Stadsbyggnad för växande, välkomnande stad

Stadsbyggnadsdebatten fortsätter i SvD. Per Ankersjö och Lukas Forslund replikerar idag på arkitekt Lars Marcus inlägg, där han menar att Stockholm inte behöver täthet, utan närhet, som skulle vara motsatsbegrepp.

Centerpartiets representanter i stadsfullmäktige beskriver den vision för Stockholm vi har. En grön metropol som tilåts att växa - både på bredden och på höjden. Där man tillåter stadsbyggnadsmångfald. En stad som planerar för en levande gatumiljö. Där inte människor blir bilberoende i utspridda förorter, utan satsar på modern kollektivtrafik. Förändringarna ska bygga på stadens unika kvaliteter, skriver Ankersjö och Forslund, dvs vattenspeglarna, kyrktornen i Gamla stan och Söders höjder.

På min blogg har förekommit en diskussion i kommentarsfälten i tidigare inlägg om skyskrapebygge. En fråga som kom upp var huruvida människor överhuvudtaget vill bo i en skyskrapa eller inte. Jag har aldrig ens funderat på det och känner inte till några undersökningar, men visst vore det intressant att ta reda på.

Själv fick jag välja mellan en lägenhet på åttonde våningen och en våning på fjärde våningen i Norsborg för femton år sedan. Det blev den senare då jag faktiskt tyckte det var läskigt att vara på balkongen. Min dåvarande sambo förespråkade lägenheten med bättre utsikt. Närheten till T-banan fick avgöra. Men jisses så glada vi var att bli välkomnade i storstaden då vi antagits till skola och fått nytt jobb. Självklart hade jag bott på åtta våningar om inte valfriheten fanns. Man vill ju säga ja till utveckling, växande och möjligheter - både för sig själv och för andra.