Verksamhetsuppföljning för Tallbacken och Mälarbackens vård- och omsorgsboenden

Ikväll var det möte med Bromma stadsdelsnämnd. Ett antal verksamhetsuppföljningar fanns att läsa. Bland annat för Mälarbackens vård- och omsorgsboende. I och med ärendet om avslut av entreprenadavtal på förra nämndmötet, men också den verksamhetsuppföljning av Tallbackens vård- och omsorgsboende som då förelåg, lade Alliansen ikväll på mitt initiativ följande särskilda uttalande:

"Förra stadsdelsnämndsmötet beslutade den nya vänstermajoriteten att göra ett avslut av entreprenadavtal för Tallbackens vård- och omsorgsboende som delar tak med Mälarbackens vård- och omsorgsboende. Detta hade Alliansen om möjligt stoppat då vi ser stora fördelar med en mångfald av utförare som sporrar varandra att förbättra kvalitet och bemötande för våra äldre, men också bidrar till en valfrihet som många brommabor förväntar sig.

När majoriteten nu kommer att bedriva äldrevård genom stordrift krävs en plan för hur man ska kunna bibehålla och utveckla kvaliteten i verksamheten i de båda vård- och omsorgsboendena. En sådan plan lyser fortfarande med sin frånvaro.

Mälarbackens vård- och omsorgsboende måste förbättra egenkontrollen samt komma till rätta med att 100 % av omsorgstagarna, istället för nuvarande 40 %, får de rehabiliteringsplaner som de har rätt till, något man kanske kan lära av Tallbackens vård- och omsorgsboende som enligt verksamhetsuppföljningen som godkändes av nämnden den 20 november 2014 uppfyller målet. Måluppfyllelsen vad gäller rehabiliteringsplaner är högre på Tallbackens vård- och omsorgsboende för sina hundra brukare trots att man har lägre personaltäthet; en arbetsterapeut och en sjukgymnast, jämfört med den kommunala verksamheten som har 2,55 arbetsterapeuter och 2,8 sjukgymnaster på dubbelt så många omsorgstagare. Det är också av stor vikt att se över personaltätheten vad gäller sjuksköterskor nattetid när man nu slår ihop boendena. Entreprenören har haft 1,97 sjuksköterskor nattetid på sina hundra boende, medan den kommunala verksamheten enbart har haft 3 sjuksköterskor på sina 200 boende, där majoriteten av brukarna är dementa.

Det finns positiva exempel på utveckling av personalens dokumentation i båda verksamheterna och här kan man säkert lära av varandra. Tallbackens vård- och omsorgsboende har en dokumentstödjare och Mälarbacken arbetar med att höja språkkompetensen med hjälp av en språkpedagog varje vecka. Om dessa metoder är framgångsrika vad gäller måluppfyllelsen bör förvaltningen arbeta för att sprida dessa till övriga utförare."

Alliansen lever vidare 2018

Annie Lööf intervjuades i veckan av Dagens Nyheter om både orsakerna till Alliansens valförlust och hur hon ser på politikarbetet framåt.

Lööf ser tre orsaker till valförlusten för Alliansen:
- Vänsterpartierna lyckades sätta sin bild av verkligheten om att Sverige höll på att gå sönder.
- Alliansens framtidsberättelse kom för sent. Men när man började måla upp Sverigebygget och jobbmålet steg opinionssiffrorna.
- Alliansen kunde för sent mota Sjöstedts valfrihetsspöke i grind.

Det låter som tre vettiga förklaringar. Lööf nämner att Centerpartiet ska göra en analys över Sverigedemokraternas framgång, vilket jag har önskat tidigare här på bloggen. En sådan analys är viktig eftersom Centerpartiet jobbar målinriktat med att få med landsbygdsborna på tåget och SD verkade öka på mindre orter. Handlar det bara om att folk gillar SD:s politik eller är rösterna ett tecken på missnöje som faktiskt skulle kunna bemötas och vändas till något positivt? Jag tror det.

Det är också viktiga besked att Alliansen kommer att bestå inför valet 2018. Tillsammans är vi starkare än var och en för sig. Enkel matematik, tyckte någon på Twitter, men det är lätt att förhäva sig och bli kaxig i oppositionsläge. Samverkan är nyckeln för att komma tillbaka så att vi kan förbättra Sverige för människor, miljö och företag.

Bra förhandling av Lööf om långsiktigt ägande i välfärden

Idag initierade regeringen en utredning om varaktigt ägande inom friskolebranschen. Finansmarknadsminister Peter Norman skriver om tilläggsutredningen på DN debatt: Långsiktighet för friskolor utreds

Målet är att utforma ett regelverk där kunnighet och engagemang hos aktörerna fokuseras. "Utbildning, sjukvård och omsorg ska bedrivas ansvarsfullt, effektivt och långsiktigt." skriver Norman. Utgångspunkten för utredningen är att inte någon ägarform ska uteslutas. Däremot ska utredningen bedöma om motsvarande kriterier skulle kunna gälla andra välfärdsformer som sjukvård och omsorg.

Funderingar som jag får är om förslagen om långsiktighet kan sätta käppar i hjulen för kvinnor i medelåldern som på toppen i sin karriär väljer att starta välfärdsbolag. Eller om det skrämmer den som är idéspruta och uppstartare - istället för förvaltare. Eller om det kommer att gälla företag som mitt. Jag vill inte viga hela mitt liv åt en sak, utan är villig att pröva på nytt när tillfällen ges. Vågar man hoppa av en tjänst för att starta ett eget företag inom välfärden om man inte vet om vingarna bär? Det är väl frågor som utredningen kommer att besvara i november.

Detta är i alla fall en väldigt bra förhandling av Centerpartiet och Annie Lööf. Det är en viktig signal om att inte någon ägarform ska försvinna/slopas. Det är också en viktig signal till dem som ska välja skola inför hösten: Förutsättningarna för din skola finns kvar, åtminstone om Alliansen får förnyat förtroende. Vad Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan tänkas hitta på - och eventuellt med stöd av Vänsterpartiet - är svårt att veta, men jag har inte hört något annat än att Jonas Sjöstedt står kvar vid sin ståndpunkt om riskkapitalbolag och vinster i välfärden.

Men LO har idag föreslagit att begränsa etableringsfriheten så att det är upp till kommunens politiker att lägga in sitt veto mot etableringar, dvs sätta sig över din och min rätt att rösta med fötterna. En politisk pekpinne mot marknadsekonomin. Man vill också ha kriterier för kvalitet, trots en Skolinspektion som bedömer skolor enligt 150 punkter och trots Socialstyrelsens alla riktlinjer. Här - däremot - är det lokal viktigt, som tex Stockholm stads Jämför Service, där man sätter upp kvalitetsmått som brukarna kan jämföra med varandra. LO vill också, givetvis, ha tvång på kollektivavtal, vilket inskränker rätten att förfoga över sina resurser för företagaren med få anställda.

Skoldebatten behöver fokusera kvalitet

Det fria skolvalet är hela tiden på tapeten nuförtiden. Maria Ludvigsson skrev klokt i SvD där hon belyser det faktum att Björklund gått ut och kritiserat välfärdsföretag, medan hans ombud fattat beslut om andra skrivningar. Mikaela Valtersson skriver samtidigt om det fria skolvalet som en succé som måste finnas kvar.

Debatten om fristående skolor, riskkapitalbolag och vinster i välfärden har fått fel fokus, menar jag. Istället för att diskutera kvalitet, kvalitetsmått och bemötande har vänsterpartierna nu alltför länge fått sätta agendan. Under senare tid har till och med självaste skolministern fallit till föga för trycket från vänster då han ska börja diktera vilka driftformer som är lämpliga för ägande och kvalitetsutveckling. Vad säger att Björklunds förslag på tio års ägande är ett bra mått på långsiktigt ägande? Inte ens stora huvudmän som Stockholm stad kan förutse de totala skolbehoven inom ett decennium. Det beror på att människor gör olika val olika tider, barnkullarna varierar och olika trender uppstår vad gäller utbildningsönskemål.

Visst är det olyckligt för både elever och lärare när en skola går i konkurs. Det viktiga är att avslutningen görs professionellt och välplanerat. Att skolor får stänga händer även inom den kommunala sektorn, men kommunen har en annan buffert än skolföretag som uppvisat minus alltför länge. Självklart ska inte skolor få bete sig hur som helst och inte heller välja vilka elever man vill ha eller inte. Men detta har mycket lite med driftform att göra.

Om en skola inte håller kvalitetsmåtten är det inte bara beklagligt, utan värt att sätta luppen på för förbättring. Varje elev har rätten till en kvalitativt sett god undervisning dvs till lärande i alla ämnen. Både lärare och elever har rätten att arbeta i en trygg och respektfull miljö. Ibland kan det vara mer turbulent än annars på vissa skolor. Det viktiga i ett sådant skede är att huvudman, skolledning och personal sätter tryggheten och lärandet i fokus och gör en plan för hur mer lärande och trygghet ska uppnås. Politiken beslutar om ramarna, huvudmännen sätter målen, personal och elever gör jobbet och Skolinspektionen kontrollerar/drar in tillstånd. Om inte förbättringar sker i en skola är det lika bra att se över organisationen och i värsta fall lägga ned en icke-fungerande verksamhet.

Friheten för skolorna att finna vägarna för effektivt lärande ska vara stor, så länge det sker inom ramen för skollagen. Kraven på kvalitet ska vara höga och det är dem vi ska diskutera. Hur kan vi fokusera på skolors förädlingsvärde, nämligen möjligheten att ge eleverna redskap att studera mer framgångsrikt än de har förutsättningar till? Vilka förutsättningar och mekanismer krävs från huvudmännen för att miljön för lärande ska bli så god som möjligt? Där finns mycket att hämta från Hatties forskning om "Synligt lärande". Ett förtroendefullt klimat mellan de vuxna på skolan är en viktig faktor. Låt mig få se den slutsatsen i ett metaperspektiv; att ett förtroende från politiker till skolledningar är också betydelsefullt.

Att politiker ska börja detaljstyra i såväl företagsfrihet som driftform är för mig som centerpartist främmande. Nu behöver vi för alla elevers lärandes skull sätta fokus på kvalitet i undervisningen istället för att som Björklund ge pekpinnar.

Bra att Lööf satt ned foten - och bejakar debatt

Jag tycker att det är bra att Annie Lööf har satt ned foten vad gäller att Centerpartiet inte ska eftersträva månggifte. Meningarna i förslaget till idéprogram som är upprinnelsen till månggiftesdebatten är följande:  "Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar." Det är värt att nämna att detta stycke går att läsa under rubriken "INTEGRITET". Den första meningen är skriven av en ideologiskt vässad penna, som signalerar frihet och självbestämmande, men som landade negativt ute i Sverige.

Jag kan sympatisera med innehållet i den första meningen och tycka att det är en ideologisk eftersträvansvärd kompass av flera anledningar. Vem är jag att bestämma över andras livsval? Centerpartiet jobbar för människors valfrihet i så många andra riktningar, så egentligen borde ju självbestämmandet över det mest privata - kärleksförhållandena - vara något naturligt att eftersträva. Men där bestämmer staten idag att vi måste välja en partner. Varför? Jo, för så har det varit, så ska det vara - för att det är enklast så?

I det ideologiska resonemanget över köksbordet, eller på CUF-kursen eller på en blogg går det att försvara och hålla med om innehållet. Men när Centerpartiets förtroendevalda blir ställda inför konkreta frågor vid grönsaksdisken på ICA förstår jag att tvåsamheten är något så kulturellt rotat att det inte är läge för att riva upp det just nu. Jag tror i och för sig att den första meningen skulle kunna fungera i ett idéprogram, som ju är en vision för framtiden.

När man pratar om månggifte får man in en privat dimension i politiken som kan vara svår att stå upp för. Risken att skriva om det här på bloggen är att jag öppnar upp för kommentarer som berör ämnen jag inte vill besvara. Jag sätter liksom ribban för vad som är okej att skriva om. Ordet månggifte kanske påminner om trohetsdramer med efterdyningar som rörs upp i byn. Skilsmässokonflikter kommer till ytan där kanske ortinvånarna delades upp i två läger. Om man är gift sedan länge kan det finnas minnen från en vår för länge sedan som paret inte vill bli påmint om. Förslaget väcker också fantasier, som blir en ytterligare dimension att hantera i mötet med väljare och vänner. Anspelningar på det mest privata - sexlivet - blir plötsligt okej. Skämt som "buksvåger" finns till för att få folk att hålla sig innanför skaklarna. När ett förslag om månggifte kommer upp klistras dessa skämt på partiet och dess medlemmar. Vi känner oss hånade, istället för att ta debatten om egenmakt och integritet.

En närstående till mig började spåna om hur han kunde gifta sig med ytterligare en fru - en yngre - på ålderns höst. Något som hade gjort mig svartsjuk, om min make hade sagt så, och jag hade fått känslan av att inte räcka till. Ett samtalsämne som hade ifrågasatt relationen och kanske skapat spänningar. Svartsjuka är en stark, negativ känsla, som kan vara ett varningstecken på att relationen inte står rätt till. Man börjar fundera över sina egna val - var de rätt?

Jag tror att alla dessa konfrontationer har Centerpartiets företrädare mötts av i mellandagarna. Ilskan och förargelsen som uppstår när man inte kan svara eller förklara riktades då mot programförslaget. Jag tror inte att jag själv hade kunnat förutspå den starka reaktion som uppstod. Men tvåsamheten är starkt förankrad i den svenska kulturen. Annat är skambelagt och sådant som görs i smyg. "Det är inget som det finns behov av här i alla fall" sa Gösta Gustavsson från Östergötland i TV. 

Samtidigt hör jag de som är tjugo år yngre än mig prata om "polyamorösa". Det finns ett begrepp för att vara kär i flera, som inte jag känner till eftersom jag är uppvuxen tidigare. Alltså finns det ett behov och något en grupp människor längtar efter. CUF:are som brinner för individens självbestämmande och livsformer som bryter mot normerna. Det var länge som det var förbjudet att vara homosexuell. Men det finns ändå en försvårande dimension av polygamin som inte alls har med den sexuella läggningen att göra. Hur kan man rent praktiskt komma överens om att en kvinna lever ihop med två män - ska alla tre skriva under vigselpapprena? Hur kan man bestämma vem som är fader till ett ev barn - eller blir det två fäder? Kan man gifta sig med ytterligare en person efter några år? Här finns ett juridiskt arv som bottnar i vår historia.

Och som i alla familjefrågor tänker man på barnen. Hur ska barnen få det i ett hem med så många vuxna? När man slutat förfasa sig över "hur det ska bli" finns svaren där. Halvsyskon lever redan idag ihop. Ändå går mina associationer till sekten där en man levde med flera kvinnor och deras barn. De höll sig för sig själva och barnen var avvikande i skolan. Fick barnen en sämre uppväxt på bekostnad av de vuxnas självförverkligande och drömmen om frihet? Men vem är jag att döma över andras livsval? Att däremot börja förknippa månggifte till sekter och utövande av våld blir helt fel. Våld i alla dess former inskränker andra individers frihet och är aldrig acceptabelt.

I detta resonemang om polygami kan jag inte låta bli att tänka på en jobbarkompis jag hade för drygt tjugo år sedan. Han hade en praktikplats och hade nyss tagit sig ur ett narkotikamissbruk. Under ett arbetspass frågade jag honom hur det kom sig att han hade börjat ta droger. Han svarade att han växte upp på det glada sjuttiotalet i ett kollektiv där det visade sig att föräldrarna hade haft mer sex med personen av det motsatta könet i det andra paret i huset än med varandra och så kom det sig att de bytte partners. Menade han att det fanns en brist på trygghet och kärlek till honom eller att föräldrarna satte sina egna behov före hans? Men kvinnan vars mamma tog livet av sig blev också narkoman. Bristen på trygghet och stöttning ledde till dåliga val för de båda, men det har inte med polygamin att göra. I adoptionsärenden i stadsdelsnämnden brukar det vara en fördel för barnet att ha många trygga vuxna att anknyta till. Så argumenten mot att bestämma över vem/vilka man vill leva med kanske till sist är moralistiska - men Sverige är inte moget för något annat än? Det får partistyrelsen och slutligen stämmoombuden avgöra.

Annie Lööf skriver väldigt bra på DN debatt om att hon vill att debatten nu ska handla om miljö, egenmakt och decentralisering: Vi är inga nyliberaler Själv kan jag inte förstå medias behov av att etikettera varandra. Innehållet spelar störst roll!
Per Gudmundson skriver om att väljarbasen för Centerpartiet försvinner. Något som Fredrick Federley talat om flera gånger tidigare. Idéprogramgruppen är något på spåren - att vara tydliga med självbestämmandet! Att nå en grupp väljare som eftersträvar en frihetlig hemvist. Där värderingarna är viktigast.

Det är viktigt att debatten nu fortsätter, men utan personpåhopp. En debatt som kan föras med goda argument stärker en organisation. En debatt som innehåller personpåhopp, sarkasm och dumma etiketteringar riskerar att skapa sår. Jag är stolt över att ha en partiledare som är stolt över engagemanget i debatten. Öppenheten - ända in i kaklet - kan stärka Centerpartiet. Du som medlem kan påverka förslaget till idéprogram genom att mejla partistyrelsen senast 5 feb. Kanske dags att betala medlemsavgiften? Skriv gärna att du är värvad av mig så jag kan vinna medlemsvärvartävlingen :)
Mikael Andersson, Christian Ottosson, Anna-Karin Hatt och Per Ankersjö bloggar också.

Fotbollsklass och förberedelseklass lyft för Alviksskolan

I tisdags hade jag förmånen att få göra ett studiebesök på Alviksskolan. Jag ville höra mer om det samarbete som man har med Brommapojkarna vad gäller fotbollsklasserna i årskurserna 4-9. Det är så spännande när föreningsliv och skola kan samverka för att eleverna ska nå hög måluppfyllelse. Jag fick samtala med de två fotbollsansvariga lärarna Nina och Bernt, som är biträdande rektorer med undervisning i tjänsterna.

Ett tapp på elever var starten för fotbollsprofilen för drygt tre år sedan. Man såg möjligheten att rekrytera fler elever och det fanns lärare på skolan som hade kontakt med Brommapojkarna. Idag är söktrycket på skolan högt. Eleverna går på träning innan skolan börjar. En timma idrott i veckan ersätts med fotbollsspelandet. Med på träningen är både Brommapojkarnas ledare och några lärare från skolan.

Lärarna ser att de två verksamheterna ger varandra stöd. Det är lätt att prata kamratskap och laganda med elever som idrottar. Fotbollseleverna går integrerat i klasserna för att det inte ska bli en särskild grupp som får någon speciell jargong.

Skolan anlade för några år sedan en konstgräsplan på skolgården, vilket har betytt mycket för aktiviteten. Den är hela tiden upptagen av elever från olika klasser och i olika åldrar. Det roliga är att skolans förberedelseklass med nyanlända elever gärna ger sig in i fotbollsspelandet. På så sätt är de delaktiga trots att de ännu inte kan kommunicera så mycket på svenska. Lärarna berättar också om förberedelseklassen som viktig för mångfalden på skolan och att klassen bidrar till den tillåtande stämningen på skolan. Något som man är glad för. Däremot är det fortfarande en nackdel att man ska redovisa statistik där de nyanlända ingår, vilket gör att det blir lite orättvist statistikunderlag eftersom eleverna inte har samma förutsättningar att kunna nå målen som övriga.

Reformer för tillväxt och frihet

Idag skriver Svenskt Näringsliv i SvD om att den europeiska tillväxten behöver en kickstart som komplement till de budgetsaneringar som sker. Reformer som ges exempel på är avregleringen av Apoteket, men både friskolereformen, förskolepengen, Vårdval Stockholm, Lagen om Valfrihet (LOV) är bevis på att företag växer fram i branscher som politiken banat väg för. Några avregleringar som skulle kunna göras för att få ytterligare fart på entreprenörskap och konkurrens i Sverige är följande:

• En konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingen. Om man inför en jobbpeng som följer den arbetslöse skulle troligen specialiserade, målgruppsinriktade jobbförmedlingar träda in på marknaden. Med öppna jämförelser kunde kvaliteten säkras. Om det var samma aktör som stod för både arbetslöshetsersättning och jobbcoaching skulle det finnas starka incitament för att snabbt få ut den arbetslöse i jobb. Och vem skulle vara bättre lämpad att coacha en arbetslös LO-medlem än LO itself?
• Att avreglera Systembolaget skulle innebära att handeln lönar sig bättre. Det skulle givetvis krävas en särskild utbildning för att få sälja alkohol i sin butik. Åldersgränsen skulle även fortsatt vara 20 år och langning till minderåriga är inte acceptabelt. Man skulle kunna införa legitimationstvång för alla under 30 år. På Konsum och ICA skulle det vara möjligt att köpa en flaska vin även på söndagen. I likhet med utlämningsställen på mindre orter skulle det vara möjligt att beställa hem lite mer ovanliga sorter som inte finns i sortimentet. Dryckesdelikatessaffärer skulle säkert vara mer välsorterade och kanske bara finnas i större städer.
• Att i Stockholm upphandla biblioteksverksamhet eller införa bibliotekspeng. Biblioteken startade med studiecirkeln, hemma hos folk. Varför kan inte en annan utförare än kommunen vara den som lånar ut böcker? Med en reform skulle säkert biblioteksentreprenörer vara ännu mer målgruppsstyrda och säljande.
• Konkurrensutsätt högre utbildning. Sfi, KomVux, Yrkeshögskolan erbjuder kurser som arrangeras av andra utförare än kommun respektive stat. Kanske det vore välgörande för kvaliteten i de högre utbildningarna om privata aktörer på teoretisk grund erbjöd utbildningar?
• Diverse tillståndsgivning. Historien visar på att det är möjligt att fördela ansvar för olika tillstånd. Tex körkortet skrevs till en början ut av polismästaren i en by. På samma sätt kan man fundera över vilka tillståndsgivningar en kommun eller staten kan delegera till certifierade utfärdare. Delegeringen av ansvar måste alltid kopplas till en kontinuerlig tillsyn, som sker av annan aktör. Frågan är om det alltid är det gemensamma, samhället, som måste stå för tillsynen eller om även denna kan delegeras/upphandlas, dock till oberoende part.

Den stora utmaningen i att avreglera monopol är att säkra förekomsten av diverse serviceorgan i glesbygden. Men då kanske vi går tillbaka till bokbussar och hemleverans av mat, apoteksvaror och alkohol. Givetvis utan att tulla på bestämmelser. Inte ska jag som politiker hitta lösningarna på sådana utmaningar. Det är näringslivet självt utmärkt bra på.

Valresultatet visar väljarnas vurmande för kvalitet

Med glädje läser jag PJ Anders Linders krönika om välfärdsföretag. Inspirationen har han hittat i Dagens Samhälle. De vd:ar, rektorer och välfärdsföretagare jag mött brinner verkligen för att hitta kvalitet.

Valresultatet är ett kvitto från väljarna att vi ska fokusera kvalitet och inte kvantitet och att innehållet i den undervisning eleverna får är viktigare än den ev vinst som friskolor tar ut. Detta måste vara den stora utmaningen i kommande mandatperiod. Att hitta de förskolor, skolor och vårdföretag som är framgångsrika och närmare undersöka de faktorer som gör att de lyckas. Att sedan exemplen sprids. Och inte nödvändigtvis ska detta ske inom kommunal verksamhet, utan gärna av företagare och konsulter. Självklart ledda av ett fristående organ med övergripande perspektiv.

Följande citat ur Linders text talar för sig självt:

"När 15000 företagsledningar funderar på hur man kan utbilda och vårda på ett smartare sätt kläcks det fler nya tankar än när 20 landstings- och 290 kommunbyråkratier ska slå sina kloka huvuden ihop."

VD för välfärdsföretag brinner för kvalitet

Idag fick jag förmånen att göra ett studiebesök på Grävlingens förskola i Stora Mossen. Ulrika Öhlin är VD och delägare. Hon var en av de som knoppade av från den kommunala förskolan år 2001. Efter flera olika omorganisationer och en trend mot större enheter ville Ulrika själv driva verksamheten. Hon gick en av kommunens starta-eget-kurser och ett halvår senare knoppade hon och hennes kollega av fyra avdelningar.

Det blir väldigt tydligt med företagandets fördelar, då jag talar med Ulrika. Personalen uppskattar en närvarande chef och det är korta beslutsvägar. Friheten att få bestämma över inköp och utbildningar är positiv. Att nästan all mat är ekologisk och KRAV-märkt och köps in från en leverantör man har valt själv framhäver Ulrika som en marknadsfördel. Men vinster och värderingar är inte det som Ulrika brinner för. Hon vill prata kvalitet. Berätta om det innehåll och den verksamhet hon vill ge barnen och deras föräldrar. Det märks att det är en kompetent och engagerad pedagog som är VD för detta välfärdsföretag. I like!

Låt lagen om valfrihet omfatta även KomVux

Idag har jag ett inlägg i Dagens Samhälle om att lagen om valfrihet bör omfatta även vuxenutbildningen. Annars blir det lite snett vid en upphandling, då faktiskt politikerna avgör vem som vinner upphandlingen och därmed studenten i första hand måste välja den anordnare som kommunen utsett.

Alliansens reform om lagen om valfrihet har i övrigt betytt otroligt mycket för valfriheten i landet. Människors makt över sitt eget liv har ökat. Möjligheter har givits och välfärdsföretagandet gynnas.

Valfrihet hos Arbetsförmedlingen steg 1

Jag ser på Almegas sida att regeringen föreslagit en reform hos Arbetsförmedlingen, vilken skulle innebära valfrihet. Yes! Är det någon gång man är så sårbar, så beroende av myndigheter är det när man blir arbetslös. I valfriheten skulle någon form av kraft kunna uppstå. Dels mellan olika aktörer, dels hos den enskilde brukaren.

Men förslaget innebär att Arbetsförmedlingen får tillhandahålla valfrihetssystem av upphandlade tjänster inom sig, så det är inte någon försäkran om att så kommer ske, vilket låter mesigt. Inte heller någon avreglering av Arbetsförmedlingen. Inte heller något egentligt pengsystem. Men det är en bra start, ett förslag som ska ut på remiss, så om många svarar att Arbetsförmedlingen i sig skulle kunna avregleras och konkurrensutsättas av certifierade jobbcoacher osv kan man kanske gå steget längre.

Jag noterar också att Littorin föreslår att Lagen om valfrihet faktiskt ska stå över den fackliga vetorätten, vilket låter helt rimligt. Det är ju ändå svensk lagstiftning vi följer och anpassar oss till i Sverige, inte fackligt godtycke.

Ditt val - ditt ansvar

Sedan jag läste grundportalen i förslaget till ny skollag har jag funderat mycket över ansvarskännandet: "Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer."

Ibland kan det vara lätt att känna sig som ett offer eller som om man inte har samma förutsättningar som andra. Men då har jag alltid ett val. Ett val att bli avundsjuk och missunnsam på någons laptop eller att spara pengar till en egen minidator. Ett val att bli sur över att andra har bloggar eller börja blogga själv. Ett val att tycka livet är orättvist att andra kan fler språk eller gå en kurs och själv lära mig. Vara bitter över en situation eller ta ansvar för sin situation genom att säga ifrån, byta jobb eller lyfta problemet till ytan.

När människan inser att hon har ett val känner hon sig fri och det är då hon är stark nog att ta ansvar. Vi har alltid ett val att säga ja eller nej. Därför har vi också ett ansvar för det vi säger - eller inte säger. Jag tror att alla kan och i grunden vill ta ansvar. Med ansvar växer man. Därför är olika valfrihetsmodeller sunda för Sverige. Ingen kan klaga på att man väljer - eller inte väljer - skola, äldrevårdsform eller förskola. De som går på en friskola är också mer nöjda med sitt val än de i kommunala verksamheter.

Självklart har ledare i en grupp eller på en arbetsplats ett extra ansvar för vad hon själv säger. Eller inte säger ifrån om. Jag tränar varje dag på mitt jobb i att dels vara lärare och förebild, dels som gruppmedlem. Ibland är det svårt, men medvetenheten om mitt val och mitt ansvar är min ledstjärna.

Min farmor har alltid sagt att man aldrig ska ångra ett val, när man väl bestämt sig. Det försöker jag praktisera. Min fars motto "Är det sagt så ska det vara så" försöker jag också leva efter.

KSL-avtalet ska gälla alla

Har varit på intagningsdelegerade på Utbildningsförvaltningen. I eftermiddag ska en preliminär intagning till gymnasieskolorna läggas ut för niondeklassarnas- och sökande IV-elevers påseende. 70 % tycks ha fått sitt förstahandsval. Men flera stockholmsungdomar har förlorat på att vi inte har något samverkansavtal angående natur- och samhällsprogrammen med andra kommuner. Förra året var det 191 av 1093 som togs emot "i mån av plats" av annan kommun. I år är det 357 av 935 som tas emot endast "i mån av plats". Övriga kommuner har alltså blivit snålare mot Stockholms ungdomar. Staden har alltså inskränkt valfriheten för stockholmsungdomar. Centerpartiet vill att samverkansavtalet även ska gälla N- och S-programmen. För öppenheten och valfriheten. Jag har tagit upp det i KSL (sida 5 §73)och på min blogg. Min slutsats är att man förhindrar valfrihet genom att sätta upp stängsel. Man stänger ute och skapar tydligare exkluderande, istället för att gynna valfrihet, rörelse, utbyte och öppenhet.

Långfredagen inte lång längre

I måndags fotograferades jag. Tiden avgjordes ganska snabbt och jag försökte få till en klipptid, vilket ju inte var möjligt. Och som idag var frisören ledig. Men på fredag gick det bra. Fredag? Den tionde? Ja, halv fem. På Långfredagen? Ja, på fredag. Jahaa, oj, tack då kommer jag!

Jag berättade för min 70+-vännina Gunborg om detta och hon skrockade med skräckblandad förtjusning och förklarade att när hon var liten fick man inte använda varken sax eller kniv på Långfredagen. Med anledning av Jesus korsfästelse. Hon tyckte dock att det är okej att jag klipper mig, eftersom jag bor ju så sekulariserat. När jag så talade med farmor imorse ville jag stämma av klipptiden med henne också. Joo, visst kan hon också behöva uträtta saker på Långfredagen ibland. Men lite vackert får man ta det. Det skiljer ett halvt sekel mellan mig och farmor. Hon berättade att på 30-talet var hennes mamma noggrann med sederna, men allt började urvattnas när sommargästerna kom på 60-talet. Jag minns att när jag var liten var affärerna i Vingåker helt stängda på Långfredagen. Fast det var inte något konstigt, för det var de alla röda dagar. Jag gillar att kunna klippa mig på Långfredagen. Det är valfrihet. Med respekt för andra som inte vill göra det då för att de varken använder kniv eller sax - just på Långfredagen. Jag tror inte att jag är en sämre människa för att jag klipper mig på fredag.

Bra skolvägledning i valfriheten

För ett år sedan antog Stockholmscentern ett skolpolitiskt program. Där efterlyste vi en ranking av skolor i Stockholm. Nu finns i Stockholm intelligenta verktyget JÄMFÖR där föräldrar och barn kan jämföra valfria grundskolor med varandra. I tydliga kolumner ser man andel behöriga lärare, meritvärde, nöjdhetsindex. Ett viktigt och bra redskap i valfrihetens Stockholm. Såväl kommunala som fristående skolor ingår. Jag antar att måluppfyllelsen räknas utan de barn som är sent anlända, då ju varken de eller skolan kan hjälpa att de inte når målen pga att de bygger upp svenska språket.

Matakuten

För några år sedan genomförde stjärnkocken Jamie Olivier ett projekt i brittiska skolor där han försökte få skolmatsbespisningspersonalen att laga mat från grunden med råvaror. Bert Karlsson kör en svensk variant i TV4: Matakuten. I det brittiska programmet framställdes matpersonalen som negativ och ovillig att sluta använda halvfabrikat. I den svenska versionen är det snarare så att folk är invanda med rutiner och lag om offentlig upphandling och inköpta system så att ramarna försvårar ett gott arbete. Viljan och medvetenheten finns, men tiden och lagarna tillåter inte riktigt att gå utanför ramarna. Det är ju rätt unikt att vi har gratis skolmat i Sverige. I Norge tar barnen med sig smörgåsar till skolan. För den som inte hann få i sig någon frukost blir skoldagen lång. Matfrågan är något vi centerpartister i Stockholmscentern brinner för. I Stockholm vill Centerpartiet ha en kostchef som kan sprida kunskap och inspirera rektorer och kökschefer till ett ännu bättre arbete. Vi prioriterade det i vår budget. Skolmaten är redan idag en viktig grundsten för föräldrars val av skola. Med det opinionsbildande programmet kommer medvetenheten om skolmatens betydelse för barnens välmående att öka.

Mångfald är rikedom

Vårt land blir verkligen rikare tack vare den mångkultur som blomstrar. Att besitta dubbel kulturkompetens är en fördel. Att vara entreprenöriell handlar om möjligheter. Ju mer olika erfarenheter människor har, desto rikare blir gruppen då individerna möts med tankar, åsikter och känslor. Jag gillar IKEA:s mångfaldskampanj. Men man måste ju också få känna att man bara kan vara i sin grupp. En tjejkväll är väl den bästa festen...Så generösa med valfrihet måste vi vara i Stockholm och Sverige. Jag tänker på vårdcentralerna. Att det är upp till individen om han/hon vill besöka en liten vårdcentral som är specialiserad på ett särskilt språk. Med respekt för stora variationer mellan individerna!

För övrigt tackar jag för Emma Hambergs skål till alla lärare i SvD :)

Flerspråkighet är en fördel i framtiden

Botkyrka kommun satsar på tvåspråkig undervisning. I USA gjorde Thomas&Collier i slutet av 90-talet omfattande studier om undervisning av elever med engelska som andraspråk. Sämst gick det för de elever som undervisades hela tiden på engelska och ibland togs ut för stöd på engelska (dvs där man enbart skulle assimileras och inte alls utvecklade modersmålet). Näst bäst gick det för modellen enligt Botkyrka dvs där en grupp spansktalande barn undervisades på spanska halva dagen, på engelska halva dagen. Bäst lyckades de elever som gick i klasser där hälften av klassen bestod av elever med engelska som modersmål och hälften med spanska som modersmål. Alla elever i den klassen undervisades dagligen i ämnena på båda språken. Föräldrarna till barnen med engelska som modersmål hade insett att det var en fördel med flerspråkighet, så de lät barnen lära sig ett nytt språk, vilket ledde till att barnen med engelska som andraspråk kände att deras modersmål fick status och var erkänt. Då nådde de skolframgång. Programmet var berikande för båda grupper. Man hade ett resurstänkande och såg en finess i den sociala interaktionen mellan eleverna. Med skolorganisationen i Stockholm där valfriheten och konkurrensen råder är det möjligt för rektorerna att starta sådana initiativ. Globaliseringen är här för att stanna. Då krävs språkkunskaper och flerspråkighet blir en fördel. Det inser stockholmsföräldrarna.

Vad kan Stockholm lära av Ydre?

I centerpartistiskt styrda landsorten Ydre fanns flest elever som nådde målen i alla ämnen 2007. 100 % nådde målen på nationella provet i svenska/svenska som andraspråk. Ydre satsar på att ge elever stöd så fort behov kartlagts. Klingar som en läsa-skriva-räkna-garanti i mina öron. Dessutom får eleverna, enligt kommunalrådet, möjlighet att välja vilket gymnasium de vill - i hela landet. Det är valfrihet och måste väl motivera om någonting!

Statistiken kommer från Sveriges Kommuners och Landstings årliga "Öppna jämförelser 2008". Läs SKL:s rapport här.

När det gäller de tre storstäderna tar eleverna i Stockholm täten vad gäller meritvärde med i genomsnitt 220,9 poäng. (Av 320 möjliga, dvs MVG i alla ämnen.) Huvudstaden har också (enligt det faktiska värdet) bäst resultat i antal elever som når målen i alla ämnen, men ligger på en mittenplacering i riket. Våra elever lyckas också bättre på de nationella proven i matematik och svenska/svenska som andraspråk än göteborgare och malmö-iter. På engelskaprovet rankas västkustingarna till 73:dje plats, medan stockholmarna blir 76:a, dock på samma procentsats, nämligen 96, 4 % elever som har minst betyget godkänd. Då det gäller DN:s nutidsorientering hamnar stockholmseleverna nia i landet.

Rapporten visar dock på oroväckande statistik angående fjärdeklassarnas läsförmåga. 2001 var svenska barn bäst, men fem år senare låg eleverna på sjunde plats i PIRLS-undersökningen. Framförallt är färre barn positiva till läsning, färre läser ofta för nöjes skull och färre läser längre texter och böcker. Här är lässatsningen som Alliansen i Stockholm gör av stor betydelse för framtiden. Givetvis betyder föräldrarna och hemmen mycket för barnens läslust, men skolan är viktig. Mycket återstår att göra angående matematiken, där Sverige låg på femtonde plats i undersökningen. Expertlärare och profilklasser är två vägar. Det ska bli spännande att se nästa års jämförelser, då allianspolitiken har bedrivits i några år i staden.