Lex Sarah i skolan kan ge bättre kvalitet

I veckan visade Utbildningsradion programmet "Världens bästa skitskola" som bland annat visade på hur en fristående skolkoncern har vuxit snabbt, blivit uppköpt av ett riskkapitalistbolag och på sina håll bedriver undervisning med ytterst dålig kvalitet. Programmet visade också att kommunala skolor med få sökande har lagts ned, då inte ekonomin går ihop, dvs konsekvensen av kundvalsmodellen och det fria skolvalet. Det är lätt att bli upprörd när företagare utomlands bedriver dålig undervisning som riskerar att skapa ett utanförskap hos ungdomar som har låg måluppfyllelse eller får glädjebetyg utan innehåll. En fullständig utbildning är en stor friskhetsfaktor, medan motsatsen riskerar att skapa ohälsa och bidragsberoende. En Lex Sarah inom skolan borde införas, något jag återkommer till.

Det positiva med debatten är att diskussionen om kvalitet och tillsyn sätts i fokus, även om det ofta kantrar över till förmån för vinstdiskussionen. Skolinspektionen har fått starkare muskler sedan Alliansen tillträdde och kan dra in skolors tillstånd. I Stockholm har Alliansen formulerat mått för kvalitet som redovisas på Jämför Service som är tillgänglig för brukarna på internet. Meritvärdesgenomsnitt, andel behöriga lärare och andel elevers upplevda trivsel, lärarnas skicklighet, trygghet och studiero redovisas och kan följas av föräldrar och elever.

Det negativa med debatten är att de välfärdsföretagare som bedriver kvalitativt sett god verksamhet med gott bemötande och hög kvalitet - som ibland är mer effektiv än kommunens och därmed genererar en vinst - drabbas och dras över samma kam som de som har begått misstag. Det som inte alls uppmärksammas i debatten är den insats av kapital, engagemang, egen tid och kompetens som välfärdsföretagarna initialt investerar i verksamheter. Detta är risker som i inledningsskedet tas av människor av kött och blod och kan ge vem som helst sömnlöshet då det alltsom oftast inte finns någon försäkran om att brukarna väljer just den skolan eller vårdinrättningen.

Det finns både likheter och skillnader mellan skolan och äldrevården. Kvaliteten måste vara det som främst förenar all typ av skattefinansierad välfärdsverksamhet. Både förskolan och skolan i Stockholm går under kundvalsmodellen, vilket innebär att en skolpeng följer barnet till den förskola eller skola som har valts. Den kommunala förskolan och skolan följs upp av både Skolinspektionen samt stadsdelsnämnderna respektive Utbildningsförvaltningen. De fristående förskoleaktörerna följs upp och inspekteras av staden, medan de fristående skolorna lyder under Skolinspektionen. Äldrevården är upphandlad enligt avtal. Detta gör att kommunen har ett större ansvar för platser uppköpta på entreprenad, vilket kräver kontinuerlig uppföljning av avtalen av MAS, medicinskt ansvarig sjuksköterska. Det ska bli spännande att se hur den utlovade äldrepengsmodellen ska utformas framöver.

I äldrevården förekommer sk Lex Sarah-anmälningar till Socialstyrelsen, något som jag och Centerpartiet efterlyser i förskola och skola: Skolan behöver en egen lex Sarah. Mitt debattinlägg skrev även Skoljobb och Skolvärlden om.

Johannes Åman skriver i dag i DN om UR-programmet och fenomenet vinst i välfärden.

En vd för ett privat äldreboende skriver också i SvD om kvalitetskontroll som måste ske i verksamheten, där kritiken riktas mot socialdemokraternas krav på minimibemanning: Skrivbordskontroll leder inte till kvalitet.

Ett hjärta rött, Martin Moberg, (S)ebastians tankar bloggar också i frågan.