Lägre skatt ger vardagsfrihet

Idag skriver Maria Ludvigsson träffsäkert, men också informativt, en ledare om välfärden, dess resurser och synen på skatter. Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv har resurserna till välfärden ökat. Budskapet till politiken är tydligt och något som jag länge har sagt: Det viktiga är hur resurserna används. Att vi fokuserar kvalitet och att kvalitet mäts och synliggörs. Ludvigsson poängterar att skatten inte bara handlar om kronor och ören, utan även om makt.

Alliansen har sänkt många olika skatter. Visst är kartan över skatter ett lapptäcke och skulle vara i behov av översyn och reformer, vilket Stockholmscentern beviljade en motion om på förra årets stämma. Men nog kan jag konstatera att vardagsfriheten har ökat då jag ser mitt utdrag ur taxeringsuppgiftsregistret. Jobbskatteavdraget som jag har fått under året är faktiskt lika stort som en månadslön. Med tanke på den välfärd jag dagligen får känns det helt okej. Städade vägar, subventionerad kollektivtrafik och farbara cykelbanor, tillgång till god vård, professionella pedagoger på sonens skola och fritidshem.

Jag och så många som mig har säkerligen använt slantarna till att dels spara lite, dels att konsumera lite mer. Nog kändes det härligt att kunna unna sig den där extra semestern till Uppsala i mellandagarna som dessutom vidgade sonens erfarenheter av såväl geografi som äventyrsbad och vikingatiden. Nog ger sänkt skatt mer vardagsfrihet.

(Med tanke på att jag har skrivit över 1500 blogginlägg på denna blogg skulle det inte förvåna mig om rubriken på detta inlägg återfinns på ett par som är skrivna tidigare. Men spelar det någon roll? Hör av dig med funderingar och feedback till helen.tornqvist@centerpartiet.se)

Nästa steg är jobbskaparavdrag

Centerpartiet säger nej till ett ytterligare jobbskatteavdrag. Nu är det dags att sänka arbetsgivaravgifterna. Det är ett bra besked Martin Ådahl kommer med i Dagens Nyheter. Sänkningen kallas jobbskaparavdrag. Det skildrar vår syn på att det är läge med reformer för att skapa förutsättningar för mer företagande.

Det är företagen i samhället som skapar jobben. Framför allt de små, växande företagen är jobbskaparna. Detta måste premieras. Centerpartiets förslag är ett viktigt steg i den riktningen.

Moderata ministrar målar upp 2011

Statsminister Reinfeldt skrev igår ett inlägg på SvD Brännpunkt inför 2011: "Vi har råd med reformer." Han nämner alla reformer som görs inom utbildningssektorn redan i år. Han skriver om ekonomi, ansvar för den, men också att Sverige reser sig ur finanskrisen och att det är möjligt att göra ett femte jobbskatteavdrag, som gynnar arbete, privatpersoner och konsumtion. Dessutom att om vi får råd sänka momsen på restaurang- och cateringtjänster, som gynnar företagande. Våra kära pensionärer får en skattelättnad.

Vi vill ha full sysselsättning, eftersom vi inte vill se människor i utanförskap, menar Reinfeldt som vill ha "Ett Sverige som håller samman, utvecklas och låter människor växa." En bra artikel, trevligt initiativ, härlig läsning inför det nya året.

Carl Bildt skrev samtidigt om de europeiska utmaningarna på DN debatt. Dessa är, enligt utrikesministern, ekonomin, öppenheten och att vi ska stå upp för våra demokratiska värderingar. Där ingår säkerheten och öppenheten på internet, som lyfts fram på ett nytt och viktigt sätt av Bildt. Han skriver också att "På sikt tror jag att EU kommer att behöva­ Turkiet minst lika mycket som Turkiet behöver EU. Och det är viktigt för unionens globala roll att vi visar att vi menar allvar med att vår samarbetstanke inte reser religiösa murar. I vårt Europa ryms inte bara katoliker, ortodoxa och lutheranska kristna, utan lika självklart också judar och muslimer av olika bekännelser liksom de som föredrar att söka sina värderingar oberoende av någon religion."

Jag håller givetvis med båda dessa borgerliga skribenter, även om jag inte delar Reinfeldts åsikt att det är ansvarslöst att sänka skatten, om man gör det för att människor ska få mer frihet och skapa utrymme för individer att tex spara kapital och konsumera mer. Vi ska också minnas att jobbskatteavdraget inte gynnar kombinatörer eller företagare. Därför kan en sådan skatt som arbetsgivaravgiften vara en stor poäng med att sänka, då det blir billigare att anställa, vilket gör att det blir fler jobbtillfällen.

Soilander, Andersson, Persson bloggar också.

Är avtalsrörelsen en kraftmätning?

Med respekt för varje individ som väljer att vara med i ett fackförbund måste jag ändå få framföra att det är bisarrt att facket kan stänga av ett helt företag och tackar nej till 3,2 % löneökning på 22 månader. Strejken vidgas alltså. Imorgon står tretton bruk still. Arbetarna har tagits ut i strejk av sitt fackförbund. Detta kallas stridsåtgärder. Vi pratar om Sverige 2010.

Det måste alltså vara så att pappersarbetarna har vidriga arbetsförhållanden med superlåga löner utan tillägg för obekväma arbetstider samt saknar raster. Att slitage på kroppen förekommer förstår jag då man säkert står upp mycket, gör en del tunga lyft och tar en del risker. Att löneförhandlingar sker i kollektiv i dagens Sverige är mycket märkligt generellt då vi ju alla är unika med olika kompetenser och kvaliteter som kommer till olika rätt på arbetsplatserna. Kritik kommer från de egna leden, men snarare kring att facket är försvagat.

Enligt Jan-Henrik Sandberg som är ordförande för Pappers drog sig Skogsindustrierna ur förhandlingen. Två helt olika bilder av vad som hänt. Vem har rätt?

Självklart sätts företagens förtroende på spel gentemot kunderna. Dessutom rubbas exporten: "När totalt 13 bruk kommer att strejka går Sverige miste om cirka 100 Mkr i exportintäkter per dag." skriver Skogsindustrierna.Och det värsta är ju att företagens framtid i sin helhet kan bli instabil då produktionen kommer ur balans. Strejken kostar tiotals miljoner kronor varje dag.

För gamla bruksbygder där fabriker lagts ned och flyttat utomlands är det ett hån att den part som ska stå på arbetskraftens sida gör så att arbetsplatserna står stilla. Frågan är ju till vilken nytta. Enligt min åsikt gör den kollektivistiska synen mer skada än nytta då den minskar ansvaret för det gemensamma. För flera individer är starkare än en grupp. Och jag tror faktiskt att pappersarbetarna hade vunnit på att löneförhandla individuellt. Det är alltid svårare att säga nej till en enskild individs argument om sin förträfflighet och om ens kompetenser som resurs i gruppen, kvaliteter för företagets växande och flexibilitet än det är till en hel grupps generella.

En pappersarbetare med 21 300 kr/månad har i jobbskatteavdrag fått 1486 kr/månad sedan Alliansen tillträdde. Det blir 17832 kr/år att behålla. Går att räkna ut på www.jobbskatteavdrag.se

Kjöller beskriver människosynen bra

Det var det bästa jag läst på år och dagar i DN. Hanne Kjöller tar bladet från munnen och beskriver synen på långtidssjukskrivningar i relation till Alliansens varma människosyn och arbetslinjen, i relation till forskning. Jag skrev om utförsäkringar igår i samband med att jag nämnde jobbskatteavdraget, som det nu ska informeras om. Jag antar att vi får fler förklaringar till hur det kommer sig att pensionerna har sänkts när riksdagsledamöterna kommer tillbaka från julsemester och den nya Pensionsmyndigheten blivit varm i kläderna.

Lönebeskedet blir värdebärare

PJ Anders Linder har rätt igen. Han sa det även på liberala gruppen i Visby i somras. Alliansen måste bli bättre på att berätta om de förbättringar som sker för folk, så att gemeneman är övertygad om att det är det bästa, något naturligt. Alliansen måste bli bättre på att motivera reformer, förklara dem, både värdegrundsmässigt, men också vad det innebär i praktiken för folk. Som man gjorde med kundvalsmodellen inom skolan dvs införandet av friskolor, som verkligen gjorde livet bättre för vanligt folk och därför inte drogs bort av sossarna. Om man inte motiverar och berättar och förklarar gång på gång är det någon annan som visar på motsatsen och sätter bilden av de förändringar som sker. Och då har plötsligt förbättringen blivit en försämring.

Nu senast gäller det fjärde jobbskatteavdraget. De fyra borgerliga partierna har tillsammans i budgeten avsatt pengar för att kunna sänka skatten för låg- och medelinkomsttagare. Sedan 2006 handlar det om tusenlappar per månad kvar i plånboken. Att spara. Att unna sig välfärd för. Att konsumera för eller ge bort till välgörande ändamål. Egenmakt. Det är arbetslinjen! Att de som jobbar ska ha mer kvar i plånboken. Att det ska löna sig att jobba. Att man inte blir bortglömd i bidragsberoende, utan uppföljd, behövd, efterfrågad, med höga förväntningar på en.

Eller utförsäkrad. Uttrycket förknippar jag med de negativa orden utslagen och utfryst. Det är självklart meningen från den som myntat begreppet. Det handlar ju egentligen om en försäkran om att folk ska bli inskattade så att vi är fler som är med och betalar kakan vi alla ska dela på.

Men görs det reklam för regeringens insatser blir det väl en KU-anmälan. Så den bästa reklamen är faktiskt att folk blir positivt överraskade när de får lönebesked. Att de har så hög lön eller att de har så mycket kvar på kontot i slutet av månaden. Och att det snackas i fikarum, på middagar, på krogen och i omklädningsrum efter den tjugosjunde om att lönebeskedet en fjärde gång blev ett kvitto på att vi valde regeringen som främjar valfrihet, egenmakt och flit.

Gå in på www.jobbskatteavdrag.se och kolla din lön.

Bloggar gör också: Niclas Virin, Ewa Samuelsson, Dick Erixon, Göran Pettersson, MinaModerataKarameller