Treterminssystem, bonus och checkar effektivt för högskolan?

Ett intressant inslag under Almedalen var Graylings visning av filmen "Utbildningsfabriken" av Martin Borgs. Tittarna fick följa med på en kritisk resa runtom på landets lärosäten. Filmen visade att det egentligen inte finns några skillnader mellan studieförbundens studiecirklar och sommarkurser i tex orkidéskötsel och svampplockning. Många studenter väljer att gå sommarkurser istället för att sommarjobba, eftersom sommarkurser är studiemedelsberättigade. Borgs konstaterade krasst att sommarkurserna inte är sådana som de studerande kunde tillgodoräkna sig inom ramen för sitt yrkesval. Ett alternativ till sommarkurser är det tre-termins-system som Centerpartiet har föreslagit, vilket skulle göra att det blev högre genomströmning på högskolan.

Hanna Wagenius konstaterade också under Centerpartiets ekonomiska seminarium att många unga inte får jobb och därför väljer att läsa något på högskolan, som någon form av arbetsmarknadsinsats, som dock inte ger högre anställningsbarhet.

I filmen intervjuades Jan Björklund om hur resurserna fördelas till universitet och högskolor. Populära kurser får mer pengar än de som väljs bort av de studerande. På ett sätt kan man säga att det är ett marknadsmässigt tänk kring fördelningen eftersom en peng följer med studentens val, men det är inte tillräckligt effektivt för att de studerande ska hushålla mer med sina val och välja utbildningar som ger arbete efter genomgången kurs. Där föreslår Borgs ett system med sk studiecheckar. Med dessa skulle var och en som väljer att studera på högskolan få med sig en check som går till betalning av kursen och till studiemedel. Den studerande blir då medveten om de stora kostnader som en utbildningsplats är förknippad med. Givetvis skulle det finnas en gräns för hur många år den studerande kan ta ut sina studiecheckar. Vissa utbildningar som är längre skulle också vara berättigade till fler år med studiecheckar.

Ett annat alternativ är sk "studiebonus" som ger den som har klarat sin utbildning snabbare än beräknat en ekonomisk bonus att använda till vad han/hon vill. En högre bonus skulle kunna ges till den som har fått jobb inom branschen parallellt med högskoleutbildningen. Hur som helst måste kvaliteten i högre utbildning öka och ungdomsarbetslösheten minska. Att vända på alla stenar, som vår kära partiledare säger, är klokt.
Karl Malmqvist föreslår studieavgifter. SvD 2011 om filmen.
Uppdaterad 2012-07-10: Läs gärna dagens ledare i SvD av Benjamin Katzeff Silberstein: Gärna sommarkurser, men först rejäl kvalitet

Om studieförbundens roll

Igår deltog jag i ett seminarium om folkbildning och civilsamhället vid Ersta. Frågeställningen var: Är studieförbunden en del av civilsamhället? Begreppet civilsamhället används här som motpol till staten. Flera forskare redogjorde för den bok som nyss publicerats: "En mosaik av mening - om studieförbund och civilsamhälle".
Ett grepp som forskarna hade tagit var att se hur studieförbundens medlemsorganisationer dvs federationer hade vuxit fram. Framför allt hade ABF och Sensus granskats. De stora studieförbunden är folkrörelser som då de bildades, men också hybridiserade organisationskluster, dit fler organisationer och företag anslutit sig på vägen. Man förhåller sig hela tiden till effektivitet, anpassar sin verksamhet utifrån de statliga bidragsregler som finns, samt arbetar allt mer marknadsorienterat. Flera spetsiga frågor ställdes kring varför studieförbunden fortfaranade är folkbildning och inte företag mm. Givetvis förekom resonemang kring att Lidingö inte har kommunala bidrag till studiecirklar, vilket även Lund överväger för närvarande. Självklart ska varje krona som skattebetalarna lägger värderas i relation till vilken nytta eller mening den ger.
Alla studieförbund förväntas vara något annat än statlig eller kommersiell verksamhet. Samtidigt förväntas de stå för varsin unik ideologisk grund.  Där är medlemsorganisationerna tydliga resurser.

Intressant var biten om vilken nytta och vilket mervärde cirklarna ger deltagarna. Mötet är ett samtal där deltagarna omformulerar, faller varandra i talet och flikar in passusar i resonemanget. Lärandet i cirkeln utvecklas under samtalet, som sker i offentlighetens ljus på ett annat sätt än det privata samtalet.

Jag ska läsa boken, men väntar bara på Sveriges motsvarighet till Putnam, som visar på att de osynliga trådar föreningslivet i norra Italien skapar ger ett mervärde för ett demokratiskt, okorrupt samhälle. Nätverk skapar trygghet och stärker individer. Något att mäta i kommande trygghetsmätningar?

Klassiskt i folkbildningssammanhang är väl att träffa en massa gamla bekanta, från just andra folkbildningssammanhang. Vad sägs om en annan cirkeldeltagare från teaterkurs hos Studiefrämjandet 1993, en annan medlem i den lokal församlingen av Svenska kyrkan, en kvinna som också var aktiv i föreningslivets tjejprojekt, en man som jag bjöd in till en förbundskurs i Vi Unga om hur ungdomsorganisationer kan opinionsbilda gentemot kommuner, samt en pappa i föräldragruppen. Personer som jag inte hade känt om jag inte deltagit i föreningsliv eller cirkelverksamhet, utom då föräldragruppen som arrangerades av det offentliga.