En tät stad kan vara barnvänlig

Tre landskapsarkitekter kritiserar i dagens SvD stadsplaneringen i Stockholm: Liten plats för barn i tät stad Man menar att inte barnen ges plats i en förtätad stad. Deras bild överensstämmer inte med min bild av nybyggnationer i Bromma. Ser vi till den nyuppbyggda stadsdelen i Mariehäll, Annedal, kan vi konstatera att man samtidigt med lägenheternas uppförande har anlagt en stor, ny park. Genom att bygga till exempel i Nockebyhov får fler tillgång till både Judarns naturreservat och till Mälaren. Centerpartiet har också sagt nej till att göra en fotbollsplan av Fredhällsparken. När Linneduken vid Brommaplan planeras blir det en innergård som möjliggör fri lek.

I samband med byggnationer brukar sk grönkompensationer ske då lekparker och parker rustas upp. Så även om stadsdelen förtätas växer det ändå fram fler parker och grönytor. I Bromma har vi 2,5 naturreservat och jag önskar att även Ålstensskogen kan läggas till listan. Visst är naturen, parker, strandbad och lekplatser viktiga för barnfamiljer. Nyckeln till att mitt barn får springa, klättra och röra sig är att jag tar med honom ut i en park eller till en skog, cyklar eller åker till badstranden. De är välanvända och ska så vara.

Givetvis är skolgårdarna betydelsefulla för barnens vardagliga rörelse. Här i Bromma ser vi att bland annat en paviljong ska tas bort från Abrahamsbergsskolans skolgård, vilket gör att rörelseytan ökar. Närheten till Dragontorpet är betydelsefull för skolans verksamhet. De förskolor som ligger i botten av lägenheter är mindre uppskattade än friliggande förskolor, men generellt ligger värdena för förskolorna högt. Med god infrastruktur för fotgängare kan föräldrar planera in en promenad till och från förskolan för att barnet ska få extra rörelse. Promenadstaden ska vara en promenadstad för både stora och små!

Om det blir mer lönsamt att bygga på höjden kan vi använda tak som terasser och kanske en våning till förskola eller inomhuspark. Genom att bygga högre hus kan vi få både fler bostäder och rädda våra parker och grönområden. Men då måste både prissättningen av ljus BTA och riksintresset revideras så att det blir lönsamt och möjligt att bygga högre hus.

Utredningar för fler bostäder

Igår annonserade alliansregeringen att man tillsätter två utredningar som ska presentera förslag på hur man kan bygga fler bostäder i storstadsområdena. Det är självklart viktigt att se över hur detaljplaneprocessen kan förkortas och att sätta press på kommuner som inte bygger så mycket. Utredningarna ska presenteras i september 2015, vilket inger hopp om att åtgärder kan beslutas om under nästa mandatperiod, om Alliansen fortfarande sitter vid styret.

Det starka riksintresseskyddet nämns inte alls i artikeln. Jag hoppas att utredningen kommer fram till att man måste minska riksintresset för att kunna bygga mer och enklare i tex Bromma. Det är vanskligt att riksintresset dämpar en stadsutveckling för byggande av en tät och miljövänlig stad. Ett sätt att kunna bygga fler lägenheter samtidigt som vi sparar våra värdefulla grönområden, naturreservat och parker är givetvis att bygga på höjden, gärna i kollektivtrafiknära läge.

Utredningarna måste komma fram till hur det kan bli lönsamt att bygga hyresrätter. Svaret är givetvis marknadshyror, där inte förortsborna subventionerar innerstadsborna, som sker idag. Stockholmscentern har svaret på detta i sitt bostadspolitiska program som har några år på nacken. Vi vill införa mjuka marknadshyror där de som idag har hyreskontrakt ska kunna behålla dessa för att inte köras från hus och hem, medan nybyggda lägenheter byggs enligt principen om marknadshyror dvs att hyran blir högre i lägen där konkurrensen om lägenheter är som störst. I områden där utbudet av lägenheter är stort och inte så många vill bo blir ju alltså hyran lägre.

Om utbudet på lägenheter blir fler generellt, såväl hyres- som bostadsrätter, kan man också tänka sig att priset efter ett tag blir lägre, enligt enkla marknadsekonomiska principer om tillgång och efterfrågan.

Problemet idag på bostadsmarknaden är att den som redan är inne i systemet klarar sig väldigt bra, men att det är tufft att ta dig in via bostadskön. Givetvis missgynnas unga och nyanlända.

Bland annat Hannes Hervieu, som är ordförande för Centerstudenter, uttalade sig i frågan igår där han menar lite spetsigt att man inte kan bo i en utredning. Samtidigt är det viktigt att man gör en bra överenskommelse som inte sker i all hast. Mot bakgrund av Stockholmsförhandlingen som lett till ett beslut om utbyggd kollektivtrafik och 178 000 nya lägenheter ser vi nya modeller för bostadsbygge växa fram. Vilka fler sådana samverkansöverenskommelser kan skapas på politisk väg? Vad man än tycker så är det Exploateringsnämnden som till syvende och sisdt beslutar om markanvisningar.

Jag gillar verkligen att regeringen tar bostadsfrågan ur ett jobbperspektiv. För att folk ska kunna bo där jobben finns behövs bostäder i storstadsregionerna. Samtidigt blir jag väldigt glad över att antalet personer som flyttat till glesbygden är fler än de som har flyttat därifrån. Det inger hopp att hela Sverige kan leva.

Gör det lönsamt att bygga på höjden

Stockholmscentern gick till val på att bygga höga hus. Ju högre vi bygger, desto fler bostäder möjliggörs och desto mindre yta måste vi ta från parker och grönområden för att möta det växande behovet av bostäder.

Att bygga på höjden är givetvis något vi kämpar för i förhandlingar och ärenden, men andra partier spjärnar emot. Dessutom är det ett problem att det blir väldigt dyrt att bygga skyskrapor då byggherren får betala för varje kvadratmeter yta som byggs ovan jord. Detta innebär att det är lika dyrt att bygga våningsplan 21 som första våningen. Detta har Stockholmscentern receptet mot. Lösningen är att det kan bli gratis, eller åtminstone mycket billigare, att bygga exempelvis från våning 21 och uppåt. Det är ju ändå samma markyta som används.

Christer Mellstrand som sitter i Stadsbyggnadsnämnden för Centerpartiet förklarade förtjänstfullt igår i ABC-nyheterna hur vi vill göra. Se inslaget här.

Rädda Tors Torn

Rädda Tors Torn i Stockholm, skriver Johan Hedin och Christer Mellstrand i Stockholmscentern på Newsmill.

Detaljplanen har vunnit laga kraft och det finns en unik möjlighet att få en 145 meter hög skyskrapa i Stockholms innerstad. Om alternativet kommer fram. Ett högt, snyggt hus som skulle behövas för bostadsbygge, men också för stadens attraktionskraft och tätheten. Genom att bygga på höjden kan vi öppna oss för fler och samtidigt spara våra gröna parker.

Huddinge bygger på höjden

Christian Ottosson som är kommunalråd i Huddinge bloggar inför måndagens kommunfullmäktigemöte då han ska vara med och rösta för ett högt hus vid Kungens Kurva. Byggnaden kommer att bli ett komplement till befintliga Heron City. Miljöpartiet är emot projektet för att rädda några icke-kvalitativa grönytor. Ett stenkast därifrån ligger naturreservatet Gömmaren, som det i sin tur krävs skattemedel för att hålla fint och snyggt.

Såväl Centerpartiet i Stockholm som Centerpartiet i Huddinge jobbar för att bygga på höjden till förmån för att rädda parkerna. Det är ett sätt att effektivt använda byggmarken så att vi kan ha kvar våra parker och naturreservat - och dessutom välkomna fler skattebetalare så kvaliteten på grönområdena ökar!

Låt Stockholm växa - även på höjden

Stockholm skyline är ett nätverk för bevarande av Stockholms stadsbild. Fyra representanter skriver idag en debattartikel på temat att det vore hemskt att bygga på höjden.

Stockholmscenterns ordförande Per Ankersjö, tillika stadsmiljöborgarrådet för Stockholms stad, bemöter idag inlägget: Vi bygger på höjden för att spara parker. Ankersjö skriver som vanligt rättframt, sakligt och med stort miljöengagemang.

Stockholm är en växande stad där många vill bo och verka. Det gillar vi i Centerpartiet. Vi är för öppenhet och att människor får göra sina egna val. För att fler ska få plats för att vara med och utveckla vår stad måste vi bygga fler bostäder. Många projekt pågår. Norra Djurgårdsstaden blir en spännande miljöstadsdel. Tors Torn blir något att tala om i höjdbygge. Med närheten till nationalstadsparken får huset ett fint läge. Men det krävs mer för att vi ska kunna bejaka utvecklingen. Stockholms ansikte som möter turister vid Centralstationen är idag ett ganska anskrämligt hotell. Om ett hus är vackert och bryter av mot övriga förhöjs silhuetten och vyn.

Genom att bygga på höjden kan vi få till fler bostäder och ändå spara parkerna, som är så viktiga för rekreation, naturupplevelse och folkhälsa. I det gröna kan du vila, tanka kraft och energi. I det gröna finner du ditt lugn, kan reda ut dina tankar och känna växtkraft.

Här i Bromma är Brommahöjden ett ypperligt exempel på hur man även i förorten kan bygga en bit på höjden för att få till fler bostäder vid en attraktiv kollektivtrafikpunkt. Jag bor i en storstad, men har tjugo minuters promenadväg till naturreservat där människor i denna stund åker skidor, skådar korp och grillar. Det är livskvalitet. Stockholmscentern och Per Ankersjö är skyskrapornas, men samtidigt parkernas och naturreservatens röst i stadsfullmäktige.

Och framförallt är det inte husen som skapar trygghet, utan människorna som bor i dem. Med starka, fria individer, som har möjlighet att även bo i stadskärnan får vi en tryggare, friare stad.
Grannkommunalrådet Magnus Andersson bloggar också.

Orealistisk Ruwaida

Idag intervjuas Yvonne Ruwaida (MP) i SvD. Hon påstår sig vilja bygga i Stockholm. Men Per Ankersjö har studerat Miljöpartiets uttalande i Södermalmsnytt där byggpolitiken partier emellan jämförs. Han lägger märke till att Miljöpartiet vill förtäta Södermalm på ett fåtal ställen. I SvD-artikeln säger Ruwaida att hon vill bygga 1630 lägenheter på Södermalm, trots att hon inte vill ha höga hus. Hur går det ihop månntro? Dessutom säger tydligen Miljöpartiet ofta nej till byggprojekt i Stadsbyggnadsnämnden, där frågan slutligen avgörs, enligt en uträkning som moderaterna gjort.

I Bromma ska det byggas mest: 3300 bostäder. Men de som bor här ska inte få ta sig fram med kollektivtrafik på tvärsen, som skulle kunna gå på Förbifart Stockholm, som Ruwaida är emot. Jag skulle vilja se Ruwaidas detaljplan här i området. Rör inte Lillsjöområdet och naturreservaten!

De täta gröna storstäderna - i vår vision

Att vi i Stockholmscentern vill bygga på höjden och gillar skyskrapor är inte någon hemlighet. Det gäller även för våra vänner i Centerpartiet i Göteborg. Anders Flanking och Rikard Nordin skrev i GP häromdagen att man vill göra Frihamnen till Nordens Manhattan. De har ett högt byggande som åtgärd mot bostadsbrist, för att åstadkomma liv och rörelse samt att skapa underlag för mer kollektivtrafik. Men för det krävs mod och ett annat styre, skriver de. Bra!

En blandstad där både högt och lågt byggs, med varierad arkitektur är eftersträvansvärt. När målet är den täta, gröna metropolen som växer måste sinnena öppnas för annorlunda byggen.

Att mäta den gröna tillväxten

Ikväll besökte jag tankesmedjan FORES vars panel diskuterade grön förmögenhet och hur man kan mäta miljövänlig bruttonationalprodukt. Forskarna var namnkunniga: Karl-Göran Mäler, Partha Dasgupta och Robert Solow. Salen var fullsatt och ironiskt nog passerade Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson utanför lokalen.

Anders Wijkman deltog som någon form av brandfackla mot tillväxt och miljöutveckling, som jag uppfattade honom. Han fick i alla fall gång mig att tala mig varm för marknadens möjligheter att lösa miljöutmaningar. Tänk bara den ökning av försäljning av miljöbilar som har skett under Andreas Carlgrens tid som miljöminister. De är tolv gånger så många nu. Elbilen kommer. Med styrning av politiken ska klimathoten lösas av entreprenörer. Forskningen kan stå för utvärderingen.

Jag framförde att tillväxt i sig inte är av ondo och ställde en fråga huruvida forskarpanelen trodde att klimatutmaningarna kan lösas av näringslivet med hjälp av ett generöst näringslivsklimat med bättre villkor där det skulle kunna vara lägre skatter, mindre regler mm. Jag fick inte direkt svar på min fråga, utan fick snarare motstånd kring skyskrapebygge, som jag hade försökt utveckla en tanke kring hur man skulle kunna redovisa grön tillväxt. Dvs att göra en grön investering i något som till en början ger utsläpp och resursuttömning, men som på sikt gör staden mer miljövänlig då ekologiskt, hållbart byggande på höjden i en tät, grön stad gör att vi kan utveckla parkerna och åka kollektivt i större utsträckning.

Idag mäter man BNP linjärt, men skulle kunna mäta den gröna BNP:n i någon form av spiralkurva. Nu är inte jag ekonom, utan pedagog, men blir nyfiken på hur man kan göra den gröna tillväxten synlig och begriplig för gemene man. Som tex Förbifart Stockholm som ju byggs för att vi ska slippa bilköer, gynna teknikutvecklingen och få kollektivtrafikleder på tvärsen.

Viktigast av allt är att ha med det gröna tillväxtperspektivet med den kunskap i både miljö och entreprenörskap, samt det engagemang en centerpartist har för frågan i politiska beslut.

Läs PJ Anders Linders intressanta ledare och blogg. Romaren bloggar.

Valvaka om sex månader

Om exakt sex månader hoppar jag på tunnelbanan efter att ha stått utanför vallokalen i Alvik ända in i kaklet. På väg in mot stan för att tillsammans med centervänner fira en valseger för Alliansen och ett starkt Centerpartiet. Väljarna har då insett att Centerpartiet är Alliansens gröna röst och att företagande är en förutsättning för att bygga välfärden. Att Centerpartiet tar ungdomar på allvar. Att Centerpartiet är partiet för jämställdhet. Att Centerpartiet är det parti i regering och stadshus som på allvar vill se förbättrade villkor för företagarna. Att Stockholmscentern är den starkaste kraften i landet för entreprenörskapet, att skrota LAS och att sänka skatterna. Ett frihetens parti.

Känslan av trötthet i huvud och ben infinner sig då jag sjunker ned i tunnelbanesätet, lutar huvudet mot fönstret och tänker på vilka reformer landstinget har genomfört: Vårdval Stockholm som ökat tillgänglighet och öppettider, antalet biogasbussar och förbättring av tunnelbanan. Människor runtomkring bryr sig inte så mycket om mig, utan småpratar mer om fotboll eller något TV-program. Jag tänker på allt jag vill genomföra som förtroendevald och hoppas, hoppas att ha fått förtroendet av stockholmarna att vara en av de 101 i stadshusfullmäktige.

Rullar över Tranebergsbron och betraktar Stockholm i skymning. Ett vackert Stockholm, som jag vill se växa. Ett Stockholm som ska vara öppet och välkommet för nya stockholmare. Ser på näthinnan i silhuetten en skyskrapa som möjliggör bostäder för tusentals människor och gör att parker och grönområden kan utvecklas, grönska och blomstra.

C är mammornas parti

Vilket parti ska mammor rösta på?undrar Elise Clason i en kolumn i SvD. Jag föreslår Centerpartiet. Vad vill en mamma ha som sticker ut mot övriga väljare? Jag som mamma vill ha följande:

• Nära till bekväm vård. Öppet när jag behöver den, gott bemötande och saklig information.
• Nära till apotek.
• Nära till spännande lekparker, promenadstråk och parker.
• Nära till återvinningsstationen.
• Nära till bekväm kollektivtrafik.
• Möjlighet att välja vem som ska ta föräldraledigt när, var och hur.
• Nära flexibel kvalitetsbarnomsorg med fokus på individens utveckling.
• En skola som fokuserar kunskap, har utbildade lärare och föräldrasamverkan.
• En möjlighet till att vara föräldraledig oavsett vilken typ av sysselsättning jag har. Centerpartiet har genomdrivit en trygghetsreform för företagare.

Som mamma vill jag ha en grön metropol med mångfald och valfrihet. Helt enkelt det Stockholm som Centerpartiet vill ha.

Bloggar gör också Charlie Weimers

Den gröna metropolen är ett koncept

Stockholmcenterns distriktsordförande Per Ankersjö som också är gruppledare för Centerpartiet i stadsfullmäktige arbetar intensivt med att sätta bilden av att Centerpartiet är ett utvecklingsvänligt parti med klimatsmarta lösningar.

Idag var det ett inslag i ABC om skyskrapor, där Folkpartiet och Miljöpartiet är negativa, medan Centerpartiet förespråkar den gröna, täta staden där vi bygger på höjden. Stella Fare menar att skyskrapor är "macho" och Cecilia Obermüller menar att gröna tak är "att slänga på lite grönt". Då tycker jag de ska lyssna en gång till på Per Ankersjös visionerande om den gröna metropolen. Det är ett helt koncept, inte kuriosa.

I en grön, tät stad använder man marken funktionellt. Eftersom vi bygger på höjden har vi också råd med parker och grönytor. Istället för att folk bor långt borta och åker bil långa sträckor så bor de nära och kan istället promenera, samt att kollektivtrafiknätet byggs ut.

I en grön metropol är det nära till parken där du kan dra din barnvagn, sparka boll eller ligga och läsa en bok. En grön metropol är en växande stad som är öppen för fler.

Bloggar gör också Magnus Andersson.

Skyskrapor pimpar Stockholm

Centern vill se fler skyskrapor, är rubriken på en artikel i dagens SvD. Per Ankersjö intervjuas.

I en växande stad behövs bostäder och ett kollektivtrafiknät. I en tät stad som är öppen för fler önskas grönska och utrymme för lek, spel, promenader och utecaféer. Genom att bygga på höjden kan vi få en kombination. Genom att bygga på höjden där marken är dyr kan vi ha råd med parker och grönyta. Med några skyskrapor i centrala Stockholm skulle silhuetten pimpas och utvecklingsvänligheten bejakas.

Men då måste lagen om riksintresse förändras enligt Ankersjös och Centerpartiets förslag. Den ska gälla enskilda byggnader och inte hela områden. En vykortsbild från 1800-talet är inte visionernas vy. Och det är inte staten som ska avgöra vykortsmotiven. Det måste de folkvalda i respektive kommun få göra.

Bloggar gör också ETR, Annie Johansson, Erika Hedblom

Ankersjö utmanar Fare

Per Ankersjö utmanar den fd stockholmspartisten tillika folkpartistiska stadsfullmäktigeledamoten Stella Fare till en stadsbyggnadsdebatt, med anledning av den skyskrapedebatt som pågått under helgerna i SvD. Bra! Hoppas hon antar den.

På sin blogg skriver Fare att hon efterlyser en storstadspolitik och en huvudstadsminister. Men om Stockholm inte bejakar utvecklingen och försöker bygga på höjden för att förtäta staden och fylla upp hus med människor kommer vi inte vara någon storstad.

Skönhetsbegreppet för mig är när sjö och sky möts på sina håll med brokiga byggnader som broar. När skyskrapor och spiror, strandpromenader och shoppingstråk kan samsas. När staden finns till för människorna och inte tvärtom. När grönska och gräs kan ge gemytlig gemenskap utomhus.

Miljöpartiet tycks hålla med folkpartisterna.
Dahlsson diskuterar också. Jonas Pettersson bloggar också.

Stadsbyggnad för växande, välkomnande stad

Stadsbyggnadsdebatten fortsätter i SvD. Per Ankersjö och Lukas Forslund replikerar idag på arkitekt Lars Marcus inlägg, där han menar att Stockholm inte behöver täthet, utan närhet, som skulle vara motsatsbegrepp.

Centerpartiets representanter i stadsfullmäktige beskriver den vision för Stockholm vi har. En grön metropol som tilåts att växa - både på bredden och på höjden. Där man tillåter stadsbyggnadsmångfald. En stad som planerar för en levande gatumiljö. Där inte människor blir bilberoende i utspridda förorter, utan satsar på modern kollektivtrafik. Förändringarna ska bygga på stadens unika kvaliteter, skriver Ankersjö och Forslund, dvs vattenspeglarna, kyrktornen i Gamla stan och Söders höjder.

På min blogg har förekommit en diskussion i kommentarsfälten i tidigare inlägg om skyskrapebygge. En fråga som kom upp var huruvida människor överhuvudtaget vill bo i en skyskrapa eller inte. Jag har aldrig ens funderat på det och känner inte till några undersökningar, men visst vore det intressant att ta reda på.

Själv fick jag välja mellan en lägenhet på åttonde våningen och en våning på fjärde våningen i Norsborg för femton år sedan. Det blev den senare då jag faktiskt tyckte det var läskigt att vara på balkongen. Min dåvarande sambo förespråkade lägenheten med bättre utsikt. Närheten till T-banan fick avgöra. Men jisses så glada vi var att bli välkomnade i storstaden då vi antagits till skola och fått nytt jobb. Självklart hade jag bott på åtta våningar om inte valfriheten fanns. Man vill ju säga ja till utveckling, växande och möjligheter - både för sig själv och för andra.

Stockholm behöver fler skyskrapor

Centerpartiets Per Ankersjö och Lukas Forslund ger idag på Brännpunkt Folkpartiet svar på tal genom att säga att Stockholm behöver fler skyskrapor.

Fp och C har mycket gemensamt i staden, tex i skolpolitiken och socialtjänstpolitiken, där vi också samverkar i stadshuset, men när det gäller att bygga på höjden och att förtäta innerstaden har vi vitt skilda åsikter, där Centerpartiet intar den mer liberala hållningen. För att Stockholm ska få växa. För ett öppet, grönt Stockholm, helt enkelt.

Det här är inte någon fluga från Centerpartiets sida, utan en politik som antagits av medlemmarna på en stämma hösten 2005. Vi vill förnya Stockholm och låta staden hänga med i tiden för att bli en grön världsmetropol. Vi har förkovrat oss i frågorna: Våren 2007 åkte en grupp till London för att lära mer om stadsbyggnad. I våras var en grupp i Malmö för att beskåda Turning Torso från insidan. Nyligen var det Rotterdams stadsbyggnad som besöktes.

Centerpartiet är miljöpartiet originalet. Vi fortsätter våra förfäders arv, men nu är gröna städer vårt mål. Ett tillväxtvänligt parti som hänger med i den tekniska utvecklingen och bejakar den.

Läs vad jag, Per Ankersjö, Jonas Pettersson, Johan Hedin, Stina Bengtsson, Johan Ingerö och andra liberala stadsbyggare hade att säga om Folkpartiets inslag i stadsbyggnadsdebatten, men även Sakine Madon.

Stockholms förnyelse är hotad

"Stockholms skönhet är hotad", skriver ett antal stadsbevarare tillika avdankade folkpartister på Brännpunkt idag. De ser sig som språkrör för äldre och barnfamiljer, som inte hör hemma i själlösa höghus.

Uppenbarligen sitter själen och skönheten i husets ålder, enligt skribenternas mening, men det håller inte liberala stadsbyggare med om. Ty skönheten sitter i betraktarens ögon, men måste underhållas och vårdas. Ibland krävs också förnyelse. En anpassning till tiden utifrån behoven. Många vill bo i Stockholm. Jag och Centerpartiet vill ha ett öppet, grönt Stockholm där vi får växa.

Stadskonservatorerna har inte förstått någonting av vad vi i Centerpartiet vill fylla dessa skyskrapor med. En skrapa skulle kunna vara som ett eget litet samhälle med förskolor, klöverängar och arbetsplatser blandade om vartannat med bostadsrätter och hyresrätter i olika storlek. När vi bygger på höjden får vi också yta över till den sköna naturen runt om huset,vilket ger grönytor, parker och möjlighet till rekreation, något som uppskattas av både äldre och barn.

Jag vill inte bo i ett museum. Jag vill se en levande mångfald där silhuetten bryts av såväl kyrkspiror som skyskrapor. Och där husens själ avgörs av funktionen, inte av deras ålder.

Bromma Skyliner höjer livskvaliteten

Tävlingen om folkets smeknamn på Brommahöjden vid Brommaplan är avgjord. Idag delade jag ut ett pris till den som kommit på bästa smeknamn på nybyggda sextonvåningarshuset Brommahöjden vid Brommaplan, Kapplandsvägen 6. Tävlingen utlystes här på bloggen efter att en medborgare via Mitt i Bromma efterfrågat en sådan tävling. Nio förslag inkom. En jury bestående av Elisabet Falemo, samhällsbyggnadsingenjör, Christian Björk, doktorand på SU och mig utsåg vinnande namnet Bromma Skyliner med motiveringen: "Höghuset vid Brommaplan hedrar horisonten och har gett Bromma en skyline. Himlen blir högre och djupare. Livskvaliteten har helt enkelt ökat för brommaborna." Vinnare var Rainer Ellilä, Hässelby som fick ett collage av höghuset. - Jag ville ge huset ett modernt namn, sa Rainer vid utdelningen. Tyvärr kunde inte priset delas ut på taket med anledning av att luftrummet bara är 20 cm och pga ansvarsfrågan, men NCC:s representant gillade namnet.

Grattis till Rainer och till alla oss i Bromma som har fått en modern symbol för bygden.

Skyskrape-visionen lever

Påtal om tidigare inlägg om höghuset vid Brommaplan hade DN På Stan v 29 en artikel om Centerpartiets önskan att bygga skyskrapor i Stockholm. Jag tror att folk har insett att vi inte bara ropar högljutt om skyskrapor, utan menar allvar med behovet av en förnyelse av stadsbilden. Det gäller såväl i city, som i Bromma. Nätverket YIMBY (Yes In My BackYard) skriver om hela På Stan-bilagan och förklarar ett skrivfel som har smugit sig in. Jag minns debatten på höststämman 2005 då Stockholmscentern tog ett historiskt steg i riktningen att modernisera, våga förnya, inte bevara. Det är ju ganska självklart att varje generation måste få sätta sin prägel på staden. För vem vill leva i ett gigantiskt museum?

Höghuset hajpar himmel och horisont

Härligt att Brommaplan får lite storstadskänsla. Att vi äntligen får ett höghus! Miljövänligt med tight boende. Femton våningar är väl inget att skryta med, men då man kommer på Kvarnbacksvägen anar man numera att ett centrum närmar sig i horisonten då himlen bryts av med ett höghus. Och visst har himlen blivit vackrare med ett höghus bakom lönnen. En afton skimrade fasaden i rosa i solnedgången. Jag anar den vackra utsikten över Mälaren för toppvåningen. Dilemmat att bygga på höjden är rädslan för åtgång av parkeringsplatser, som det är tufft med här ute. Jag har föreslagit till en representant i Stockholm Parkering: Bygg på några våningar på parkeringshuset på andra sidan Drottningholmsvägen, dvs vid Klädesvägen, så löses den frågan. Min utsikt är ändå räddad - tack vare mini-skyskrapan.

Edit: Bifogade bilder, men de syntes inte, så jag tog bort dem och hänvisar till bloggens huvud. :)