Betygsöverklaganderätt bra brukarperspektiv
Utredningen om att elever ska kunna överklaga betyg går ut på remiss. Centerpartiet och KD är för förslaget. Skolminister Björklund är emot reformen då han menar att nackdelarna är fler än fördelarna. Det sporrar remissinstanserna att vässa pennorna och argumenten åt båda hållen, vilket är bra.
DN:s ledarsida förenklar diskussionen genom att mena att möjligheten till betygsöverklaganden handlar om millimeterrättvisa. En farhåga är att det bara ska bli fokus på det mätbara. Men det är ju just det som är problemet. Lärare har "en känsla" av att det är MVG. Nej, den summativa bedömningen måste vara en naturlig del i undervisningen i form av matriser, checklistor och kvalitetsmått på kunskaper, så att eleverna får möjlighet att veta vad de kan och hur de ska ta sig vidare till nästa nivå. Om det nu är det som Björklund kallar byråkrati så är det värt det hela. Det blir naturligt att arbeta med portfolio och dokumentation i alla ämnen, så att elever kan sätta ord på sin egen kunskapsutveckling. Undervisningen generellt kan förbättras så att fler elever når målen. Den formativa bedömningen bygger på vad eleverna redan kan och vart de ska - det måste lärare kunna formulera med avstamp i dokumentation. Byråkrati eller inte - det ingår i dagens lärarprofession.
När min mormor gick ut folkskolan blev hon godkänd för att hennes far hade haft ett samtal med läraren. De kände ju varandra. På min tid fick jag högsta betyg i ett ämne för att jag var bäst i klassen i det ämnet - det var ju relativt betygssystem. När jag kom till gymnasiet verkade den femman bland mina natur-klasskompisar inte vara mer värd än en trea. I rådande system är kunskapsmålen alltför fria så att en G-nivå på en skola är långt mycket lägre än ett G på en annan skola. Det är dags att ta steget vidare nu. Mot en skola för kunskap.
Magnus Andersson, CUF:s förbundsordförande, skriver idag i Aftonbladet om vikten av att ge elever rättssäkerhet att få överklaga betyg. Mycket bra brukarperspektiv.
Jag skrev igår att jag anser att förslaget är bra. Men jag kan hålla med Magnus och MUF om att inte rektor borde vara den instans eleverna överklagar till. Det ska inte vara samma nivå på ett överklagande som att springa till rektor och klaga lite allmänt på att lärarna lyssnar dåligt. Eleven ska känna att hans/hennes överklagande tas på allvar. Läraren ska också känna att överklagandet tas på allvar genom att få motivera bedömningen. Dessutom är ju rektor jävig med tanke på att han/hon kanske inte prioriterat önskad stödundervisning till eleven eller slarvat med åtgärdsprogram.
Ja, reformen kostar pengar. Processen måste gå snabbt för att eleven ska få möjlighet att bli prövad innan läraren med sitt material har gått på semester. Dessutom sker gymnasieantagningen bara några veckor efter skolavslutningen. Tankeverksamhet tål att läggas på vilken typ av personer som ska agera prövningsjurister. Troligen en lärare i samma ämne från en annan skola. Det är ju inte rimligt att anställa särskilda prövningsinstanser eftersom det bara finns jobb under två veckor per år. Det blir snarare någon form av hedersuppdrag för goda bedömare - en utvecklingstjänst i läraruppdraget. Dessutom kan det höja lärares status i egenskap av myndighetsutövare om betygen kan överklagas.
Lärarnas Riksförbund menar att det bör finnas möjlighet att överpröva myndighetsutövning, men att förslaget måste utredas ytterligare. LR tycker inte heller att rektorer ska vara överklagandeinstans. Klokt citat från LR: "För att ett system med omprövning av betyg ska kunna införas krävs att lärarlegitimationen är fullt genomförd och att det är lärare behöriga i ämnena som genomför betygssättningen."
Lärarförbundet tycker att betyg ska vara likvärdiga och rättssäkra. "Framförallt behöver lärarna få tid till att arbeta mer tillsammans med varandra för att likvärdigheten och resultaten ska öka. Det visar flera internationella undersökningar" säger Eva-Lis Sirén.
Det här förslaget engagerar centerrörelsen.
Anders Flanking har drivit förslaget länge.
Inger, Jenny, Joel, Lotta, Eva har bloggat.
DN:s ledarsida förenklar diskussionen genom att mena att möjligheten till betygsöverklaganden handlar om millimeterrättvisa. En farhåga är att det bara ska bli fokus på det mätbara. Men det är ju just det som är problemet. Lärare har "en känsla" av att det är MVG. Nej, den summativa bedömningen måste vara en naturlig del i undervisningen i form av matriser, checklistor och kvalitetsmått på kunskaper, så att eleverna får möjlighet att veta vad de kan och hur de ska ta sig vidare till nästa nivå. Om det nu är det som Björklund kallar byråkrati så är det värt det hela. Det blir naturligt att arbeta med portfolio och dokumentation i alla ämnen, så att elever kan sätta ord på sin egen kunskapsutveckling. Undervisningen generellt kan förbättras så att fler elever når målen. Den formativa bedömningen bygger på vad eleverna redan kan och vart de ska - det måste lärare kunna formulera med avstamp i dokumentation. Byråkrati eller inte - det ingår i dagens lärarprofession.
När min mormor gick ut folkskolan blev hon godkänd för att hennes far hade haft ett samtal med läraren. De kände ju varandra. På min tid fick jag högsta betyg i ett ämne för att jag var bäst i klassen i det ämnet - det var ju relativt betygssystem. När jag kom till gymnasiet verkade den femman bland mina natur-klasskompisar inte vara mer värd än en trea. I rådande system är kunskapsmålen alltför fria så att en G-nivå på en skola är långt mycket lägre än ett G på en annan skola. Det är dags att ta steget vidare nu. Mot en skola för kunskap.
Magnus Andersson, CUF:s förbundsordförande, skriver idag i Aftonbladet om vikten av att ge elever rättssäkerhet att få överklaga betyg. Mycket bra brukarperspektiv.
Jag skrev igår att jag anser att förslaget är bra. Men jag kan hålla med Magnus och MUF om att inte rektor borde vara den instans eleverna överklagar till. Det ska inte vara samma nivå på ett överklagande som att springa till rektor och klaga lite allmänt på att lärarna lyssnar dåligt. Eleven ska känna att hans/hennes överklagande tas på allvar. Läraren ska också känna att överklagandet tas på allvar genom att få motivera bedömningen. Dessutom är ju rektor jävig med tanke på att han/hon kanske inte prioriterat önskad stödundervisning till eleven eller slarvat med åtgärdsprogram.
Ja, reformen kostar pengar. Processen måste gå snabbt för att eleven ska få möjlighet att bli prövad innan läraren med sitt material har gått på semester. Dessutom sker gymnasieantagningen bara några veckor efter skolavslutningen. Tankeverksamhet tål att läggas på vilken typ av personer som ska agera prövningsjurister. Troligen en lärare i samma ämne från en annan skola. Det är ju inte rimligt att anställa särskilda prövningsinstanser eftersom det bara finns jobb under två veckor per år. Det blir snarare någon form av hedersuppdrag för goda bedömare - en utvecklingstjänst i läraruppdraget. Dessutom kan det höja lärares status i egenskap av myndighetsutövare om betygen kan överklagas.
Lärarnas Riksförbund menar att det bör finnas möjlighet att överpröva myndighetsutövning, men att förslaget måste utredas ytterligare. LR tycker inte heller att rektorer ska vara överklagandeinstans. Klokt citat från LR: "För att ett system med omprövning av betyg ska kunna införas krävs att lärarlegitimationen är fullt genomförd och att det är lärare behöriga i ämnena som genomför betygssättningen."
Lärarförbundet tycker att betyg ska vara likvärdiga och rättssäkra. "Framförallt behöver lärarna få tid till att arbeta mer tillsammans med varandra för att likvärdigheten och resultaten ska öka. Det visar flera internationella undersökningar" säger Eva-Lis Sirén.
Det här förslaget engagerar centerrörelsen.
Anders Flanking har drivit förslaget länge.
Inger, Jenny, Joel, Lotta, Eva har bloggat.
Etiketter: betyg, Centerpartiet, lärare, magnus andersson, skola, överklaganderätt
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 20:14
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Hem