Pedagogisk potential i fritidshemmen

Idag fick jag förmånen att delta i en paneldiskussion arrangerad av Kommunal i samband med att de släppte en rapport om de senaste trettio årens utveckling av fritidshemmens uppdrag.

Du kan se webbsändningen här. Cirka 50 min in i sändningen börjar diskussionen.

Jag säger att det finns en otrolig pedagogisk potential i fritidshemmen. Att möta skolan i lärandeuppdraget och att arbeta med barnens sociala utveckling. Jag tycker inte heller att vi i Stockholm stad kan luta oss tillbaka i och med att vi ligger bäst till bland storstäderna vad gäller att ha små barngrupper. Enligt Kommunals statistik ligger Stokholm under genomsnittet i och med att vi har 15 barn per årsarbetare i de kommunala fritidshemmen.

En förändring av fritidshemmens uppdrag och förutsättningar har skett. Det tycker jag är bra. När jag hade en PRAO-plats på ett fritidshem i slutet av 80-talet var det ett otroligt resursslöseri att flera vuxna i ett stort hus bara väntade på att barnen skulle sluta skolan. Sådant har vi givetvis inte råd med och det är inte heller eftersträvansvärt. Sedan 80-talet har en fin integrering mellan skola och fritidshemmen skett.

Vi måste givetvis vara medvetna om hur resurserna används. Hur verksamheten organiseras är väldigt viktigt för barnens trygghet och utveckling. Att fritidshemspersonal kan stötta läraren i sitt uppdrag delar under dagen, medan musikläraren och idrottsläraren kan gå in i fritidsverksamheten. Kanske skolan i allmänhet måste vara bättre på att hitta möjligheter för fritidspersonal att få chans att återhämta sig inför det viktiga uppdraget inför eftermiddagen. Kanske man börjar fritidsvistelsen med högläsning där en pedagog är ansvarig och övriga har planeringstid?

Rektor har ett uppdrag i Lgr11 att all personal får den kompetensutveckling som krävs, men också att samverkan mellan skola och fritidshem fungerar. Det känns spännande att vi i Alliansen i 2013 års budget har med en mening om att vi ska börja utvärdera fritidshemsverksamheten på samma sätt som vi gör med övriga skolformer. Det är ett sätt att höja statusen. I övrigt är det viktigt att fritidshemspersonalen ser sig som en viktig del i kollegiet och formulerar vad man gör och varför inför både föräldrar och kollegor.

Uppdaterat 23 okt: SvD skriver här om Kommunals rapport.

Skolan har redan i uppdrag att fostra eleverna

Jag skriver idag en replik hos Sveriges Resurser. Christian Fernández som är forskare på Malmö högskola menar att skolan måste ha ett fostransuppdrag, vilket den redan har: Skolan har redan i uppdrag att fostra eleverna

Jag klargör en del kring skollag, läroplan och kursplaner vad gäller skolans uppdrag att ge kunskap och fostran. Huvuduppgiften är kunskap, men fostran är på något sätt förhållningssättet för att uppnå ett gott arbetsklimat som är förutsättningen för lärande.

Elever behöver lära sig företagande

Två representanter från SNS skrev imorse på SvD.se att det entreprenöriella lärandet och entreprenörskap i skolan som införts i Lgr11 och Gy2011 - de två nya läroplanerna - befaras bli flumpedagogik där elever blir hänvisade till ensamarbete.

Jag svarar dem på samma sajt: Elever behöver lära sig företagande där jag menar att entreprenörskap och entreprenöriellt lärande kräver närvarande, bekräftande vuxna som uppmuntrar initiativ, kreativitet och ansvarstagande.

Entreprenörskap i skolan är en viktig reform av regeringen. För att klara framtidens välfärd måste vi ha fler människor som startar, driver och utvecklar företag. Då måste kompetenser som initiativtagande, idéförverkligande och kreativitet bekräftas och uppmuntras i tidig ålder. Nyfikenheten i lärandet måste behållas långt upp i åldrarna. Lärarnas förhållningssätt är då av största vikt.

Utbildning ska leda till företagande

Idag skrivs det om utbildning kopplat till arbetsmarknaden och sysselsättning på flera sätt i SvD.
Maria Borelius, Skolinspektionen och PJ Anders Linder bidrar med förslag till en stärkt arbetslinje från skola till sysselsättning.

Flit och utbildning måste löna sig. Därför ska värnskatten bort. Därför ska gymnasieprogram och skolor utvärderas i relation till hur jobbskapande de är för studenterna. Rektorer måste resonera i sådana perspektiv för att vara trovärdiga.

Såväl Gy2011 som Lgr11 måste utvärderas och inspekteras redan under införandet i höst. Implementeras de nya läroplanerna eller tänker lärarna som förut? Har tillräckligt med tid införts för att lärarna ska kunna göra nya matriser och planeringar för de nya kursplanerna? Får de fyra perspektiven etik, internationellt, miljö och historia ett genomsyrande utrymme? Hur entreprenöriellt är det dagliga lärandet i klassrummen? Bidrar alla ämnen och lärare till språkutvecklingen hos alla elever?

Skolan måste fortsätta stärkas i sin utveckling och implementering. Med uppmuntran och uthållighet från regeringen och kommunernas sida, innan "nya projekt" börjar initieras. Detta är en stor reform som måste lyckas med ordinarie stab som inte får gå på knäna, utan stolta ska erhålla lärarlegitimationer och med värme, engagemang och framför allt saklighet börja sätta betyg på sjätteklassare. Då krävs förtroende och höga positiva förväntningar uppifrån. Rektorer ska uppmuntra entreprenöriella lärare och arbetslag som metodutvecklar och stärker eleverna i deras lärande. Vi behöver lyfta positiva exempel på hur lärarlag hittar nya schematekniska sätt för att få elever att nå målen på nya sätt.

Visst dröjer det innan eleverna blir studenter och därefter nyföretagare. Vi kan inte vänta. Maud Olofsson får en rad tips om utredning och åtgärder, men också råg i ryggen i krönikan. Vi kan börja med att slopa värnskatten så att det blir lönsamt att plugga och spara till en startplåt till sitt företag. Vi kan börja med faktiska skatteinbetalningar, istället för preliminära som oroar och faktiskt är ett lån till staten. Jag tror att med faktiska skatteinbetalningar, ganska direkt efter inbetalningen gjorts till företagarens konto, skulle målen sättas högre, istället för att man är rädd för att få betala mer skatt än man räknat med i slutet av året efter att man deklarerat.
Tidsperspektiven är också alltför långa för att vara rimliga. Jag startar ett företag och vill se resultat ganska snart. Och framför allt vill jag göra rätt för mig i rätt tid. Rädslan inför myndigheter och att göra fel är stor hos mig och många. Riskerna att driva företag måste minska. Att antalet nyföretagare var rekordstort i fjol är fantastiskt och ett resultat av idogt arbete från Maud Olofsson och Alliansen, men nu måste vi ta steget vidare och ge ännu större förtroende och göra det ännu enklare, roligare och lönsammare att skapa sin egen sysselsättning.

Kvalitet i utbildning

Idag var jag på Svenskt Näringslivs filmseminarium om kvalitet i utbildning. Martin Borgs dokumentärfilm "Fy fan vad vi är bra" visades varefter en paneldebatt med Metta Fjelkner, Martin Borgs, Magnus Larsson och Maria Stockhaus hölls.

Borgs film är ett viktigt inlägg i utbildningsdebatten där vi kommer steget vidare och fokuserar kvalitet och kriterier för resultat, istället för driftform. Att han fokuserar vad som händer med elever under gymnasietiden dvs möjligheten att höja sitt betyg är ett sätt att ta lärarna och undervisningen på allvar istället för att peka på för högt eller för lågt satta betyg tre år tidigare, den sk betygsinflationen.

Borgs förklarade att han vill visa på underifrånperspektivet med skolvalet. Att det ger ansvar och möjligheter. Fjelkner välkomnade det fria skolvalet. Larsson berättade om hur Ung Företagsamhet följer upp elever som startat företag x antal år senare för att se resultatet på lång sikt. Stockhaus menade att transparens är bra och nämnde inte Jämför Service som Stockholm har, men det är ett gott exempel på hur brukare själva kan ta makten i egna händer.

Det som behöver hända framöver är att ledarskapet såväl på lokal som central nivå är tålmodigt, förtroendefullt och framåtsyftande. Larsson efterlyste målbilden för svenska skolan. Dessutom måste uppföljning och utvärdering av alla reformer ske. Under året som kommer införs Lgr11 och Gy2011. Dessa måste implementeras snabbt. Sedan måste vi se vad nästa steg framöver är, för att få högre kvalitet i utbildningen.

Om kärnämnen i "Skolvärlden"

Jag skriver i majnumret av "Skolvärlden" som ges ut av Lärarnas Riksförbund om varför jag anser att kärnämnena prioriteras i skolan. Jag utgick givetvis från det kommunala handlingsprogram som Stockholmscentern antog våren 2010:

"Med övertygelsen om att varje elev kan och vill lära och erövra kunskap går våra lärare till arbetet varje dag. Med höga förväntningar på varje individ och med rätt stöttning kan och måste bilden bli sann. Att varje elev har rätten att minst nå målen med det stöd som behövs ska genomsyra lärares och skolledares vardag. Däri ligger kärnan till beslutet om en prioritering av kärnämnena.

Under alltför många år har nyanlända elever haft låga förväntningar på sig. Alltför många smarta, men trötta elever har berövats kunskap i NO och SO med anpassad studiegång. Alliansen genomför ett värderingsskifte i skolan. Eleverna ska spegla sig i de vuxnas positiva förväntningar på dem. Elever kan växa i lärande då lärare bemöter initiativ och kreativitet i ett entreprenöriellt lärande som kan bekräfta nyfikenhet och företagsamhet; egenskaper som är viktiga för Sveriges framtida välstånd.

För att kunna mäta sig med andra ungdomar i övriga världen krävs en god läsförståelse. Läsförmågan har betydelse för att nå målen i andra ämnen. Naturligt har lärare i svenska, svenska som andraspråk och bibliotekarier en viktig roll i att bidra till den litteraciteten."

Nyckeln ligger i höga förväntningar

Björn Wiman skriver idag i DN att lärarna har svaret på frågan om skolan, som Maciej Zaremba skriver om i den serie som inleds i DN idag. Det är ett knippe bilder, intervjuer och åsikter som presenteras av skolan. Skolinspektionen har gjort ett nedslag. Zaremba räds inte att ge kritik åt alla möjliga håll. Såväl kommun, skolledning som fackförbund och skolministern får sig en släng av sleven.

Det är lätt att förfasas, att döma och oja sig. Jag tar för givet att kommunledningen har agerat och att man utifrån aktuell skolforskning har lagt upp en plan för en nystart. Nyckeln innehas av både politik, skolledning och lärare och det samarbete de lyckas få till för att tillsammans nå målen.

Ser jag på Kävlinges hemsida presenteras en helt annan bild, nämligen att kommunen i stort har klättrat i SKL:s öppna jämförelser. Kävlinge kommuns elever ligger på plats 35 i meritvärde, och på tionde plats i effektivitetssynpunkt. Det skulle vara önskvärt att SKL:s öppna jämförelser inte bara gjordes på kommunnivå, utan även på skolnivå till ett annat år.

Det finns mycket att göra i skolan just nu. Nya kursplaner, ny betygsskala och entreprenörskapsstrategi implementeras. Därefter kommer lärarlegitimationen. Jag hoppas även på rätten till att överklaga betyg. Fler reformer måste till för att säkra kunskaper och stöd för elever. Men framför allt handlar det om att vuxenvärlden sätter upp få ambitiösa mål och att ha riktigt höga förväntningar på eleverna. Inte dömer den som misslyckas, utan pushar vidare. Positionerar eleverna till vad de förväntas kunna bli med att aldrig ge upp, utan ha höga förväntningar, höga krav, men med kunnig, behovsanpassad, vänlig och positiv stöttning.

Skolan viktig på SKL-kongress

Idag arrangerades valkongress för SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Jag hade förmånen att få vara ombud. Skolan var en fråga för en paneldebatt, där framför allt läraravtalet diskuterades. Det var riktigt intressant att lyssna till kvalitetsdiskussionen och vilka vinningar som går att göra med det avtal som stiftades mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisationer förra våren. Detta har inte förhandlats färdigt på lokal nivå, men arbete pågår.

Metta Fjelkner påpekade igår att det är långt kvar till att kommunerna håller avtalet kring att goda resultat ska synas på löneavin. Lotta Edholm med utbildningsdirektörer svarade med vilket arbete vi för Stockholms skolor via arbetet i Utbildningsnämnden bedriver. Nämligen premiera skickliga lärare och hitta möjligheter att skapa karriärvägar.

Finansminister Anders Borg var på besök och gav ett starkt medskick till kommunerna om att öka kvaliteten i skolan för att kunna motverka ungdomsarbetslöshet på sikt. Han talade sig ovanligt varm för jobbtillväxten, men vurmade rejält för den svenska modellen och kollektivavtalen, vilket föranledde mig att påminna honom om att det också finns några - däribland mig - som anser att lagstiftningen vad gäller arbetsrätt behöver förändras och förnyas, men också att inte kollektivavtalen är något som är hugget i sten och kan förändras så att ett större brukarperspektiv finns med till exempel så att förskolan i större utsträckning är till för föräldrarna och barnen.

Moderata ministrar målar upp 2011

Statsminister Reinfeldt skrev igår ett inlägg på SvD Brännpunkt inför 2011: "Vi har råd med reformer." Han nämner alla reformer som görs inom utbildningssektorn redan i år. Han skriver om ekonomi, ansvar för den, men också att Sverige reser sig ur finanskrisen och att det är möjligt att göra ett femte jobbskatteavdrag, som gynnar arbete, privatpersoner och konsumtion. Dessutom att om vi får råd sänka momsen på restaurang- och cateringtjänster, som gynnar företagande. Våra kära pensionärer får en skattelättnad.

Vi vill ha full sysselsättning, eftersom vi inte vill se människor i utanförskap, menar Reinfeldt som vill ha "Ett Sverige som håller samman, utvecklas och låter människor växa." En bra artikel, trevligt initiativ, härlig läsning inför det nya året.

Carl Bildt skrev samtidigt om de europeiska utmaningarna på DN debatt. Dessa är, enligt utrikesministern, ekonomin, öppenheten och att vi ska stå upp för våra demokratiska värderingar. Där ingår säkerheten och öppenheten på internet, som lyfts fram på ett nytt och viktigt sätt av Bildt. Han skriver också att "På sikt tror jag att EU kommer att behöva­ Turkiet minst lika mycket som Turkiet behöver EU. Och det är viktigt för unionens globala roll att vi visar att vi menar allvar med att vår samarbetstanke inte reser religiösa murar. I vårt Europa ryms inte bara katoliker, ortodoxa och lutheranska kristna, utan lika självklart också judar och muslimer av olika bekännelser liksom de som föredrar att söka sina värderingar oberoende av någon religion."

Jag håller givetvis med båda dessa borgerliga skribenter, även om jag inte delar Reinfeldts åsikt att det är ansvarslöst att sänka skatten, om man gör det för att människor ska få mer frihet och skapa utrymme för individer att tex spara kapital och konsumera mer. Vi ska också minnas att jobbskatteavdraget inte gynnar kombinatörer eller företagare. Därför kan en sådan skatt som arbetsgivaravgiften vara en stor poäng med att sänka, då det blir billigare att anställa, vilket gör att det blir fler jobbtillfällen.

Soilander, Andersson, Persson bloggar också.

Ny läroplan välkomnas

Lpo-94 är snart historia blott. Lgr11 tar över grundskolan om ett år. En fördel är att läroplan och kursplaner hamnar i samma dokument. Med tydligare kunskapskrav blir det en mer likvärdig utbildning över landet. Dessutom blir det lättare för föräldrar och elever att förstå vad man ska kunna, samt varför med ett välskrivet syfte.

Skolverket har gjort ett gediget förankringsarbete på kort tid och vad jag har förstått även med knappa resurser. Rektorer ska nu motivera landets alla lärare att arbeta för den nya läroplanen inklusive kursplaner. Det krävs tid att läsa, diskutera, revidera tankesätt, matriser och material. Dessutom ska mallar för skriftliga omdömen i olika databaser omarbetas.

Den nya läroplanen är uppbyggd på följande tydliga sätt:
Övergripande mål (fd Lpo-94 med någon revidering) och därefter kursplaner i ämnena med varsitt syfte, centralt innehåll och kunskapskrav för åren 3, 6 och 9.

För att arbetet ska bli enklare för lärarna och mer begripligt för föräldrar och barn förläggs nationella prov till dessa år. Bra!

Tyvärr finns ett faktafel i den power point som utbildningsministern använde vid sin pressträff. Bilderna anger att ämnet svenska i årskurs 9 idag har ca 40 mål, men att man med den nya läroplanen får 20 kunskapskrav. Med 40 mål menas säkerligen att man tänker att alla skolor har haft i uppdrag att bryta ned de sex G-mål som finns i sina lokala arbetsplaner. Det korrekta ska vara att ämnet svenska idag har sex G-mål, men att de är väldigt vida och tolkningsbara, vilket gör att den ena klassen är experter på att skriva debattartiklar, men knappt känner till turordning i ett vanligt samtal och den andra klassen inte vet vad ett argument är, men är väl förtrogna med klassiska författare och kan föra samtal på hög nivå kring deras betydelse för vårt sätt att leva och tänka. De nya kunskapskraven anger exakt vad eleverna ska kunna på väldigt detaljerad nivå - på gott och ont.

Jag kan konstatera att den senaste dagens debatt om religionsämnet har handlat om två meningar i syftet: "Undervisningen ska även ge kunskap om och förståelse för hur kristna traditioner har påverkat det svenska samhället och dess värderingar." och "Genom undervisningen i ämnet religionskunskap ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att analysera kristendomen, andra religioner och livsåskådningar samt olika tolkningar och bruk inom dessa" Dessa tycker jag är självklara och viktiga.

Men vad ska eleverna ägna sig åt i årskurs 1-3? Vilka är kunskapskraven dvs de kunskaper som det kommer förhöras/arbetas kring i religion?
"Några högtider, symboler och berättelser inom kristendom, islam och judendom. Några berättelser ur Bibeln och deras innebörd samt några av de vanligaste psalmerna." Tillbaka till kristendomskunskapen alltså där fröken läser ur Barnens bibel och eleverna ritar. Kunskapskravet kan tolkas som utantillinlärning av psalmer, vilket är meningslöst.

och senare i år 4-6:
"Kristendomens betydelse för värderingar och kultur i det svenska samhället förr och nu. Kristna högtider och traditioner med koppling till kyrkoåret, till exempel sånger och psalmer.
Hur spår av fornskandinavisk religion kan iakttas i dagens samhälle." Det här kommer upplevas som väldigt främmande av många elever om man ska börja fira advent i kyrkan. Som tur är anges spelrum med "till exempel", men här finns ett utrymme för den kyrkliga läraren. Annars är det inte konstigt att man undervisar kring kyrkoåret och visar på dess betydelse.

och avslutningsvis i år 7-9 lite religionshistoria:
"Kristendomen i Sverige. Från enhetskyrka till religiös mångfald och sekularisering."
Detta har funnits med tidigare också, möjligen i historieundervisningen.

Jag gillar kursplanen i svenska som andraspråk som verkligen får lärarna att använda hela sin kompetens. Detta kunskapskrav gillar jag särskilt: "Etiska och moraliska aspekter på språkbruk, yttrandefrihet och integritet i olika medier och sammanhang."

Dessutom har det tidigare varit MVG-nivå att vara källkritisk, men det är nu ett kunskapskrav för år 9, vilket är nödvändigt i dagens samhälle. Med tanke på att antalet kunskapskrav har ökat och är mer detaljerade kommer utmaningen för lärarna 2011 att bli att planera undervisningen funktionellt och meningsfullt samtidigt som man undervisar mot de detaljerade kunskapskraven. Däri ligger friheten och spänningen i läraryrket; att hitta motivationen hos eleverna att nå kunskapskraven i ett meningsfullt sammanhang.

DN:s ledare. SvD:s ledare.