Rätten för gymnasiesärskoleelever att växa

Igår fick jag förmånen att göra ett studiebesök hos den nystartade gymnasiesärskolan "KungSaga" som huserar i Gamla stan i Stockholm. Två engagerade lärare har tillsammans med en fd elev tagit initiativet till att starta skolan som har en estetisk inriktning. Med mål att undervisa 40 elever startar de i höst i liten skala med 7-10 elever i årskurs 1. Ämnesintegrerat och gentemot kursplaner för särskolan ska eleverna växa med kunskaperna under de fyra åren och när de går ut gymnasiet vara redo för att bo själva, driva en daglig verksamhet och känna till rättigheter och skyldigheter som man har i samhället. Genom att arbeta ämnesintegrerat kan lärarna lära ut matematik i hem- och konsumentkunskapssalen. I samverkan med studiecirklar kan de bildintresserade eleverna få måla kroki i ett sammanhang där andra än jämnåriga finns med. I teaterns form kan svenska och engelska läras ut. Under sista året (i fjärde klass) ska eleverna ha entreprenörskap på schemat samt testa att driva en egen daglig verksamhet som de skulle kunna fortsätta med efter skolan. Där de kan vara med och anställa den personal de vill ha som ansvarig och jobba för sig. Jag fick en god inblick i hur det är att starta en skola i liten skala.

I min ungdom kände jag en pojke som var begåvningshandikappad. Jag vet att hans mamma i den lilla kommunen fick strida för att han skulle få den utbildning hon önskade åt honom. Hon fick gehör från politiken, pojken fick en god utbildning tack vare en Waldorff-skola. När jag träffar den engagerade gruppen på KungSaga får jag bara inom loppet av en halvtimma förståelse för hur komplicerat och kränkande det kan vara att ha ett begåvningsfunktionsnedsättning. På grund av fördomar, okunskap och rädsla, men också den kultur som lite grand tyvärr finns kvar kring särskolan och dess elever.

För mig är det oacceptabelt att en god man som är utsedd av Överförmyndarnämnden inte gör sitt jobb och på så sätt utsätter en individ - som är så beroende av andra - för risken att falla utanför samhällets ramar. En god man måste ha kunskap och engagemang i förståndshandikapp för att göra ett bra jobb. Jag har också svårt att förstå att en begåvningshandikappad inte får bo tillsammans med sin partner. Och jag inser att stadsdelsnämnden inom ramen för LSS har ett stort och viktigt ansvar för fritid, gruppboende, socialtjänst vad gäller dessa personer. Att kontakten mellan kommuner vid tex flytt måste fungera. Jag förstår att den sk dagliga verksamheten kan genomföras i ett meningsfullt sammanhang där individerna får växa till sin fulla potential. Att valfriheten för gymnasiesärskoleelever med särskilda intressen och begåvningar inom estetiska ämnen nu ytterligare ökar i Stockholm.

Intervjuad i Påtal om Stockholm

PåTal om Stockholm är en taltidning om Stockholm och politik som berör huvudstaden. Jag är i veckans nummer intervjuad i egenskap av veckans politiker. Jag talar om varför jag är engagerad i Centerpartiet, om vad jag kunnat påverka, om Slussen-beslutet och om vinst i välfärdsföretag.

Lyssna gärna här på inslaget.

Fokus på måluppfyllelse funktionsnedsatta

I torsdags var det Utbildningsnämnd i Stockholms stad. Jag ersattes av Tobias Gillberg, då jag deltog i KSL:s arbetsmarknadsberedning. Två viktiga frågor stod på agendan, där jag givetvis i egenskap av gruppledare varit delaktig i förarbetet.

Ett nytt avtal om VFU-studerande ska tecknas mellan Stockholms universitet och länets kommuner. Där tankade jag in att man även måste involvera Friskolornas Riksförbund, som ju står för en ansenlig del av marknadsandelarna och är en betydelsefull arbetsmarknad för lärarna och därmed bör ta ansvar för VFU-studerande. Alliansen betonade också att handledning av blivande lärare bör ses som en del i karriärvägen för befintliga lärare. Helst ska pengen tillfalla den som åtar sig att vara handledare, inte betalas ut till skolan/arbetslaget.

Jag tog också ett initiativ till en skrivelse som Alliansen lade. Den handlar om potentialen i måluppfyllelse hos elever med funktionsnedsättning. Detta efter ett samtal med Emma Henriksson (KD). Förvaltningen får nu i uppdrag att genomlysa de funktionsnedsattas måluppfyllelse, samt att komma med förslag till förbättringar. Här följer skrivelsen:


"Översyn av måluppfyllelse för funktionsnedsatta

Skolans huvuduppgift är att förmedla kunskap. För att alla
elever ska ha möjlighet att nå målen är det centralt att skolan följer upp
elevernas kunskapsnivåer samt i ett tidigt skede sätta in åtgärder där det
behövs. Alla elever ska få stöd att nå så långt som de har förutsättningar att
nå.

Elever med funktionsnedsättningar riskerar en sämre
måluppfyllelse än elever utan funktionsnedsättning. Döva och
hörselskadade elever har t ex en sämre måluppfyllelse än elever med fullgod
hörsel.

Det behövs en översyn av hur elever med funktionsnedsättning
klarar måluppfyllelsen i skolan idag. Därför uppdras utbildningsförvaltningen
att under 2012 göra en kartläggning och återkomma med förslag på riktade
åtgärder för att höja resultaten för elever med funktionsnedsättning."

Kommer SVT spä på fördomar om funktionsnedsättningar?

Min vän Anna Bergholtz skrev häromdagen en debattartikel om funktionsnedsättningar, med anledning av Sveriges Television arrangerar en dokumentärsåpa/tävlingsprogram med enbart funktionshindrade som tävlande: SVT-program spär på fördomar. Det är ett program där enbart personer med funktionsnedsättningar ska samarbeta sig igenom en hinderbana i en främmande miljö. Läs artikeln och ta ställning själv. Är det detta vi behöver för att förstå funktionsnedsättningar bättre?

Anna skriver: "Jag undrar hur reaktionerna ­blivit om man gjort ett liknande ­program med enbart mörkhyade eller homosexuella?­ Varför är det jämt så att vi med funktionsnedsättning ska vara­ ­tysta och tacksamma för att vi också­ får vara med och utan att det spelar någon roll hur?"

Funktionsnedsättningar är en resurs som vårdas och utvecklas av den funktionsnedsatte. Det finns synliga och osynliga handikapp. Många tänker inte på sin nedsatta funktion i vardagen. Personen mittemot dig på tunnelbanan kan vara döv, ha astma eller en psykisk sjukdom, utan att du ser det. Så fort vi ser rullstolar eller vita käppar, däremot, börjar många automatiskt tycka synd om personen ifråga. Men istället kan man tänka att den personen har fått en unik gåva, som gör att han/hon upplever vardagen och världen genom sina ögon. För vissa blir vardagslivet begränsat på ett eller annat sätt, men för de allra flesta kan de göra det mesta.

Jag bävar inför programmet, som mina licenspengar sponsrar. Det kommer bli väldigt lätt för den som redan har roligt på andras bekostnad att skratta åt de funktionsnedsattas tillkortakommanden. Kanske kommer många häpna över "Så mycket de kan göra trots sitt handikapp". Men hur som helst blir det fragmentariskt och väldigt kvoterat där tid är avsatt för funktionsnedsatta, istället för att låta programledarna och redaktionerna ha en integrerad, inkluderande mångfald, bestående av många olika resurser och kompetenser, inkl funktionsnedsättningar.
Uppdaterat 29 april: SVT replikerar Anna här. För övrigt undrar jag varför vi har en statstelevision när säkerligen marknaden skulle kunna göra jobbet minst lika bra.

Maud Olofsson kickar off inför valvinst

Idag är det valkonvent för drygt 500 centerpartister från hela Sverige. Maud Olofsson har precis hållit sitt inledningsanförande. Hon talade om valfrihet, företagsamhet och även det gröna Sverige. Per Ankersjö fick cred för att vi i Stockholm arbetar för en grön, tät stad. Den riktiga vilan finns i naturen och den behövs även i storstäder. Därför vill vi bygga på höjden för att spara parkerna.

Idag föreslår Maud ett mycket viktigt och empatiskt förslag om samhällslön för personer med stora funktionsnedsättningar. Det är bra, viktigt och relevant.