Reformer för tillväxt och frihet

Idag skriver Svenskt Näringsliv i SvD om att den europeiska tillväxten behöver en kickstart som komplement till de budgetsaneringar som sker. Reformer som ges exempel på är avregleringen av Apoteket, men både friskolereformen, förskolepengen, Vårdval Stockholm, Lagen om Valfrihet (LOV) är bevis på att företag växer fram i branscher som politiken banat väg för. Några avregleringar som skulle kunna göras för att få ytterligare fart på entreprenörskap och konkurrens i Sverige är följande:

• En konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingen. Om man inför en jobbpeng som följer den arbetslöse skulle troligen specialiserade, målgruppsinriktade jobbförmedlingar träda in på marknaden. Med öppna jämförelser kunde kvaliteten säkras. Om det var samma aktör som stod för både arbetslöshetsersättning och jobbcoaching skulle det finnas starka incitament för att snabbt få ut den arbetslöse i jobb. Och vem skulle vara bättre lämpad att coacha en arbetslös LO-medlem än LO itself?
• Att avreglera Systembolaget skulle innebära att handeln lönar sig bättre. Det skulle givetvis krävas en särskild utbildning för att få sälja alkohol i sin butik. Åldersgränsen skulle även fortsatt vara 20 år och langning till minderåriga är inte acceptabelt. Man skulle kunna införa legitimationstvång för alla under 30 år. På Konsum och ICA skulle det vara möjligt att köpa en flaska vin även på söndagen. I likhet med utlämningsställen på mindre orter skulle det vara möjligt att beställa hem lite mer ovanliga sorter som inte finns i sortimentet. Dryckesdelikatessaffärer skulle säkert vara mer välsorterade och kanske bara finnas i större städer.
• Att i Stockholm upphandla biblioteksverksamhet eller införa bibliotekspeng. Biblioteken startade med studiecirkeln, hemma hos folk. Varför kan inte en annan utförare än kommunen vara den som lånar ut böcker? Med en reform skulle säkert biblioteksentreprenörer vara ännu mer målgruppsstyrda och säljande.
• Konkurrensutsätt högre utbildning. Sfi, KomVux, Yrkeshögskolan erbjuder kurser som arrangeras av andra utförare än kommun respektive stat. Kanske det vore välgörande för kvaliteten i de högre utbildningarna om privata aktörer på teoretisk grund erbjöd utbildningar?
• Diverse tillståndsgivning. Historien visar på att det är möjligt att fördela ansvar för olika tillstånd. Tex körkortet skrevs till en början ut av polismästaren i en by. På samma sätt kan man fundera över vilka tillståndsgivningar en kommun eller staten kan delegera till certifierade utfärdare. Delegeringen av ansvar måste alltid kopplas till en kontinuerlig tillsyn, som sker av annan aktör. Frågan är om det alltid är det gemensamma, samhället, som måste stå för tillsynen eller om även denna kan delegeras/upphandlas, dock till oberoende part.

Den stora utmaningen i att avreglera monopol är att säkra förekomsten av diverse serviceorgan i glesbygden. Men då kanske vi går tillbaka till bokbussar och hemleverans av mat, apoteksvaror och alkohol. Givetvis utan att tulla på bestämmelser. Inte ska jag som politiker hitta lösningarna på sådana utmaningar. Det är näringslivet självt utmärkt bra på.

Treterminssystem, bonus och checkar effektivt för högskolan?

Ett intressant inslag under Almedalen var Graylings visning av filmen "Utbildningsfabriken" av Martin Borgs. Tittarna fick följa med på en kritisk resa runtom på landets lärosäten. Filmen visade att det egentligen inte finns några skillnader mellan studieförbundens studiecirklar och sommarkurser i tex orkidéskötsel och svampplockning. Många studenter väljer att gå sommarkurser istället för att sommarjobba, eftersom sommarkurser är studiemedelsberättigade. Borgs konstaterade krasst att sommarkurserna inte är sådana som de studerande kunde tillgodoräkna sig inom ramen för sitt yrkesval. Ett alternativ till sommarkurser är det tre-termins-system som Centerpartiet har föreslagit, vilket skulle göra att det blev högre genomströmning på högskolan.

Hanna Wagenius konstaterade också under Centerpartiets ekonomiska seminarium att många unga inte får jobb och därför väljer att läsa något på högskolan, som någon form av arbetsmarknadsinsats, som dock inte ger högre anställningsbarhet.

I filmen intervjuades Jan Björklund om hur resurserna fördelas till universitet och högskolor. Populära kurser får mer pengar än de som väljs bort av de studerande. På ett sätt kan man säga att det är ett marknadsmässigt tänk kring fördelningen eftersom en peng följer med studentens val, men det är inte tillräckligt effektivt för att de studerande ska hushålla mer med sina val och välja utbildningar som ger arbete efter genomgången kurs. Där föreslår Borgs ett system med sk studiecheckar. Med dessa skulle var och en som väljer att studera på högskolan få med sig en check som går till betalning av kursen och till studiemedel. Den studerande blir då medveten om de stora kostnader som en utbildningsplats är förknippad med. Givetvis skulle det finnas en gräns för hur många år den studerande kan ta ut sina studiecheckar. Vissa utbildningar som är längre skulle också vara berättigade till fler år med studiecheckar.

Ett annat alternativ är sk "studiebonus" som ger den som har klarat sin utbildning snabbare än beräknat en ekonomisk bonus att använda till vad han/hon vill. En högre bonus skulle kunna ges till den som har fått jobb inom branschen parallellt med högskoleutbildningen. Hur som helst måste kvaliteten i högre utbildning öka och ungdomsarbetslösheten minska. Att vända på alla stenar, som vår kära partiledare säger, är klokt.
Karl Malmqvist föreslår studieavgifter. SvD 2011 om filmen.
Uppdaterad 2012-07-10: Läs gärna dagens ledare i SvD av Benjamin Katzeff Silberstein: Gärna sommarkurser, men först rejäl kvalitet

Mälartinget om kunskap

På Mälartinget diskuteras kunskapsregionen Mälardalen. Men det är långt kvar till att Mälardalen är en samlad region. Är det ens önskvärt? Fördelarna är ju samverkan och samhörighet. I workshopen diskuterades mycket kring lärarnas roll och försäkran om en god lärarförsörjning och VFU-platser. Att nu måste reformerna och lärarna ges förtroende för att bli stolta och sträcka på ryggarna. Då höjs yrkets status.

Jag fick tillfälle att nämna samverkan i Stockholms län vad gäller upphandling av vuxutbildningar, samverkan kring sfx och den gemensamma gymnasieregionen som alla program och alla kommuner samt även Håbo ingår i.

Vi pratade om att det behövs förebilder på orter där det inte är så trendigt att plugga vidare. Framför allt för pojkar.

Många gånger nämns uttrycket innovation, men inte riktigt vad som ska göras för att stimulera sådana. Om ens politiken ska syssla med sådant. Viktigast är samverkan mellan näringsliv, politik och akademi. Jag har mycket kvar att lära om hur det ser ut och kan se ut.

Näringslivet skriker efter kompetens, säger man. Däri ligger konkurrensen mellan utbildningarna, menar jag. Kvaliteten kan höjas när resultat från högre utbildningar synliggörs.

Förväntan i luften

Idag åkte jag till Stockholms Universitet för att lämna in böcker i second-hand-bokhandeln. Perfekt att ställa dem på gratis-bokvagnen utanför. Hoppas någon får glädje av Dewey.

Jag stod ett tag i solskenet och njöt och väntade på den jag skulle träffa utanför Allhuset. Det var förväntan i luften. Föreläsningar hade avslutats, andra skulle börja. Många skulle skriva in sig. En del letade efter aulan och jag märkte att det var första terminen för många som skulle ta första steget mot att förverkliga sin dröm. Stolta, nyfikna som förstagluttare, nästan. Jag hoppas att nyfikenheten och stoltheten kan hålla i sig med en god kvalitet i undervisningen.