Stadsdelsvandring i Södra Ängby

Ikväll fick jag möjligheten att delta i en stadsdelsvandring med Södra Ängby villaförening. Det var intressant att diskutera arkitektur, parkskötsel och riksintressets betydelse. Jag fick med mig flera frågor till stadsdelsförvaltningen vad gäller gränsdragning mellan park-, privat- och gatuskötsel.

En tät stad kan vara barnvänlig

Tre landskapsarkitekter kritiserar i dagens SvD stadsplaneringen i Stockholm: Liten plats för barn i tät stad Man menar att inte barnen ges plats i en förtätad stad. Deras bild överensstämmer inte med min bild av nybyggnationer i Bromma. Ser vi till den nyuppbyggda stadsdelen i Mariehäll, Annedal, kan vi konstatera att man samtidigt med lägenheternas uppförande har anlagt en stor, ny park. Genom att bygga till exempel i Nockebyhov får fler tillgång till både Judarns naturreservat och till Mälaren. Centerpartiet har också sagt nej till att göra en fotbollsplan av Fredhällsparken. När Linneduken vid Brommaplan planeras blir det en innergård som möjliggör fri lek.

I samband med byggnationer brukar sk grönkompensationer ske då lekparker och parker rustas upp. Så även om stadsdelen förtätas växer det ändå fram fler parker och grönytor. I Bromma har vi 2,5 naturreservat och jag önskar att även Ålstensskogen kan läggas till listan. Visst är naturen, parker, strandbad och lekplatser viktiga för barnfamiljer. Nyckeln till att mitt barn får springa, klättra och röra sig är att jag tar med honom ut i en park eller till en skog, cyklar eller åker till badstranden. De är välanvända och ska så vara.

Givetvis är skolgårdarna betydelsefulla för barnens vardagliga rörelse. Här i Bromma ser vi att bland annat en paviljong ska tas bort från Abrahamsbergsskolans skolgård, vilket gör att rörelseytan ökar. Närheten till Dragontorpet är betydelsefull för skolans verksamhet. De förskolor som ligger i botten av lägenheter är mindre uppskattade än friliggande förskolor, men generellt ligger värdena för förskolorna högt. Med god infrastruktur för fotgängare kan föräldrar planera in en promenad till och från förskolan för att barnet ska få extra rörelse. Promenadstaden ska vara en promenadstad för både stora och små!

Om det blir mer lönsamt att bygga på höjden kan vi använda tak som terasser och kanske en våning till förskola eller inomhuspark. Genom att bygga högre hus kan vi få både fler bostäder och rädda våra parker och grönområden. Men då måste både prissättningen av ljus BTA och riksintresset revideras så att det blir lönsamt och möjligt att bygga högre hus.

Utredningar för fler bostäder

Igår annonserade alliansregeringen att man tillsätter två utredningar som ska presentera förslag på hur man kan bygga fler bostäder i storstadsområdena. Det är självklart viktigt att se över hur detaljplaneprocessen kan förkortas och att sätta press på kommuner som inte bygger så mycket. Utredningarna ska presenteras i september 2015, vilket inger hopp om att åtgärder kan beslutas om under nästa mandatperiod, om Alliansen fortfarande sitter vid styret.

Det starka riksintresseskyddet nämns inte alls i artikeln. Jag hoppas att utredningen kommer fram till att man måste minska riksintresset för att kunna bygga mer och enklare i tex Bromma. Det är vanskligt att riksintresset dämpar en stadsutveckling för byggande av en tät och miljövänlig stad. Ett sätt att kunna bygga fler lägenheter samtidigt som vi sparar våra värdefulla grönområden, naturreservat och parker är givetvis att bygga på höjden, gärna i kollektivtrafiknära läge.

Utredningarna måste komma fram till hur det kan bli lönsamt att bygga hyresrätter. Svaret är givetvis marknadshyror, där inte förortsborna subventionerar innerstadsborna, som sker idag. Stockholmscentern har svaret på detta i sitt bostadspolitiska program som har några år på nacken. Vi vill införa mjuka marknadshyror där de som idag har hyreskontrakt ska kunna behålla dessa för att inte köras från hus och hem, medan nybyggda lägenheter byggs enligt principen om marknadshyror dvs att hyran blir högre i lägen där konkurrensen om lägenheter är som störst. I områden där utbudet av lägenheter är stort och inte så många vill bo blir ju alltså hyran lägre.

Om utbudet på lägenheter blir fler generellt, såväl hyres- som bostadsrätter, kan man också tänka sig att priset efter ett tag blir lägre, enligt enkla marknadsekonomiska principer om tillgång och efterfrågan.

Problemet idag på bostadsmarknaden är att den som redan är inne i systemet klarar sig väldigt bra, men att det är tufft att ta dig in via bostadskön. Givetvis missgynnas unga och nyanlända.

Bland annat Hannes Hervieu, som är ordförande för Centerstudenter, uttalade sig i frågan igår där han menar lite spetsigt att man inte kan bo i en utredning. Samtidigt är det viktigt att man gör en bra överenskommelse som inte sker i all hast. Mot bakgrund av Stockholmsförhandlingen som lett till ett beslut om utbyggd kollektivtrafik och 178 000 nya lägenheter ser vi nya modeller för bostadsbygge växa fram. Vilka fler sådana samverkansöverenskommelser kan skapas på politisk väg? Vad man än tycker så är det Exploateringsnämnden som till syvende och sisdt beslutar om markanvisningar.

Jag gillar verkligen att regeringen tar bostadsfrågan ur ett jobbperspektiv. För att folk ska kunna bo där jobben finns behövs bostäder i storstadsregionerna. Samtidigt blir jag väldigt glad över att antalet personer som flyttat till glesbygden är fler än de som har flyttat därifrån. Det inger hopp att hela Sverige kan leva.

Stadens silhuett är ingen evig sanning

Igår var det möte med Bromma stadsdelsnämnd igen. Bland annat fanns "Arkitektur Stockholm - en strategi för stadens gestaltning" på remiss igen. I samband med detta lade jag ett särskilt uttalande som lyder:

"Stockholm är en stad i ständig förändring. Centerpartiet bejakar bostadsbyggande och tillväxt som välkomnar fler till vår vackra stad. Det tillhör storstadens puls att nya byggnader med spännande arkitektonisk utformning tillkommer.

När staden växer förändras också dess silhuett, som inte är en evig sanning från femtiotalets vykort. Det ska givetvis vara möjligt att bygga högre hus i delar av city. Skönheten är subjektiv och sitter i betraktarens ögon. Skönhet kan representeras av förändring, tillskott och förnyelse, istället för bevararnas förhållningssätt som förespråkar en frysning av dagens stadsbild.

Ett problem med dagens lagstiftning är den centralstyrning som riksintresset står för. Riksintresset hämmar både enskilda tomtägare och staden från att bygga en modern, hållbar och tät stad, i såväl Bromma som i city. Centerpartiet i Stockholm vill se över den lagstiftningen och menar att staden borde driva på lagstiftaren i denna fråga."

Riksintresselagstiftningen är en kvarleva från Socialdemokraternas dröm om centralstyrning. Den måste helt klart förändras så att vi kan bygga en modern stad. Det är något som jag vill jobba för om jag får möjlighet att företräda Centerpartiet i riksdagen.

Det framgick tydligt av min folkpartikollega att vi inte är eniga om stadens framtida utveckling när det gäller synen på silhuetten. Moderaterna har en intressant hållning som framförs i den muntliga debatten, nämligen att trädgårdsstadens karaktär ska värnas dvs man tar faktiskt ett ännu större bevarargrepp än vad riksintresset står för.

Miljöpartiet hävdade att riksintresse-områdena och naturreservaten är fredade öar från byggande. Väldigt ofta ser man något problematiskt med nya bostäder. Väldigt sällan bifaller Miljöpartiet i nämnden förslag om ny bebyggelse. För övrigt är de tre vänsterpartierna otroligt samstämmiga i nämnden. Ofta ansluter de sig till varandras förslag till beslut eller särskilda uttalanden. Där kan man tala om en samlad opposition, till skillnad mot hur det ser ut på riksplanet.

 

Riksintresset bromsar Bromma

Jag skriver idag i Mitti Bromma om att riksintresset måste revideras så att vi kan bygga en tät och hållbar, men också modern stad. Om jag skulle få det fina förtroendet att företräda Centerpartiet i riksdagen är detta något jag skulle kämpa för att förändra. Läs insändaren nedan:

"Bromma är en stadsdel med fyra olika områden som är klassade enligt riksintresset. Dessa är Södra och Norra Ängby, Ålstensgatan samt Olovslund. Denna centralplanering infördes på socialdemokratiskt initiativ under 1960-talet och blev till lag 1987. Riksintresset påverkar vilken stad vi kan skapa. Från central nivå kan det tyckas pittoreskt och charmfullt med totalbevarade områden, att besöka och vandra genom som i ett gigantiskt friluftsmuseum. Men nackdelen med riksintressesklassningen är svårigheten i att bygga en modern, tät, och miljövänlig stadsdel. Riksintresset vilar inte bara över innerstaden vad gäller att kunna bygga på höjden, utan påverkar oss i Bromma i de beslut vi fattar.

Just nu byggs en förskola på Beckombergavägen. I Norra Ängby behövs 150 förskoleplatser och denna kommer att kunna stå för ett åttiotal. Riksintressebestämmelsen gör att förskolan bara får byggas i ett plan. Det innebär givetvis en ökad produktionskostnad, men också möjlighet till färre platser, än om man byggde förskolan i två våningar. Inte skulle en våning till på förskolan innebära att Norra Ängby förändras nämnvärt?

Riksintresset ger också oproportionerliga konsekvenser för husägarna i tex Södra Ängby. Boende har mött motstånd i att anlägga något så enkelt och vanligt som en stödmur – på sin egen tomt!

Även i samband med uppförande av nya flerfamiljshus sätter riksintresset käppar i hjulen, då höjden på husen ska anpassas till befintlig bebyggelse. Lägre hus ger färre lägenheter.

Jag vill att riksintresseklassningen som finns i Miljöbalken och Plan- och bygglagen ses över och förändras så att vi kan bygga en tät, hållbar stad för 2000-talets människor. Samhällsfunktioner som förskola, infrastruktur och näringsliv måste ges plats även i stadsdelar som skapades för åttio år sedan. Jag vill bo i en modern stad, som är föränderlig och välkomnar fler - inte i ett museum."

Program för Blackebergsvägen på remiss

I torsdags kväll var det återigen dags för Bromma stadsdelsnämnd. Ett remissärende om program för nya byggnationer i Blackeberg låg på nämndens bord. Förslaget innebär 550-650 nya bostäder. Ordförande för Södra Ängby villaförening kom för att berätta om riksintressets betydelse för de 500 boende i Södra Ängby. Villaföreningen har bland annat som syfte att värna riksintresset. Representanten menade att de boende i Södra Ängby har levt med riksintressets strikta regleringar i 25 år och att nu ställs allt på ända. Ett exempel på vad riksintressets oproportionerliga betydelse kan få för effekt för en villaägare presenterades i form av ett avslag på att göra en stödmur.

För Centerpartiets räkning lade jag följande särskilda uttalande:

"Programförslaget ger ett värdefullt tillskott av lägenheter i ett kollektivtrafik- och naturnära läge. En kompletteringsbebyggelse ger goda möjligheter till en mer levande stadsmiljö, förbättrad service samt skapar ökade förutsättningar för integration. I det kommande arbetet bör man överväga att bygga högre hus vid Blackebergsbacken.

Förslaget lyfter behovet av fler cykelparkeringar, vilket är viktigt att ta hänsyn till i det kommande arbetet. Det ska vara enkelt och smidigt att cykla oavsett årstid och målpunkt.

Södra Ängby stadsdel, som växte fram under 1930-talet i Bromma, skyddas av riksintresset, som finns till för att värna stadsmiljöer. I ett växande Stockholm behövs fler bostäder. Det måste vara möjligt att bygga högre hus som samspelar med befintlig bebyggelse. Att fler får möjlighet att bo i detta natur- och sjönära område är ett starkt intresse från Centerpartiets sida, utan att inkräktande görs på Grimsta naturreservat.

Centerpartiet ser positivt på att stadsbyggnadskontoret har tagit hänsyn till befintligt föreningsliv i programarbetet. Civilsamhället är en resurs för staden."