Liberal konkurrens är bra

Magnus Andersson och Adam Cwejman skrev häromdagen en text på Newsmill om att man ska slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet mot bakgrund av att liberalismen har försvagats i Alliansen. Det är något friskt i ungdomsförbundens storsinthet, öppenhet och prestigelöshet. Idén behöver inte avfärdas, utan kan väl finnas med i bakhuvudet, så kanske en ytterligare öppenhet gentemot varandras idéer och förslag gynnar individens frihet, som väl borde vara syftet med arbetet i politiken för en liberal.

Men C+Fp har dock stärkts i Stadshuset, med tanke på att vännerna i Folkpartiet stod kvar på tio mandat och Stockholmscentern ökade till tre.

Partisekreterarna har noterat förslaget, men avvisar det. I Liberal Debatt säger Emil Källström att han tror på en sammanslagning. Federley håller sin linje om sammanslagning. Debatten engagerar på bloggarna. Johan Örjes beskriver ambitiöst ett historisk-politiskt perspektiv där han undrar om Folkpartiet är tillräckligt liberala. Anders W Jonsson beskriver de olika partikulturerna. Peter Altenberg gör en vass analys av partiernas ekonomiska politik, som jag tipsade om igår. Ekonomin är grunden för välfärden. Ekonomi och välfärd är nyckeln till vardagsfrihetens dörr.

Folkpartiet och Centerpartiet har redan idag flera mötesplatser som kanske inte alltid används optimalt. Jag tänker på SV, Studieförbundet Vuxenskolan, som ju är vårt gemensamma studieförbund. Tankesmedjan Fores program, kunskap och mötesplatser borde också vara av intresse för båda partiernas representanter att använda för gemensamma utspel. Initiativ till gemensamma utbildningar och nätverkande i olika politiska frågor finns säkert att ta.

Konkurrens är positivt. Inte för att vi ska försöka överträffa varandra i liberalism eller radikala utspel, utan för att du skärper dina idéer och kan påminna varandra om att vi ibland låter nånannanismen eller tanken om statens förträfflighet före individens, tar över. Jag tror att båda partierna skulle vinna mycket på om olika politikområden parades ihop ännu mer. Tex har näringsliv och skola mycket att vinna på samverkan, precis som integration och näringsliv mm.

Det kan finnas en risk i att allianspartierna har olika politikområden och att det kompromissas och förhandlas. (Ingen kritik mot hur det sköts - det har jag ingen insyn i.) Vårt älskade Sverige måste i slutändan ses som en helhet. Detta samhälles välfärd och uppbyggnad måste bygga på ett antal principer. Dessa, hävdar jag fortfarande, måste formuleras av och förankras i de fyra partierna för att vi ska få en bild av vilket Sverige vi vill ha i framtiden. En gemensam idédebatt alltså. Istället för att lappa och laga i socialdemokraternas samhällsuppbyggnad, som bygger på en annan tid, kanske vi måste börja om från början för att bygga upp en gemensam välfärd och struktur för det framtida, starka Sverige som bygger på entreprenörskap och fria individer. Men då måste vi vara öppna för idéer och låta yttrandefriheten råda.

Jag skulle tycka att det var berikande att samtala med kristdemokrater, moderater och folkpartister i rådslag om vilken vision vi har för Sverige. Att i ett öppet klimat lära känna varandras tankar och kunna ta ut några principer som vår gemensamma politik kan bottna i. Men nog finns det en underliggande rädsla att dessa idélinjer inte skulle överensstämma med mina. Hur pragmatisk man då ska vara återstår att se.

Anna Dahlberg tror inte på idén om att slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet.
Annie Johansson, Johan Hedin bloggar också.
(Nu är det blogguppehåll för min del till tisdag för den som undrar.)

Något om borgerlighetens uppdrag

PJ Anders Linder efterlyste för några veckor sedan i en krönika bilder av vilket det framtida borgerliga uppdraget är. Jag har varken funderat och formulerat eller läst andras inlägg, just för att jag skulle avvakta tills bloggtillfälle gavs. Nu är det dags.

Grunden för liberalismen är att se sig själv och andra som kompetenta individer som är ansvariga för sina val och sina handlingar i relation till andra individer och deras friheter. Detta perspektiv måste finnas med i de reformer som regering, landsting och kommun initierar. Likväl som perspektivet ska vara avgörande i beslut som förvaltas från tidigare generationer in i framtiden. Att inte göra en förändring är ju också en form av beslut.

Förnyelse ska aldrig ske för dess egen skull, utan för att göra det enklare, roligare och lönsammare för människor att leva och samverka. Enklare för att spara mer tid åt det man har kärt eller vill göra. Roligare för att livskvaliteten ökar och glada människor är ofta starka människor. Lönsammare för att skapa tillväxt som kan ge skattemedel till vår gemensamma välfärd eller större egenmakt i form av ökat eget kapital.

Varje individ måste givetvis ses som en resurs i vårt samhälle och målet är att alla är delaktiga och bidrar på bästa sätt med sina kompetenser, idéer och erfarenheter. Därför måste bemötandet från varje myndighetsperson vara nyfiket och möjlighetsinriktat. Med en positiv hållning gentemot medborgarna blir klimatet optimistiskt. Även rättsväsendet måste se människor med respekt och under strafftiden inge hopp. (Vilket de säkert redan gör - jag kan för lite om det politikområdet.) Det ska givetvis vara straffbart att inkräkta på andra människors friheter. De grövsta brotten ska väl vara mord, dråp, våldtäkt, incest och barnpornografi, men också terrorism.

En människovärdesgaranti borde upprättas. Den innebär att alla måste ha tak över huvudet, mat för dagen och bemötas med respekt. Men också att samma dag en person väljer att ta sig ur ett missbruk, prostitution, ett våldsförhållande (antingen som offer eller förövare), hedersförtryck, brottslighet, nazism ska samhället stå upp starkt för att garantera människovärdet genom att agera samma dag. Hela samhällsapparaten ska startas som genom att trycka på en knapp. Nyckeln ska ligga i att individen själv känner sig redo, gör ett val och tar kontakt med staden. Givetvis ska åtgärderna vara olika. Staden ska inte utföra allt själv, utan kan anlita olika certifierade organisationer med nätverk av frivilliga för att förgrena sig och ha många olika knutpunkter.

De skolreformer som har initierats av regeringen ska få verka och följas upp. Alla ska från starten ges lika rättigheter till utbildning och en likvärdig start oavsett föräldrars inkomst eller sociokulturella kapital. Med kunskap kan individerna bli kompetenta och se konsekvenser av sina val. Med behöriga lärare som får möjlighet att arbeta friare utifrån timplanen kan elever mötas utifrån sina olika behov, där kursplanerna är en miniminivå för vad som ska uppnås. Skolplikten är en rättighet där varje barns skolplikt måste bevakas. Att ett barn hålls hemma av föräldrar år ut och år in är katastrofalt för barnet. Efter vitesföreläggande borde föräldrarna polisanmälas. Socialtjänsten borde inträda skarpare.

Skolan har också en uppgift att stärka eleverna i sin tilltro att skapa sig sina jobb. Med ett entreprenöriellt lärande kan lärarna bekräfta initiativ, utveckla kreativitet och bemöta idéer. Elevernas självkänsla och förmåga att sälja kunskaper måste stärkas. Lärarna ska arbeta med kunskap i ett meningsfullt sammanhang och i god relation med eleverna. De lärare som lyckas ska belönas. Givetvis blir förmågan att förstå vad ett val är, hur man tar ansvar för ett val, samt inse dess konsekvenser - utan moralism - vara en explicit, fostrande del i skolan.

Individerna i ett liberalt samhälle - oavsett bakgrund, inkomst eller sociokulturellt kapital - måste betraktas som kompetenta. Därför måste invandrarkvinnans val att stanna hemma med sina barn accepteras likväl som hemmapappans. Därför måste det vara möjligt att i en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring betala för en mycket liten del (symboliska tio kronor) om man tänker att det alltid finns möjlighet att hitta jobb eller att man kan skapa sig ett om man blir arbetslös. Därför måste skattenivån hållas nere så mycket som möjligt istället för att vi politiker sysslar med moraliska projekt.

För att få ett riktigt starkt samhälle där många kan växa måste fler jobb skapas. Det gör företagare. Det är enkelt att starta ett företag. Det svåra är att hitta en god affärsidé, hitta kapital för den och att våga pröva sina vingar. Rådgivning är av betydelse, men också att sänka arbetsgivaravgifter samt att visa på förebilder och visa på möjligheter att hitta kapital. Givetvis kan en skattereform där den statliga inkomstskatten tas bort ge möjlighet för den som har haft jobb ett tag att spara till en startplåt. Arbetslinjen måste ses som livslång, men som en spiral där individer går ut och in i olika jobbtillfällen, startar företag och kanske avslutningsvis bidrar som extraresurs eller mentor inom sin bransch.

Med stort förtroende till individer som visar respekt för varandras friheter blir civilsamhället starkt. Kulturen och föreningslivet är en viktig del för gemenskapen, demokratin och yttrandefriheten, samt som kulturellt kitt. Vilken kultur eller vilken typ av föreningsliv som ska bedrivas måste vara upp till brukarna. Dock måste ungdomars föreningsaktivitet vara i högre prioritet än vuxnas. Hur kulturen ska finansieras är en annan fråga. Samlingslokalen är viktig för människors möjlighet att mötas.

Ett av borgerlighetens närmsta uppdrag blir redan 2011 vid kontrollstationen för att utvärdera FRA-lagen. Vi lever med den dagligen. Jag har ingen aning om mina rättigheter om jag skulle vara avlyssnad. Jag har ännu mindre koll på hur jag skulle kunna få reda på om jag är avlyssnad. Men jag vet att om jag vore avlyssnad skulle jag känna mig otroligt kränkt - oavsett syftet.

Ett Sverige som ser människor som kompetenta måste stå för god information kring kvalitet hos utförarna. Att samhället beställer tjänsterna från privata utförare är en fördel, då ett samhälle med många ägare är starkare än ett med en offentlig verksamhet. Ett närliggande uppdrag är att våga avveckla verksamhet i egenregi till förmån för privata alternativ, som måste få möjlighet att göra vinst.

Självklart ska vår generations individers frihet inte inkräkta på kommande generationers friheter. Därför måste också borgerligheten innehålla ett grönt frihetsperspektiv. Där hänsyn tas till miljön, koldioxidutsläppsmål hålls och incitament ges till den som gör klimatneutrala val.

Tillträdande partisekreterare Michael Arthursson skriver för övrigt en framåtsyftande och reflekterande artikel om liberalismen på Newsmill. Sverige tenderar att gå från enpartistat till enfrågestat, vilket skulle vara förödande för visioner och politisk vilja.

Och nu är det läge för mig att läsa Elisabeth Thand-Ringqvist, Mary X Jensen och Kent Persson.