Ditt val - ditt ansvar

Sedan jag läste grundportalen i förslaget till ny skollag har jag funderat mycket över ansvarskännandet: "Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer."

Ibland kan det vara lätt att känna sig som ett offer eller som om man inte har samma förutsättningar som andra. Men då har jag alltid ett val. Ett val att bli avundsjuk och missunnsam på någons laptop eller att spara pengar till en egen minidator. Ett val att bli sur över att andra har bloggar eller börja blogga själv. Ett val att tycka livet är orättvist att andra kan fler språk eller gå en kurs och själv lära mig. Vara bitter över en situation eller ta ansvar för sin situation genom att säga ifrån, byta jobb eller lyfta problemet till ytan.

När människan inser att hon har ett val känner hon sig fri och det är då hon är stark nog att ta ansvar. Vi har alltid ett val att säga ja eller nej. Därför har vi också ett ansvar för det vi säger - eller inte säger. Jag tror att alla kan och i grunden vill ta ansvar. Med ansvar växer man. Därför är olika valfrihetsmodeller sunda för Sverige. Ingen kan klaga på att man väljer - eller inte väljer - skola, äldrevårdsform eller förskola. De som går på en friskola är också mer nöjda med sitt val än de i kommunala verksamheter.

Självklart har ledare i en grupp eller på en arbetsplats ett extra ansvar för vad hon själv säger. Eller inte säger ifrån om. Jag tränar varje dag på mitt jobb i att dels vara lärare och förebild, dels som gruppmedlem. Ibland är det svårt, men medvetenheten om mitt val och mitt ansvar är min ledstjärna.

Min farmor har alltid sagt att man aldrig ska ångra ett val, när man väl bestämt sig. Det försöker jag praktisera. Min fars motto "Är det sagt så ska det vara så" försöker jag också leva efter.