Jobbsökande redo att ta lägre lön

Tankesmedjan Fores genomförde idag ett frukostseminarium där man redovisade en rapport om jobbsökandes arbetslöshetssituation. Greppet att intervjua arbetslösa var tydligen nytt.

Som väntat fanns stor skepsis mot arbetsmarknadsåtgärder bland de 500 svarande. En majoritet sade sig vilja starta eget, men hindren och riskerna upplevdes vara för stora. Tyvärr ser de arbetslösa själva att deras utbildning är bristen, vilket ger dem en mörk framtidsvision med lågt självförtroende. Min slutsats av detta är att utbildning måste innehålla ett synsätt där de studerande blir stimulerade till kreativitet och entreprenörskap. Där dina affärsidéer får filas och spetsas och du får redskap att se möjligheter till att förverkliga dem.

Fyra av tio personer är beredda att avstå LAS för att få ett jobb, enligt undersökningen. Alltså spelar LAS bara en roll för den som har ett jobb, samt för fackföreningsrörelsen. För arbetsgivaren komplicerar den frågan om kompetens. För den som står utanför arbetsmarknaden är LAS ett hinder då du inte konkurrerar på lika villkor med redan anställda.

59 % av de svarande är redo att gå ned i lön. 32 % av de arbetslösa - framför allt unga och stadsbor - är dessutom beredda att gå ned 20 % i lön. Facken strävar emot. IF Metall hyllades för det ungdomsavtal man nu väljer att ingå. Bra - ett steg i rätt riktning! Regeringens statssekreterare berättade om det nya lärlingsavtal som går att teckna. Dessutom en större tillåtelse till visstidsanställningar.

Jag ställde en fråga om målen för Arbetsförmedlingarna som indirekt handlade om hur konkurrens skulle kunna förbättra bemötande och effektivitet utifrån en kundvalsmodell, vilket delvis blir verklighet i och med att LOV, lagen om valfrihet införts.

Min andra fråga gällde "den svenska modellen". Regeringen ser inte något problem, enligt statssekreteraren, i att fackförbunden som är den ena parten i avtalsrörelsen gynnar de som redan har jobb medan statens önskan är att fler ska få jobb. Å andra sidan är det ju skatten på den samlade lönesumman, utöver arbetsgivaravgifter och moms, som staten och kommunerna kan använda till att bedriva verksamhet för. Kvar står de arbetslösa; unga och invandrare och kanske även äldre arbetslösa (typ 58-årsåldern). Missmodiga, obenägna att byta bostadsort, men redo att byta bransch. I Arbetsförmedlingens händer, då jantelagen ligger som en våt filt över Sverige där vi inte direkt har för vana att sälja oss själva och våra kompetenser.

Men! Det finns nu en optimism bland småföretagarna, när konjunkturen vänder, enligt bland annat Småföretagarbarometern. Vår partiordförande Maud Olofsson har hela tiden utstrålat den och den ska bäras med i politiken framöver.