Intervjuad i Påtal om Stockholm

PåTal om Stockholm är en taltidning om Stockholm och politik som berör huvudstaden. Jag är i veckans nummer intervjuad i egenskap av veckans politiker. Jag talar om varför jag är engagerad i Centerpartiet, om vad jag kunnat påverka, om Slussen-beslutet och om vinst i välfärdsföretag.

Lyssna gärna här på inslaget.

Kommer SVT spä på fördomar om funktionsnedsättningar?

Min vän Anna Bergholtz skrev häromdagen en debattartikel om funktionsnedsättningar, med anledning av Sveriges Television arrangerar en dokumentärsåpa/tävlingsprogram med enbart funktionshindrade som tävlande: SVT-program spär på fördomar. Det är ett program där enbart personer med funktionsnedsättningar ska samarbeta sig igenom en hinderbana i en främmande miljö. Läs artikeln och ta ställning själv. Är det detta vi behöver för att förstå funktionsnedsättningar bättre?

Anna skriver: "Jag undrar hur reaktionerna ­blivit om man gjort ett liknande ­program med enbart mörkhyade eller homosexuella?­ Varför är det jämt så att vi med funktionsnedsättning ska vara­ ­tysta och tacksamma för att vi också­ får vara med och utan att det spelar någon roll hur?"

Funktionsnedsättningar är en resurs som vårdas och utvecklas av den funktionsnedsatte. Det finns synliga och osynliga handikapp. Många tänker inte på sin nedsatta funktion i vardagen. Personen mittemot dig på tunnelbanan kan vara döv, ha astma eller en psykisk sjukdom, utan att du ser det. Så fort vi ser rullstolar eller vita käppar, däremot, börjar många automatiskt tycka synd om personen ifråga. Men istället kan man tänka att den personen har fått en unik gåva, som gör att han/hon upplever vardagen och världen genom sina ögon. För vissa blir vardagslivet begränsat på ett eller annat sätt, men för de allra flesta kan de göra det mesta.

Jag bävar inför programmet, som mina licenspengar sponsrar. Det kommer bli väldigt lätt för den som redan har roligt på andras bekostnad att skratta åt de funktionsnedsattas tillkortakommanden. Kanske kommer många häpna över "Så mycket de kan göra trots sitt handikapp". Men hur som helst blir det fragmentariskt och väldigt kvoterat där tid är avsatt för funktionsnedsatta, istället för att låta programledarna och redaktionerna ha en integrerad, inkluderande mångfald, bestående av många olika resurser och kompetenser, inkl funktionsnedsättningar.
Uppdaterat 29 april: SVT replikerar Anna här. För övrigt undrar jag varför vi har en statstelevision när säkerligen marknaden skulle kunna göra jobbet minst lika bra.

När får ensamstående och anhöriga husmorssemester?

Jag säger till folk att jag ska på husmorssemester lördag-söndag. Jag är verkligen inte någon hemmafru eller Anna Anka-hyllare, men försöker hämta och lämna på dagis vid hälften av tillfällena, viker oftast tvätten. Damma och städa är mitt ansvar, medan maken sköter merparten av handling och är klart bäst på matlagning. Nej, uttrycket husmorssemester kommer från min mormor som jag ibland ber berätta om den husmorssemester hon fick möjlighet att göra vid 35 års ålder. Då kluckar hon glatt och berättar sitt minne. Kommunen ombesörjde att trebarnsmodern tillika bondhustrun kom iväg på semester till Jämtland. Hon fick resan och vistelsen betald och dessutom hundra kronor i fickpengar. Givetvis älskade hon sin make och sina barn, liksom sysselsättningen och hemmet. Men för henne var det stort och otroligt avkopplande att få komma bort en vecka. Någon satsade på henne. Hennes moster Agda tog väl hand om barnen en vecka. Jag använder ordet husmorssemester lite raljant istället för egentid med kompis eller dylikt.

Jag har med en frisk partner, ett bra arbete, rikt fritidsliv och ett positivt, öppet barn alla möjligheter i världen att koppla av och uppleva omväxling i både vardag och semestertider. Men de jag tänker på som borde kunna åtnjuta någon form av avlastning är de ensamstående med ett eller flera barn, eller de som är sammanboende med funktionshindrade och kanske även barn. Att vara ensamstående arbetande med barn kan vara nog så krävande, men att dessutom ha en partner med funktionsnedsättning kan göra att även den starkaste går i väggen. Alternativet hon oftast får höra är att sjukskriva sig. Men nog vore det bättre att kunna få avlastning eller hemhjälp och kunna åka på husmorssemester någon gång om året. Det måste bli billigare för samhället i längden. Ett annat alternativ för anhöriga är ju att köpa avlastning som tjänst. Men när de anhöriga kvinnorna är så utarbetade att de inte orkar fatta ett sådant beslut är det viktigt med stöd i form av rekommendationer eller att upphandla tjänsten. Kanske det finns en framtid för certifierade frivilligorganisationer att etablera sig som avlastare för ensamstående och anhöriga. Som jag ser det är det en jämställdhetsfråga. Min farfar hade aldrig klarat av att anhörigvårda farmor i tio år, som min farmor gjorde med farfar. Min farmor klarade det och har min fulla beundran. Tack vare tacksamheten för det lilla, hoppet och sin optimism klarade hon det.

Imorgon uppmärksammas alla anhörigvårdare i Stockholm i Stadshuset. Bra! Men den reella avlastningen som kan ge vila och respit in reality - var är den? Är jag dåligt upplyst vill jag gärna få reda på det.

Det finns flera som bloggat om husmorssemester.

Lyssnat på hörselskadade

Idag deltog jag i en paneldiskussion hos HRF, Hörselskadades Riksförbund, Stockholmsdistriktet. Mp och s deltog också. Diskussionen landade i att föräldrar är de bästa att avgöra var deras barn ska gå i skola, om det är integrerat eller i specialskola. Att valfrihet måste råda för alla. Att hörselpedagogernas kompetens måste finnas för skolor att tillgå. Var/hur den organiseras återstår att diskutera. Jag berättade att Centerpartiet i de två senaste budgetarna har haft med betydelsen av kunskap i frågorna hos rektorer, vilket många instämde i. Några tankar fick jag med mig hem att dryfta i partiet. En del lärdom kring hörselskadades villkor. Något allvarligt att bara 15 % av de hörselskadade går vidare från gymnasium till högskola/universitet. Där är en nöt att knäcka. En mamma undrade hur hennes son skulle vilja ta på sig hörapparaten och känna sig likvärdig. Hon efterlyste värdefrågorna. Hade jag fått ordet hade jag sagt följande: Centerpartiet värnar alla människors lika rätt och värde. För att få ett samhälle med mångfald måste vi bejaka det unika hos varje person och acceptera människors olikheter. Den som är hörselskadad besitter kompetenser och förståelser som inte en hörande har. Dessa resurser måste tas tillvara.