Skoldebatt hos SECO - elevkårerna

Igår kväll anordnade Sveriges Elevråds Centralorganisation - SECO - en skolpolitisk debatt som jag fick förmånen att delta i. Övriga deltagare var Roger Haddad, (Fp), Emma Henriksson, (Kd), Fredrik Schulte (M), samt Mats Pertoft (Mp), Anna Ljungdell (S) och Rossana Dinamarca (V).
SECO:s ordförande Samir El-Sabini fick med rätta alltid sista ordet.

Utfrågningen utgick från SECO:s egna rapporter som togs fram till Almedalen i somras och i fjol. Debatten handlade främst om lärarna, betyg och rättigheten att överklaga betyg, pedagogiken i klassrummen samt gruppstorlek. Moderatorn lät oss panelister göra långa inlägg och i gengäld fick inte alla delta i varje fråga.

Tack och lov sa Henriksson ifrån om att pedagogiken (grupparbete - individuellt arbete - genomgång) inte ska styras av politiken. Vänsterlaget lät som om de gärna skulle sätta upp kvoter för hur mycket som skulle få jobbas på egen hand contra katederundervisning. Återigen en misch-masch av central styrning av den lokala angelägenheten. På samma sätt som de vill bestämma hur många pedagoger som ska finnas på skolorna.

Frågan om hur lärarnas status ska höjas besvarades inte helt. Där har Alliansen infört och kommer att införa en rad åtgärder som höjer lärarnas status: Lärarlegitimation, Lärarlyftet, en ny lärarutbildning som fokuserar kunskap. Där vill vi i Centerpartiet att en individuell lönesättning ska råda. Gärna efter påverkan av elevutvärderingar, vilket skulle stärka elevinflytandet.

När det gäller gruppstorlek är elevernas uppfattning att klasserna ska minska i storlek. Jag respekterar dem för deras åsikt och jag tror det är ett uttryck för att de vill bli sedda och bli lyssnade på i större utsträckning. Men en generell lösning finns inte. Jag nämnde mitt studiebesök på Örestads gymnasium där man ibland har undervisning i föreläsningssalar, ibland i seminariestorlek och ibland i mindre grupper, beroende av vad man ägnar sig åt. Flera elever antydde under frågestunden att det är viktigare att diskutera vad lärarna gör och hur istället för att bestämma ett antal lärare per hundra elever.

Eleverna vill ha möjlighet att överklaga betyg. Centerpartiet tycks vara ensamt om detta i Alliansen. Den frågan bör drivas vidare. Att tänka att lärares status undergrävs om man ger elever rättigheten att överklaga betyg är felaktigt, menar jag. Snarare höjs statusen då myndighetsutövandet likställs med övriga sådana.

Betyg ska inte vara någon överraskning, utan grundas på terminens arbete för att nå målen. I början av ett arbetsområde presenteras vad eleverna ska kunna och hur man når målen. Efter arbetsområdet utvärderas varje elevs måluppfyllelse. En riktigt bra lärare visar vad eleven ska göra för att nå de högre målen - och hur. Gärna med exempel. Att elever skulle kunna överklaga betyg skulle innebära lite mer administration för lärarna i form av dokumentation, matriser och anteckningar från lektionerna, men också nyttig sambedömning där lärare bjuds in till varandras klassrum och läser varandras elevalster eller provsvar. Lärarna skulle skärpa sig ytterligare i att formulera vad eleverna ska kunna och eleverna skulle få större möjlighet att förstå det.

Hela debatten avslutades mycket märkligt till både min fördel och min nackdel då en person ur publiken menade att den enda som inte kommit med något positivt under hela debatten var jag, varför jag fick möjlighet att framföra Centerpartiets engagemang för entreprenörskap i skolan, Lex Sarah och att genomföra Rektorslyftet som bland annat innebär att alla rektorer får mer juridisk kunskap.