Solna vill locka livsnjutare

Magnus Andersson som är kommunalråd i grannkommunen Solna målar idag upp en härlig vision för sin stad på DN debatt: Vill vill göra Solna till en plats för livsnjutare

Solnacentern vill ta Matlandet Sverige även till storstaden genom att förenkla och möjliggöra för nya alternativ. En arbetsgrupp har tillsatts för att göra Solna till en plats dit livsnjutare vallfärdar. Anderssons tes är att politiken måste ta ett steg tillbaka, för att kultur- och nöjeslivet ska vara fritt och levande, samt att regeringens alkoholpolitik inte ska sorteras i samma fack som politik mot narkotikahandel, vilket stoppar en bransch som har möjlighet att växa.

Det finns åtgärder som går att göra på kommunal nivå för att ge folket mer frihet i vardagen. Ett exempel på detta är den reform Centerpartiets Björn Mellstrand motionerade om och fick igenom i Stockholm under nittiotalet; Tidigare uppförande och senare nedplockning av uteserveringar än de datumgränser man hade haft dessförinnan. Något som gav vårglada människor mer frihet och ökade potentialen för restaurangbranschen.

Artikeln är väl värd en läsning och ligger i linje med det till exempel Mattias Svensson på Neo berättar om att han skriver i sin bok "Glädjedödarna". Och jag känner den positiva konkurrensen - vad ska vi i Bromma/Stockholm bjuda över och locka med så att det är vi som får de nya skattebetalarna till oss?

Centerpartiet har vassast arbetsmarknadspolitik

Per Ankersjö och Magnus Andersson skriver idag på SvD Brännpunkt om arbetsmarknaden: M tar inte ansvar för arbetsmarknadspolitiken. De skriver om den sk missmatchningen och att företagen inte kan kompetensförsörjas eftersom utbildningar inte håller måttet. De summerar Centerpartiets politik för jobben på ett bra sätt. De nämner företagens kompetensförsörjning och skrotande av LAS, men även skolans betydelse.

Men vi måste också skruva i system vad gäller arbetsrätten som jag menar ska vara individualiserad. Jobblinjen ska vara en tydlig tråd från förskola via grundskola och gymnasium till arbetsmarknaden. Då måste vi också ta debatten om det rimligt att fackförbunden ska ha privilegiet att utverka sympatistrejker och blockader, vilket dagens lagstiftning tillåter. Ja, det finns mer att orda om i frågan, men Ankersjös och Anderssons artikel är fräsch.

Bygg gärna högt vid Linneduken

Magnus Andersson tar till orda vad gäller bostadsbyggande. Han menar att det handlar om mod att driva en politik som främjar bostadsbyggande på bekostnad av någon annans utsikt. Att vi måste våga se villaägaren som får sämre utsikt i ögonen. Mod eller inte - nog är det civilkurage att leva som man lär även inom politiken. Det är inte alltid lätt och betraktas inte alltid som helt rätt, men måste ses som det riktiga.

Det handlar också om att ha en politik för byggande. Det har Stockholmscentern. Men däremot, vilket Albin Ring Broman pålyser, måste plan- och bygglagen förändras så att överklagandemaskineriet inte sätter käppar i hjulen. Att människor överklagar en välbehövlig skola i Hammarby sjöstad, vilket gör processen försenad och i längden fördyrad, känns för den stora gruppen onödigt. Här måste friheten för individen (den som överklagar) kontra friheten att få tillgång till skola enligt närhetsprincipen i framtiden ställas mot varandra.

Stockholmscenterns distriktsordförande Per Ankersjö har länge talat om att bygga på höjden. Nu intensifierar han arbetet med att bygga än mer miljövänligt. Det är roligt att se filmexemplet från Beckomberga i hans blogginlägg. (Som kuriosa platsen där jag bodde mina första år.)

Här i trakten finns det byggplaner i Linneduken, där bollhallarna står nu. Läget är perfekt för att bygga på höjden och kommer att rimma väl med Brommahöjden som ju är inglasad och så hög som ett höghus kan bli här i närheten av flygplatsen, såvitt jag förstått. En lokal kampanj pågår för att stoppa höjdbygget: Läs tretton våningar. Argumenten är en utsikt från en lekplats, skugga på husen på andra sidan Drottningholmsvägen mm.

Med respekt för de engagerade som också bloggar kan jag ändå inte hålla med dem. Jag avstår gärna från min brännande lunchsol till förmån för några lägenheter och fler våningsplan. Tänk - min lunch kanske till och med blir mer behaglig att inta på balkongen då det blir lite skugga. Jag tycker att det är viktigt att använda platser nära kollektivtrafikpunkter och naturreservat för byggande. Det är ju där människor vill bo, så att livet blir smidigt. Som vid Brommaplan.

Johan Hedin och Christian Ottosson bloggar också.

Centerpartiet kan ge frihetsfeber

Magnus Andersson skriver idag mycket bra om frihetstörst på Brännpunkt. Han beskriver Centerpartiets arbete i Alliansen och generellt opinionsarbete av partiet och oss som är politiska företrädare på olika håll. Magnus beskriver också vår framtida roll, vad han anser att vi bör göra framöver.

Jag tror att det är viktigt att veta vad man har gjort som parti för att känna en säkerhet i att vi är på väg åt rätt håll, men jag håller med om att det politiska självförtroendet måste kompletteras och hela tiden bygga på att veta vad man vill med sin politiska aktivitet. Att vi som centerpartister blickar framåt och har en politisk agenda där vi jobbar för företagande, miljö och individens frihet.

Att vara samhällskritisk - eller att ge förslag och sticka ut med en åsikt som parti, distrikt eller politisk företrädare - kan skapa en debatt och leda till nya argument och lösningar. En levande debatt skapar mångfald! Men åsikter som inte är förankrade kan skapa oro som ju alltid förändringsvibrationer gör. Då gäller det att hålla isär korten och använda sin medlemsröst på möten och stämmor där den gemensamma politiken tas.

När frihetssträvare som Magnus gör utspel får åtminstone jag en vitaminkick - eller frihetsfeber. Och när du en gång fått smak för friheten ser du många, många fler frihetsreformer som måste göras. Det gäller bara att se vilken reform som är mest brännande het och börja skriva. Motionsstopp i Stockholmscentern är 28 februari. Inte för att skruva oss och krama ur oss det vi kan (eller göra oss till radikalliberaler) utan för att skapa ett Stockholm och Sverige som i ännu större utsträckning tar tillvara individers drivkrafter, förmågor och ansvarstagande.

Betygsöverklaganderätt bra brukarperspektiv

Utredningen om att elever ska kunna överklaga betyg går ut på remiss. Centerpartiet och KD är för förslaget. Skolminister Björklund är emot reformen då han menar att nackdelarna är fler än fördelarna. Det sporrar remissinstanserna att vässa pennorna och argumenten åt båda hållen, vilket är bra.

DN:s ledarsida förenklar diskussionen genom att mena att möjligheten till betygsöverklaganden handlar om millimeterrättvisa. En farhåga är att det bara ska bli fokus på det mätbara. Men det är ju just det som är problemet. Lärare har "en känsla" av att det är MVG. Nej, den summativa bedömningen måste vara en naturlig del i undervisningen i form av matriser, checklistor och kvalitetsmått på kunskaper, så att eleverna får möjlighet att veta vad de kan och hur de ska ta sig vidare till nästa nivå. Om det nu är det som Björklund kallar byråkrati så är det värt det hela. Det blir naturligt att arbeta med portfolio och dokumentation i alla ämnen, så att elever kan sätta ord på sin egen kunskapsutveckling. Undervisningen generellt kan förbättras så att fler elever når målen. Den formativa bedömningen bygger på vad eleverna redan kan och vart de ska - det måste lärare kunna formulera med avstamp i dokumentation. Byråkrati eller inte - det ingår i dagens lärarprofession.

När min mormor gick ut folkskolan blev hon godkänd för att hennes far hade haft ett samtal med läraren. De kände ju varandra. På min tid fick jag högsta betyg i ett ämne för att jag var bäst i klassen i det ämnet - det var ju relativt betygssystem. När jag kom till gymnasiet verkade den femman bland mina natur-klasskompisar inte vara mer värd än en trea. I rådande system är kunskapsmålen alltför fria så att en G-nivå på en skola är långt mycket lägre än ett G på en annan skola. Det är dags att ta steget vidare nu. Mot en skola för kunskap.

Magnus Andersson, CUF:s förbundsordförande, skriver idag i Aftonbladet om vikten av att ge elever rättssäkerhet att få överklaga betyg. Mycket bra brukarperspektiv.

Jag skrev igår att jag anser att förslaget är bra. Men jag kan hålla med Magnus och MUF om att inte rektor borde vara den instans eleverna överklagar till. Det ska inte vara samma nivå på ett överklagande som att springa till rektor och klaga lite allmänt på att lärarna lyssnar dåligt. Eleven ska känna att hans/hennes överklagande tas på allvar. Läraren ska också känna att överklagandet tas på allvar genom att få motivera bedömningen. Dessutom är ju rektor jävig med tanke på att han/hon kanske inte prioriterat önskad stödundervisning till eleven eller slarvat med åtgärdsprogram.

Ja, reformen kostar pengar. Processen måste gå snabbt för att eleven ska få möjlighet att bli prövad innan läraren med sitt material har gått på semester. Dessutom sker gymnasieantagningen bara några veckor efter skolavslutningen. Tankeverksamhet tål att läggas på vilken typ av personer som ska agera prövningsjurister. Troligen en lärare i samma ämne från en annan skola. Det är ju inte rimligt att anställa särskilda prövningsinstanser eftersom det bara finns jobb under två veckor per år. Det blir snarare någon form av hedersuppdrag för goda bedömare - en utvecklingstjänst i läraruppdraget. Dessutom kan det höja lärares status i egenskap av myndighetsutövare om betygen kan överklagas.

Lärarnas Riksförbund menar att det bör finnas möjlighet att överpröva myndighetsutövning, men att förslaget måste utredas ytterligare. LR tycker inte heller att rektorer ska vara överklagandeinstans. Klokt citat från LR: "För att ett system med omprövning av betyg ska kunna införas krävs att lärarlegitimationen är fullt genomförd och att det är lärare behöriga i ämnena som genomför betygssättningen."

Lärarförbundet tycker att betyg ska vara likvärdiga och rättssäkra. "Framförallt behöver lärarna få tid till att arbeta mer tillsammans med varandra för att likvärdigheten och resultaten ska öka. Det visar flera internationella undersökningar" säger Eva-Lis Sirén.

Det här förslaget engagerar centerrörelsen.
Anders Flanking har drivit förslaget länge.
Inger, Jenny, Joel, Lotta, Eva har bloggat.

Liberal konkurrens är bra

Magnus Andersson och Adam Cwejman skrev häromdagen en text på Newsmill om att man ska slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet mot bakgrund av att liberalismen har försvagats i Alliansen. Det är något friskt i ungdomsförbundens storsinthet, öppenhet och prestigelöshet. Idén behöver inte avfärdas, utan kan väl finnas med i bakhuvudet, så kanske en ytterligare öppenhet gentemot varandras idéer och förslag gynnar individens frihet, som väl borde vara syftet med arbetet i politiken för en liberal.

Men C+Fp har dock stärkts i Stadshuset, med tanke på att vännerna i Folkpartiet stod kvar på tio mandat och Stockholmscentern ökade till tre.

Partisekreterarna har noterat förslaget, men avvisar det. I Liberal Debatt säger Emil Källström att han tror på en sammanslagning. Federley håller sin linje om sammanslagning. Debatten engagerar på bloggarna. Johan Örjes beskriver ambitiöst ett historisk-politiskt perspektiv där han undrar om Folkpartiet är tillräckligt liberala. Anders W Jonsson beskriver de olika partikulturerna. Peter Altenberg gör en vass analys av partiernas ekonomiska politik, som jag tipsade om igår. Ekonomin är grunden för välfärden. Ekonomi och välfärd är nyckeln till vardagsfrihetens dörr.

Folkpartiet och Centerpartiet har redan idag flera mötesplatser som kanske inte alltid används optimalt. Jag tänker på SV, Studieförbundet Vuxenskolan, som ju är vårt gemensamma studieförbund. Tankesmedjan Fores program, kunskap och mötesplatser borde också vara av intresse för båda partiernas representanter att använda för gemensamma utspel. Initiativ till gemensamma utbildningar och nätverkande i olika politiska frågor finns säkert att ta.

Konkurrens är positivt. Inte för att vi ska försöka överträffa varandra i liberalism eller radikala utspel, utan för att du skärper dina idéer och kan påminna varandra om att vi ibland låter nånannanismen eller tanken om statens förträfflighet före individens, tar över. Jag tror att båda partierna skulle vinna mycket på om olika politikområden parades ihop ännu mer. Tex har näringsliv och skola mycket att vinna på samverkan, precis som integration och näringsliv mm.

Det kan finnas en risk i att allianspartierna har olika politikområden och att det kompromissas och förhandlas. (Ingen kritik mot hur det sköts - det har jag ingen insyn i.) Vårt älskade Sverige måste i slutändan ses som en helhet. Detta samhälles välfärd och uppbyggnad måste bygga på ett antal principer. Dessa, hävdar jag fortfarande, måste formuleras av och förankras i de fyra partierna för att vi ska få en bild av vilket Sverige vi vill ha i framtiden. En gemensam idédebatt alltså. Istället för att lappa och laga i socialdemokraternas samhällsuppbyggnad, som bygger på en annan tid, kanske vi måste börja om från början för att bygga upp en gemensam välfärd och struktur för det framtida, starka Sverige som bygger på entreprenörskap och fria individer. Men då måste vi vara öppna för idéer och låta yttrandefriheten råda.

Jag skulle tycka att det var berikande att samtala med kristdemokrater, moderater och folkpartister i rådslag om vilken vision vi har för Sverige. Att i ett öppet klimat lära känna varandras tankar och kunna ta ut några principer som vår gemensamma politik kan bottna i. Men nog finns det en underliggande rädsla att dessa idélinjer inte skulle överensstämma med mina. Hur pragmatisk man då ska vara återstår att se.

Anna Dahlberg tror inte på idén om att slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet.
Annie Johansson, Johan Hedin bloggar också.
(Nu är det blogguppehåll för min del till tisdag för den som undrar.)

Andersson anför ansvar mot fettskatt

Magnus Andersson tar rejält udden av Stefan Hannas alldeles egna idé om att belägga överviktiga med extra skatt. Det är ett förslag som presenteras mitt i julmatsångesten och debatteras livligt. Andersson skriver följande:

"I grunden bör människor ta större ansvar för sin egen hälsa, inte genom höjda skatter – utan genom sänkta skatter och större egenfinansiering när man utnyttjar de offentliga systemen."

Andersson slår huvudet på spiken. Problemet är inte för få skatter, utan att de är för många och för höga - generellt sett. Dessutom tycker jag att man borde utreda om det kan vara valfritt om man vill ha en sjukförsäkring light eller en högre sjukförsäkring med större tillgång och fler tillval. Sjukdom kan drabba oss alla någon eller några gånger i livet och visst är det viktigt att alla får tillgång till vård. Säkert handlar det om att akutvård måste vara möjlig i alla lägen. Eller avancerade, kostsamma, nödvändiga operationer. Och mödravård. Men det måste vara med respekt vi använder oss av det offentliga.

För mig som har astma och eksem skulle höjda avgifter eller en särskild sjukförsäkring innebära att jag varje månad avsatte pengar på ett sjukvårdskonto, precis som jag pensionssparar eller har ett semesterkonto. För det är ju riktigt orättvist att den som aldrig behöver gå till läkaren ska sponsra mina besök år ut och år in. Visst skulle det inledningsvis kännas som om jag blev dubbelt bestraffad - jag har en kronisk sjukdom och jag får betala högre avgift. Men å andra sidan skulle ett sådant system göra mig mer intresserad av att lyssna noga på min läkare, medicinera rätt, ta min medicin ordentligt och sköta min hud som jag borde, för att slippa besök så ofta.

På samma sätt borde det vara möjligt att göra den eventuellt kommande obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen av olika kaliber. Om du alltid tror att det finns jobb och annars skapar dig ett betalar du en låg avgift (som också bidrar till socialbidragsförsäkring). Om du känner att du vill ha större trygghet betalar du en högre avgift - och får också en utbetalning om du står arbetslös. Givetvis kan det vara fackförbund eller privata aktörer som administrerar dessa arbetslöshetsförsäkringar. Självklart ska det vara möjligt att levla upp eller levla ned sin nivå, utifrån hur attraktiv man upplever sig vara på arbetsmarknaden.

Miljövänligare Solna med Magnus

Magnus Andersson gjorde en kanonvalrörelse, som bidrog till att Centerpartiet ökade, fick drygt 1400 röster, 3,3 % och därmed två mandat i kommunfullmäktige i Stockholms grannkommun Solna.

Allians för Solna är bildad där Magnus, som också blev personvald, nu är kommunalråd. Han ska satsa på att Solna inte bara ska vara den företagsvänligaste kommunen, utan också den miljövänligaste i Sverige. Grattis till Magnus och Anna Nilsson, som också är ledamot för Centerpartiet i Solna fullmäktige. Vi i Stockholm ser framemot storstadssamarbete :)

Idag börjar valet

Från och med idag är det möjligt att rösta. Magnus Andersson var först i Sverige då Centerpartiets Ungdomsförbund köade på Centralen i Stockholm. Idag ställer ett dussintal medlemmar upp på att lägga ut valsedlar med namn vid förtidsröstningslokalerna. En fantastisk insats som är viktig för helheten och servicen för väljarna. Svår att klara om man är ett litet parti - men möjlig med många medlemmars engagemang. Tack!

Magnus Andersson rör upp

Magnus Andersson som är ordförande i CUF kampanjar för att riva hindren för unga att komma in på arbetsmarknaden. Hans koncept är otroligt genomtänkt då han är 004-agent i serieform, vilket anspelar på James Bond som ju är den goda som med list och humor lyckas sopa diverse onda skurkar från banan - och alltid vinner!

Magnus har gjort sin kampanj så känd redan, så att en frivillig person har bidragit med ett par skor som är signerade av Roger Moore till Magnus. (Dessa förevisas på bilden ovan.)

Alliansfritt Sverige som efter en snabb bedömning främst verkar skriva negativa inlägg som handlar om Alliansen är nu efter Andersson. Bra! När man är tydlig, hittar konfrontation i debatten och upprör motståndarlägret finns det någon form av brännkraft i frågan och ens person. Magnus har uppmärksammat att Mona Sahlin gör reklam för Fidel Catros närmaste man, nämligen Che Guevara, som var med i gerillan i Kuba. Han var VD för Kubas nationella bank. Han var industriminister. Han var enligt wikipedia "en nyckelperson i placeringen av sovjetiska kärnvapenmissiler på Kuba". Det är högst relevant att ställa sig frågan varför en statsministerkandidat, som söker folkets förtroende, har en knapp med denne revolutionär på kavajslaget. Och det säger mer om Alliansfritt än om Magnus att den förre drar hårda växlar på att den senare länkat till en sida som troligen drivs av någon som inte står upp för människors lika värde och rättigheter.

Däremot är det inte bra att smutskastning i valrörelsen förekommer. Fokus på innehållet i de politiska partiernas valplattformer önskas. Jag ska försöka, försöka, försöka dra mitt strå till stacken.

Johan, Per bloggar också om Magnus kampanj.

CUF vill öppna dörrar

Midsommarafton är ungdomarnas afton. Ikväll ska det dansas och drömmas om framtiden.

Centerpartiets Ungdomsförbund inte bara drömmer om en bättre framtid för Sveriges unga. De agerar, driver och skapar politik som kommer göra det lättare för många unga att få tillträde till arbetsmarknaden. Idag har Magnus Andersson och Rikard Nordin ett inlägg i Göteborgsposten.

Temat är lägre ingångslöner som gynnar att unga får jobb samt en reformerad arbetsrätt.
Dessutom debatterar Magnus Andersson i Expressen om CUF:s arbetsmarknadskampanj. Han menar att han inte ångrar fajten han tagit gentemot facket, som ju faktiskt gynnar dem som redan har jobb. Medan CUF:arna jobbar för dem som ännu inte kommit över tröskeln in genom arbetsmarknadens dörr. Och så är det - CUF driver politik för ungas jobb året runt - sommar som vinter, midsommarafton som vardag. Det är stort!

Hellre en öppen dörr där du blir välkomnad och inkluderad, än att inte bli inbjuden eller inte kunna klättra över tröskeln som är för hög. Det är värt att tänka på en dag som denna. Glad midsommar!

Starkt CUF viktigt för partiet

Idag hade jag förmånen att få befinna mig bland Centerpartiets Ungdomsförbund och deras förbundsstämma. Jag agerade kontrollant av in- och utpassering och fick därför gott om tid att läsa handlingarna till Utbildningsnämnden. Lite prat blev det med de trevliga, unga ombuden också.

Det berättades att torsdagen var en höjdare med besök av Maud Olofsson och Andreas Carlgren.
Jag vill gratulera Magnus Andersson och hans kompetenta, kaxiga gäng till den fina kampanj de har sjösatt. Centerpartiet har stor nytta av ett starkt ungdomsförbund som driver spetsiga, sunda frågor. Som en ideologisk nagel i ögat är de på oss - och ska så vara!

Stockholms CUF har gjort ett jättejobb med att arrangera stämman och de blev avtackade varmt och länge av stämman. För oss i partidistriktet har det också varit av stor betydelse att stämman kunnat hållas i Stockholm: Kampanj på gatorna och beviset på att Centerpartiet är partiet för både stad och land. Härligt jobbat; Tobias mfl!

Maud, Annie och Magnus om jobb

Maud Olofsson debatterade ikväll med Maria Wetterstrand i Debatt om jobb och företagande. Skiljelinjen var tydlig. Wetterstrand vill ha statliga bidrag, medan Olofsson har sänkt skatterna. Wetterstrand vill fördela skatterna, medan Olofsson vill göra företagarnas villkor bättre.

Annie Johansson skriver en debattartikel på SVT Opinion om att de riktiga jobben skapas i företagen. "Centerpartiet och Alliansen har gjort det mer lönsamt att arbeta och att anställa. Det är den politik som behövs även i framtiden. Alla partier pratar om fler jobb, Centerpartiet också. Men vi pratar också om lösningen: fler och växande företag som vågar anställa." Det är sant och det är bra.

Magnus Andersson skriver om ungdomars ingångslöner i Aftonbladet. Hanna Wagenius bloggar om detta. Ja, varför kan inte unga själva få bestämma sina ingångslöner? Centerpartiet tror på människor, även på unga.

Undanta unga sommarjobbande från kollektivavtal

Magnus Andersson föreslår idag i Metro att sommarjobbande ungdomar ska undantas från LAS och kollektivavtal. Hellre en fot in än att inte komma över tröskeln. Om sedan lönen skulle vara tio kronor lägre än kollektivavtalets är det väl upp till ungdomen att säga ja eller nej till anbudet. Inte förvånande säger de som ska vara arbetarnas företrädare, LO, blankt nej.

Jag hade det alltid väl förspänt som ung genom att kunna få sommarjobba i mammas och pappas perennodling. En solig sommardag svängde en vit bil in på parkeringen. Ut ur bilen kom en kontorsklädd man, som kom ned till planteringsbordet där jag och en anställd till stod och krukade lavendel. Min mamma mötte honom som en kund, men han ville hellre tala med oss sommarjobbare. Han presenterade sig som någon form av facklig representant. Med ett lite försmädligt flin ställde han frågor som jag frejdigt besvarade: "Ja, vi har skrivit under anställningsavtal - jajamän, vi får god lön varje fredag, jo då raster har vi. 20 min på förmiddagen och 15 min på eftermiddagen, på betald arbetstid.Arbetsskydd? Ja vi bär inte mer än en låda i taget och har regnkläder på oss när det regnar." Han kom inte långt, men min känsla är att han ville sätta dit arbetsgivarna dvs mina föräldrar, småföretagarna.

Annie Johansson som är Centerpartiets talesperson i arbetsmarknadsfrågor stödjer Anderssons förslag.

Grattis till Centerpartiet i Solna

Centerpartiet i Solna har tagit sin fullmäktigelista. Det är imponerande vilket arbete gruppledare Monica Eriksson har gjort för att lämna plats åt yngre, nya, färska, i sammanhanget oprövade, men kompetenta kort. Enligt Monica är det det enda rätta för att Centerpartiet ska kunna gå framåt i Solna. Och det är modigt att tänka så; att ingen person är större än organisationen, utan att när man själv kliver åt sidan finns någon annan som tar över och växer med uppdraget. Det hon avstår från är ett sammanhang och en plattform där hon har funnits med i många år. Men för att gå i takt med Centerpartiet i övrigt och kunna utveckla ett allianssamarbete behövs att nya personer får träda fram. Som inte är märkta av ett tidigare samarbete med oppositionen. Därför tillägnas denna bloggpost just Monica, som är en folkbildningsvän och en kvinna som hela tiden i praktiken sett till att ta tillvara unga krafter i Vi Unga för att få in dem i SV och Bygdegårdarna. Och som i detta mod är en förebild som lämnar över sin plats till någon som är kompetent, opinionsbildande och driftig, nämligen ingen mindre än Magnus Andersson, CUF:s förbundsordförande, som menar allvar med sitt politiska engagemang när han ger sig in i kommunpolitiken med förhandlingar och att stå upp för beslut inför lokala medborgare. Jag tror att hans toppning av Solna-listan kan ge synergieffekter även för hans riksdagskandidatur. Och den erfarenhet han får i fullmäktige kommer han ta med sig i framtiden som en stark pusselbit till lyckat ledarskap.

Magnus Andersson toppar listan. Därefter Anna Nilsson, skolkunnig.

Magnus Persson och Magnus Andersson bloggar.

LAS-frågan är ideologisk

TCO kom idag med en rapport om att lagen om anställningsskydd, LAS, inte skulle vara något problem för unga. De menar att endast 2,5 % har blivit utlasade. Magnus Andersson, ordförande i Centerpartiets Ungdomsförbund fetreagerar. Enligt Andersson har man inte tagit hänsyn till att unga inte ens kommer in på arbetsmarknaden, just pga LAS. Som man frågar får man svar.

Svenskt Näringsliv menar att LAS också tvingar kvar människor med tillsvidareanställning som misstrivs eller skulle utvecklas av att faktiskt söka nytt jobb.

Jag är övertygad om att systemet trycker ned unga genom att signalera jante-lag. Igår träffade jag en fd elev som lät uppgiven över att få jobb. "Det är ju en så tuff arbetsmarknad och min bransch är extrasvår" hörs ofta av arbetslösa. Det är hårt. Det måste vara jobbigt, men det finns hopp!

Själv är jag lyckligt lottad med jobb som jag topptrivs med och känner att jag utvecklas i, men det finns människor vars vardag är att de projektanställs på olika arbetsplatser och inte har längre framförhållning än ett halvår i taget. Jobb, A-kassa, jobb, A-kassa. För dem blir dokumentären "Kraschen" ett hån.

Med större rörlighet på arbetsmarknaden blir det lättare att säga upp och att få jobb. Det blir ett mindre risktagande för arbetsgivarna att nyrekrytera i såväl bistra som goda tider. När jag läser Kommunalarbetaren inser jag hur tydligt ideologisk fråga denna är. De står för ett uppifrånperspektiv. Det gör inte jag, Magnus Andersson eller Centerpartiet i övrigt. SR rapporterar.