Kvalitet i utbildning

Idag var jag på Svenskt Näringslivs filmseminarium om kvalitet i utbildning. Martin Borgs dokumentärfilm "Fy fan vad vi är bra" visades varefter en paneldebatt med Metta Fjelkner, Martin Borgs, Magnus Larsson och Maria Stockhaus hölls.

Borgs film är ett viktigt inlägg i utbildningsdebatten där vi kommer steget vidare och fokuserar kvalitet och kriterier för resultat, istället för driftform. Att han fokuserar vad som händer med elever under gymnasietiden dvs möjligheten att höja sitt betyg är ett sätt att ta lärarna och undervisningen på allvar istället för att peka på för högt eller för lågt satta betyg tre år tidigare, den sk betygsinflationen.

Borgs förklarade att han vill visa på underifrånperspektivet med skolvalet. Att det ger ansvar och möjligheter. Fjelkner välkomnade det fria skolvalet. Larsson berättade om hur Ung Företagsamhet följer upp elever som startat företag x antal år senare för att se resultatet på lång sikt. Stockhaus menade att transparens är bra och nämnde inte Jämför Service som Stockholm har, men det är ett gott exempel på hur brukare själva kan ta makten i egna händer.

Det som behöver hända framöver är att ledarskapet såväl på lokal som central nivå är tålmodigt, förtroendefullt och framåtsyftande. Larsson efterlyste målbilden för svenska skolan. Dessutom måste uppföljning och utvärdering av alla reformer ske. Under året som kommer införs Lgr11 och Gy2011. Dessa måste implementeras snabbt. Sedan måste vi se vad nästa steg framöver är, för att få högre kvalitet i utbildningen.

Marknadsekonomi är människors val

Fredrick Federley har ett inlägg om marknadsekonomi i Expressen idag. Han beskriver Margret Thatchers övertygelse om att marknadsekonomin var det som skulle ta Storbritannien in i en modern framtid. Han beskriver ledarens mod att fatta beslut som gick emot uppfattningar hos gemene man, men ändå gav henne förtroendet till omval. Han ger rådet - klokt nog till Alliansen och inte till något särskilt parti - att vi måste förklara begreppet marknadsekonomi.

För mig handlar marknadsekonomi om människor med sina plånböcker och värderingar. Det handlar om att besluten fattas underifrån, inte uppifrån, om vad som ska gå hem och vara säljbart. Det finns en efterfrågan hos människor och då brukar utbudet anpassas utifrån deras önskemål.

Jag litar på människor. Om de säger att de vill köpa västerbottenost istället för edamerost ska de få det utan att staten bestämmer vilken ost som ska produceras. Om människor vill bo i innerstan blir hyran dyrare där än i förorten. Att människor i förorten subventionerar hyror för folk innanför tullarna känns inte rättvist. Om människor hellre vill köpa en Saab-bil än ett annat bilmärke ska de få göra det. Om människor vill köpa huvudvärkstabletter när de tankar bilen och de betalar fem kronor extra än i matvaruaffären är upp till dem. Marknadsekonomi är människors ekonomiska val. Den mest grundläggande valfrihet vi kan ha.

Pettersson och Hedin bloggar också om detta.

Rasism gör mig rasande

Jag blir rasande när jag läser vilket beslut Berlusconi i Italien har fattat tillsammans med det främlingsfientliga partiet Lega Nord: Att skolklasser endast får bestå av 30 % elever med utländsk börd. För integrationens skull.

Men integration kan inte tvingas fram. Det är en känsla som kommer inifrån i tron på sig själv och sin familj, önskan om att få göra rätt för sig, lära sig språket och lyckas. Det får man genom empowerment, inte genom piskor eller märkningar. Genom höga förväntningar, god samverkan med föräldrar och genom att bekräfta bakgrunden och modersmålet som något positivt.

Beslutet kommer att peka ut grupper och syndabockar. Stämplingen stigmatiserar grupperna, menar jag. Dessutom drar man alla över en kam. Man säger indirekt att alla med utländsk bakgrund talar dålig italienska. Alla är dåliga i skolan. Alla är en brist. Därför måste de blandas upp.

Landets ledare ställer grupper emot varandra och hetsar till bråk, menar jag, som också skett under dagen. Orsakerna till dagens immigrantupplopp verkar oklara, men i ett hårt samhälle blir medborgarna hårda. Ett sådant samhälle vill inte jag ha i Sverige. Läs mitt blogginlägg om svenska som andraspråk och en av mina artiklar på Newsmill i frågan som publicerades 11 sept 2009.

Offentlig sektor kompletterar civila samhället

Jag och Eva Nordström, tf vd för Sektor3.

Tidigare har jag skrivit om civilsamhället och avser då dig och mig, som civila personer i vardagen. Civilsamhället kan också ha definitionen "ideell sektor" eller "föreningslivet". Ibland också "social ekonomi". I förra veckan arrangerade Stockholmscentern politikpub på temat "Det civila samhället". Sektor3, som är en tankesmedja, besökte oss. Intressant var att höra att Fredrik Reinfeldt i sin regeringsförklaring tog upp att "grunden för trygghet och gemenskap läggs i ett starkt civilt samhälle såsom..." föreningsliv, kyrkan, samfund osv. Han sa också att den offentliga sektorn är ett komplement till civilsamhället som definieras som ideella sektorn.

Tanken är verkligen befriande och revolutionerande. Den ställer allt på ända. Det är inte det kommunala äldreboendet som är normen. Om den lokala kyrkoförsamlingen vill starta ett äldrekooperativ ska de göra det och brukarna få välja boende. Därefter får kommunen ta hand om de som inte valt äldrekooperativet. Det handlar också om att idrottsföreningen kan stå för rehabilitering och sjukgymnastik. Eller att om Vi Unga-klubben vill driva fritidsverksamhet ska den göra det istället för kommunal fritidsgårdsverksamhet. Menar vi då allvar och har vi en politik? Ja, jag vill påstå att Centerpartiet tror och använder sig av exempel från sociala ekonomin, volontärskapet, civilsamhället. Det gäller bara att samla ihop sig kring den.

Det häftiga är ju att vi kan dra ner på den kommunala verksamheten, desto större civilsamhället är. Inte tack vare ideellt arbetande människor, utan andra konstellationer drivna i föreningsform. Men även här måste det finnas en mångfald. Det kan inte vara EN förening som tar över hela den alternativa verksamheten. I SV, Studieförbundet Vuxenskolans senaste nummer av Impuls berättas om civilsamhället; samlingslokaler och föreningar. Det rimmar väldigt väl med Centerpartiets tanke om att människor ska få förverkliga drömmar och genomföra idéer. Att lösningen finns hos individerna. Att ett underifrånperspektiv är nyttigt i alla lägen.

Sektor3 startade idag en idédebatt-sida som blir spännande att följa.
Redigering 090911: Rubriken ändrad så den stämmer med texten.