Verksamhetsuppföljning för Tallbacken och Mälarbackens vård- och omsorgsboenden

Ikväll var det möte med Bromma stadsdelsnämnd. Ett antal verksamhetsuppföljningar fanns att läsa. Bland annat för Mälarbackens vård- och omsorgsboende. I och med ärendet om avslut av entreprenadavtal på förra nämndmötet, men också den verksamhetsuppföljning av Tallbackens vård- och omsorgsboende som då förelåg, lade Alliansen ikväll på mitt initiativ följande särskilda uttalande:

"Förra stadsdelsnämndsmötet beslutade den nya vänstermajoriteten att göra ett avslut av entreprenadavtal för Tallbackens vård- och omsorgsboende som delar tak med Mälarbackens vård- och omsorgsboende. Detta hade Alliansen om möjligt stoppat då vi ser stora fördelar med en mångfald av utförare som sporrar varandra att förbättra kvalitet och bemötande för våra äldre, men också bidrar till en valfrihet som många brommabor förväntar sig.

När majoriteten nu kommer att bedriva äldrevård genom stordrift krävs en plan för hur man ska kunna bibehålla och utveckla kvaliteten i verksamheten i de båda vård- och omsorgsboendena. En sådan plan lyser fortfarande med sin frånvaro.

Mälarbackens vård- och omsorgsboende måste förbättra egenkontrollen samt komma till rätta med att 100 % av omsorgstagarna, istället för nuvarande 40 %, får de rehabiliteringsplaner som de har rätt till, något man kanske kan lära av Tallbackens vård- och omsorgsboende som enligt verksamhetsuppföljningen som godkändes av nämnden den 20 november 2014 uppfyller målet. Måluppfyllelsen vad gäller rehabiliteringsplaner är högre på Tallbackens vård- och omsorgsboende för sina hundra brukare trots att man har lägre personaltäthet; en arbetsterapeut och en sjukgymnast, jämfört med den kommunala verksamheten som har 2,55 arbetsterapeuter och 2,8 sjukgymnaster på dubbelt så många omsorgstagare. Det är också av stor vikt att se över personaltätheten vad gäller sjuksköterskor nattetid när man nu slår ihop boendena. Entreprenören har haft 1,97 sjuksköterskor nattetid på sina hundra boende, medan den kommunala verksamheten enbart har haft 3 sjuksköterskor på sina 200 boende, där majoriteten av brukarna är dementa.

Det finns positiva exempel på utveckling av personalens dokumentation i båda verksamheterna och här kan man säkert lära av varandra. Tallbackens vård- och omsorgsboende har en dokumentstödjare och Mälarbacken arbetar med att höja språkkompetensen med hjälp av en språkpedagog varje vecka. Om dessa metoder är framgångsrika vad gäller måluppfyllelsen bör förvaltningen arbeta för att sprida dessa till övriga utförare."

Stadshusvänstern återkommunaliserar med iver

Häromveckan beslutade majoriteten i Bromma stadsdelsnämnd att avsluta entreprenadavtal med välfärdsföretaget Vardaga vad gäller Tallbackens vård- och omsorgsboende i Blackeberg. Det tycks inte vara på enda stället i staden som en återkommunalisering sker. Sanna Rayman skriver i SvD idag om några andra avslut av entreprenadavtal vad gäller äldreomsorgen.

Jag läser också i Stockholm Direkt att de rödgrönrosa planerar ett återtagande av två parklekar på Södermalm. Parklekar som idag drivs av Unga Örnar. Hade anledningen varit att organisationen är en tydlig del av arbetarrörelsen och därmed icke-partipolitiskt oberoende hade jag förstått intentionerna. Men stadens styre vill helt enkelt förfoga över fler verksamheter själva.

Återkommunaliseringen är ideologiskt betingad då Wanngård mfl har beslutat sig för att driva mer i kommunal regi. På samma sätt har LOV dragits tillbaka i socialdemokratiska Södertälje, enligt Maria Ludvigsson.

Alla dessa återkommunaliseringar sker givetvis på bekostnad av valfrihet och självbestämmande för de äldsta och sköraste i Bromma, barn och familjer på Södermalm respektive hemtjänstbrukande södertäljebor. Och förlusterna för både samhället och brukarna är stora, enligt mig.

För de äldre i Bromma innebär det mindre valfrihet. Framför allt blir det svårare att välja bort det kommunala vård- och omsorgsboendet, vilket måste vara möjligt.

Staden tycks jobba efter devisen "själv är bäste dräng", men ensam är inte stark. När man får in andra aktörer uppstår en positiv konkurrens som skapar effektivitet. Konkurrensen gör att alla aktörer måste bemöda sig sitt yttersta för att leverera god service och bra bemötande. Givetvis tävlar aktörerna om att göra det lilla extra för sina kunder. Konkurrensen är alltså kvalitetsdrivande.

Dessutom är det positivt när ägandet fördelas bland flera. Systemet blir mindre sårbart, utifall att någon av aktörerna skulle falla kvalitetsmässigt. Företagandet i sig i välfärden är positivt, hävdar jag. Även för de anställda inom välfärden skapas en valfrihet av olika arbetsgivare.

Hos en privat aktör är flexibiliteten större, då företagaren har möjlighet att förfoga över sina resurser. Den kommunala sektorn är större och klumpigare, rentav ovig, med anledning av sitt politiska styrsystem. Anders W Jonsson talade på Stockholmscenterns politikpub i förra veckan och sa att om tio-femton år kommer valfriheten vara en självklarhet överallt då han trodde att till och med vänsterpartierna inser att det är en naturlig del av folks vardag.

När det gäller parklekarna missar ju staden den kontaktyta som föreningen har med sin övriga verksamhet. Nästan alla föreningar anordnar läger och kurser som medlemmarna bjuds in till. Detta är en del i civilsamhället som just föreningslivet - och inte staden - ska ägna sig åt. Med kommunala parklekar blir verksamheten fritidsgård och just inget mer. När civilsamhället släpps in för att driva aktiviteter uppstår ett mervärde, vilket staden nu säger nej till.

Jag menar att man snarare ska se efter vilka branscher och kommunala tjänster som skulle kunna öppnas upp för ytterligare konkurrens.

Drastiskt beslut om avslut av entreprenadavtal

Ikväll var det möte med Bromma stadsdelsnämnd. På föredragningslistan stod bland annat "Verksamhetsuppföljning och avslut av entreprenadavtal för Tallbackens vård- och omsorgsboende".

Det råder god kvalitet på vård- och omsorgsboendet, enligt verksamhetsuppföljningen. Enligt tjänsteutlåtandet beror avslutet på samordningsfördelar, men det finns inte någon konsekvensanalys och inte heller någon ekonomisk kalkyl att ta ställning till. Vänsterpartiets äldreborgarråd Clara Lindblom menar enligt Sveriges Radio att det är "helt i linje med stadshusets nya inriktning" och det bekräftade Vänsterpartiet i stadsdelsnämnden, samtidigt som man menar att beslutet inte är ideologiskt. Mitt svar blev att "ja, vi föredrar fördelat ägande".

För Centerpartiets del framförde jag kritik om att det blir svårare för de äldre att välja och välja bort, att man prioriterar stordrift istället för småskalighet, att mångfalden vad gäller vård- och omsorgsboenden blir mindre, att man inte har någon plan för hur varken överförandet ska gå till eller hur man ska upprätthålla kvaliteten under tiden. Det handlar inte bara om att stadsdelen ska försöka att "ta över personal", utan om att också behålla ett uppskattat koncept som Silverhemmen har utformat.

Jag beklagar beslutet djupt för alla de äldres skull. Men det handlar också om att vindarna sedan i september blåser hårdare för de välfärdsföretag som har bidragit till konkurrens och kvalitetsutveckling.

Nedan följer det särskilda uttalande som Alliansen lade i samband med ärendet:

"Mot bakgrund av den överenskommelse som finns i Stadshuset efter majoritetsskifte lämnar Alliansen ärendet utan eget ställningstagande vad gäller avslut av entreprenadavtal för Tallbackens vård- och omsorgsboende.

Kvaliteten i verksamheten för de hundra brukarna på Tallbackens vård- och omsorgsboende är god. I ärendet presenteras varken konsekvensanalys eller kalkyl för lönsamheten vad gäller samordningsfördelarna, vilket Alliansen hade önskat innan ett eventuellt beslut om avslut fattas.  Dessutom är det väldigt osäkert när tillagningsköket vid Mälarbacken kommer på plats.

I och med ett avslut av entreprenadavtalet kommer Bromma stadsdelsnämnd få det svårt att upprätthålla mångfalden och valfriheten för Brommas äldre."

 

Maten i förskolan i fokus

I förra veckan lade Alliansen i Bromma på stadsdelsnämndsmötet en skrivelse som lyfter vikten av kvaliteten på maten i förskolan. Det är en fråga som jag har tagit upp flera gånger och nu fick vi en förnämlig sammanställning över statusen på förskolornas kök. Enbart 8 av 58 kommunala förskolor har ett tillagningskök. Nämnden erfar att de äldres upplevelse av måltiderna blir bättre om maten är platslagad. Detta är en självklarhet. "Matlådan med rester blir väl aldrig lika god som den nyligen lagade middagen", som min folkpartistiske gruppledarkollega sa.

Vi från Centerpartiet brinner ju för matfrågorna, inte bara för att vi älskar att äta mat, utan för att det är en fråga om vardagsfrihet. Att föräldrarna kan lita på att deras barn får näringsriktig, god, väldoftande mat av varierat slag. Att måltidsupplevelsen blir unik varje dag. Att måltidstillfället blir pedagogiskt och språkutvecklande. Att just deras telning får mat som är lagad från grunden med fina råvaror, lagom varm och säker. Nedan följer skrivelsen:

"Det positiva sambandet mellan kost, rörelse och hälsa grundläggs i förskoleåldern och är positivt för lärandet. Alla barn har rätt till god, varierad och näringsriktig mat i förskolan. Måltiderna fyller också en viktig pedagogisk funktion.

Stadsdelsnämndens erfarenheter säger att platslagad mat för de äldre ger högre kvalitet, bättre smak och en rikare upplevelse än om den värms upp, kommer med catering eller serveras som halvfabrikat. Av Bromma stadsdelsnämnds 58 kommunala förskolor har åtta stycken egna tillagningskök. På lång sikt ser nämnden att samtliga förskolor har ett eget tillagningskök där maten görs från grunden. En inventering av vilka behov som föreligger för att nå detta mål bör ligga till grund för en plan för platslagad mat på alla Brommas kommunala förskolor.

Till verksamhetsplanen och brukarundersökningen för 2014 önskar Alliansen ett mål som mäter kvaliteten på maten och måltidsupplevelsen i förskolorna."

Livsmedelsverket har riktlinjer för mat i förskolan. Förskoleforum skriver om måltider i förskolan. Astma- och allergiförbundet skriver om säker mat. SkolmatSverige guidar kring skolmåltider. BarnensBästaBord bloggar om mat i förskolan.

Hellre mer formativ bedömning än betyg i åk 3

Moderaterna deklarerar idag på DN debatt att de vill införa betyg från årskurs 3. Det är helt fel väg att gå för att höja resultaten i skolan, menar jag. Det är viktigare att lärarna får möjlighet att tillämpa den formativa bedömningen där man i relation till kunskapskraven förklarar vad och hur eleverna ska göra för att nå nästa nivå av kunskap och kvalitet, i stället för att lägga till ytterligare ett summativt bedömningsmoment.

Jag skrev i höstas på Newsmill om varför jag inte vill se betyg i årskurs 4. Nu måste vi låta reformerna verka. Våra duktiga lärare och rektorer behöver få tid till att förbättra kvaliteten i undervisningen, inte fler pålagor. Givetvis har elever och föräldrar rätt till att veta hur barnet ligger till i ämnena - och vad som ska göras för att nå nästa nivå. I Alliansens Sverige ska ingen halka efter, men ingen ska heller stoppas, utan var och en ska kunna nå sin fulla potential. Efter detta utspel känns det ännu bättre att veta att Annie Lööf och Ulrika Carlsson ger sig ut på skolresan för att leta efter svaret på hur kunskap och kreativitet, i samklang med aktuell forskning och med hjälp av IKT kan göra att våra kära elever når målen med stöttning av sina professionella och engagerade lärare och rektorer.

Lööf inleder Skolresan

Annie Lööf och Ulrika Carlsson skriver idag på SvD Brännpunkt om att skolan inte är långsiktigt hållbar. De startar imorgon en skolresa för att besöka skolor som lyckas och är framgångsrika med sina elever. Frågan som de ska söka svar på hos de professionella ute i Sveriges skolor är följande:

”Hur utformar vi en hållbar skola för kunskap och kreativitet, med hjälp av modern teknik och med avstamp i aktuell forskning på hjärna och lärande?”

Svaren som inhämtas kommer att ligga till grund för Centerpartiets skolpolitik bland annat inför valet 2014. Det är en relevant frågeställning där kunskapen också innehåller dimensionen kreativitet, som krävs för att kunna skaffa jobb och starta företag i framtiden. Våra företrädare konstaterar klokt i artikeln att man inte kan lagstifta fram motivation, samt att den moderna tekniken är ett redskap för att underlätta för lärare och elever.

Miljöns betydelse för trivsel och aptit

Igår fick jag förmånen att besöka Tallbackens vård- och omsorgsboende som i Blackeberg drivs av Silverhemmen vård och omsorg. Detta med anledning av att man hade byggt om ett gemensamhetsutrymme/allrum som man kallar ”Rum för Hälsa”. Man hade tagit hjälp av en projektledare på Äldreförvaltningen som hade anlitat en inredningsarkitekt , Elise Juusela-Norberg, som såg över helheten vad gällde tapetsering, konst, armatur och inköp av möbler. Rummet var ljust och fint, med tapeter som hade inslag av roströda färger.

Jag fick också se ett måltidsutrymme där det fanns varierad möblering för frukost, fika och ett middagsbord som alltid ska vara dukat som på en restaurang med bordsdryck framme, blommor och servetter i glas med fot. När äppelkakedoften spred sig i utrymmet vattnades det riktigt i munnen. En koststrateg från äldreförvaltningen har utbildat personalen för att höja medvetenheten om måltidssituationens betydelse för de boende på Tallbacken.

Silvervärdinnan berättade om ” Ungdomsbesök i vården” - ett projekt som äldreförvaltningen har startat upp. Projektet har dels syftet att ge de äldre intryck och stimulans från ungdomar, dels att de unga ska bli intresserade av att jobba inom äldreomsorgen. På helgerna kommer elever från Blackebergs och Bromma gymnasieskolor för att prata med de äldre. Några elever från Höglandsskolan har varit där och spelat för anhöriga och boende. Under vecka 16 och 17 2013 kommer elever från olika skolor i Bromma göra sin PRAO på Tallbacken.

Det var en trevlig timma i en trivsam och vacker miljö med välkomnande personal och framförallt livsglada gamlingar som både höll tal och stämde upp i sång. Ett tydligt bevis på livskvalitet för ett antal äldre brommabor.

Alliansen vill premiera skickliga lärare och skapa lönespridning

Gruppledarna för Allians för Stockholm skriver idag i SvD om att Stockholms stad tillför lärarlönerna resurser med anledning av att det nya läraravtalet nu är i hamn. Läs här.

Det är ingen tvekan om att skolan måste ha ett resultatfokus där alla barn ska nå målen för att kunna komma in på gymnasiet och senare att man fullföljer gymnasieskolan. Det är då viktigt att rektorer får redskap och utrymme att premiera skickliga lärare som uppnår goda resultat. Under många år har lönepolitiken sammanpressat lärarnas löner, men Alliansen jobbar nu för att differentiera lönerna så att det blir en större lönespridning. Redan förra året gavs några skolor möjlighet att arbeta med lönehöjningar på detta sätt. Tack vare hundra extra miljoner till lärarlönerna kan rektorerna fortsätta på den inslagna vägen.

Per Ankersjö och Lotta Edholm bloggar också.

Avfallsplan och riktlinjer för Lex Sarah

Igår hade vi möte med Bromma stadsdelsnämnd. Jag lade två särskilda uttalanden till två olika remisser. Det första gäller förslaget till avfallsplan som är ett väldigt genomarbetat förslag. Jag ville ändå trycka på några olika saker som utifrån min horisont är av betydelse att poängtera.

Det andra ärendet gällde remiss av riktlinjer för Lex Sarah, något som har engagerat Centerpartiets Brommanätverk under ett och ett halvt års tid. Det är av betydelse med transparens och öppenhet vad gäller Lex Sarah-anmälningar, samtidigt som det aldrig får råda tvivel om att personal känner oro eller obehag inför att göra sådana anmälningar som ska vara en naturlig del av det systematiska kvalitetsarbetet. Centerpartiets SU:n följer här:

"Förslaget till avfallsplan välkomnas. Avfallshämtning och källsortering är en viktig vardagsfråga för människor. Sopor är något vi vill bli av med på ett enkelt och smidigt sätt, men många miljövänner vill också kunna nyttiggöra de resurser som soporna är. Därför måste staden ständigt arbeta med att utveckla avfallshanteringen i en klimatsmart riktning.

Det ska vara lätt att återvinna sina förpackningar och tidningar. Det ska också löna sig för den som traskar till återvinningsstationen eller slaskar med att sortera ut matavfall. Centerpartiet skulle i framtiden vilja se ett system där inte bara hushållsavfall, utan även tidningar, förpackningar, glas och matavfall hämtas hemma hos brommaborna, sk hemhämtning. Med en ny ekonomisk och organisatorisk modell där varje insamlad förpackning har ett pris, som sedan kan kvittas mot avfallsräkningen kan återvinningen öka ytterligare. Detta kan jämföras med sk pantsystem. Tjänster som innebär hemhämtning av sopor kommer säkerligen erbjudas av företag om det är enkelt att som företag att bli av med sopor och förpackningar.

Infrastrukturen för återvinning måste stadens nämnder ta hänsyn till redan i planeringsskedet av byggprojekt. Öppettiderna på stadens återvinningscentraler bör vara generösa. Informationen om var och hur man kan återvinna ska vara tillgänglig och god. Hyres- och fastighetsvärdar bör vara ålagda att informera nyinflyttade om var och hur man kan källsortera samtliga fraktioner."

 

"Lex Sarah är en viktig del av det systematiska kvalitetsarbetet för utförare av omsorgsverksamheterna. Det får aldrig råda tvivel om att medarbetare vid incidenter eller missförhållanden känner oro inför att göra en Lex Sarah-anmälan till Socialstyrelsen.

Det är av stor vikt att det råder konsekvens kring hur anmälningsärenden av Lex Sarah-anmälningar utformas. Alla Lex Sarah-anmälningar från såväl privat som kommunal regi borde skrivas avidentifierade så att de kan anmälas i öppenhet och därmed kunna följas transperent av både politiker och brukare. Vid behov av förtydligande eller kompletterande uppgifter ska alltid Socialstyrelsen ha rätt att under sekretess fördjupa sig i ärendena.

Centerpartiet skulle gärna se att även förskola och skola omfattades av Lex Sarah-bestämmelserna."

Treterminssystem, bonus och checkar effektivt för högskolan?

Ett intressant inslag under Almedalen var Graylings visning av filmen "Utbildningsfabriken" av Martin Borgs. Tittarna fick följa med på en kritisk resa runtom på landets lärosäten. Filmen visade att det egentligen inte finns några skillnader mellan studieförbundens studiecirklar och sommarkurser i tex orkidéskötsel och svampplockning. Många studenter väljer att gå sommarkurser istället för att sommarjobba, eftersom sommarkurser är studiemedelsberättigade. Borgs konstaterade krasst att sommarkurserna inte är sådana som de studerande kunde tillgodoräkna sig inom ramen för sitt yrkesval. Ett alternativ till sommarkurser är det tre-termins-system som Centerpartiet har föreslagit, vilket skulle göra att det blev högre genomströmning på högskolan.

Hanna Wagenius konstaterade också under Centerpartiets ekonomiska seminarium att många unga inte får jobb och därför väljer att läsa något på högskolan, som någon form av arbetsmarknadsinsats, som dock inte ger högre anställningsbarhet.

I filmen intervjuades Jan Björklund om hur resurserna fördelas till universitet och högskolor. Populära kurser får mer pengar än de som väljs bort av de studerande. På ett sätt kan man säga att det är ett marknadsmässigt tänk kring fördelningen eftersom en peng följer med studentens val, men det är inte tillräckligt effektivt för att de studerande ska hushålla mer med sina val och välja utbildningar som ger arbete efter genomgången kurs. Där föreslår Borgs ett system med sk studiecheckar. Med dessa skulle var och en som väljer att studera på högskolan få med sig en check som går till betalning av kursen och till studiemedel. Den studerande blir då medveten om de stora kostnader som en utbildningsplats är förknippad med. Givetvis skulle det finnas en gräns för hur många år den studerande kan ta ut sina studiecheckar. Vissa utbildningar som är längre skulle också vara berättigade till fler år med studiecheckar.

Ett annat alternativ är sk "studiebonus" som ger den som har klarat sin utbildning snabbare än beräknat en ekonomisk bonus att använda till vad han/hon vill. En högre bonus skulle kunna ges till den som har fått jobb inom branschen parallellt med högskoleutbildningen. Hur som helst måste kvaliteten i högre utbildning öka och ungdomsarbetslösheten minska. Att vända på alla stenar, som vår kära partiledare säger, är klokt.
Karl Malmqvist föreslår studieavgifter. SvD 2011 om filmen.
Uppdaterad 2012-07-10: Läs gärna dagens ledare i SvD av Benjamin Katzeff Silberstein: Gärna sommarkurser, men först rejäl kvalitet

Skoldebattens vågor svallar

Debatten om skolan svallar. Nu i dagarna hade Lärarnas Riksförbund kongress och Metta Fjelkner är duktig på att opinionsbilda för sina medlemmars villkor. Nu senast på DN debatt där hon beskriver ett problem att kunskapsklyftorna ökar och upprepar sitt mantra om att staten måste ta mer ansvar. Hennes krav på förstatligande uppskattas av skolministern och hans parti, men kommer inte åt pudelns kärna.

Maria Stockhaus, som är moderat ordförande i Sveriges Kommuners och Landstings utbildningsberedning replikerar med att de skolor där skolledare har tydliga uppdrag från sina huvudmän att låta skickliga lärare fokusera goda resultat och skolframgång för samtliga barn har högre måluppfyllelse. Alltså inte en statlig angelägenhet.

Timbro för i sin replik fram aktuell skolforskning i form av John Hattie som betonar höga förväntningar och hög kvalitet i undervisningen, men påvisar också statistik om att 47 av de 50 skolor som har lägst resultat är kommunala. Det är dock inte verksamt att ställa driftformer mot varandra, menar jag.

Så igår kom Skolverket med en rapport som visar att skillnaderna mellan skolor ökar. Man kräver ett ansvarstagande för likvärdighet. Positivt är att gruppen elever med högsta betyg ökar. Men visst är det allvarligt att inte undervisningen lyckas skapa skolframgång för de som har sämst förutsättningar, nämligen barn som kommer från hem där föräldrar har låg utbildning eller mottar försörjningsstöd. Men skillnaden har inte ökat för barn som kommer från socioekonomiskt utsatta hem, under de senare åren. Det förvånar mig då diskussionen i skolforskningen har stort fokus på kompensation i form av höga förväntningar och rätt stöttning. Men förändring tar tid. Skolmotivation tänds tidigt och vårdas under skoltiden, men kan släckas snabbt.

Däremot har resultaten för gruppen utländska barn blivit sämre. En orsak tycks vara att barnens medelålder har varit högre och det tar tid att både lära sig språket och nå målen i alla ämnen. Skolan måste bli bättre på att möta nyanlända barn effektivt och individanpassat. Dessutom måste forskningen öka kring hur vi på bästa sätt gör analfabeter litterata. Där är givetvis den pedagogiska kartläggningen gjord på modersmålet grunden.

Andelen obehöriga till gymnasieskolan ökar. I Stockholm måste vi se vilka elever det handlar om, när man kan röna en sådan utveckling och hur detta kan mötas i tid. Handlar det om barn med oupptäckta diagnoser? Är det elever som redan i sjätte klass hade många sena ankomster som sedan ledde till skolk? Vilket stöd har dessa barn hemifrån och hur kan det optimeras eller kompenseras? I Stockholm finns ett uppdrag till Utbildningsförvaltningen att se efter vilka skolor som är framgångsrika trots dåliga förutsättningar. Vi har också en socioekonomisk fördelningsmodell som bygger på aktuell forskning.

Skolverkets rapport betonar också det samband som den senaste PISA-undersökningen visar på: Att läsengagemang ger högre studieresultat. Man resonerar lite kring huruvida barnen har med sig engagemanget hemifrån eller om det går att kompensera med undervisning som syftar till detta. Det senare är självfallet möjligt. Tidiga insatser är givetvis viktigt för tidig läsförståelse som gynnar en senare högre måluppfyllelse. Hur kan dessa barn som har lågt läsengagemang identifieras tidigt för att få delta i bokflodsprogram med läsande förebilder? Vilken roll spelar förskoleklass och fritidshem i det läsförberedande arbetet?

Ann-Marie Lindgren, som tycks ha någon form av (S)-anknytning, har följt statistik från Stockholms skolor där hon bekräftar bilden av att föräldrarnas utbildning spelar roll för barnens resultat. Hon tar ett vidare grepp på skoldiskussionen och menar att vi måste minska klyftorna. Självklart är Alliansens arbete för självförsörjning viktigt även för barnen i dessa familjer. Vårdnadshavarna spelar roll för sina barn. En mammas eller pappas engagemang i sitt barns utbildning blir en hävstångseffekt för barnet. Föräldrarna förmedlar självtillit, självkänsla och att skolverksamheten är viktig. Föräldrar kan uppmuntra sina barn att gå på läxhjälp och följa med dem till biblioteket. Alla föräldrar kan stötta sina barn oavsett utbildning. Sedan kan det finnas annan problematik för föräldrarna som missbruk, brottslighet eller psykisk ohälsa. Givetvis blir då lärarnas kompensatoriska uppdrag av större betydelse med rätt stöttning och höga förväntningar på barnen. Att kärleksfullt och bestämt stötta barnen till att nå kunskaper och språk som varje elev har rätt till.

Maria Ludvigsson på SvD tolkar det som om Skolverkets representanter är missnöjda med det fria skolvalet, men skriver också att skolresultaten sjunker även i de kommuner där valfrihet saknas.

Två representanter för lärarutbildningarna menar att vi måste sluta skälla på Lärarhögskolorna och istället ge läraryrket hög status. Då måste vi skala bort uppgifter som inte hör till pedagogikens kärna: Rastvakt, informationsverksamhet, medföljande till ungdomsmottagningar, registrering av frånvaro. Där ligger också ett uppdrag till förvaltningen att identifiera dessa uppgifter för att hitta lösningar.

Avslutningsvis måste vi se alla legitimerade, behöriga lärare som bra lärare. Varje lärargrupp har ansvar för att lyfta varje elev till sin fulla potential och där krävs samverkan och stöd gentemot varandra. Sedan finns det lärare som är skickligare än andra på vissa uppgifter eller moment. Genom att fokusera resultat kan vi upptäcka dessa talanger. Dessa lärare bör få coacha andra lärare i de momenten. Med många didaktiska samtal lärare emellan på skolorna kan undervisningen vässas. Det blir roligare för lärarna att vara lärare när lärarna och eleverna lyckas. Framgångsrik undervisning där en positiv spiral uppåt stärker elevens självbild vad gäller studierna.

På några skolor kanske man alltid låter en lärare undervisa om Strindberg då han/hon brinner för det, medan kollegan är expert på undervisning i argumenterande text. Låt dem då byta klass under de momenten! Vi ska inte ställa lärare mot varandra som att några är bra eller dåliga, på samma sätt som vi inte ska falla i fällan att tala om bra eller dåliga skolor. Vi måste tala om resultaten som uppnås. Dessa är alltid en belysning av den uppnådda effekten för den årskursen. Dessa kan påverkas och förbättras, såväl i klassrummet för den enskilda läraren som för skolan i stort. Det är dit vi ska. Och med Sveriges mest engagerade, ambitiösa och kunniga lärarkår för stunden kan skolan låta varje individ nå sin fulla potential i varje ämne.

Alliansuppdraget är jobben och kvalitet i välfärden

Idag skriver Alliansens fyra partisekreterare på SvD Brännpunkt om att Väljarna vill se ett utvecklat allianssamarbete.

Det är självklart att Alliansen gemensamt, men för respektive partis storlek, ska söka väljarnas förtroende pånytt i valet 2014. Den opinionsundersökning som har gjorts visar att de olika allianspartierna har störst förtroende för sina respektive profilfrågor. För Centerpartiets del är det miljö och företagande.

Nu återstår en process där de fyra partierna måste formulera en vision och en berättelse om vilket Sverige vi vill se och alltså forma om vi får förnyat förtroende på dels riksplanet, dels i Stockholm. Där är vägskälen tydliga. Ska vi fortsätta på den inslagna vägen med att sitta stilla i båten vad gäller att röra arbetsrätten? Ska vi höja kvalitetskraven i äldreomsorgen eller nöja oss med befintliga krav och tillsyn? Ska ett femte jobbskatteavdrag signalera högre jobbgrad eller ska företagsbeskattningen minska?

De viktiga reformerna finns på nationell nivå. Lösningarna hänger på hur problembilden tolkas, men också vilka grupper man vill prioritera och förbättra för. Centerpartiet står tydligt upp för den som står utanför arbetsmarknaden.

Den som vill höja rösten för den som står utanför arbetsmarknaden, som tex Annie Lööf gör flertalet gånger i debatten, ser att dagens arbetsrätt stänger ute ungdomar, funktionsnedsatta och personer som kommit sent till Sverige. Lösningen är inte bara att fler söker jobb på en överhopad Arbetsförmedlingen, utan vi måste konkurrensutsätta den instans som förmedlar såpass jobb per anställd. Vi måste, som Lööf säger i tidningen Föräldrakraft, i kommunerna skapa förutsättningar för funktionsnedsatta att komma in på arbetsmarknaden genom tex sociala företag.

Man måste givetvis också fundera över vad som skulle göra att de som redan har jobb kan jobba mer för att vi ska få in mer pengar i skattekistan. Pengar som kan höja kvaliteten i vår välfärd ytterligare. Att då ta bort den menlösa värnskatten är ett första steg. Enligt Långtidsutredningen bringar den inte alls in de summor man kan tro, utan är bara någon form av förlegat fördelningsinstrument, som bygger på den gamla socialdemokratiska föreställningen att livet blir rättvist om den som har mycket ska få mindre. Istället gynnar skatten varken flit eller mer arbete.

Centerpartiet initierade RUT-avdraget och nu senast fick vi igenom en sänkning av restaurangmomsen i budgeten. Många är de RUT-företag som har poppat upp och många är de som åtnjuter RUT-tjänster idag. När det gäller restaurangmomsen gäller det att visa på siffror om att många unga har kunnat komma över tröskeln in i värmen till ett första jobb. Genom att få visa framfötterna kan de skaffa sig erfarenhet och referenser, som en grund inför framtida arbete och studier. Tack vare Centerpartiet och Alliansen går x antal ungdomar hem från jobbet varje eftermiddag raka i ryggen och kan bidra till familjens hushållskassa, som gör att kanske föräldrarna kan unna den äldre generationen en RUT-tjänst en gång i veckan och istället satsa på kvalitetstid med mormor eller farfar genom att läsa högt i en bok, ta en promenad i vårsolen eller köra ut en runda genom samhället och avsluta med en två-rätters middag på ortens värdshus.

Jag tror - men är inte helt säker - att man med goda bilder och berättelser kan måla upp framtidsvisioner för olika grupper, utan att ställa dem emot varandra. På så sätt kan man som Allians ta bort både värnskatten och göra avdrag för RIT-tjänster sk IT-tjänster i hemmet. Företagandet är ett medel för att nå målet: Livskvalitet. Då måste företagandets villkor vara ännu rimligare.

Den andra stora kuggen i livshjulet är kvalitet. Kvalitet i skolan och förskolan, i vården och äldreomsorgen. Kvalitet på biblioteket och på lekplatsen, i simhallen och kollektivtrafiken. Kvalitetskriterierna är olika för olika välfärdssfärer. De måste identifieras utifrån brukarna och sedan fokuseras och garanteras.

Utförandeformen ska inte spela någon roll, men ett är säkert: Om kommun, landsting och stat ska vara de som i högre grad blir bättre beställare av välfärdstjänster måste man kanske överlåta driften till andra aktörer. Dels för en professionell, objektiv granskning och tillsyn, dels för att man ska bli spjutspets i att göra tillsyn och återrapportera till de som beställer/styr, politikerna. Vi politiker måste vara fenor på att ställa rätt frågor och att se och förstå uppföljningar och kvalitetsgranskningar. Jag tror att det är här det förnyade allianssamarbetets frö kan börja gro. I att just vara överens om vad som är kvalitet i välfärden och därefter fundera över hur pengarna ska rulla in i skattekistan för att kunna finansiera det gemensamma. Eller så finns det två spår som är så nära sammanflätade och tvinnade i varandra, obönhörligt beroende av varandra: Det ekonomiska och kvalitetsspåret.

Thomas Böhlmark och Kent Persson bloggar också.

Riskkapital i välfärden

Idag deltar jag i ett seminarium om riskkapital i välfärden. Arrangör är SNS. Per Strömberg som forskar i frågan har redogjort för den lilla forskning som finns i ämnet. Han menar att riskkapital är något långsiktigt. När en riskkapitalist tar över en verksamhet försöker man öka verksamheten genom att få fler som väljer verksamheten. Därmed ökar man också personaltätheten, enligt forskaren.

Det pratas tack och lov mycket om kvalitet. Konkurrensen gör att bemötandet i grunden blir bättre. Nationella kvalitetsmått efterfrågas. Inspektioner är viktiga, men också uppföljningarna av kvaliteten i äldreomsorgen eller vad det nu är för verksamhet som bedrivs på kommunens uppdrag. Att diskutera skattefinansierad välfärd är att resonera kring marknadsekonomi. Tron på individens val är stort i tex skolvalet. Men samtidigt måste kvalitetskriterierna följas upp av den som beställer verksamheten.

Att vara riskkapitalist är något generöst. Att investera egna intjänade pengar på någon annans affärsidé är en solidarisk insats. Dessutom riskerar man att de politiska regelverken förändras.

Jag har pratat med flera spännande personer i pausen. Det är viktigt att politiken står upp för att det är möjligt att göra vinst i välfärdsföretag. En annan aspekt är att det är av betydelse att pedagogiskt förklara vad riskkapitalister gör och deras funktion. Samtidigt måste fokuset ligga på kvalitetsdiskussionen och uppföljningen av den. Mitt inlägg angående hur incitament kan komma anställda till del fick jag också en del synpunkter på. Jag återkommer i frågan.

Program för kvalitetsutveckling

Idag är det kommunfullmäktigemöte i Stockholm. Vi har återremitterat ett kommunikationsprogram. Vi diskuterar just nu Kristinebergs slottspark. Nyligen antog vi ett program för kvalitetsutveckling. Jag höll ett anförande som löd enligt följande: "Ordförande, fullmäktigevänner, brukare. Kvalitet är det värde som brukaren eller företagaren får ut av den tjänst som beställs. Oavsett om det handlar om förskola eller skola, vård eller omsorg, socialtjänst eller missbruksvård skapas kvaliteten i skärningspunkten mellan medarbetaren, brukaren och de mål som ska uppnås. Eller om det handlar om återvinning, avfallshantering, användande av annan infrastruktur som cykelbanor, lekplatser eller bibliotek så uppstår kvaliteten i mötet mellan brukaren och tjänsten eller miljön eller upplevelsen.

Det ligger både i stadens och i brukarnas intressen att vi får ut så mycket som möjligt av det vi lägger skattebetalarnas pengar på. Därför fokuserar programmet för kvalitetsutveckling resultaten och de effekter av vilka insatser som görs. Det är en utmaning att skapa en resultatkultur där varje medarbetares handling styrs utifrån, vilket resultat leda till för brukarna.

Det är av stor vikt att de positiva exempel som visas upp är exempel på framgångsrikt arbete där goda resultat nås. Då kan dessa förebilder inspirera andra enheter att arbeta på liknande sätt för att höja sin måluppfyllelse, om förutsättningarna liknar varandra förstås.

Jag vill poängtera betydelsen för en organisationskultur där innovationer och effektiviseringar i verksamheten bekräftas och premieras av cheferna, utan att man leker experimentverkstad förstås. Förnyelsepriset är ett sätt att lyfta fram sådana initiativ.

Alla de mätningar som förekommer gentemot brukare, medarbetare och företagare är av betydelse för att mäta, jämföra och utveckla kvaliteten. Där skulle jag särskilt vilja nämna hur nöjdhetsindex mäts efter företagares kontakter med stadens service i olika förvaltningar.

Jag vill också poängtera det ansvar vi som sitter i nämnderna har att fokusera resultat och kvalitet, samt att följa upp verksamheten. I Bromma stadsdelsnämnd fick vi en redovisning av uppföljning av äldreomsorgen. Där fick vi redovisat dels en individuell uppföljning där man hade intervjuat 296 boende som hade beviljats omsorgsinsatser och flyttat till vård- och omsorgsboenden. Man gjorde intervjuerna två månader efter inflyttning.

Förvaltningen visade också på uppföljningen av hälso- och sjukvård. Där var medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS, viktig för bedömningen. Sedan hade man också gjort en uppföljning och utvärdering av avtal och verksamheter.

Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag till beslut.

Kvalitet i gymnasieskolan

Idag har jag deltagit i ett frukostmöte arrangerat av Svenskt Näringsliv. Temat var "Kvalitet i gymnasieskolan".

Stockholms län har en hög ungdomsarbetslöshet. Denna beror enligt Svenskt Näringsliv dels på att unga inte väljer gymnasieprogram där det finns bristyrken, dels på att skolan fortfarande har alltför lite kontakt med arbetslivet. De kompetenser som krävs på arbetsmarknaden är: Baskompetens, social kompetens, interkulturell kompetens, entrprenörskap, analytisk kompetens och ledarskapskompetens.

Svenskt Näringsliv önskar se fem perspektivskiften i utbildningarna. Nämligen: Från konsumtion till investering, från kvantitet till kvalitet, från en skola i Sverige till en skola i världen, från arbetskraft till initiativkraft samt från lika utbildning för alla till rätt utbildning för alla.

Jag ställde en fråga kring hur Svenskt Näringsliv arbetar gentemot blivande lärare, dvs lärarutbildningarna. Nu ska ju lärarna kunna tillämpa ett entreprenöriellt lärande och då behöver de redskap tidigt så att arbetssättet blir ett perspektiv i ledarskapet i klassrummet. Där borde Svenskt Näringsliv ha mycket att ge de lärarstuderande. Lärarutbildningarna skulle kunna köpa workshops och föreläsningar av Svenskt Näringsliv, Ung Företagsamhet och andra aktörer, för att få den bästa kvaliteten.

Frukostmötets innehåll kopplat till mina politiska uppdrag innebär att jag ska följa upp hur programråden har kommit till stånd, samt att fortsatt driva frågan om utveckling av entreprenörskap i såväl grundskolan som gymnasieskolan. Jag kan också gå in på sajten för Gymnasiekvalitet för att stämma av hur Stockholms utbildningar ligger till, kvalitativt sett. Sajten kan vara ett bra redskap för alla de unga som i dagarna ska ansöka till gymnasiet.
Kvalitetsmåtten är både hur många elever som fullföljer utbildningen, hur sysselsättningsgraden ser ut efter genomgången utbildning, samt hur eleverna lyckas höja sina betyg under gymnasieskolan. Jag ska också fortsätta att ligga på så att entreprenörskapsreformen i Stockholms grund- och gymnasieskolor genomförs och följs upp.

Lex Sarah i skolan kan ge bättre kvalitet

I veckan visade Utbildningsradion programmet "Världens bästa skitskola" som bland annat visade på hur en fristående skolkoncern har vuxit snabbt, blivit uppköpt av ett riskkapitalistbolag och på sina håll bedriver undervisning med ytterst dålig kvalitet. Programmet visade också att kommunala skolor med få sökande har lagts ned, då inte ekonomin går ihop, dvs konsekvensen av kundvalsmodellen och det fria skolvalet. Det är lätt att bli upprörd när företagare utomlands bedriver dålig undervisning som riskerar att skapa ett utanförskap hos ungdomar som har låg måluppfyllelse eller får glädjebetyg utan innehåll. En fullständig utbildning är en stor friskhetsfaktor, medan motsatsen riskerar att skapa ohälsa och bidragsberoende. En Lex Sarah inom skolan borde införas, något jag återkommer till.

Det positiva med debatten är att diskussionen om kvalitet och tillsyn sätts i fokus, även om det ofta kantrar över till förmån för vinstdiskussionen. Skolinspektionen har fått starkare muskler sedan Alliansen tillträdde och kan dra in skolors tillstånd. I Stockholm har Alliansen formulerat mått för kvalitet som redovisas på Jämför Service som är tillgänglig för brukarna på internet. Meritvärdesgenomsnitt, andel behöriga lärare och andel elevers upplevda trivsel, lärarnas skicklighet, trygghet och studiero redovisas och kan följas av föräldrar och elever.

Det negativa med debatten är att de välfärdsföretagare som bedriver kvalitativt sett god verksamhet med gott bemötande och hög kvalitet - som ibland är mer effektiv än kommunens och därmed genererar en vinst - drabbas och dras över samma kam som de som har begått misstag. Det som inte alls uppmärksammas i debatten är den insats av kapital, engagemang, egen tid och kompetens som välfärdsföretagarna initialt investerar i verksamheter. Detta är risker som i inledningsskedet tas av människor av kött och blod och kan ge vem som helst sömnlöshet då det alltsom oftast inte finns någon försäkran om att brukarna väljer just den skolan eller vårdinrättningen.

Det finns både likheter och skillnader mellan skolan och äldrevården. Kvaliteten måste vara det som främst förenar all typ av skattefinansierad välfärdsverksamhet. Både förskolan och skolan i Stockholm går under kundvalsmodellen, vilket innebär att en skolpeng följer barnet till den förskola eller skola som har valts. Den kommunala förskolan och skolan följs upp av både Skolinspektionen samt stadsdelsnämnderna respektive Utbildningsförvaltningen. De fristående förskoleaktörerna följs upp och inspekteras av staden, medan de fristående skolorna lyder under Skolinspektionen. Äldrevården är upphandlad enligt avtal. Detta gör att kommunen har ett större ansvar för platser uppköpta på entreprenad, vilket kräver kontinuerlig uppföljning av avtalen av MAS, medicinskt ansvarig sjuksköterska. Det ska bli spännande att se hur den utlovade äldrepengsmodellen ska utformas framöver.

I äldrevården förekommer sk Lex Sarah-anmälningar till Socialstyrelsen, något som jag och Centerpartiet efterlyser i förskola och skola: Skolan behöver en egen lex Sarah. Mitt debattinlägg skrev även Skoljobb och Skolvärlden om.

Johannes Åman skriver i dag i DN om UR-programmet och fenomenet vinst i välfärden.

En vd för ett privat äldreboende skriver också i SvD om kvalitetskontroll som måste ske i verksamheten, där kritiken riktas mot socialdemokraternas krav på minimibemanning: Skrivbordskontroll leder inte till kvalitet.

Ett hjärta rött, Martin Moberg, (S)ebastians tankar bloggar också i frågan.

Valfrihet, vinst, konkurrens, kvalitet

Vinstdebatten fortsätter och borde handla om kvalitet istället, konstaterade Rayman i gårdagens SvD.

Självklart vill alla ha tillgänglig, god och rätt vård till sig och sin familj. När vårdvalet öppnade för fler aktörer här i Stockholm blev tillgängligheten bättre. Att kunna gå till vårdcentralen på kvällen med sonen istället för att nervöst åka till akuten för att få en öroninflammation konstaterad innebar vardagsfrihet. Att själv kunna gå till vårdcentralen på kvällen innebär att du slipper ta ledigt från jobbet.

Skol- och förskolevalet innebär också ett större fokus på resultat och jämförelser mellan kriterier som är av vikt för kvaliteten. Dessa kan man som brukare se efter och jämföra på Jämför Service, som är en tjänst som gör det möjligt för brukaren att välja och just jämföra alternativen med varandra. Makten till människorna, helt enkelt.

Konkurrensen gör att utövarna förbättrar sig, specialiserar sig och att de med lägst kvalitet måste stänga ned om de inte får kunder. Om en utförare gör vinst kan den användas till att höja kvaliteten, investera, som buffert för oförutsedda händelser i bolaget eller som täckning för den tid, engagemang, kunskap och kapital som satsats initialt. Det sticker inte mig i ögonen. Vinsten är givetvis en drivkraft, men också en förutsättning för att inte pengar ska slösas bort för att man måste komma till nollresultat, vilket verkligen inte skulle vara resurseffektivt för samhället.

Kvalitet och vinst i välfärden

Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson tar idag på DN debatt parti för kvaliteten i vård och skola på ett föredömligt sätt. Det är en viktig aspekt av vinstdebatten han för. Arthursson skriver:

"Vinsten kan vara en drivkraft. Men oftast är det andra starka drivkrafter som ligger bakom, framför allt att få pröva sina egna idéer om hur kvaliteten i skolan kan höjas. Mångfalden uppmuntrar innovationer och leder till högre kvalitet. Frågan som skeptikerna bör ställa sig är om privata högstadieskolor och vårdcentraler generellt uppnår bättre resultat trots eller tack vare möjligheten att gå med vinst."

Johan Hedin bloggar också.

Glimt från japanska förskolor

I onsdags hade jag förmånen att vara inbjuden av en vän till en träff med ett sällskap japanska förskolestuderande och en professor i förskolepedagogik. Det var verkligen intressant att höra om hur förskolan är organiserad i Japan. Det finns både fristående och kommunala förskolor. Från fyra månaders ålder lämnar mammor iväg sina småttingar till en pre-school. Där går barnen upp till tre års ålder, såvitt jag förstod, varefter de börjar i kindergarten.

Att föräldrarna måste lämna barnen så tidigt till förskolan beror mycket på föräldraledigheten, som är snålt tilltagen. Eftersom landets tillväxt är låg och ekonomin går dåligt premierar staten att mammorna arbetar med olika incitament.

Det var också intressant att höra att lönerna för förskollärarna i de kommunala förskolorna är mycket högre än för förskollärarna i de privata. Det finns också förskolor utan tillstånd, som har mycket låg kvalitet. Mammor som vill gå tillbaka till jobbet "tvingas" att lämna barnen till dessa förskolor.

Kvalitetsdiskussionen var intressant, men också resonemang kring läsning och jämställdhet. De förskollärarstuderande - som dock ej talade engelska - såg att männen i deras land tenderade att ta ett större ansvar och visa en vilja att vara delaktiga tex genom att arbeta som förskollärare, men också lämna och hämta barn på dagis.

Facket önskar förstatligande - men skolan stärks underifrån

Idag replikerar jag på Metta Fjelkners debattartikel i SvD om skolan, valfriheten och kvaliteten: Ett slag i luften att valfriheten skulle sänka kvaliteten. Fjelkner föreslår ett förstatligande av skolan. Jag menar att lärarna inte behöver nya omorganisationer. Nu måste de nya kursplanerna som planeras ge en likvärdighet få implementeras. Däremot ställer jag ett antal frågor till Fjelkner och facket att fundera över för att skapa en skola underifrån.