Liberal konkurrens är bra

Magnus Andersson och Adam Cwejman skrev häromdagen en text på Newsmill om att man ska slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet mot bakgrund av att liberalismen har försvagats i Alliansen. Det är något friskt i ungdomsförbundens storsinthet, öppenhet och prestigelöshet. Idén behöver inte avfärdas, utan kan väl finnas med i bakhuvudet, så kanske en ytterligare öppenhet gentemot varandras idéer och förslag gynnar individens frihet, som väl borde vara syftet med arbetet i politiken för en liberal.

Men C+Fp har dock stärkts i Stadshuset, med tanke på att vännerna i Folkpartiet stod kvar på tio mandat och Stockholmscentern ökade till tre.

Partisekreterarna har noterat förslaget, men avvisar det. I Liberal Debatt säger Emil Källström att han tror på en sammanslagning. Federley håller sin linje om sammanslagning. Debatten engagerar på bloggarna. Johan Örjes beskriver ambitiöst ett historisk-politiskt perspektiv där han undrar om Folkpartiet är tillräckligt liberala. Anders W Jonsson beskriver de olika partikulturerna. Peter Altenberg gör en vass analys av partiernas ekonomiska politik, som jag tipsade om igår. Ekonomin är grunden för välfärden. Ekonomi och välfärd är nyckeln till vardagsfrihetens dörr.

Folkpartiet och Centerpartiet har redan idag flera mötesplatser som kanske inte alltid används optimalt. Jag tänker på SV, Studieförbundet Vuxenskolan, som ju är vårt gemensamma studieförbund. Tankesmedjan Fores program, kunskap och mötesplatser borde också vara av intresse för båda partiernas representanter att använda för gemensamma utspel. Initiativ till gemensamma utbildningar och nätverkande i olika politiska frågor finns säkert att ta.

Konkurrens är positivt. Inte för att vi ska försöka överträffa varandra i liberalism eller radikala utspel, utan för att du skärper dina idéer och kan påminna varandra om att vi ibland låter nånannanismen eller tanken om statens förträfflighet före individens, tar över. Jag tror att båda partierna skulle vinna mycket på om olika politikområden parades ihop ännu mer. Tex har näringsliv och skola mycket att vinna på samverkan, precis som integration och näringsliv mm.

Det kan finnas en risk i att allianspartierna har olika politikområden och att det kompromissas och förhandlas. (Ingen kritik mot hur det sköts - det har jag ingen insyn i.) Vårt älskade Sverige måste i slutändan ses som en helhet. Detta samhälles välfärd och uppbyggnad måste bygga på ett antal principer. Dessa, hävdar jag fortfarande, måste formuleras av och förankras i de fyra partierna för att vi ska få en bild av vilket Sverige vi vill ha i framtiden. En gemensam idédebatt alltså. Istället för att lappa och laga i socialdemokraternas samhällsuppbyggnad, som bygger på en annan tid, kanske vi måste börja om från början för att bygga upp en gemensam välfärd och struktur för det framtida, starka Sverige som bygger på entreprenörskap och fria individer. Men då måste vi vara öppna för idéer och låta yttrandefriheten råda.

Jag skulle tycka att det var berikande att samtala med kristdemokrater, moderater och folkpartister i rådslag om vilken vision vi har för Sverige. Att i ett öppet klimat lära känna varandras tankar och kunna ta ut några principer som vår gemensamma politik kan bottna i. Men nog finns det en underliggande rädsla att dessa idélinjer inte skulle överensstämma med mina. Hur pragmatisk man då ska vara återstår att se.

Anna Dahlberg tror inte på idén om att slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet.
Annie Johansson, Johan Hedin bloggar också.
(Nu är det blogguppehåll för min del till tisdag för den som undrar.)

Potential för liberalt C

I somras presenterade tankesmedjan Fores en opinionsundersökning om hur många av svenska folket som anser sig vara liberala. Sex av tio personer, främst över 60 år, ansåg sig vara liberala. Nu förtäljde inte Novus Opinions undersökning huruvida dessa sextio procent även skulle rösta liberalt eller inte. Men nog finns ett intresse för liberal idédebatt.

För mig är inte etiketten viktig, utan främst innehållet. Kanske är etiketten "liberal" viktigast för själva identifikationsprocessen hos den som säger sig vara just liberal. Ett ställningstagande, liksom. Och visst är det viktigt för att vi ska fundera över vilka värden ordet och ideologin står för. Om jag säger att jag är socialliberal betyder det ändå i mina ögon att jag vill ha en större stat, mer omhändertagande och alltså hyser mindre tilltro till individens egen förmåga och kraft. I det socialliberala "social" ligger ett politiskt tolkningsföreträde i behovsanalysen och en viss vilja att omfördela resurser, enligt min tolkning. Alltså någon form av överperspektiv. Visst måste man ha en överblick som politiker då man just representerar brukarna och har ett ansvar att se till helheten. Det svåra är att släppa ifrån sig makt till brukarna, när det är roligt att driva politik. Och när du har idéer som du vill förverkliga. Men en käck idé kanske inte alltid rimmar väl med ideologin, så då kan det krävas en ideologisk djupandning som ger andrum att lufta idén.

Liberalismen rymmer hela tiden en omtanke och en samverkan när så behövs. Det vill säga när människor behöver samverka kring projekt tex vård, utbildning, infrastruktur, stadsmiljö, rättssäkerhet, men också bistånd och mottagande av nyanlända. Det människor och företag kan klara själva ska lämnas över. För när ansvaret lämnas över uppstår en större känsla, ett mervärde. Det kan kallas egenmakt eller självbestämmande eller vardagsfrihet. Konsekvensen blir att människor växer. Målet måste vara att varje individ får växa optimalt. I förskolan och i skolan, på arbetsplatsen, som företagare, på ålderns höst.

Liberalismen innefattar friheter som yttrandefrihet, näringsfrihet, öppenhet, grön frihet, äganderätt, varje individs rätt till kunskap, ekonomisk frihet, människors lika värde och rättigheter. I varje fråga bör man ställa sig - kan vi ge individen mer frihet i detta beslut? Som Annie uttryckte sig i en intervju. Och vi kan också identifiera vilka fiender som finns för varje enskild frihet tex näringsfrihet. Ibland kanske det är attityder som måste förändras eller myter som måste bekämpas. Men då ska Centerpartiet vara där och synliggöra myten, samt slå hål på den.

Liberalismen får inte vara snobbism, det vill säga man får aldrig tänka att inte andra förstår bättre bara för att de inte tycker som en själv, utan då måste målet vara att försöka förstå den andres synpunkt och att argumentera för sin egen. I individens frihet ingår ju att du får ha vilken åsikt du vill, men givetvis att du kämpar för de demokratiska.

Det borde finnas ett utrymme för ett parti som i ännu större utsträckning står upp för individens frihet. Via Per Ankersjö, som också inspirerade med att efterlysa eftervalsdebatt, ser jag att Bertil Ohlin-institutet har lagt ut en eftervalsanalys av Folkpartiets valrörelse på sin hemsida.

Slutsatserna är flera. Jag säger varken bu eller bä om dem och de verkar inte vara hemliga, då de ligger ute på institutets hemsida. Folkpartiet pekas ut som det enda borgerliga parti som har minskat i alla tre storstadsregionerna. Partiet är ett enfrågeparti med tydligt fokus på skola och måste bredda antalet profilfrågor. Stämpeln "kravliberaler" måste dock tvättas bort. Man vill se FP som inflytelserikt idéparti. Institutet landar i ett förslag om att slå ihop Folkpartiet och Centerpartiet. "En befruktning mellan Centerpartiets småföretagare med egen erfarenhet och Folkpartiets mer intellektuella insikter om marknadsekonomins fördelar vore mycket spännande." skriver man. Men också att Centerpartiet "har i de två senaste valen attraherat en liten, men högljudd grupp urbana liberaler". Och det citatet visar väl på bristande respekt för väljarna och sätter för min del punkt för den diskussionen.
Michael Arthursson, Hanna Wagenius, Johan Hedin, Apelsineld har gjort inlägg som visar vilken väg Centerpartiet ska gå.

Stockholm behöver fler skyskrapor

Centerpartiets Per Ankersjö och Lukas Forslund ger idag på Brännpunkt Folkpartiet svar på tal genom att säga att Stockholm behöver fler skyskrapor.

Fp och C har mycket gemensamt i staden, tex i skolpolitiken och socialtjänstpolitiken, där vi också samverkar i stadshuset, men när det gäller att bygga på höjden och att förtäta innerstaden har vi vitt skilda åsikter, där Centerpartiet intar den mer liberala hållningen. För att Stockholm ska få växa. För ett öppet, grönt Stockholm, helt enkelt.

Det här är inte någon fluga från Centerpartiets sida, utan en politik som antagits av medlemmarna på en stämma hösten 2005. Vi vill förnya Stockholm och låta staden hänga med i tiden för att bli en grön världsmetropol. Vi har förkovrat oss i frågorna: Våren 2007 åkte en grupp till London för att lära mer om stadsbyggnad. I våras var en grupp i Malmö för att beskåda Turning Torso från insidan. Nyligen var det Rotterdams stadsbyggnad som besöktes.

Centerpartiet är miljöpartiet originalet. Vi fortsätter våra förfäders arv, men nu är gröna städer vårt mål. Ett tillväxtvänligt parti som hänger med i den tekniska utvecklingen och bejakar den.

Läs vad jag, Per Ankersjö, Jonas Pettersson, Johan Hedin, Stina Bengtsson, Johan Ingerö och andra liberala stadsbyggare hade att säga om Folkpartiets inslag i stadsbyggnadsdebatten, men även Sakine Madon.

Länge leve LAS-debatten

Folkpartiet gör en svängom och vill luckra upp LAS till viss del. Bra! Björklund vågade dock inte bryta med traditionen. Centerpartiet går längre och vill ha en proportionerlig turordning. För företag med upp till tio anställda ska kompetens vara viktigare än anställningsår, fullt ut. För företag med fyrtio anställda får åtta undantas från turordningsregler. För företag med femtio anställda får tio undantas från turordningsregler. Jag vill att vi skriver en helt ny arbetsrätt, med företagaren som utgångspunkt, inte facken. För en flexibel arbetsmarknad där det blir lättare att få jobb och att kunna säga upp. Flitiga läsare vet att jag bloggat hela året om frågan, ur olika synvinklar. Grunden är att jag själv blev utlasad från en skola 2002, men argumenten och fakta för att skrota LAS är större än min övertalighet. Detta är en av mina valfrågor.

Svenskt Näringsliv rapporterar på sin hemsida en ny undersökning om att tvåpersoners-undantaget vid uppsägningar är viktigt för de företag med max tio anställda som har behövt göra uppsägningar. Viljan att anställa är beroende av möjligheten att avsluta anställningen. Sju av tio är också för en större rörlighet på arbetsmarknaden. Turordningsreglerna motverkar en rörlighet. I många länder upplever också anställda en större trygghet trots ett mindre omfattande anställningsskydd, skriver man i en nypublicerad rapport om turordningsregler och ungdomsarbetslösheten. Det handlar troligen om att det är lättare att få ett jobb i de andra länderna med större rörlighet på arbetsmarknaden, skriver man.

LAS-debatten har varit levande hela 2009. Människor lever med LAS året runt. Många företagare, men även anställda som klamrar sig fast, blir utestängda eller uppsägda trots en hungrighet och färsk kompetens. Jag är optimist. Jag tror och hoppas och vet att droppen urholkar stenen. Med fler argument och en ivrig debatt kan vi liberala alliansvänner som vill skrota LAS fortsätta att synliggöra de orättvisor och negativa effekt på arbetsmarknaden som befintlig arbetsrätt ger upphov till. Bloggar gör också: Kerstin Lundgren, Johan Hedin

Jag är i Almedalen. Vackert väder, trevliga människor. Jan Björklund talar. Han ser framemot några framtida reformer: Den viktigaste är inte oväntat skolan. Just nu nämner han att de elever i behov av särskilt stöd får stödet och att föräldrarna kan överklaga de beslut rektor fattar. Den andra delen av lagförslagsförändringen är individualiseringen i form av att elever med fallenhet i teoretiska ämnen kan gå lite snabbare framåt. Vad han vill göra härnäst på skolfronten har han inte nämnt. Kul att även Björklund vill satsa på företagande. Ser verkligen framemot morgondagen då Olofsson ska tala.

Ersätt förbud med policy

Nya språkkrav och nya rubriker för fp. Denna gång vill de förbjuda studiehandledning, dvs undervisning i skolämnen på modersmålet. Jag blir otroligt nyfiken på den forskning de hänvisar till. Skulle denna "risk" välta omkull tidigare forskning så att man måste ta i med krafttag och förbjuda detta. Det undrar även SvD:s ledarblogg. Centerpartiet är det modersmålsvänligaste partiet, som på förra stämman menade att man måste kunna lösa rätten till modersmålsundervisning även om elevantalet understiger fem personer. Sd finns inte med i tabellen, men de vill avskaffa hemspråksundervisningen helt. Det är väl lite omodernt krav då den ju gick i graven för tio år sedan. Det heter ju modersmål sedan mitten av nittiotalet. De elever som skulle förlora på att dra in studiehandledningen i fp-förslaget är de som har ett starkt modersmål och ganska snabbt kommer ut i en stor klass, från förberedelseklassen. De ligger cirka 30 000 ord efter sina jämnåriga, men har kunskaper från hemlandet, vilka de behöver få översatta, om de ska ha någon chans att också inhämta kunskap. Visst hjälper lexikon, men det mänskliga stödet i form av pedagogen som behärskar båda språken och båda kulturerna är ovärderligt. Pedagogen som kan motivera och uppmuntra, se svårigheterna i texten och hjälpa eleven genom dem. Pedagogen som känner till elevens framtidsdröm och kan lotsa honom/henne några steg närmare målet. Och att elevens modersmål bekräftas gör att en del av identiteten bejakas och stärks. Föräldrarna känner delaktighet. Då är det bättre att alla kommuner eller skolor blir skyldiga att upprätta modersmålsstrategier eller språkpolicies där det anges hur modersmålsundervisningen ska bli likvärdig med övriga ämnen, hur organisationen för undervisningen ska se ut och hur informationen till modersmålslärare och studiehandledare ska gå till. Sedan måste det vara god kvalitet i undervisningen i svenska och svenska som andraspråk också, men det var ju inte det utspelet handlade om.
Jag skrev om detta även i somras. Per och Johan har också skrivit.