Skoldebatt i budgetfullmäktige i Stockholm

Idag var det dags för kommunfullmäktige i Stockholms andra dag. Jag fick förtroendet att föra Centerpartiets talan vad gäller skolan. Här följer mitt inledningsanförande:

I ett frihetligt samhälle ska alla ges samma förutsättningar att växa. Då måste barnen få en likvärdig skolgång. Inte lika - utan likvärdig. Var du kommer ifrån eller vart du vill ska inte spela någon roll för kvaliteten i den undervisning du får. Förvaltningen, rektorerna, lärarna och eleverna jobbar på för att höja kvaliteten i undervisningen. Eleverna - det är ju de som gör det största jobbet med att höja sina resultat. Lärarna kan inte stötta, men eleverna gör jobbet. Jag är övertygad om att det målmedvetna arbetet ger resultat.

Men 15 % av våra grundskoleelever har inte tillräckliga kunskaper för att komma in på ett nationellt gymnasieprogram. Det duger inte, men vi ska också se varje individs förutsättningar. Vi ska minnas att Alliansen har höjt ambitionen till behörighet i minst åtta ämnen, istället för tidigare tre. Vi måste knäcka nöten hur ännu bättre resultat kan nås - för varje enskild elev. Goda resultat för de barn som kommit sent med en sönderbombad skolgång, för de som omkring sig har vuxna med dålig tillit till skolan, kanske på grund av egna dåliga erfarenheter, men också ge den elev som har goda förutsättningar och lätt för sig chansen att blomma ut och nå sin fulla potential. För i Alliansens Sverige pressas ingen tillbaka bara för att inte alla lyckas. Med dagens betygssystem kan alla nå högsta betyg, eftersom det inte är relativt som det var fram till början av 90-talet.

Centerpartiet förespråkar tidiga insatser och gläds åt målet att alla elever ska ha lärt sig läsa senast i första klass. Vi vet att läsningen är grunden för så mycket i skolan. Det måste vara en rättighet för varje barn att få tillgång till läsförmågan som är en viktig nyckel till all inlärning. Vi politiker följer resultaten. Jag har höga förväntningar.

Jag var på Smedshagsskolan i måndags. Jag fick se att en god undervisning där de vuxna ser varje elev ger resultat med ett tydligt fokus på kunskap. Det sociala i hemmet kan oftast inte skolan förändra, men däremot ge eleverna en studiemässigt god självbild genom att de når målen och lyckas i skolan.

Gemensamt har alla våra duktiga lärare, specialpedagoger, studie- och yrkesvägledare, fritidshemspersonal och rektorer att de gillar våra barn och ungdomar och vill deras allra bästa. Så låt oss nu ha en debatt på en värdig nivå där vi inte talar ned dem, utan lyfter dem.

Jag yrkar bifall till kommunstyrelsens förslag.

Rektorsområden egna turordningskretsar

Idag var det UtbN. Jag lade en skrivelse om turordningsregler på Stockholm stads skolor. I Utbildningsförvaltningen utgör stadens alla skolor en turordningskrets, vilket ställer till problem för enskilda rektorer. Om en gymnasieskola går bra med många sökande blir den drabbad om en annan kommunal gymnasieskola skulle minska i elevantal. Det blir en kontinuitetsbrist. Våra gymnasieskolor har olika profiler och även pedagogiska nischer, vilket gör att vid uppsägningar och runtflyttningar blir det lagen om ”sist-in-först-ut” som står över det pedagogiska och viljan hos pedagoger att söka sig till en särskild inriktning eller ett särskilt arbetssätt. För rektorerna blir det otryggt att anställa personer, som sedan måste sägas upp till förmån för personer som har varit anställda en längre tid i kommunen, oavsett inställning till skolans pedagogiska profil. Det ger också på sikt en homogenitet i lärarkåren, som kommer att bestå av äldre, men givetvis mer erfarna lärare, vilket blir en brist i mötet gentemot elever och föräldrar, men även i kollegierna. Därför borde varje skola vara en egen turordningskrets. När vi pratar om lika villkor för kommunala som för fristående skolor ska vi också ge rektorerna förutsättningarna för detta.
Jag önskar att förvaltningen ges i uppdrag att göra varje rektorsområde till en turordningskrets.

Lyssnat på hörselskadade

Idag deltog jag i en paneldiskussion hos HRF, Hörselskadades Riksförbund, Stockholmsdistriktet. Mp och s deltog också. Diskussionen landade i att föräldrar är de bästa att avgöra var deras barn ska gå i skola, om det är integrerat eller i specialskola. Att valfrihet måste råda för alla. Att hörselpedagogernas kompetens måste finnas för skolor att tillgå. Var/hur den organiseras återstår att diskutera. Jag berättade att Centerpartiet i de två senaste budgetarna har haft med betydelsen av kunskap i frågorna hos rektorer, vilket många instämde i. Några tankar fick jag med mig hem att dryfta i partiet. En del lärdom kring hörselskadades villkor. Något allvarligt att bara 15 % av de hörselskadade går vidare från gymnasium till högskola/universitet. Där är en nöt att knäcka. En mamma undrade hur hennes son skulle vilja ta på sig hörapparaten och känna sig likvärdig. Hon efterlyste värdefrågorna. Hade jag fått ordet hade jag sagt följande: Centerpartiet värnar alla människors lika rätt och värde. För att få ett samhälle med mångfald måste vi bejaka det unika hos varje person och acceptera människors olikheter. Den som är hörselskadad besitter kompetenser och förståelser som inte en hörande har. Dessa resurser måste tas tillvara.