Andersson anför ansvar mot fettskatt
Magnus Andersson tar rejält udden av Stefan Hannas alldeles egna idé om att belägga överviktiga med extra skatt. Det är ett förslag som presenteras mitt i julmatsångesten och debatteras livligt. Andersson skriver följande:
"I grunden bör människor ta större ansvar för sin egen hälsa, inte genom höjda skatter – utan genom sänkta skatter och större egenfinansiering när man utnyttjar de offentliga systemen."
Andersson slår huvudet på spiken. Problemet är inte för få skatter, utan att de är för många och för höga - generellt sett. Dessutom tycker jag att man borde utreda om det kan vara valfritt om man vill ha en sjukförsäkring light eller en högre sjukförsäkring med större tillgång och fler tillval. Sjukdom kan drabba oss alla någon eller några gånger i livet och visst är det viktigt att alla får tillgång till vård. Säkert handlar det om att akutvård måste vara möjlig i alla lägen. Eller avancerade, kostsamma, nödvändiga operationer. Och mödravård. Men det måste vara med respekt vi använder oss av det offentliga.
För mig som har astma och eksem skulle höjda avgifter eller en särskild sjukförsäkring innebära att jag varje månad avsatte pengar på ett sjukvårdskonto, precis som jag pensionssparar eller har ett semesterkonto. För det är ju riktigt orättvist att den som aldrig behöver gå till läkaren ska sponsra mina besök år ut och år in. Visst skulle det inledningsvis kännas som om jag blev dubbelt bestraffad - jag har en kronisk sjukdom och jag får betala högre avgift. Men å andra sidan skulle ett sådant system göra mig mer intresserad av att lyssna noga på min läkare, medicinera rätt, ta min medicin ordentligt och sköta min hud som jag borde, för att slippa besök så ofta.
På samma sätt borde det vara möjligt att göra den eventuellt kommande obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen av olika kaliber. Om du alltid tror att det finns jobb och annars skapar dig ett betalar du en låg avgift (som också bidrar till socialbidragsförsäkring). Om du känner att du vill ha större trygghet betalar du en högre avgift - och får också en utbetalning om du står arbetslös. Givetvis kan det vara fackförbund eller privata aktörer som administrerar dessa arbetslöshetsförsäkringar. Självklart ska det vara möjligt att levla upp eller levla ned sin nivå, utifrån hur attraktiv man upplever sig vara på arbetsmarknaden.
"I grunden bör människor ta större ansvar för sin egen hälsa, inte genom höjda skatter – utan genom sänkta skatter och större egenfinansiering när man utnyttjar de offentliga systemen."
Andersson slår huvudet på spiken. Problemet är inte för få skatter, utan att de är för många och för höga - generellt sett. Dessutom tycker jag att man borde utreda om det kan vara valfritt om man vill ha en sjukförsäkring light eller en högre sjukförsäkring med större tillgång och fler tillval. Sjukdom kan drabba oss alla någon eller några gånger i livet och visst är det viktigt att alla får tillgång till vård. Säkert handlar det om att akutvård måste vara möjlig i alla lägen. Eller avancerade, kostsamma, nödvändiga operationer. Och mödravård. Men det måste vara med respekt vi använder oss av det offentliga.
För mig som har astma och eksem skulle höjda avgifter eller en särskild sjukförsäkring innebära att jag varje månad avsatte pengar på ett sjukvårdskonto, precis som jag pensionssparar eller har ett semesterkonto. För det är ju riktigt orättvist att den som aldrig behöver gå till läkaren ska sponsra mina besök år ut och år in. Visst skulle det inledningsvis kännas som om jag blev dubbelt bestraffad - jag har en kronisk sjukdom och jag får betala högre avgift. Men å andra sidan skulle ett sådant system göra mig mer intresserad av att lyssna noga på min läkare, medicinera rätt, ta min medicin ordentligt och sköta min hud som jag borde, för att slippa besök så ofta.
På samma sätt borde det vara möjligt att göra den eventuellt kommande obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen av olika kaliber. Om du alltid tror att det finns jobb och annars skapar dig ett betalar du en låg avgift (som också bidrar till socialbidragsförsäkring). Om du känner att du vill ha större trygghet betalar du en högre avgift - och får också en utbetalning om du står arbetslös. Givetvis kan det vara fackförbund eller privata aktörer som administrerar dessa arbetslöshetsförsäkringar. Självklart ska det vara möjligt att levla upp eller levla ned sin nivå, utifrån hur attraktiv man upplever sig vara på arbetsmarknaden.
Etiketter: astma, fetma, magnus andersson, skatt, övervikt
Skrivet av Helen Törnqvist klockan 20:16
22 Comments:
Visserligen är det så att äta kostar enorma pengar men vi får inte glömma att vi har ett ansvar i att folk också äter bra mat. Ekologiskt och krav är mkt dyrare än maten som ökar fetman i Sverige. Då 'r det bättre beskatta godis och onyttigheter så att folk istället väljer ett sundare tänk vad gäller det de stoppar i sig.
Hej Pia. Tack för din kommentar. Du har rätt i att det är viktigt vad vi äter och hur vi äter. Därför är skolmat, mat för äldre av stor betydelse. Själv är jag beroende av mat. Eller slav under maten. Jag måste ha frukost, mellanmål, lunch kl 12, mellanmål och sedan kvällsmat vid femtiden. Annars blir jag inte rolig att ha att göra med :) Mvh Helen
Man kanske ska beskatta folk med respirator och permobil med? jag menar det är ju dyra saker de får och som går ut över skattebetalarna. En modern respirator kan ju gå på 200k så det vore kanske bättre om de själva fick betala den? Eller kanske låna till den och sedan betala av varje månad? Din vision av ett ultraegoistiskt samhälle där man absolut inte vill lägga pengar till den gemensamma sjukvården är fan läskig på riktigt. Jag personligen har aldrig varit på sjukhus eller behövt medicinering av något slag men jag betalar gärna skatt så att vi kan ha ett bra socialt skyddsnät för alla. Men ni i alliansen vill ju helst att alla ska betala sitt eget eftersom eran vision av ett samhälle är ett samhälle där det mest handlar om den enskildes rätt till sina pengar.
Och hur ska vi göra som har allergi och eksem sen barndomen och sköter om den på det allra bästa sätt men ÄNDÅ måste ha dyra krämer, hyfsat många läkarebesök under vissa perioder och ÄNDÅ aldrig blir riktigt bra? Ska vi ändå få betala mer fast att vi inte kan göra något åt vår situation. Om man inte heller har råd med varken semesterkonto (vad är det för lyx!?) eller pensionssparande!? Hur tänkte du då? Snacka om att vissa människor inte är förankrade i verkligheten.
Och precis som Pia säger, beskatta dålig mat istället för människor som äter den. Om det var billigare med bra mat, frukt, ekologiskt osv så hade jag mer än gärna, och säkert många andra ätit mer av den varan. Nu gör jag redan det men jag står ändå ofta och väljer i mataffären och får ta det sämre alternativet pga brist på pengar.
Men det verkar ju vara er melodi, straffa människor istället för att ta tag i grundproblemen...
Fattiga och äldre är ju mer drabbade av sjukdom än andra, så jag antar att du vill ha straffpremier på multisjuka fattigpensionärer. Det här är verkligen Centerpartiet i ett nötskal.
"För det är ju riktigt orättvist att den som aldrig behöver gå till läkaren ska sponsra mina besök år ut och år in."
Nej - det är precis det det inte är. Det låter på dig som att det finns en särskild sorts "kärnfriska människor", att man kan bedöma det tidigt i livet, och att dessa då ska belönas med låg skatt... Vem ska bestämma vem som är frisk nog? Försäkringsbolagen? Jag fick just avslag på en sjukvårdsförsäkring med motiveringen att jag är för närsynt och har flera födoämnesallergier!
Man tycker att det här borde vara något som alla vet, men jag måste tydligen berätta det för dig: sjukdomar och olyckor ÄR orättvisa - det är det enda i livet som slår helt godtyckligt. Vem som helst kan drabbas när som helst. Det är därför (menar jag) som ALLA ska bidra efter förmåga, så att ALLA kan få nyttja vården efter behov.
Din bild av hur man håller sjukdomar i schack är också aningen märklig. "Bara man sköter sig så mår man bra". Är det alltså bara ditt fel om du drabbas av en akut astmaattack? Och vem ska bestämma vilka sjukdomar som är "riktiga" - alltså där man inte kan skylla på individens "misskötsel" om han/hon blir sjuk?
Du vill alltså straffbeskatta folk med medfödda sjukdomar? Bara jag som anser detta flörtar farligt mycket med åsikter kring handikappades och mentalt nedsattas existensrätt(deras tillstånd sågs ju också som en samhällsbelastning)? Jag anser att Mr Hitler var ute och cyklade och jag anser också att du är helt ute och cyklar. SKILLNADEN är att du lever i ett annat århundrade och du borde vid detta laget veta bättre, speciellt då du sitter som politiker. Men tydligen inte visar det ju sig.
PS: Det är helt fantastiskt att det faktiskt finns några sk människor som håller med dig.
Vilken fruktansvärd människosyn ni i högern har!!
Kan du förklara för mig som är låginkomsttagare vad ett semesterkonto är?
Ni i alliansen utgår från er egen lilla trångsynta borgerliga värld "jag tjänar bra och har ett semesterkonto,alltså har alla andra det"
Jag vill inte att mina fem barn ska leva i ert kalla ojämlika samhälle och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni försvinner 2014!!
Hade för mig att det var Göran Greider som först kom på det där med skatt på fet mat. Det var för en hel del år sedan så med tanke på att åren gått och att Göran greider är en "såsse" så är det väl lätt att glömma den som äras bör... ;)
Vidare undrar jag hur incitamenten för att ta hand om sig förbättras för MS-sjuka, ALS-sjuka, Diabetiker typ 1, människor med kronisk hjärtsvikt, dialyspatienter? Och hur skall man göra med personer som har ADHD, schizofreni eller panikångest?
Men inte skall du behöva bry dig om dem? Dina pengar skall inte komma andra till godo! Låt dem skylla & sköta sig själva!
Hej Helen,
Du lyssnar alltså inte så noga på din läkare, slarvar med din medicin och sköter inte din hud som du ska? För att din sjukvård är subventionerad av oss andra?
Mycket märkligt. Känner faktiskt ingen annan som resonerar så.
Till Roger
Nu är väl skatt på fet mat och skatt på överviktiga personer en ganska stor skillnad?
Förresten så kostar motionärer, elitmotionärer och idrottsmäns och -kvinnors skador ca 3-4 miljarder i akutbesök också. Ska dessa också skattbeläggas för att de kostar samhället mer?
Till Claes!: Det var avsett som en ironi.... På det sättet att peka på att diskussionen kommit tidigare och att man då haft annan syn på hur ekonomiska incitament kan bidra till kampen mot övervikten. Med tanke på att en klassisk borgerlig försvarsretorik är att skylla allt på "såssar" så kan ju en smula hjälp till Helen nu när hon får stå i rampljuset för bloggossfären. Eller så kan det vara så att den retoriken bäst avväpnas om en motståndare tar upp den. Sedan kan det ju finnas en del underförstått i en sådan syn på vart en ev. skuldbörda skall läggas.
Hej allesammans! Tack för alla era kommentarer, som ju nu läst och besvarar inom kort. Vänliga hälsningar, Helen.
Hej igen! Tack för era synpunkter och kommentarer. Övergripande vill jag påminna om att jag har föreslagit en utredning.
Videospel: Självklart ska vi ha ett socialt skyddsnät där de som är mest utsatta/drabbade tex hemlösa ska ha ett starkt stöd. Om du läser mitt blogginlägg från december om människovärdesgaranti ser du att jag anser att så fort en medborgare anmäler att man vill lämna tex missbruk eller andra missförhållanden, ska han/hon få stöd omedelbart. Det handlar inte om den enskildes rätt till sina pengar, utan vad vi ska göra för de pengar som dagligen arbetare och företagare sliter in till vår gemensamma skattekista. Det handlar också generellt om nivån i det vi betalar in till det gemensamma kontra vad människor lägger in i egna avgifter.
Daniel: De personer som har sjukdomar eller diagnoser ska inte ses som någon samhällsbelastning!! Varje individ är en resurs som ska komma till sin fulla rätt att växa. Då krävs det att han/hon får rätt vård och rätt bemötande. Detta arbetar våra vårdpolitiker med på ett mycket bra sätt.
NILsG: Vi ska inte ha straffpremier på multisjuka fattigpensionärer (som för övrigt får en skattelättnad nu).
Roger (ej sista inlägget): Alla de grupper du räknar upp ska givetvis ha tillgång till rätt vård vid rätt tillfälle.
Ida: Jag instämmer helt och fullt i att var och en av oss kan drabbas av sjukdom när som helst. Som jag också skriver i inlägget. "Kärnfriska människor" kommer bli svårt att definiera, ja. Däremot kanske det finns de som tar större risker än tex min mormor, som knappt går utanför dörren, gör. Man kan tänka att en sådan risktagande person bör betala mer, som ju Andersson förklarar i slutet av sin artikel.
Egarcia: Jag blir intresserad av att höra varför jag inte är förankrad i verkligheten. Jag är gift småbarnsmamma, har varit lärare i tio år, bygger upp ett företag, har flyttat från landet till stan. Snarare är det väl så att vi har olika politisk grundsyn och kanske även definierar verkligheten utifrån olika perspektiv. Jag håller med om att det bästa är att förebygga grundproblemen! Men alla våra gemensamma åtaganden ska finansieras och detta handlar om hur.
Christine: Jag lyssnar på min läkare när jag märker att jag får rätt vård och ett bra bemötande. Vi har en kunnig läkarkår. Det jag vill belysa är att om avgifterna var högre kanske människor skulle vara mer måna om att få rätt vård vid rätt tillfälle, dvs ställa ännu högre krav på kvaliteten.
Mvh Helen
Claes: Ja, skatt på fet mat och på en viss grupp personer är väldigt olika. Roger: Tack för ditt förtydligande. Jag vet inte om Göran Greider har föreslagit samma sak som Stefan Hanna gjorde. Mitt inlägg handlar snarare om hur vi kan sänka skatten. Trevlig afton! /Helen
"mitt inlägg handlar snarare om hur vi kan sänka skatten" Ja det är ju det enda ni kan komma med politiskt, sänka skatter, oavsett följder...
När jag sa att vissa inte är förankrade i verkligheten menade jag, som jag också skrev, att inte alla har ett semesterkonto, inte ens alla har råd att pensionsspara. Men du skriver att precis som att man har ovanstående konton så ska man också kunna ha ett "allergikonto" eller vad man nu har för sjukdom. Alltså har du ju uppenbarligen inte helt koll på den verklighet som många andra människor lever i eftersom du tar detta som självklart. Jag är 35 och har varken råd med semesterkonto eller pensionssparande och jag har VERKLIGEN inte råd med ett konto för min allergi som jag råkade få för att jag bodde i ett s.k. "sjukt hus" när jag var liten. Även min bror fick allergi pga detta, han har även Down syndrom. Han kanske också borde ha ett extra konto för diverse följdsjukdomar?
Hej Egarcia! Tack för att du kommer tillbaka, läser och förklarar dig. Dialog är bra.
Jag tycker att det är viktigt hur vi gör vad för våra gemensamma resurser. Jag håller med dig om att det finns en poäng i att vara mer pedagogisk i frågan. En tankenöt att knäcka - tack för den!
Jag vill beklaga din och din brors situation. Jag förstår att ni har det svårt och kämpar för en bättre situation och jag önskar er lycka i det. Angående allergin är det hemskt att du drabbats av detta "sjuka hus". Jag tar med mig din berättelse.
Men "Att ha råd" är ju väldigt definierbart. Det finns studenter som avsätter några hundralappar i månaden till pensionssparande, samtidigt som personer med stadiga månadslöner ännu inte börjat fundera på det, men det beror ju på vad man tycker är viktigt, samt hur samhällets system är utformade. Självklart ska inte din bror ha något konto för följdsjukdomar. Jag önskar dig en trevlig trettondagsafton. Mvh Helen.
det är inte det minsta orättvisst. varför inte? jo, för att vi alla betalar exakt samma procentsats i skatt, för exakt samma service. om vi sedan inte har möjlighet att utnyttja denna service så är det snarare en hälsomässig vinst för oss, inte en ekonomisk förlust.
vill vi ha det som i USA där de sjuka får betala skyhöga premier och ibland tvingas i personlig konkurs pga sina sjukvårdskostnader? för det är där vi tillslut hamnar med ditt system. detta trots att många sjukdomar och olyckor drabbar människor slumpmässigt eller på grund av genetiska förutsättningar som man inte kan påverka!
för mig är rättvisa att man är solidarisk med varandra och att vi alla får samma möjligheter till vård. en vård där vi får olika service och betalar olika för den service vi får är själva definitionen av orättvisa.
för övrigt: redan idag får vi skattebetalar ut ca 80% av det i betalar in (i snitt) genom service i samhället som utbildning, sjukvård, rättsväsende, etc. det betyder att om jag bara betalade för mig själv (och jag var en genomsnittsmänniska) skulle min skatt kunna sänkas med 5-6 procentenheter. är jag villig att betala 30% istället för 25% i skatt, och med denna betalning samtidigt slippa administrera 5% av min egen inkomst helt själv på ett sjukvårdskonto? ja, det är jag, och det tror jag att en stor del av sveriges befolkning är när man berättar för dem hur lite pengar det egentligen gäller.
Hej Momiji. Tack för dina inlägg. Hälsan är viktig och givetvis är varje friskdag en vinst för den enskilde - och därmed även samhället. Nej, vi vill inte ha det som i USA där människor tvingas i personlig konkurs. Det är viktigt med gemensamt finansierad sjukvård.
Men vi måste också få resonera kring nivåer på avgifter, samt kvaliteten av det vi får ut och en utredning om det skulle vara så att människors hälsa kanske gynnas av att ha ett lite mer differentierat finansieringssystem. Det om något är väl solidaritet - att ifrågasätta rådande system för att ta hänsyn till hur vi använder våra resurser för en åldrande befolkning, där större behov kommer att krävas för de äldre, medan jag som är ung och piggelin (tack och lov, peppar,peppar) - trots en kronisk sjukdom - kanske borde betala en högre avgift för ett engångsbesök eller borde ha ett inkomstrelaterat högkostnadsskydd. I rättvisans namn. Vänliga hälsningar, Helen.
Nu tror jag att du är ute på djupt vatten, Helen Trönqvist. Om vi har ett system med en gemensam skattefinansiering så finns det inte utrymme för differentierade avgifter i sjukvårdssystemet. Dessutom kan man ställa sig följande fråga:
Hur gör de personer som inte har råd att betala en högre premie på grund av deras kroniska sjukdom? Ska dessa personer bli utan all vård som inte behövs för att överleva? Redan idag ser vi problem där enskilda inte har råd att betala primärvårdens avgifter, och därmed blir utlämnade till Kronofogdemyndigheten och skuldsatta enbart på grunden att man har behövt vård för att bli frisk.
Det är dags att sluta spela dubbelspel med skattebetalarna. Antingen har vi ett sjukvårdssystem som är helt skattefinansierat, eller så har vi ett system som är helt privat finansierad och vi slipper betala skatt till sjukvården.
Hej Tobias. Tack för din kommentar. Frågan är inte helt enkel. Den är inte heller svart eller vit. Vi får tänka vidare. Sjukfinansieringssystemet kanske är riktigt bra som det ser ut idag. Mvh Helen
Skicka en kommentar
<< Hem