Gott nytt 2014

2013 är strax till ända. Jag vill önska dig ett gott slut och ett gott nytt år!

Under 2013 har jag ännu mer kommit att uppskatta och vara tacksam över hälsa, min familj, släkt och goda vänner samt självförsörjningen. Ett beslut som har kommit att påverka hela mitt liv var att jag valde att bli lärare och jag är otroligt tacksam över min utbildning, men också över att få undervisa. Det måste väl vara det roligaste yrke som finns, även om det ibland kan vara arbetsamt och stressigt, men alla jobb har ju sina arbetstoppar.

Jag har drivit mitt företag i tre och ett halvt år. Under hösten hade jag väldigt många uppdrag på olika skolor runtom i Sverige. Ju mer tid du ägnar åt försäljning, desto fler uppdrag får du om ett halvår eller ett år. Intensiteten i företaget är möjlig eftersom min make drar ett stort lass här i hemmet. Det är så kul att möta många människor och att få berätta om det jag har brunnit för sedan tonåren då vårt Vi Unga-distrikt hade samverkan med SIV, Statens Invandrarverk i Flen och arrangerade läger som vi även välkomnade flyktingar till. Nog hade vi roligt tillsammans utan att kommunicera på samma språk, men nog insåg jag att språket var viktigt för att känna tillhörighet och att förstå varandra.

Min son har lärt sig att läsa under hösten, även om mycket återstår. Tack vare att skolan uppmanar oss föräldrar att låta barnen läsa högt för oss femton minuter om dagen kan läsningen automatiseras, läshastigheten tränas och ordförrådet öka. Läxor är inte, som vänstern säger, onödiga och orättvisa, utan viktiga för barnens möjlighet att tillägna sig utbildningen. Det är självklart att inte eleverna enbart i skolan hinner träna på läsning, multiplikationstabeller eller att föra resonemang så mycket som behövs med alla de långa loven och relativt korta skoldagar som de har.

Resor som vi gjorde under 2013 var till London för sonen och mig. Ballongfärden över Stockholm en vacker septemberafton var också en minnesvärd resa. En fin fyrtioårspresent som gav utdelning ett år efter födelsedagen. Sommarsemestern gjorde vi inrikes med Göteborg, Varberg, Ullared, Kristianstad och Kolmården på resschemat. Vilken härlig sommar vi hade! Mången bok blev utläst på stranden. Årets läsupplevelse var "Hjärtblad" av Aino Trosell. Att finna igenkänning i det jordnära, praktiska är min melodi.

Jag blev tyvärr utsatt för en epost-kapning i höstas, något som gav mig mitt första gråa hårstrå. Det hade inte hänt om jag hade klickat på några knappar i onödan, men så lusigt att ta över min mejlbox och mina företagskontakter! Den otäcka känslan att vara brottsoffer önskar jag inte någon, men jag är så tacksam över dem som hörde av sig med information och hjälp.

Under våren fick jag och Centerpartiets Brommanätverk möjlighet att arrangera en välbesökt återvinningskonferens där blanda andra Lena Ek gästade oss. Ett tjugotal brommabor och lika många från Centerpartiet deltog med frågor och tankar. På världsmiljödagen i juni uppvaktade jag FTI AB om diverse förslag som skulle kunna underlätta återvinningen i Bromma. Jag är glad över att man äntligen låtit asfaltera igen den stora grop som fanns vid återvinningsstationen vid Kvarnbacksvägen. Det kan låta som en småsak, men den var alltid vattenfylld och gav vardagsgnissel. Jag hoppas på fler återvinningsstationer i Bromma och att hemhämtning av förpackningar och tidningar kan möjliggöras. Under året motionerade jag också om pantsystem för lågenergilampor och om att göra Ålstensskogen till naturreservat.

Vad gäller arbetet i stadsdelsnämnden så rullar det på. Jag försöker driva de lokala stadsmiljöfrågorna. Något Alliansen tillförde till den lokala verksamhetsplanen är att börja mäta förskolebarnens upplevelse av måltiderna. Detta var mitt initiativ. Det ska bli spännande att följa den utvecklingen dvs vilka metoder som används och hur resultaten blir och följs upp. Får jag möjlighet att besvara remisser om byggnationer skriver jag gärna om att vi bör bygga högre och nära tunnelbanan. Riksintresset har tyvärr alltför mycket makt över Brommas stadsdelsområden.

I november hade Stockholmscentern nomineringsstämma och jag fick förtroendet att stå på plats 19 på riksdagslistan. Jag ska bedriva en kampanj för att kryssa mig in i riksdagen. Den ska inte riskera varken min hälsa, jobb eller familj, utan vara hållbar, långsiktig och trovärdig. Det finns plats för den som vill jobba i smått eller stort för grön frihet, företags frihet och individens frihet. Oavsett om du är praktiskt lagd eller vill ge politiska förslag är Du varmt välkommen att anmäla dig till helen.tornqvist@centerpartiet.se Jag behöver personer som verkar digitalt och rent fysiskt. Vi drar igång i januari!

Då jag läser Fredrik Reinfeldts debattartikel på Brännpunkt blir jag ännu mer övertygad om att vi måste kampanja för ännu fyra år med Alliansen så att det blir möjligt för fler att växa, försörja sig och frigöra sig från beroende och utanförskap. Det börjar i skolan, fortsätter in på första arbetsplatsen och vidare i utvecklingen. Med ett starkt Centerpartiet kan vi få fler starka, växande företag som skapar fler jobb och alltså fler i självförsörjning, men också en giftfri vardag, ett mer miljövänligt Sverige med fler bostäder i Stockholm.

Tack för 2013 och jag hoppas att du, liksom jag, ser framemot 2014 med tillförsikt!

Se individen istället för prata om klass

Anna Dahlberg skriver en ledare i dagens Expressen, där hon kritiserar Löfven för att inte föra en politik som främjar jämlikhet och minskade klyftor. Dahlberg menar att det är dags att börja prata om klass.

Dahlberg har uppenbarligen inte följt debatten i Stockholms kommunfullmäktige, vilket hon inte kan klandras för eftersom hennes uppgift är att hänga med i och kommentera riksdebatten. Men i stadsfullmäktige pratar vänsterflanken gärna om klass och klyftor för att försöka sätta en bild av att samhällsutvecklingen går åt fel håll och att inget görs. Jag har vid några tillfällen försökt att få dem att definiera vad de menar, men det blir inte några definitioner. Man fnyser och riskerar att osynliggöra utanförskap som finns i stadsdelar som man betraktar som generellt välmående. Man måste titta på siffrorna bakom och definitionerna av begreppen innan man svänger sig med "klass" och "klyftor". Jag bedömer uttrycken vara väldigt riskabla och starkt politiserade eftersom man stämplar folk och tenderar att dela in människor i fack som det är svårt att ta sig ur. Direkt när man etiketterar en människa med att tillhöra en viss klass gör man det också svårare för den personen att se sin individuella potential. Jag vill att det ska vara viktigare vart man vill än var man kommer ifrån.

Dahlberg skriver också att utvecklingen i skolan går åt fel håll. Hon har rätt i att det inte är acceptabelt att femton procent av Stockholms niondeklassare inte blir behöriga till gymnasiet. Vi ska komma ihåg att kraven på behörighet har höjts under Alliansens tid - från tre godkända kärnämnen till godkänt i minst åtta ämnen. Den politik som Alliansen för har som syfte att råda bot på att inte de unga är behöriga till gymnasiet. Dels ser vi att en del av dessa är nyanlända. Det behövs ett bättre mottagande, validering av kunskaper, höga förväntningar och rätt stöttning. Därför har Utbildningsnämnden beslutat om att inrätta en mottagningsenhet som kan ta emot de nyanlända eleverna på bästa sätt. Denna organisation riggas just nu. Dels ser vi att den låga måluppfyllelsen gäller vissa skolor med tuffa förutsättningar i förorten. Därför beslutade vi i verksamhetsplanen för 2013 att de femton skolor som har lägst måluppfyllelse kommer att få extra stöd i form av de resurser som finns på förvaltningen, där bland annat coachning och handledning är två åtgärder. Vi har konstaterat att det inte duger med "more of the same", utan att det måste till nya insatser som kan leda till högre måluppfyllelse. Något som Centerpartiet ständigt jobbar för är tidiga insatser där läskunskaperna är nyckeln.

Maria Ludvigsson kritiserar Dahlberg för att hamna fel i analysen: Det är inte klyftorna som gör det När det gäller skolvalet har det givit förortens ungdomar möjlighet att söka sig bort från sin närmaste skola. Så länge skolplatserna är fler än antalet elever är det ett väldigt demokratiskt sätt att ge makten till människorna.

Jag tycker att diskussionen om RUT-avdrag för läxhjälp är lite enkelriktad från vänsterhåll. Genom att göra det billigare med läxhjälp kommer fler att ha råd med det. Ambitiösa studenter från fattiga familjer kan nu få chans till extrajobb. Det kommer säkert också vara organisationer som gör det möjligt för människor att köpa läxläsningscheckar till familjer som är i behov av stöttning. Alltså kan läxläsningsverksamhet bli någon form av civilt fördelningssystem av resurser. Givetvis ska inte RUT-läxläsning ersätta de stödinsatser som skolan måste sätta in. Men nog kan det vara en möjlighet för familjer att avlastas i vardagen och att fokusera roligare form av stöttning som tex högläsning. Och det är en ytterligare chans för den som har svårt med matematiken - att kunna köpa hjälp som man inte tidigare har kunnat. Sedan kan man ju ha sina åsikter om en reform som riktas mot att vem som helst ska bli behörig i att hjälpa till med läxor, när läraryrkets status egentligen behöver höjas. Fast som det ser ut idag överlåts ju det mesta av läxläsningen till föräldrar som inte alls är utbildade pedagoger. Jag tycker ändå att reformen är bra eftersom den fokuserar mer kunskap - som Sveriges elever behöver.

Dilsa Demirbag-Steen skrev igår i GP om hur hennes initiativ Berättarministeriet kan bidra till att stärka barns språk, självkänsla och samhällssamhörighet. Snart startar man i Husby: Orden kan bryta sociala arvets bojor Det är ett viktigt arbete som ger ett mervärde för barnen. Intressant är när det offentliga samverkar med näringsliv och civilsamhälle på detta sätt. Det ska bli spännande att följa arbetet och även se hur det positiva kan spilla över på ungdomarnas måluppfyllelse i skolan.

Utvecklingsplan för Stockholms fritidshem

Igår antog Utbildningsnämnden i Stockholms stad en utvecklingsplan för fritidshemmen. Detta var ett uppdrag i stadens budget för 2012. Den gäller för de kommunala skolorna och fritidshemmen. 96 % av alla barn i åk 1-3 går på fritidshemmen och därför är kvaliteten av stor betydelse.

Barnens lärande och omsorg ska vara i fokus för fritidshemmen. I planen nämns bland annat vikten av att fritidshemspersonalen får tid att planera verksamheten, men också att man möter upp skoldagens innehåll på ett bra sätt. Det är viktigt att föräldrarna känner sig trygga med att barnen lämnas till fritidshemmens högkvalitativa verksamhet. Att se och jämföra fritidshemmens kvalitet på Jämför Service är viktigt för föräldrarna. Du kan läsa planen här.

Alliansen lade ett särskilt uttalande till ärendet:

"Fritidshemmen med sin speciella pedagogik är viktiga för att ge de yngsta skolbarnen en helhet av lärandet under skoldagen. De ska vara ett stöd i skolarbetet och hjälpa eleverna med läxläsning och studiehjälp. Det är positivt att öka samverkan mellan skolan och fritidshemmen. Denna plan är ett steg i rätt riktning. Det är viktigt att inte glömma bort de elever som går i kommunal skola men på fristående fritidshem. Det är angeläget att Stockholms skolor samverkar med alla fritids, oavsett huvudman."

Framgångsrik läxhjälp av civilsamhället

Tidigare i veckan hade jag förmånen att få träffa Eva von Wernstedt, som initierat stiftelsen Läxhjälpen. Detta är ett privat initiativ som tack vare sponsorer från näringslivet kan ge läxhjälp till elever på skolor med låg måluppfyllelse. Idag arrangerar stiftelsen läxläsning med hjälp av 65 läxhjälpare för 300 elever i 12 olika områden. Skolan väljer ut vilka elever som är aktuella för läxhjälpen. Dessa får sedan skriva avtal om att de ska delta i tre timmars extra undervisning per vecka. Vårdnadshavarna skriver givetvis också under kontraktet. Om eleven inte skulle dyka upp söks han/hon av läxhjälparen, som har lön för timmarna. Om eleven vid upprepade tillfällen uteblir – vilket är sällsynt – utfärdas en varning. Men hela 98 % av de deltagande eleverna höjde sina betyg under läsåret 09-10. Lärarna på skolorna vittnar om att ungdomarna får ett bättre självförtroende och i genomsnitt höjer sig varje elev betygsmässigt i fem ämnen! Eftersom sponsorerna är intresserade av resultaten utvärderas och följs utfallet ständigt upp.

Jag blev otroligt glad och inspirerad av mötet med Eva. Hon är ett levande exempel på att civilsamhället med initiativ och nätverkande kan uträtta stordåd. Det är på ett sätt ett underbetyg för att det offentliga inte räcker till, men jag vill snarare se det som ett föredömligt exempel på att samverkan mellan näringsliv-civilsamhälle-skola kan nå högre resultat och samhället ett mervärde. Dessutom tjänar en massa studenter en extra slant på jobbet, utöver att de får agera förebilder för unga som kommer in på gymnasiet och får en större tilltro till sig själva.

RUT går på ett ut för staten

Konjunkturinstitutet presenterade idag en rapport om att RUT-avdraget egentligen inte alls har kostat staten något. Eftersom reformen har skapat såpass många jobb går avdraget på ett ut jämfört med bidrag som annars skulle betalas ut, samt att det givetvis dras in skatter på tjänsterna. Efterfrågan på hushållsnära tjänster ökar dessutom.

Jag och flera andra menar att man kan utveckla reformen. Maud Olofssons förslag om att personer över 75 år ska få 75 % avdrag är otroligt sympatiskt. Jag tror att det finns en otrolig potential i barnpassningsbiten som även innefattar läxläsning, vilket jag ju skrev på Newsmill om häromdagen.

Albin Ring Broman och Magnus Andersson bloggar.

RUT kan höja skolresultaten

Idag skriver jag på Newsmill om hur RUT-avdraget skulle kunna förbättra resultaten i skolan.

Vi vet att barn med lågutbildade föräldrar lyckas sämre i skolan än de som har föräldrar som har en högre utbildning. Självförtroendet och tiden kanske sviker när det kommer till att läsa läxor. En del familjer har konflikter kring läxläsning och alla barn måste använda sin fritid för att bli riktigt goda läsare, räknare, skribenter. Läxläsning skapar rutiner och tränar ansvarstagande.

Genom att läxläsning är berättigat av avdrag för hushållsnära tjänster kan föräldrar få professionell hjälp med pedagogiskt stöd för sitt barn. Man kan tänka att de som är försigkomna och har råd använder tjänsten. Men stark marknadsföring i områden där föräldrar är lågutbildade eller har annan etnisk bakgrund skulle kunna ge ytterligare ett uppsving åt marknaden. I kombination med regeringens förslag om att biståndsgåvor ska vara avdragsgilla skulle man kunna utveckla RUT-reformen till att gälla gåvor av läxläsningscheckar som av företag eller privatpersoner ges till skolor eller föräldrar i behov av läxstöd. Inte som en ersättning för ordinarie undervisning eller de insatser som skolor redan nu gör med stöd, läxläsning med frivilligorganisationer eller extrakurser. Men som ett extra individuellt stöd i form av läxläsning. Jag ser läxläsningsbyråer med lärarstuderande och engagerade, kunniga förortsbor växa fram. Resultatet är elever som når målen och får växa ytterligare.