Liberal konkurrens är bra

Magnus Andersson och Adam Cwejman skrev häromdagen en text på Newsmill om att man ska slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet mot bakgrund av att liberalismen har försvagats i Alliansen. Det är något friskt i ungdomsförbundens storsinthet, öppenhet och prestigelöshet. Idén behöver inte avfärdas, utan kan väl finnas med i bakhuvudet, så kanske en ytterligare öppenhet gentemot varandras idéer och förslag gynnar individens frihet, som väl borde vara syftet med arbetet i politiken för en liberal.

Men C+Fp har dock stärkts i Stadshuset, med tanke på att vännerna i Folkpartiet stod kvar på tio mandat och Stockholmscentern ökade till tre.

Partisekreterarna har noterat förslaget, men avvisar det. I Liberal Debatt säger Emil Källström att han tror på en sammanslagning. Federley håller sin linje om sammanslagning. Debatten engagerar på bloggarna. Johan Örjes beskriver ambitiöst ett historisk-politiskt perspektiv där han undrar om Folkpartiet är tillräckligt liberala. Anders W Jonsson beskriver de olika partikulturerna. Peter Altenberg gör en vass analys av partiernas ekonomiska politik, som jag tipsade om igår. Ekonomin är grunden för välfärden. Ekonomi och välfärd är nyckeln till vardagsfrihetens dörr.

Folkpartiet och Centerpartiet har redan idag flera mötesplatser som kanske inte alltid används optimalt. Jag tänker på SV, Studieförbundet Vuxenskolan, som ju är vårt gemensamma studieförbund. Tankesmedjan Fores program, kunskap och mötesplatser borde också vara av intresse för båda partiernas representanter att använda för gemensamma utspel. Initiativ till gemensamma utbildningar och nätverkande i olika politiska frågor finns säkert att ta.

Konkurrens är positivt. Inte för att vi ska försöka överträffa varandra i liberalism eller radikala utspel, utan för att du skärper dina idéer och kan påminna varandra om att vi ibland låter nånannanismen eller tanken om statens förträfflighet före individens, tar över. Jag tror att båda partierna skulle vinna mycket på om olika politikområden parades ihop ännu mer. Tex har näringsliv och skola mycket att vinna på samverkan, precis som integration och näringsliv mm.

Det kan finnas en risk i att allianspartierna har olika politikområden och att det kompromissas och förhandlas. (Ingen kritik mot hur det sköts - det har jag ingen insyn i.) Vårt älskade Sverige måste i slutändan ses som en helhet. Detta samhälles välfärd och uppbyggnad måste bygga på ett antal principer. Dessa, hävdar jag fortfarande, måste formuleras av och förankras i de fyra partierna för att vi ska få en bild av vilket Sverige vi vill ha i framtiden. En gemensam idédebatt alltså. Istället för att lappa och laga i socialdemokraternas samhällsuppbyggnad, som bygger på en annan tid, kanske vi måste börja om från början för att bygga upp en gemensam välfärd och struktur för det framtida, starka Sverige som bygger på entreprenörskap och fria individer. Men då måste vi vara öppna för idéer och låta yttrandefriheten råda.

Jag skulle tycka att det var berikande att samtala med kristdemokrater, moderater och folkpartister i rådslag om vilken vision vi har för Sverige. Att i ett öppet klimat lära känna varandras tankar och kunna ta ut några principer som vår gemensamma politik kan bottna i. Men nog finns det en underliggande rädsla att dessa idélinjer inte skulle överensstämma med mina. Hur pragmatisk man då ska vara återstår att se.

Anna Dahlberg tror inte på idén om att slå ihop Centerpartiet och Folkpartiet.
Annie Johansson, Johan Hedin bloggar också.
(Nu är det blogguppehåll för min del till tisdag för den som undrar.)