Läsning är inte bara lärarnas ansvar

Dilsa Demirbag-Steen som är initiativtagare till Berättarministeriet skrev igår en viktig debattartikel i Dagens Industri: Näringslivet måste också hjälpa lärarna. Den handlar om att inte enbart lärarna kan jobba med att motverka den negativa trenden med allt lägre läsförståelse bland Sveriges elever. Givetvis ska skolan göra sitt och alla förstaklassare få rättigheten att lära sig läsa i första klass. Kunskap inhämtas ofta genom att läsa. Kunskap ger egenmakt, som i sin tur ger självständighet och frihet, något som jag unnar varje individ.

Jag har nämnt det tidigare, vad gäller hur staden skulle kunna jobba med läsfrämjande aktiviteter integrerat i den verksamhet som man redan bedriver. Här följer några av mina tankar kring detta:

Jag vill föreslå en aktionsplan som kan stödja lärarnas och bibliotekariernas uppdrag, men också de statliga läsfrämjande åtgärderna.

I ett digitalt samhälle kan man ställa sig frågan huruvida läsning av just en bok är en nödvändig kompetens för framtiden. Vi kan ju se att medier som grottmålningar, runstenar och griffeltavlor tillhör kulturarvet, medan e-boken och andra digitala medier stakar ut framtiden. Vi kan inte låta läsdebatten stanna vid vilket medium som eleverna ska använda. Frågan handlar om hur vi gör litteratur - i såväl bokform som e-format - tillgänglig och lockande för att våra unga ska kunna träna sin läsförmåga för att bygga upp en läsförståelse som är hållbar för livet.

Att kunna läsa handlar inte bara om att nå kunskapskraven i de olika skolformerna, utan om att behärska läsning som fenomen och som strategi för att söka, bearbeta och tillägna sig information. Yrkesverksamma använder läsning varje dag, oavsett om det är i en bilverkstad där man läser avancerade tekniska instruktioner på svenska och engelska, eller i förskolan där du dokumenterar barns utveckling, skriver veckobrev och läser information från huvudmannen. Dokumentationskraven är också högre idag på tex anställda inom äldrevården, än vad de var för några decennier sedan. Skönlitteraturen ger oss empati, förståelse för människor med andra behov och från andra kulturer, samt ger en utvecklad fantasi som behövs när vi ska vara kreativa.

Redan i årskurs 4 är texterna svårare att ta till sig för den som inte har fått upp en läshastighet eller har ett ordförråd som behöver berikas. Därför är förskoletiden och de första årskurserna av stor betydelse för elevens framtida läsförmåga. I att ge barnen ett rikt ordförråd är föräldrarna ett viktigt komplement till skolan. Högläsning för barnen spelar stor roll. Men att få upp flyt i läsningen kräver övning i form av en massa timmar som barnen läser högt och sedan tyst. Stadens sommarsatsning på läsning som Centerpartiet har varit pådrivande i är ett steg i rätt riktning att få resurssvaga barn att läsa mer på sommarlovet (se min artikel hos Skolvärlden 22 feb 2013).

Jag tycker att Stockholms stad borde ta fram en aktionsplan för barns läsning. Givetvis måste planen bygga på vilka läsfrämjande insatser som ger effekt, men några förslag skulle kunna vara:

·         Förskolebarn får varsitt exemplar av en bok vid deras första biblioteksbesök med föräldern, precis som föräldrar till nyfödda får en rekommendation av BVC att gå till biblioteket och då erhåller en bok.

·         Bostadsbolagen kan i samverkan med stadsdelsnämnderna arrangera högläsning i stadens parker på helger och under sommarhalvåret. Så arbetar några byggbolag i Solna i Mulle Meck-parken. Med en kort utbildning av högläsningsproffs kan det vara ett prima första sommarjobb.

·         Bibliotekarier eller läsombud kan besöka badstränder med boklådor och boktips för att locka till läsning och ha böcker tillgängliga.

·         Biblioteken kan samverka med idrottsföreningarna. Att i anslutning till träningspasset kunna låna en bok som tränaren tipsar om kan vara en möjlighet för många flickor och pojkar som saknar läsande förebilder i hemmen. Idrottsföreningarna brukar ofta poängtera vikten av en god skolutbildning för sina spelare. Nu skulle de kunna gå från ord till handling.

·         Studieförbund och ungdomsföreningar kan få söka bidrag om läsfrämjande åtgärder som möter lässvaga målgrupper.

·         Upplåt små bokshoppar i T-banehallar. Där kan folk i en bokhylla lämna in gamla böcker som andra antingen får eller kan byta till sig. Stockholmsvärdar kan titta till bokshoppen.

·         Information till stockholmarna om vårdnadshavarens viktiga roll för barnets lästräning. Oavsett om man läser på barnets modersmål eller på svenska är läsningen det viktiga. Och oavsett föräldrars bakgrund eller utbildningsnivå är just förälderns engagemang i barnens skolgång och läsning av positiv betydelse.

·         Informera alla sfi-studerande om vikten av att prata med och läsa för barnen på sitt modersmål, samt att det är fullt möjligt att lyssna till barnens läsning på svenska även fast man själv fortfarande jobbar med språket. Ge alla sfi-studerande vårdnadshavare en barnbok på deras modersmål.

·         Hitta sponsring för och involvera civilsamhället i de föreslagna läsfrämjande åtgärderna.

Läsning är inte bara något för biblioteken och i skolan, utan kan stödjas av flera samhällsaktörer. Läsning är inte heller en elitistisk företeelse förunnad några få, utan en livsnödvändig kompetens som krävs för att skapa sig ett självständigt liv.

När skolan stöttat barnen i att knäcka läskoden handlar läsning om att föräldrar uppmuntrar sina barn att läsa mycket och ofta så att de får upp läshastigheten. De flesta vårdnadshavare följer sina barn till och från simskola, idrottsträningar och matcher. På samma sätt är det viktigt att lägga ned mycket tid på barnens läsning, framför allt under de tidigaste åren. Med en aktionsplan där fler involveras kan flera möta upp och stärka barnens och föräldrarnas engagemang i läsningen.

Böcker som utsorteras

DN:s ledare handlar idag om de böcker som sorterades ut ur ett bibliotek i Jämtland och istället för att skänkas bort brändes upp. Ledaren har titeln Bränn inte böckerna och kommer med en viktig poäng i att se bortanför stelbenthet och byråkrati vad gäller kommunens egendom.

Frågan har tre dimensioner. För det första är förbränning två steg under (och därmed två snäpp sämre) återbruk av saker i EU:s avfallstrappa. Det hade alltså varit en större miljönytta om kommunen hade sett värdet i de gamla böckerna och fått någon mottagare. För det andra är tillgängligheten till böcker ofta en avgörande fråga i om folk läser eller inte. Böckerna hade säkert kommit till användning och stimulerat till läsning på något ställe. För det tredje är det synen på kommunens egendom. När nu civilsamhället hade anmält sig att ta tillvara böckerna så är det uppenbarligen någon som ser ett värde i böckerna trots att bibliotekspersonalen lite moralistiskt menar att böckerna inte var tillräckligt läsvärda. Men böcker är som smaken - delad.

Det föranleder i alla fall mig att ställa en fråga till min kommunpolitikerkollega i Kulturnämnden vad Stockholms stad gör med bibliotekens utsorterade böcker, som säkert skulle komma till glädje för någon form av målgrupp.

Insatser som ska öka läsförståelse i Stockholm

Idag skriver jag hos Skolvärlden om att sommarlovet vidgar skillnader i läsförmåga för elever.

Forskning om hur resurssvaga barn förlorar kunskap under sommaren har Centerpartiet i Stockholm tagit fasta på. I budget för 2013 har vi fått med insatser som ska öka elevers läsförståelse. Läs gärna artikeln där jag utvecklar tankegångarna.

Skolan i fokus

Idag har jag bland annat närvarat vid ett seminarium arrangerat av Sveriges Skolledarförbund. Diskussionen handlade en del om hur vi kan få fler att bli rektorer och om rektorernas uppdrag. Jag tror att det viktigaste för rektorerna är att få mandat för sina förändringar och att de stöds av politiken att fokusera resultat och hög måluppfyllelse. De måste också våga prata om hur hög måluppfyllelse nås av skickliga lärare. En del är också att fokusera det positiva som sker runt om på skolorna.

Ett annat seminarium arrangerades av Kulturrådet och hette "Lana eller läsa?". Läslusten betonades, men jag saknade ett prat om tidiga insatwser.

Uppdrag om insatser för läsning i åk 1

I eftermiddags hade vi Utbildningsnämnden i Stockholm. Bland annat låg ett ärende om underlag för budget 2013 med inriktning inför budget 2014 och 2015. Jag är glad att Alliansen välkomnade mitt förslag om att fokusera elevers tidiga läsning. I ett förslag till beslut skrevs enligt följande:

"Det är viktigt att alla elever lär sig läsa tidigt. Läsförståelse är av hög vikt för kunskapsinhämtning i alla ämnen i skolan. Att eleverna lär sig läsa tidigt gynnar deras fortsatta kunskapsutveckling. Därför uppdras utbildningsförvaltningen att analysera vilka insatser och åtgärder som krävs för att alla elever ska kunna läsa efter första klass. Samtidigt är det viktigt att nuvarande insatser utvärderas och analyseras."

Jag får medhåll från Berits åsikter

Jag återkommer under morgondagen med fler beslut under både Utbildningsnämnden och Bromma SDN.