Skoldebatten behöver fokusera kvalitet

Det fria skolvalet är hela tiden på tapeten nuförtiden. Maria Ludvigsson skrev klokt i SvD där hon belyser det faktum att Björklund gått ut och kritiserat välfärdsföretag, medan hans ombud fattat beslut om andra skrivningar. Mikaela Valtersson skriver samtidigt om det fria skolvalet som en succé som måste finnas kvar.

Debatten om fristående skolor, riskkapitalbolag och vinster i välfärden har fått fel fokus, menar jag. Istället för att diskutera kvalitet, kvalitetsmått och bemötande har vänsterpartierna nu alltför länge fått sätta agendan. Under senare tid har till och med självaste skolministern fallit till föga för trycket från vänster då han ska börja diktera vilka driftformer som är lämpliga för ägande och kvalitetsutveckling. Vad säger att Björklunds förslag på tio års ägande är ett bra mått på långsiktigt ägande? Inte ens stora huvudmän som Stockholm stad kan förutse de totala skolbehoven inom ett decennium. Det beror på att människor gör olika val olika tider, barnkullarna varierar och olika trender uppstår vad gäller utbildningsönskemål.

Visst är det olyckligt för både elever och lärare när en skola går i konkurs. Det viktiga är att avslutningen görs professionellt och välplanerat. Att skolor får stänga händer även inom den kommunala sektorn, men kommunen har en annan buffert än skolföretag som uppvisat minus alltför länge. Självklart ska inte skolor få bete sig hur som helst och inte heller välja vilka elever man vill ha eller inte. Men detta har mycket lite med driftform att göra.

Om en skola inte håller kvalitetsmåtten är det inte bara beklagligt, utan värt att sätta luppen på för förbättring. Varje elev har rätten till en kvalitativt sett god undervisning dvs till lärande i alla ämnen. Både lärare och elever har rätten att arbeta i en trygg och respektfull miljö. Ibland kan det vara mer turbulent än annars på vissa skolor. Det viktiga i ett sådant skede är att huvudman, skolledning och personal sätter tryggheten och lärandet i fokus och gör en plan för hur mer lärande och trygghet ska uppnås. Politiken beslutar om ramarna, huvudmännen sätter målen, personal och elever gör jobbet och Skolinspektionen kontrollerar/drar in tillstånd. Om inte förbättringar sker i en skola är det lika bra att se över organisationen och i värsta fall lägga ned en icke-fungerande verksamhet.

Friheten för skolorna att finna vägarna för effektivt lärande ska vara stor, så länge det sker inom ramen för skollagen. Kraven på kvalitet ska vara höga och det är dem vi ska diskutera. Hur kan vi fokusera på skolors förädlingsvärde, nämligen möjligheten att ge eleverna redskap att studera mer framgångsrikt än de har förutsättningar till? Vilka förutsättningar och mekanismer krävs från huvudmännen för att miljön för lärande ska bli så god som möjligt? Där finns mycket att hämta från Hatties forskning om "Synligt lärande". Ett förtroendefullt klimat mellan de vuxna på skolan är en viktig faktor. Låt mig få se den slutsatsen i ett metaperspektiv; att ett förtroende från politiker till skolledningar är också betydelsefullt.

Att politiker ska börja detaljstyra i såväl företagsfrihet som driftform är för mig som centerpartist främmande. Nu behöver vi för alla elevers lärandes skull sätta fokus på kvalitet i undervisningen istället för att som Björklund ge pekpinnar.

Hellre mer formativ bedömning än betyg i åk 3

Moderaterna deklarerar idag på DN debatt att de vill införa betyg från årskurs 3. Det är helt fel väg att gå för att höja resultaten i skolan, menar jag. Det är viktigare att lärarna får möjlighet att tillämpa den formativa bedömningen där man i relation till kunskapskraven förklarar vad och hur eleverna ska göra för att nå nästa nivå av kunskap och kvalitet, i stället för att lägga till ytterligare ett summativt bedömningsmoment.

Jag skrev i höstas på Newsmill om varför jag inte vill se betyg i årskurs 4. Nu måste vi låta reformerna verka. Våra duktiga lärare och rektorer behöver få tid till att förbättra kvaliteten i undervisningen, inte fler pålagor. Givetvis har elever och föräldrar rätt till att veta hur barnet ligger till i ämnena - och vad som ska göras för att nå nästa nivå. I Alliansens Sverige ska ingen halka efter, men ingen ska heller stoppas, utan var och en ska kunna nå sin fulla potential. Efter detta utspel känns det ännu bättre att veta att Annie Lööf och Ulrika Carlsson ger sig ut på skolresan för att leta efter svaret på hur kunskap och kreativitet, i samklang med aktuell forskning och med hjälp av IKT kan göra att våra kära elever når målen med stöttning av sina professionella och engagerade lärare och rektorer.

Utvecklingsplan för Stockholms fritidshem

Igår antog Utbildningsnämnden i Stockholms stad en utvecklingsplan för fritidshemmen. Detta var ett uppdrag i stadens budget för 2012. Den gäller för de kommunala skolorna och fritidshemmen. 96 % av alla barn i åk 1-3 går på fritidshemmen och därför är kvaliteten av stor betydelse.

Barnens lärande och omsorg ska vara i fokus för fritidshemmen. I planen nämns bland annat vikten av att fritidshemspersonalen får tid att planera verksamheten, men också att man möter upp skoldagens innehåll på ett bra sätt. Det är viktigt att föräldrarna känner sig trygga med att barnen lämnas till fritidshemmens högkvalitativa verksamhet. Att se och jämföra fritidshemmens kvalitet på Jämför Service är viktigt för föräldrarna. Du kan läsa planen här.

Alliansen lade ett särskilt uttalande till ärendet:

"Fritidshemmen med sin speciella pedagogik är viktiga för att ge de yngsta skolbarnen en helhet av lärandet under skoldagen. De ska vara ett stöd i skolarbetet och hjälpa eleverna med läxläsning och studiehjälp. Det är positivt att öka samverkan mellan skolan och fritidshemmen. Denna plan är ett steg i rätt riktning. Det är viktigt att inte glömma bort de elever som går i kommunal skola men på fristående fritidshem. Det är angeläget att Stockholms skolor samverkar med alla fritids, oavsett huvudman."

Skolan har redan i uppdrag att fostra eleverna

Jag skriver idag en replik hos Sveriges Resurser. Christian Fernández som är forskare på Malmö högskola menar att skolan måste ha ett fostransuppdrag, vilket den redan har: Skolan har redan i uppdrag att fostra eleverna

Jag klargör en del kring skollag, läroplan och kursplaner vad gäller skolans uppdrag att ge kunskap och fostran. Huvuduppgiften är kunskap, men fostran är på något sätt förhållningssättet för att uppnå ett gott arbetsklimat som är förutsättningen för lärande.

Hur resultaten i skolan höjs

Idag deltar jag i ett frukostseminarium hos Dagens Samhälle. Rubriken är "Har Sverige världens sämsta lärare?" Man pekar på det låga söktrycket till lärarutbildningarna. Man konstaterar att resultaten minskat. Bertil Östberg visar i en motbild vad Alliansen har genomfört för reformer. Han nämner lärarlegitimation, karriärtjänster, individuell lönesättning, Lärarlyftet som nu fokuserar lärare som undervisar i ämnen som de inte är behöriga i. En obligatorisk rektorsutbildning har införts. Resurserna till Skolinspektionen har höjts. Östberg menar att undervisningen måste förbättras och förändras. Där ska man ge statligt stöd för ett tusental duktiga matematiklärare ska kunna coacha sina kollegor i att utveckla undervisningen i kollegierna. Det ska också finnas webbmoduler som lärarna kan ta stöd av. Han menar att vi måste göra mer för att vända svensk skola. Vi måste givetvis se problemen, men se framåt.

Eva-Lis Siréns budskap är mycket tydligt. Vi har ett gemensamt problem, nämligen att få fler att söka till lärarutbildningen, samt att höja kvaliteten och resultaten i skolan. Hon menar att vi alla tillsammans måste ta på oss ledarkappan. Dessutom menar hon att vi ska ha en lärarstrategi med rätt lärare på rätt plats med rätt lön.

Gunvor Engström från Friskolornas Riksförbund menar att man måste visa positiva exempel som kan smitta av sig, att lärarna måste känna stolthet över det som de gör och att man måste fokusera möjligheterna över att öka resultaten. Tillit nämns som viktig faktor för att få lärarna att tro på sig själva och lyckas höja resultaten.

Det är en intressant frukost. Om vi nu ytterligare fokuserar undervisningen och kvaliteten i klassrumstiden kan resultaten höjas. Därför måste vi i Stockholm även fortsatt ha höga mål för Utbildningsnämndens verksamhet. Med höga förväntningar och rätt stöttning kan varje elev nå målen.