klass, samt att formulera åtgärder för de barn som inte lär sig läsa i första klass. Tyvärr missade jag stängningstiden för kommentarsfältet och ger istället här en feedback till de läsare som ansträngt sig och kommenterat min artikel.

Föräldrarnas ansvar betonas av många. När det gäller grundläggande behov som att se till att barnen kommer utvilade och med frukost i magen instämmer jag med "trallare", "pellAB", "LKAMH", "monicaml" och "Nort Light" som betonar detta. Det blir lättare för pedagogerna att undervisa om barnen kommer pigga och mätta. Stödet och intresset från föräldrarna är givetvis viktigt för elevernas motivationsnivå hela skoltiden igenom, som "Jens Lycke", Johanna Hodenius" och "Khrom Vika" berör.

Många som "Matti Kolu", "Fetelager", "Ratakosk_SE", "Bergamott", "Drizzco1", "Asher100", "beettaan", "Tankesmeden" och "Fascinum" talar om ambitionsnivån. "Alfasoff" anser att jag är tillbaka på 1957 års nivå. "Allfons Mållgan" och "Inger E Johansson" resonerar också. Som det ser ut just nu finns givetvis en professionell ambitionsnivå av de kompetenta lärarna. Men min poäng är att även politiskt följa upp resultaten i årskurs 1. Dels signalerar vi då höga förväntningar på lärarna, som i sin tur sprider de positiva förväntningarna till barnen. Dels kan vi få fram lösningar på vad som krävs för att nå målet om 100 % läsförmåga i årskurs 1. Åtgärderna berör en synnerligen liten grupp - de barn som "Björn57" kallar svaga - men ack så viktigt att vi står på dessa barns sida och värnar rätten till att lära sig läsa under första klass. Jag vill inte ha antagning till skolan, som "Willy" beskriver finns i Ryssland. Poängen med skolan är att man ska lära sig och med mitt förslag betonas vad vi vill uppnå, resultatet. Det handlar om rätten till god undervisning, "SteffoTH" och "IllerX". Jag har som skolpolitiker att ta ansvar för dagens skolpolitik och kan inte ställas till svars för 90-talets beslut, som "Laban Schnabel" hävdar.

"Ali Babar" menar att det är skandal att jag kräver detta. Jag har inte upptäckt detta förrän nu, "bobbis". Jag menar, som svar till "AnalysV" att vi satsar på barnen nu, men att jag vill sätta lampan på vad som görs. Jag undrar, liksom "TobbeDroider" och "BitteJ" vilken personalgrupp som är bäst lämpad att lära dessa barn läsa. I likhet med "monicaml" vill jag också se statistik på hur läsförmågan ser ut efter årskurs 1. "Russinskrynklaren" håller med mig om att tidiga insatser är bra. Det handlar om uppföljning av resultat, inte stress "Svava".

En subdiskussion berör det faktum att man måste kunna läsa i dagens samhälle oavsett yrke. Detta resoneras kring av "Karl", "Nxn", "Ratatosk_SE" och "bitsdu". "Strix94" konstaterar att förskolan är grunden. Personalen i förskolan arbetar med lek och lärande, "Dalton47". Självklart är det betydelsefullt vilka insatser som sker där! "Ingekuhl" menar att barn som inte lär sig läsa ska gå om en klass. Det är känsligt, men kan säkert vara bästa lösningen ibland. Vi kan givetvis inte ställa barngrupper emot varandra, som "NxN" gör.

Min intention är inte att underminera lärarnas jobb. Jag har stort förtroende för skolsystemet, "Rob" och "Myggljumsken". Och visst "Mogark" borde jag lära mer av Finland! Våra lärare är kompetenta och spelar roll, vilket "Innocent Exile", "Johanna Hodenius" och "Inger E Johanson" betonar. Tack vare Alliansen har lärarna fått fler befogenheter att hålla ordning i klassrummen och på skolan, "Macahan". Att det krävs decibelmätare i varje klassrum är överdrivet och raljant "Alaska Grizzly Bear". Nej, de flesta lärare är skickliga på att även lyckas individualisera, vilket "agnesjka" och "Taisto Laine" efterfrågar.

Några läsare tex "Kulturskymning" oroar sig över att modersmålsundervisning skulle försämra svenska språket. Men där, "Yngve1" visar forskningen att det snarare gynnar andraspråksinlärningen om barnet också utvecklar sitt modersmål. Och vid tillfällen då barnet har två andra modersmål än svenska blir ju barnet flerspråkigt från början, för att sedan, vilket "huskvarna" undrar, undervisas i svenska som andraspråk. Kvaliteten i det ämnet är av betydelse, "AnalysV". Och visst uppstår ibland situationen som "Jimmy Axessus" beskriver, nämligen att barnen får ett försprång före sina föräldrar i språkutveckling och språkkunskaper. Hur viktigt är det inte då att skolan behandlar föräldrarna som kompetenta och vuxna, ansvariga för sina barn. Sfi-lärarna ska givetvis fortsätta inom sin skolform och inte ägna sig åt läsinlärning för barn, "fransolsson98".

Jag menar inte att lösningen är att förstatliga skolan, vilket "JP_S" anser. Att lärarna arbetar med likvärdig bedömning är betydelsefullt, framför allt i samband med betygsättningar, "berguven" och "Ampelmannen".

Några läsare minns sin egen skolgång som att alla i klassen kunde minsann läsa på deras tid. Det gäller "Wolfensteinest", "leifd" och "GGG". Allt är inte sämre nu för tiden, "louislegrand" och "pellAB". En hel del olika exempel skrivs där "LKAMH" och "berguven" vittnar om sorgliga historier med bevis om en förbättringspotential i skolan, men jag blir imponerad av "Washichu Rehab" insatser och även av "Soren Lofsted"s barn. "Viktorial" beskriver också en fin pojke med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning.

Jag har också fått mejl från bland annat en talpedagog, en föräldraaktivist och en moderat kommunpolitiker. Alla instämmer i min artikels intention, men bidrar också med synpunkter från sina horisonter, vilket är värdefullt för mig.

Tack för kommentarerna och särskilt tack för stödet, "Rosenhave", "Britas", "Khrom Vika", "Christoffer Orméus" och "Ivan Hallström".

Läs SvD.se om läskunnighet i första klass

Idag skriver jag på SvD.se om att vi i Utbildningsnämnden i Stockholm borde sätta upp mål och indikatorer för elevers läskunnighet efter första klass. Jag önskar att nämnden ger förvaltningen i uppdrag att ge förslag om vad som krävs för att nå det målet.

Ju tidigare barnen lär sig läsa, desto mer kan de sedan träna förståelse, strategier och erövra kunskaper. En stor del av senare kunskapsinhämtning bygger på att barnen kan läsa. Forskningen visar att skillnaderna mellan de barn som redan kan läsa och de som inte har knäckt koden ökar under det första sommarlovet. Det är en rättighet för alla barn att lära sig läsa i första klass. Centerpartiet betonar ofta att det är viktigt med tidiga insatser.

Läs artikeln här: Alla barn ska lära sig läsa i första klass

Bibliotek kan bli mer kundnyttiga

Alliansfritt Sverige uppmärksammar min debattartikel om företags- och organisationsdrivna bibliotek, vilket jag givetvis uppskattar. Visst finns det mer att hämta ur Svensk Biblioteksförenings rapport för den som vill fundera över effektivitet och personaltäthet i biblioteken. Visst finns det att orda om utlåningsstatistik och vilka år man jämför med varandra.

Jag vill lyfta driftsformen av bibliotek för att visa på dels hur bibliotek faktiskt växte fram innan de började regleras och formaliseras, dels hur företag och organisationer skulle kunna öka utlåningen genom att få förtroendet att driva biblioteksverksamhet som riktar sig mer utåt. Nacka är ett positivt exempel för övriga kommuner då man fokuserar kvalitet och vågar testa nya sätt för att vända trenden med färre utlån i kategorin skönlitteratur för vuxna.

Nacka presenterar en biblioteksutredning väldigt tydligt på sin hemsida. På s 2 i en utredning om Dieselverkstaden, det personaldrivna biblioteket, vilket står som förebild för föreslagen upphandling, står att läsa:

"Biblioteket mäter och rapporterar en rad mått som utlån, besök osv. Jämfört med år 2005 så har dessa mått ökat stadigt, och vissa med mer än 100 procent. Om dessa mått representerar de variabler som tillsammans skapar ett bibliotek av god kvalitet, så är slutsatsen att medborgarna idag får bättre biblioteksverksamhet än år 2005. Det är dock svårt att säga om och i så fall i vilken omfattning detta är en effekt av att biblioteket verkar i egen regi.

Utredningen visar att övergången från kommunal till egen regi har effekten att personalen upplever sig friare och att deras arbetssätt förändrats. Biblioteket är inte heller bundet till Lagen om offentlig upphandling vilket anges ha ökat möjligheterna att inhandla media. En framgångsfaktor för verksamheten bedöms vara att personalen som samägt verksamheten sedan 2006 har kommit överens på ett bra sätt om verksamhetens inriktning, ersättningar till anställda, etc. Samägande med flera ägare på detta sätt kan i andra verksamheter leda till problem när oenigheter uppkommer."

Företags- och organisationsägda bibliotek skulle göra att tillgängligheten till böcker ökade, menar Stockholmscentern. En viktig del skulle också kunna vara att nå nya målgrupper och att skapa läslust för personer som inte frivilligläser. Frivilligläsningen är viktig för läsförståelsen.

Tänk ett bibliotek som samarbetar med fotbollsklubben. Som kommer ut varje torsdag till stretchingen och tipsar om bra böcker. Fotbollstränaren som klappar om spelarna för en bra träning och ett bra boklån innan de cyklar hem.

Eller när bokvagnen cyklar in vid Ängbybadet och med en välkänd musikslinga får badgästerna att köa till sommarens mest populära titlar av Camilla Läckberg och Leif GW Persson.

Och när Bromma bibliotek kan erbjuda sagoläsning i samband med barnkalaset som samarrangeras med ett litet cateringföretag. Kalaset avslutas med bokutlåning till barn och föräldrar som hämtar barnen. "Att ha mer kommers i kulturen och mer kultur i kommersen" är en tanke som Elisabeth Thand-Ringqvist i Stockholmscentern myntat. Biblioteken måste helt enkelt bli mer spännande och kundnyttiga, vilket de kan bli om några får drivas i privat regi.

Biblioteken bör marknadsanpassas

Idag skriver jag i SvD om att Stockholms bibliotek borde marknadsanpassas, något som Nacka gått i spetsen för med upphandling. Eller - gått i spetsen? Det var ju så biblioteken startade! Tack vare företagsamma människor som i folkbildningens tjänst byggde upp bibliotek hemma eller i en samlingslokal, dit bygdens folk kom för att mötas och gå en studiecirkel. Lånelitteratur fanns tillgänglig.

I Stockholm finns en fin biblioteksverksamhet – värd att utveckla! Men frivilligläsningen hos unga minskar, vilket tyvärr ger avtryck i sämre läsförståelse, enligt senaste PISA-undersökningen. Läsförmågan är nyckeln till en stor del av kunskapserövringen, som är viktig i all utbildning. Givetvis måste skolan ta sitt ansvar med undervisning som är lärarledd, men biblioteken har en betydelsefull roll för läsningen.

Stockholmscentern menar att det finns mycket att göra med biblioteken och att några borde överlåtas till bokälskande entreprenörer, som med experimentlusta kan hitta nya läsande målgrupper och nå ut till stockholmarna ytterligare. Tunnelbanebiblioteken och tio-tretton-biblioteket är bra initiativ, men det krävs mer för att bli en biblioteksstad i världsklass.

2009 gjordes sju biblioteksbesök per invånare i Stockholm. Nacka som har upphandlat bibliotek har mer än dubbelt så många besök per invånare! Vi ligger under länsgenomsnittet för antal utlån per invånare och aktiva låntagare per invånare, enligt en rapport från Svensk Biblioteksförening. Stockholms stad ligger på sjätte plats från bottenplaceringen i antal lån per barn 0-14 år, trots att antalet barnbokslån har ökat. Däremot har vuxenutlåningen minskat. Och lustläsande förebilder behövs för våra barn och ungdomar om trenden ska vändas.

Skolreformer tar tid

Skolan nämndes tydligen av flera partiledare i partiledardebatten häromdagen. Lars Ohly menar att Björklund bör bära ett större ansvar än han rimligen kan göra. (SvD:s ledare) Det är i år som reformerna införs. Rektorer och lärare laddar inför nya läroplanen. Implementering planeras och pågår i form av seminarier och möten kring de nya kursplanerna.

Inte förrän 2013 går de första barnen ut, vilka har blivit betygsatta med nya betygsskalan A-F, med nya kunskapskraven. Våra skickliga lärare arbetar med två styrdokument parallellt. Höstens niondeklassare kommer att följa Lpo-94 med uppnåendemål och betygskriterier.

Inte förrän 2016 kommer de elever som fick sitt första betyg i sjätte klass, enligt de nya kunskapskraven att söka till gymnasiet.

Och inte förrän 2017 kommer de barn som från första klass haft en sk läsa-skriva-räkna-garanti att gå ut den obligatoriska grundskolan. Så viktigt valet 2014 blir för att reformerna ska hinna få genomslagskraft och kontinuitet.

Men redan i höst - vad jag förstått - ska barn som gått ut nionde klass söka till gymnasieprogram med betyg där det krävs åtta respektive tolv godkända betyg för att komma in. Tidigare har det varit en treämnesskola (ma,eng, sv/sva), vilket gjort att förväntningarna sänktes på vissa barn. Alla barn kan lära, måste inställningen vara. Varje barn har rätten till kunskap. Där har Alliansen bidragit med att höja förväntningarna - på både rektorer, lärare och elever. Man talar om framgångsfaktorer och följer forskning. Utifrån forskning har nya skollagen formulerats tex modersmålsträning i förskolan.

När det handlar om PISA-undersökningen har jag de senaste dagarna satt mig in i den ur ett läsförståelseperspektiv. Mina slutsatser - som möjligen är mer pedagogiska än politiska - är följande: Läslusten och nöjesläsning är viktig för läsförståelsen. Svenska elever måste bli bättre på att sammanföra och tolka det de läst. De är hyggliga på att hitta rätt svar i en text eller att reflektera och utvärdera, men att dra logiska slutsatser, läsa mellan raderna måste tränas. De nya kunskapskraven bidrar till att barnen får läs- och lärandestrategier.

Utöver ett socioekonomiskt perspektiv finns det också ett tydligt könsperspektiv på de sjunkande resultaten. Pojkarnas läsförståelse och läslust har minskat avsevärt. Vad är det som skapar läslust och gör att barn läser? Äldre studier visar på att tillgången till böcker, förebilder och tips från kamrater är viktiga. Jag vill lyfta fram föräldrarollen, vikten av att fritidsledare coola sportstjärnor pratar litteratur eller storebrorsans kompis sitter på bussen och läser. Det ska bli mycket intressant att se studien som rapporterar om huruvida svenska pojkar är bättre än övriga på att läsa elektroniska texter, då de oftare än andra OECD-barn vistas i digitala miljöer.

Skolbarnomsorgen är viktig. Säkerligen finns det positiva exempel på där barn läser tyst i tjugo minuter efter mellanmålet, som någon form av vila innan de spelar fotboll eller kort. Och där tiden kvar på skolan används till läxläsning. Förskolan är viktig. Biblioteksbesök, högläsning, berättande, lyssnande till ljudband. Men att skapa läsengagemang i relation till det lästa är lika viktigt.

Vi måste lyckas gå från ett omsorgsperspektiv till ett kunskap-i-trygghets-perspektiv för de nyanlända barnen och ungdomarna. Och där kommer återigen Alliansens höga förväntningar in. Synsättet att varje individ vill bidra. Att varje individ bär en dröm som kan förverkligas. Om individen av egen kraft och med rätt stöttning försöker erövra de kunskaper och det språk han eller hon har rätt till.

Alliansen är inte klar. Under tiden lärarna sätter sig in i nya kunskapskraven måste Alliansen arbeta vidare med att formulera kunskapssyn och fila på framtida reformer för en skola där varje barn får rättighet till sina kunskaper och möjlighet att växa optimalt.

Peter Andersson bloggar också om skolan, men ur lite annan synvinkel.

Läsförmåga måste bli bättre

Jag ägnade en stund av gårdagskvällen åt att skumma igenom PISA-undersökningen, nämligen den del som handlar om läsförståelse. Läsförmågan är en viktig kompetens för att lyckas i alla ämnen. Den har minskat i Sverige generellt och i synnerhet bland pojkar. Färre elever lustläser på fritiden. Färre elever läser längre texter. De lässtrategier svenska elever ligger högre i är memorering och sammanfattningsstrategier, vilka inte gynnar en läsförståelse i helhet. Där måste lässtrategier fokuseras och manliga läsande förebilder lyftas fram.

Jan Björklund menade i ett uttalande att det handlar om mer resurser och att kompensera de skolor som har låg måluppfyllelse. Jag håller inte med honom i det kategoriska uttalandet. Det handlar om vad skolorna gör för resurserna. Där håller jag med om att eleverna får arbeta självständigt för mycket. Men Björklund syn på katederundervisning överensstämmer inte med verkligheten heller. Det finns ett mellanting där kunskap sker i ett sammanhang.

SvD menar i dagens ledare "Skolan mitt i byn" att kommunerna måste shejpa upp sig rejält i arbetet med att öka måluppfyllelsen. I Stockholm arbetar vi hårt och idag på Utbildningsnämnden antas en skolstrategi för skolutveckling i Söderort och på Järvafältet.

Vad kan Stockholm lära av Ydre?

I centerpartistiskt styrda landsorten Ydre fanns flest elever som nådde målen i alla ämnen 2007. 100 % nådde målen på nationella provet i svenska/svenska som andraspråk. Ydre satsar på att ge elever stöd så fort behov kartlagts. Klingar som en läsa-skriva-räkna-garanti i mina öron. Dessutom får eleverna, enligt kommunalrådet, möjlighet att välja vilket gymnasium de vill - i hela landet. Det är valfrihet och måste väl motivera om någonting!

Statistiken kommer från Sveriges Kommuners och Landstings årliga "Öppna jämförelser 2008". Läs SKL:s rapport här.

När det gäller de tre storstäderna tar eleverna i Stockholm täten vad gäller meritvärde med i genomsnitt 220,9 poäng. (Av 320 möjliga, dvs MVG i alla ämnen.) Huvudstaden har också (enligt det faktiska värdet) bäst resultat i antal elever som når målen i alla ämnen, men ligger på en mittenplacering i riket. Våra elever lyckas också bättre på de nationella proven i matematik och svenska/svenska som andraspråk än göteborgare och malmö-iter. På engelskaprovet rankas västkustingarna till 73:dje plats, medan stockholmarna blir 76:a, dock på samma procentsats, nämligen 96, 4 % elever som har minst betyget godkänd. Då det gäller DN:s nutidsorientering hamnar stockholmseleverna nia i landet.

Rapporten visar dock på oroväckande statistik angående fjärdeklassarnas läsförmåga. 2001 var svenska barn bäst, men fem år senare låg eleverna på sjunde plats i PIRLS-undersökningen. Framförallt är färre barn positiva till läsning, färre läser ofta för nöjes skull och färre läser längre texter och böcker. Här är lässatsningen som Alliansen i Stockholm gör av stor betydelse för framtiden. Givetvis betyder föräldrarna och hemmen mycket för barnens läslust, men skolan är viktig. Mycket återstår att göra angående matematiken, där Sverige låg på femtonde plats i undersökningen. Expertlärare och profilklasser är två vägar. Det ska bli spännande att se nästa års jämförelser, då allianspolitiken har bedrivits i några år i staden.