EU måste ta krafttag i luftkvalitetsfrågan

Idag skriver Lena Ek och Kent Johansson, båda Centerpartiet, en viktig debattartikel i Göteborgs-Posten om vikten av att skyndsamt besluta om EU:s luftvårdspaket, dvs insatser för bättre luftkvalitet.

Centerpartiet vill ha bindande mål för alla EU-nationer. Artikelförfattarna poängterar också vikten av att ett strategiskt handlingsprogram genomförs, samt att gränsvärden för kraftvärmeverks utsläpp sätts. Ek och Johansson menar också att åtgärder måste vidtas för att minska utsläpp som bidrar till försurning, vilket är rimligt. De skriver också att kostnaderna är lägre än nyttan, samt att liv kan räddas eftersom dålig luftkvalitet försämrar hälsan för människor, bland annat astmatiker.

Luftkvalitetsfrågan är en viktig politisk fråga. Det är en sådan fråga som EU ska syssla med, där länderna kan inspirera och pressa varandra. Centerpartiet vill se ett smalare, men vassare EU. I miljöfrågorna ska unionen vara riktigt vass. Det handlar om människors hälsa och vår gemensamma miljö.

Sätt upp synliga partikelmätare

I veckans Mitti Bromma replikerar jag på en brommabo som önskar att luftkvaliteten ska mätas. Jag skriver följande:

"SÄTT UPP SYNLIGA PARTIKELMÄTARE
Svar på insändaren "Vem vågar mäta luften i Bromma?" den 20 augusti:
"Vill andas luft" skriver att vi borde mäta luftkvaliteten vid de stora trafiklederna i Bromma. Detta är något som jag skulle vilja se. Människor vill vara miljönyttiga. Informationen är en god grund för människor att fatta miljövänliga beslut.

Jag skulle vilja att staden sätter upp partikelmätningsdisplayer vid lederna, så att bilisterna förstår sina bidrag till de hälsovådliga partikelnivåerna. På så sätt kan folk bli mer miljömedvetna och välja att ställa bilen hemma nästa dag.

Under perioder med dålig luftkvalitet måste också kollektivtrafiken dimensioneras för fler resenärer. På den punkten skulle jag önska att staden driver på landstinget för att hitta nya lösningar till exempel tvåvåningstunnelbana eller en snabblinje i ett plan ovanför tunnelbanan mellan Vällingby och Alvik. Stockholm ska hela tiden ligga i täten vad gäller senaste miljötekniska innovationer."

Rättvisa i systemen

Igår fyllde jag på medicinskåpet genom att gå till Apoteket. En salva och ett astmaspray. 88 kr.
Fantastiskt lagom för januariplånboken. Speciellt detta januari, då jag jag lever på sparpengar och de arvoden jag får ut från mina politiska uppdrag, eftersom jag parallellt bygger upp ett företag.

Jag frågade när högkostnadsskyddet går ut. 24 januari, fick jag reda på. Okej, gäller att bunkra för att klara våren då några salvor nästan är slut. Jag frågade alltså när högkostnadsskyddet går ut, dvs "Hur länge till får jag medicin nästan gratis?". Så fungerar jag - och kanske andra.

Jag frågade inte hur mycket samhället, dvs skattebetalarna, sponsrat mina mediciner med. Det perspektivet står inte heller angivet på kvittot. Där står bara att jag har betalat en egenavgift på medicinerna på 1800 kr. Jag vill nu veta hur mycket mina mediciner har kostat samhället. Nästa gång - som lär bli om en vecka, då flera mediciner har börjat ta slut - ska jag fråga.

För ett år sedan när jag hade en välbetald anställning inom offentlig sektor spelade inte en tusenlapp hit eller dit någon roll. Men för en student, en arbetslös eller en nyföretagare spelar tusen kronor en stor roll. Men en liten inkomst betyder också att man bidrar med en lägre skattesumma. När system utformas måste man tänka på att inte människor fastnar i en nivå pga systemen. Vi vill ju att varje individ ska växa och bidra så mycket som möjligt. Kanske är det därför som sjukvårdsavgifterna inte är differentierade.

Jag anser att det är viktigt att Sverige har en god, tillgänglig sjukvård med duktiga läkare, vilket vi har. Jag hyser stort förtroende för vården och våra vårdpolitiker, som jag aldrig utgett mig för att vara. Jag bidrar med några funderingar kring hur vi ska klara av en god, gemensam välfärd för en åldrande befolkning. Och då handlar det om att definiera ordet rättvisa. Därför kanske det vore mer rättvist att ha proportionella sjukvårdsavgifter så att en person med 30 000 kr i månadslön betalar dubbelt så mycket för ett läkarbesök som en person med 15 000 kr i månadslön gör. Det skulle i sådant fall vara mer rättvist i mina ögon.

Samtidigt måste samhället var starkt och stödjande för den som är svag, utsatt och i nöd. Vi kan inte sortera ut människor utifrån genetiska sjukdomar. Vi ska ha ett samhälle som bygger på människors lika värde, rättigheter och skyldigheter. Där människor vill vara friska, sköta sin hälsa och vill bidra till vår gemensamma välfärd. Men då måste vi definiera vad som är en lagom nivå på en god, gemensam välfärd. Kanske har det redan skett. Gott så.

Andersson anför ansvar mot fettskatt

Magnus Andersson tar rejält udden av Stefan Hannas alldeles egna idé om att belägga överviktiga med extra skatt. Det är ett förslag som presenteras mitt i julmatsångesten och debatteras livligt. Andersson skriver följande:

"I grunden bör människor ta större ansvar för sin egen hälsa, inte genom höjda skatter – utan genom sänkta skatter och större egenfinansiering när man utnyttjar de offentliga systemen."

Andersson slår huvudet på spiken. Problemet är inte för få skatter, utan att de är för många och för höga - generellt sett. Dessutom tycker jag att man borde utreda om det kan vara valfritt om man vill ha en sjukförsäkring light eller en högre sjukförsäkring med större tillgång och fler tillval. Sjukdom kan drabba oss alla någon eller några gånger i livet och visst är det viktigt att alla får tillgång till vård. Säkert handlar det om att akutvård måste vara möjlig i alla lägen. Eller avancerade, kostsamma, nödvändiga operationer. Och mödravård. Men det måste vara med respekt vi använder oss av det offentliga.

För mig som har astma och eksem skulle höjda avgifter eller en särskild sjukförsäkring innebära att jag varje månad avsatte pengar på ett sjukvårdskonto, precis som jag pensionssparar eller har ett semesterkonto. För det är ju riktigt orättvist att den som aldrig behöver gå till läkaren ska sponsra mina besök år ut och år in. Visst skulle det inledningsvis kännas som om jag blev dubbelt bestraffad - jag har en kronisk sjukdom och jag får betala högre avgift. Men å andra sidan skulle ett sådant system göra mig mer intresserad av att lyssna noga på min läkare, medicinera rätt, ta min medicin ordentligt och sköta min hud som jag borde, för att slippa besök så ofta.

På samma sätt borde det vara möjligt att göra den eventuellt kommande obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen av olika kaliber. Om du alltid tror att det finns jobb och annars skapar dig ett betalar du en låg avgift (som också bidrar till socialbidragsförsäkring). Om du känner att du vill ha större trygghet betalar du en högre avgift - och får också en utbetalning om du står arbetslös. Givetvis kan det vara fackförbund eller privata aktörer som administrerar dessa arbetslöshetsförsäkringar. Självklart ska det vara möjligt att levla upp eller levla ned sin nivå, utifrån hur attraktiv man upplever sig vara på arbetsmarknaden.

Luftkvaliteten är en frihetsfråga

Centerpartiet vill att det ska vara enkelt, roligt och lönsamt att vara miljövän. Därför ska det löna sig att inte smutsa ned vår luft i storstäderna. Därför driver Centerpartiet i Stockholm tydligt linjen om att kommuner ska få möjlighet att införa avgift för dubbdäck. Med ekonomiska styrmedel kan vi förändra människors vanor i vardagen. Läs Per Ankersjö mfl på DN debatt om luftkvalitet.

Luftkvaliteten är en viktig frihetsfråga. Luftkvaliteten är osynlig, men märks av i vardagen för många av de stockholmare som har astma. Hälsan blir sämre med ökat antal partiklar. Att ha astma eller dåliga luftvägar är något som kan hindra människor i vardagen. Hosta, trängd bröstkorg och att ta astmaspray i onödan, vilket ger dålig tandhälsa och även riskerar att ge svampbildningar i munhålan - och därmed dålig andedräkt - är tråkiga biverkningar som sänker livskvaliteten och inskränker vardagsfriheten.

Astmadagen

Idag är det första tisdagen i maj och då infaller den Internationella Astmadagen.

Det kan gå inflation i internationella dagar, men givetvis är det ett sätt att anstränga sig lite extra för intresseföreningar och lobbyorganisationer.

10 % av Sveriges barn har astma, nämligen 600 000. För dessa är det ju särskilt viktigt att snabbt få en behandling som man lär sig leva med. När väl behandlingen verkar är det oftast inget problem att leva med denna kroniska sjukdom. Att idrotta fungerar. Men viktig är städning av förskolor och skolor och att inga allergiframkallande blommor, husdjur, lukter eller föremål finns i lokalen. Här är medvetenheten på skolorna olika stor och det går att göra mycket mer i kommunpolitiken.

Bland vuxna finns 900 000 astmatiker. Jag är medlem i Astma- och allergiförbundet och läser följande på förbundets vårdansvariga Eva-Maria Dufvas blogg:

"Astma- och Allergiförbundet har tillsammans med professionen nyligen lämnat över ett förslag för att få till en Nationell handlingsplan för astma och allergi. Förslaget lämnades över till Socialstyrelsen och vi vet att det har diskuterats av Alliansens sjukvårdgrupp med Anders Andersson(KD) i spetsen."

Förbundet har också en särskild valblogg där man för fram synpunkter och förslag under året.