Skolreformer tar tid

Skolan nämndes tydligen av flera partiledare i partiledardebatten häromdagen. Lars Ohly menar att Björklund bör bära ett större ansvar än han rimligen kan göra. (SvD:s ledare) Det är i år som reformerna införs. Rektorer och lärare laddar inför nya läroplanen. Implementering planeras och pågår i form av seminarier och möten kring de nya kursplanerna.

Inte förrän 2013 går de första barnen ut, vilka har blivit betygsatta med nya betygsskalan A-F, med nya kunskapskraven. Våra skickliga lärare arbetar med två styrdokument parallellt. Höstens niondeklassare kommer att följa Lpo-94 med uppnåendemål och betygskriterier.

Inte förrän 2016 kommer de elever som fick sitt första betyg i sjätte klass, enligt de nya kunskapskraven att söka till gymnasiet.

Och inte förrän 2017 kommer de barn som från första klass haft en sk läsa-skriva-räkna-garanti att gå ut den obligatoriska grundskolan. Så viktigt valet 2014 blir för att reformerna ska hinna få genomslagskraft och kontinuitet.

Men redan i höst - vad jag förstått - ska barn som gått ut nionde klass söka till gymnasieprogram med betyg där det krävs åtta respektive tolv godkända betyg för att komma in. Tidigare har det varit en treämnesskola (ma,eng, sv/sva), vilket gjort att förväntningarna sänktes på vissa barn. Alla barn kan lära, måste inställningen vara. Varje barn har rätten till kunskap. Där har Alliansen bidragit med att höja förväntningarna - på både rektorer, lärare och elever. Man talar om framgångsfaktorer och följer forskning. Utifrån forskning har nya skollagen formulerats tex modersmålsträning i förskolan.

När det handlar om PISA-undersökningen har jag de senaste dagarna satt mig in i den ur ett läsförståelseperspektiv. Mina slutsatser - som möjligen är mer pedagogiska än politiska - är följande: Läslusten och nöjesläsning är viktig för läsförståelsen. Svenska elever måste bli bättre på att sammanföra och tolka det de läst. De är hyggliga på att hitta rätt svar i en text eller att reflektera och utvärdera, men att dra logiska slutsatser, läsa mellan raderna måste tränas. De nya kunskapskraven bidrar till att barnen får läs- och lärandestrategier.

Utöver ett socioekonomiskt perspektiv finns det också ett tydligt könsperspektiv på de sjunkande resultaten. Pojkarnas läsförståelse och läslust har minskat avsevärt. Vad är det som skapar läslust och gör att barn läser? Äldre studier visar på att tillgången till böcker, förebilder och tips från kamrater är viktiga. Jag vill lyfta fram föräldrarollen, vikten av att fritidsledare coola sportstjärnor pratar litteratur eller storebrorsans kompis sitter på bussen och läser. Det ska bli mycket intressant att se studien som rapporterar om huruvida svenska pojkar är bättre än övriga på att läsa elektroniska texter, då de oftare än andra OECD-barn vistas i digitala miljöer.

Skolbarnomsorgen är viktig. Säkerligen finns det positiva exempel på där barn läser tyst i tjugo minuter efter mellanmålet, som någon form av vila innan de spelar fotboll eller kort. Och där tiden kvar på skolan används till läxläsning. Förskolan är viktig. Biblioteksbesök, högläsning, berättande, lyssnande till ljudband. Men att skapa läsengagemang i relation till det lästa är lika viktigt.

Vi måste lyckas gå från ett omsorgsperspektiv till ett kunskap-i-trygghets-perspektiv för de nyanlända barnen och ungdomarna. Och där kommer återigen Alliansens höga förväntningar in. Synsättet att varje individ vill bidra. Att varje individ bär en dröm som kan förverkligas. Om individen av egen kraft och med rätt stöttning försöker erövra de kunskaper och det språk han eller hon har rätt till.

Alliansen är inte klar. Under tiden lärarna sätter sig in i nya kunskapskraven måste Alliansen arbeta vidare med att formulera kunskapssyn och fila på framtida reformer för en skola där varje barn får rättighet till sina kunskaper och möjlighet att växa optimalt.

Peter Andersson bloggar också om skolan, men ur lite annan synvinkel.