Några tankar om läraryrket
Finns det något vackrare ljud än skolgårdslek? Höstsolen skiner, barnen är nyätna och leker och skrattar i grupp. Med ett fönster på glänt i klassrummet där flitens lampa lyser över de små elevgloriorna når ljudet den harmoniska läraren. Det är lärarlyx. Att sporra en elev att arbeta sidan ut under lektionens resterande sju minuter. Att få se den bestämda blicken som efter fem minuter byts ut till förväntansfulla ögon över att se lärarens bekräftelse. Det är lärarlyx. Att höra en elev säga tre gånger att han inte läser högt, men att han snart ersätter din högläsning med fint engelskt uttal. Det är lärarlyx.
Eftersom jag är tjänstledig den här terminen har jag börjat vikariera som lärare för att kunna försörja mig under tiden jag bygger upp mitt företag. (När det gäller företaget har jag datastrul som sinkar mig att börja sälja mina läxläsnings- och föreläsningstjänster. Dock har jag en föreläsning på måndag att förbereda.)
Läraryrket är som en berg- och dalbana. Du måste vara alert hela tiden och allt du säger kan du nästa sekund ha emot dig. Förtroendet till eleverna hänger på en skör tråd som påverkas av faktorer runt omkring dig. En planering fungerar i en klass, men inte i en annan. En elev kan påverka en hel grupps stämning. Oftast är du inte färdig med jobbet när du lämnar det då du har planering eller rättning med dig hem. Dessutom kan det vara tankeverksamhet kring elevvård och incidenter.
Lärare som arbetat i decennier menar att administrationen ökat med tiden då allt nu måste dokumenteras och blanketter som åtgärdsprogram och varningar om att inte få betyg har ökat till antalet. I sitt syfte är administrationen bra, men självklart tar den tid från förberedelser och utvärdering av den egna undervisningen. Det gäller för oss politiker att fundera över i varje beslut så att inte värdefull undervisningstid blir lidande. För didaktiken är den stora utmaningen i läraryrket: Vad ska jag undervisa dessa elever i just nu? Vilket syfte har jag? Vilket stoff ska jag ha? Hur ska jag göra? Och när motivationen i klassrummet blir optimal finns förutsättningar att bedriva god undervisning där eleverna når målen i så hög utsträckning som möjligt.
Eftersom jag är tjänstledig den här terminen har jag börjat vikariera som lärare för att kunna försörja mig under tiden jag bygger upp mitt företag. (När det gäller företaget har jag datastrul som sinkar mig att börja sälja mina läxläsnings- och föreläsningstjänster. Dock har jag en föreläsning på måndag att förbereda.)
Läraryrket är som en berg- och dalbana. Du måste vara alert hela tiden och allt du säger kan du nästa sekund ha emot dig. Förtroendet till eleverna hänger på en skör tråd som påverkas av faktorer runt omkring dig. En planering fungerar i en klass, men inte i en annan. En elev kan påverka en hel grupps stämning. Oftast är du inte färdig med jobbet när du lämnar det då du har planering eller rättning med dig hem. Dessutom kan det vara tankeverksamhet kring elevvård och incidenter.
Lärare som arbetat i decennier menar att administrationen ökat med tiden då allt nu måste dokumenteras och blanketter som åtgärdsprogram och varningar om att inte få betyg har ökat till antalet. I sitt syfte är administrationen bra, men självklart tar den tid från förberedelser och utvärdering av den egna undervisningen. Det gäller för oss politiker att fundera över i varje beslut så att inte värdefull undervisningstid blir lidande. För didaktiken är den stora utmaningen i läraryrket: Vad ska jag undervisa dessa elever i just nu? Vilket syfte har jag? Vilket stoff ska jag ha? Hur ska jag göra? Och när motivationen i klassrummet blir optimal finns förutsättningar att bedriva god undervisning där eleverna når målen i så hög utsträckning som möjligt.
Etiketter: lärare, måluppfyllelse, skola

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Hem