Med överklaganderätt kan kunskaper synliggöras

Målet för skolan måste ju vara att eleverna tillägnar sig så stor mängd kunskaper och färdigheter som möjligt. Där delar Johannes Åman som skriver dagens signerat om betyg och jag samma ståndpunkt. Men nog måste kunskaperna som eleverna ska erövra stolpas upp så att de blir synliga för såväl pedagog som elev.

När kunskaperna och färdigheterna formuleras görs de synliga i klassrummen. När läraren sedan bedömer huruvida eleven har kunskapen eller ej är det rimligt att han/hon gör en notering kring detta. Givetvis kan kunskapen uppvisas vid senare tillfälle. Med en kontinuerlig resultatdialog och klar och tydlig information till eleven innan examen kan läraren ge ett besked kring vilka kunskapskrav eleven nått. Eleven kan då få möjlighet att till en oberoende instans som inte är rektor överklaga betyget inom tre veckor. Det är rättssäkerhet för eleven, rimligt och skulle vara ytterligare en insats i att höja lärarnas status, hävdar jag.

Betygsöverklaganderätt bra brukarperspektiv

Utredningen om att elever ska kunna överklaga betyg går ut på remiss. Centerpartiet och KD är för förslaget. Skolminister Björklund är emot reformen då han menar att nackdelarna är fler än fördelarna. Det sporrar remissinstanserna att vässa pennorna och argumenten åt båda hållen, vilket är bra.

DN:s ledarsida förenklar diskussionen genom att mena att möjligheten till betygsöverklaganden handlar om millimeterrättvisa. En farhåga är att det bara ska bli fokus på det mätbara. Men det är ju just det som är problemet. Lärare har "en känsla" av att det är MVG. Nej, den summativa bedömningen måste vara en naturlig del i undervisningen i form av matriser, checklistor och kvalitetsmått på kunskaper, så att eleverna får möjlighet att veta vad de kan och hur de ska ta sig vidare till nästa nivå. Om det nu är det som Björklund kallar byråkrati så är det värt det hela. Det blir naturligt att arbeta med portfolio och dokumentation i alla ämnen, så att elever kan sätta ord på sin egen kunskapsutveckling. Undervisningen generellt kan förbättras så att fler elever når målen. Den formativa bedömningen bygger på vad eleverna redan kan och vart de ska - det måste lärare kunna formulera med avstamp i dokumentation. Byråkrati eller inte - det ingår i dagens lärarprofession.

När min mormor gick ut folkskolan blev hon godkänd för att hennes far hade haft ett samtal med läraren. De kände ju varandra. På min tid fick jag högsta betyg i ett ämne för att jag var bäst i klassen i det ämnet - det var ju relativt betygssystem. När jag kom till gymnasiet verkade den femman bland mina natur-klasskompisar inte vara mer värd än en trea. I rådande system är kunskapsmålen alltför fria så att en G-nivå på en skola är långt mycket lägre än ett G på en annan skola. Det är dags att ta steget vidare nu. Mot en skola för kunskap.

Magnus Andersson, CUF:s förbundsordförande, skriver idag i Aftonbladet om vikten av att ge elever rättssäkerhet att få överklaga betyg. Mycket bra brukarperspektiv.

Jag skrev igår att jag anser att förslaget är bra. Men jag kan hålla med Magnus och MUF om att inte rektor borde vara den instans eleverna överklagar till. Det ska inte vara samma nivå på ett överklagande som att springa till rektor och klaga lite allmänt på att lärarna lyssnar dåligt. Eleven ska känna att hans/hennes överklagande tas på allvar. Läraren ska också känna att överklagandet tas på allvar genom att få motivera bedömningen. Dessutom är ju rektor jävig med tanke på att han/hon kanske inte prioriterat önskad stödundervisning till eleven eller slarvat med åtgärdsprogram.

Ja, reformen kostar pengar. Processen måste gå snabbt för att eleven ska få möjlighet att bli prövad innan läraren med sitt material har gått på semester. Dessutom sker gymnasieantagningen bara några veckor efter skolavslutningen. Tankeverksamhet tål att läggas på vilken typ av personer som ska agera prövningsjurister. Troligen en lärare i samma ämne från en annan skola. Det är ju inte rimligt att anställa särskilda prövningsinstanser eftersom det bara finns jobb under två veckor per år. Det blir snarare någon form av hedersuppdrag för goda bedömare - en utvecklingstjänst i läraruppdraget. Dessutom kan det höja lärares status i egenskap av myndighetsutövare om betygen kan överklagas.

Lärarnas Riksförbund menar att det bör finnas möjlighet att överpröva myndighetsutövning, men att förslaget måste utredas ytterligare. LR tycker inte heller att rektorer ska vara överklagandeinstans. Klokt citat från LR: "För att ett system med omprövning av betyg ska kunna införas krävs att lärarlegitimationen är fullt genomförd och att det är lärare behöriga i ämnena som genomför betygssättningen."

Lärarförbundet tycker att betyg ska vara likvärdiga och rättssäkra. "Framförallt behöver lärarna få tid till att arbeta mer tillsammans med varandra för att likvärdigheten och resultaten ska öka. Det visar flera internationella undersökningar" säger Eva-Lis Sirén.

Det här förslaget engagerar centerrörelsen.
Anders Flanking har drivit förslaget länge.
Inger, Jenny, Joel, Lotta, Eva har bloggat.

Betygsöverklagande kan höja kvaliteten

En utredning föreslår idag att elever ska få överklaga sina slutbetyg i årskurs nio och årskurs tre på gymnasiet, rapporterar Sveriges Radio. Centerpartiet har förespråkat detta förslag sedan flera år tillbaka. Det är en rättssäkerhetsfråga, men måste ses i en helhet i förbättringen av skolan.

De allra flesta behöriga lärare vet vad de gör i undervisningen. De är väl medvetna om målen och lyckas kommunicera dessa väl med eleverna, så att varje elev innan ett ämnesområde vet vad som krävs av honom eller henne för att bli godkänd i det området. I vissa ämnen handlar det inte bara om sk delmål eller kunskapskrav, utan även om en färdighet som ska utvecklas över tid. Tex kan man inte kräva av en elev i årskurs sju att kunna reflektera, läsa, jämföra, resonera på samma nivå som en elev i årskurs nio. Därför finns det någon form av progression i vad eleverna ska klara. Läraren är elevens bästa resurs för att kunna nå ett steg högre. Genom att läraren tydliggör hur eleven ska kunna tänja sina gränser kan eleven våga skriva lite mer komplicerat, välja en annan typ av bok, tillägna sig ett mer abstrakt kursinnehåll och därmed utvecklas kunskapsmässigt. Att bedöma eleven formativt är att visa vad eleven kan och hur han/hon ska uppnå nästa nivå. Detta måste vara en rättighet i en målstyrd skola.

Att elever tack vare Alliansen har rätten att få information, både skriftlig och muntlig, från och med årskurs ett är ett led i att skapa en rättssäker skola som bygger på kunskap. Med information kan föräldrar förstå vad skolan sysslar med, vad barnet kan eller inte kan och bidra med stöd hemifrån. Det kräver otroligt mycket jobb av lärare att dokumentera vad eleverna gör eller inte gör, kan eller inte kan, men den dokumentationen måste in i det ordinarie lärarjobbet.

Självklart kan inte en elev som har hållits hemma av föräldrarna hela högstadiet kräva att han/hon ska få godkänt i ämnena vid ett överklagande. Beviset för skolan är alla de närvarorapporter och åtgärdsprogram och anmälningar till sociala myndigheter som har gjorts. Med en dator i klassrummet kan läraren i början och slutet av lektionen föra in närvaron direkt i systemet.

Självklart kan inte en elev som har suttit av tid i klassrummet i ett ämne kräva att han/hon får godkänt i ett ämne. Men för lärarens del handlar det om att dokumentera alla de tillfällen som eleven har givits chansen. Så att föräldrarna får pressa sitt barn på varför han/hon inte anstränger sig. Har inte eleven förstått vad han ska göra? Brister motivationen? Förekommer mobbning eller att man måste bryta ett mönster? Så att ett åtgärdsprogram upprättas. I vilket rollerna klaras ut. Föräldrar bidrar med motivation, läraren kommer fram efter varje instruktion för att uppmuntra och checka av förståelse, eleven gör det han/hon ska. Annars blir det inte heller något betyg i nian. Eftersom eleven inte tagit till sig den kunskap som krävs för ett betyg. Att föräldrar ska kunna överklaga sina åtgärdsprogram för att nå målen är även detta en del i att förtydliga alla rollers ansvar. Där är rektor ansvarig för att se till att det stöd som krävs sätts in i tid.

En farhåga hos lärare är säkert att elevers överklagande ska göra att det blir inflation i betygsättningen dvs att de lärare som generellt sätter för höga betyg gynnas. Dessutom kan denna reform kännas som ett misstroende. Men så ska det inte ses, utan snarare ett led i att höja läraryrkets status. Jag är övertygad om att behöriga lärare vet vad de gör och även kan dokumentera det.

Att elever ska få överklaga sina betyg är också ett sätt för lärare att för sig själva formulera nivåer. Att stimulera sambedömningar på och mellan skolor. Och att implementeringen av de nya kunskapskraven blir mycket viktig. Att inte lärare rättar nationella prov för sina egna elever.

Att vara lärare har inneburit alltmer administration. Men administrationen ingår i denna dokumentation, som är grunden för insyn och påverkan för elever och föräldrar. Att läraryrket har förändrats kommer att innebära att vi kanske tar i andra frågor som till exempel huruvida det är rimligt att kräva att rättning och planering sker på tio timmar utöver de trettiofem som görs på skolan. Det blir också viktigt med en uppföljning att skollagen följs så att det finns en elevhälsa på skolan, så att inte lärare måste uppfylla roller som inte ingår i professionen.

Att elever skulle få möjlighet att överklaga betyg är ett ytterligare sätt att sätta kvalitet och skattebetalarnas pengar i fokus.

Skoldebatt hos SECO - elevkårerna

Igår kväll anordnade Sveriges Elevråds Centralorganisation - SECO - en skolpolitisk debatt som jag fick förmånen att delta i. Övriga deltagare var Roger Haddad, (Fp), Emma Henriksson, (Kd), Fredrik Schulte (M), samt Mats Pertoft (Mp), Anna Ljungdell (S) och Rossana Dinamarca (V).
SECO:s ordförande Samir El-Sabini fick med rätta alltid sista ordet.

Utfrågningen utgick från SECO:s egna rapporter som togs fram till Almedalen i somras och i fjol. Debatten handlade främst om lärarna, betyg och rättigheten att överklaga betyg, pedagogiken i klassrummen samt gruppstorlek. Moderatorn lät oss panelister göra långa inlägg och i gengäld fick inte alla delta i varje fråga.

Tack och lov sa Henriksson ifrån om att pedagogiken (grupparbete - individuellt arbete - genomgång) inte ska styras av politiken. Vänsterlaget lät som om de gärna skulle sätta upp kvoter för hur mycket som skulle få jobbas på egen hand contra katederundervisning. Återigen en misch-masch av central styrning av den lokala angelägenheten. På samma sätt som de vill bestämma hur många pedagoger som ska finnas på skolorna.

Frågan om hur lärarnas status ska höjas besvarades inte helt. Där har Alliansen infört och kommer att införa en rad åtgärder som höjer lärarnas status: Lärarlegitimation, Lärarlyftet, en ny lärarutbildning som fokuserar kunskap. Där vill vi i Centerpartiet att en individuell lönesättning ska råda. Gärna efter påverkan av elevutvärderingar, vilket skulle stärka elevinflytandet.

När det gäller gruppstorlek är elevernas uppfattning att klasserna ska minska i storlek. Jag respekterar dem för deras åsikt och jag tror det är ett uttryck för att de vill bli sedda och bli lyssnade på i större utsträckning. Men en generell lösning finns inte. Jag nämnde mitt studiebesök på Örestads gymnasium där man ibland har undervisning i föreläsningssalar, ibland i seminariestorlek och ibland i mindre grupper, beroende av vad man ägnar sig åt. Flera elever antydde under frågestunden att det är viktigare att diskutera vad lärarna gör och hur istället för att bestämma ett antal lärare per hundra elever.

Eleverna vill ha möjlighet att överklaga betyg. Centerpartiet tycks vara ensamt om detta i Alliansen. Den frågan bör drivas vidare. Att tänka att lärares status undergrävs om man ger elever rättigheten att överklaga betyg är felaktigt, menar jag. Snarare höjs statusen då myndighetsutövandet likställs med övriga sådana.

Betyg ska inte vara någon överraskning, utan grundas på terminens arbete för att nå målen. I början av ett arbetsområde presenteras vad eleverna ska kunna och hur man når målen. Efter arbetsområdet utvärderas varje elevs måluppfyllelse. En riktigt bra lärare visar vad eleven ska göra för att nå de högre målen - och hur. Gärna med exempel. Att elever skulle kunna överklaga betyg skulle innebära lite mer administration för lärarna i form av dokumentation, matriser och anteckningar från lektionerna, men också nyttig sambedömning där lärare bjuds in till varandras klassrum och läser varandras elevalster eller provsvar. Lärarna skulle skärpa sig ytterligare i att formulera vad eleverna ska kunna och eleverna skulle få större möjlighet att förstå det.

Hela debatten avslutades mycket märkligt till både min fördel och min nackdel då en person ur publiken menade att den enda som inte kommit med något positivt under hela debatten var jag, varför jag fick möjlighet att framföra Centerpartiets engagemang för entreprenörskap i skolan, Lex Sarah och att genomföra Rektorslyftet som bland annat innebär att alla rektorer får mer juridisk kunskap.

Vinster i möjlighet att betygsöverklaga

Det är väl jättebra om elever kan överklaga betyg som de finner vara felaktigt satta. Idag kan de ju begära särskild prövning. Överklaganderätten skulle ju synliggöra lärarnas jobb om att informera om betygskriterier, ge exempel på hur och med vilka kvaliteter målen uppfylls samt att kontinuerligt kommunicera elevernas kunskapsnivåer, vilket sker hela tiden. Bedömningstillfällen i undervisningen som inte är prov skulle dokumenteras lika bra som nu av lärarna. Det som däremot skulle krävas av elever och målsmän är att de informerar sig om kriterierna och vilka som har uppfyllts av eleven, samt hur. Den startsträckan då eleverna sätter sig in i målen är en vinst i sig då det skapar större målmedvetenhet. Lärarna, å sin sida, måste kunna bevisa vad de håller på med - och det kan lärarna. "Ett betyg är en sammanvägning mellan elevens provresultat och agerande på lektionerna", konstaterar Björklund. Jag förstår inte problemet. Om jag som lärare antecknar när elever visar att de når ett mål finns ju bevisen. Det måste ju vara gentemot de bevisen/dokumentationen som överklagandet sker. Känslan av rättssäkerhet skulle medföra extra pondus åt lärarna. Därför är sådana här förslag statushöjande för läraryrket - precis det vi behöver i svenska skolan.