Den globala uppvärmning går fortare än man trott

Idag hade jag förmånen att få lyssna till kommentarer om ett rapportsläpp, den femte i sitt slag av IPCC, vad gäller klimatutmaningarna. Arrangör för seminariet var Tankesmedjan Fores.

Denna rapport hade delvis tema hälsa och bland andra hade Climate Change and Global Health med Joacim Rocklöv från Umeå i spetsen deltagit i forskningen. Rapportens slutsatser, som är baserade på sammanställningar av olika studier, är samstämmiga med övriga rapporters, nämligen att snö och is blir mindre medan havsytan blir större på jordklotet. Ekosystem förändras. Uppvärmningen är ett faktum.

Om vi lever som vi gör nu kommer temperaturen öka betydligt mer än vad man har trott. Med uppvärmningen ökar risken för värmeböljor med tillhörande dödsfall och bränder. Vid torka blir det också problem med odling och därmed matförsörjning. På platser där värmen ökar mycket måste människor i framtiden leva artificiellt. Folk kommer behöva lämna sina hemländer för att leva i ett mänskligare klimat.

Något man inte tidigare engagerat sig i så mycket är anpassningen till det nya klimatet med vattenavrinning, att skydda infrastruktur osv. Där har Stockholm en beredskap och ett pågående arbete för att klimatsäkra sina beslut och i stadsplaneringen, kunde Per Ankersjö berätta, vilket låter betryggande.

Klimatfrågan måste bli tvärsektoriell och vi måste tänka till på både individ- och systemnivå så att utsläppen minskar så att inte uppvärmningen ökar ännu mer. Ekonomiska styrmedel är nyckeln, hävdar jag, då morgondagens miljölösningar finns på marknaden och vi individer gärna vill att det ska vara lätt och lönsamt att vara miljövän.

Det är lätt att känna en viss alarmism kring klimatförändringarna, men forskningen är samstämmig. Det är ofattbart att den moderna mänskligheten har en så stor påverkan på miljön, men det är ett faktum som måste hanteras. Nu. I både vardagen och politiken, för min del.

Ekonomiska styrmedel ska rädda klimatet

Ikväll var det dags för Stockholmscenterns politikpub. Ett tjugotal medlemmar och intresserade slöt upp. Martin Ådahl, vd i tankesmedjan Fores, talade på temat klimatpolitik och grön tillväxt. Det var intressant att höra honom tala om att politiska åtgärder är det som behövs för att motverka utsläpp. Han pekade på koldioxidskatter och ekonomiska styrmedel som signaler för att stimulera de som i vardagen agerar miljövänligt.

Ådahl efterlyste i de internationella sammanhangen och förhandlingarna de ekonomiska uträkningarna, som måste vara grunden för resonemangen. Det är också det som kan locka in Kina på banan i större utsträckning, då man givetvis strävar efter tillväxt.

Det var intressant att lyssna till någon som ser finanskrisen som en möjlighet, men ändå inte glamouriserar den svenska miljöpolitiken, utan hade flera lösningar på framtida miljöpolitik. Jag översatte givetvis det som sades till den kommunala nivån och berättade om de styrmedel Per Ankersjö har förhandlat igenom i stadens budget, tex att avfallstaxan kommer att bli viktbaserad, vilket gör att det lönar sig att sopsortera och framför allt att sortera ut matavfallet.

Förväntningarna avgör integrationen

Kanada lyckas bättre med att vara ett additivt samhälle där människor ses som resurser och har högt ställda förväntningar på sig, än Sverige gör. Det beror till stor del på att deltagande i arbetslivet är en viktig komponent i Kanadas invandringspolitik. Frågan diskuterades i torsdags under ett seminarium arrangerat av tankesmedjan Fores, som släppte en bok på temat.

Integrationsminister Erik Ullenhag ställde sig positiv till modellen, rapporterar TCO-tidningen.
Läs DN:s ledare. SvD konstaterar att jobb är viktigare än språk för integrationen.

För en gammal lärare är det intressant att känd skolforskning går att applicera på ett samhälle. Höga förväntningar ger goda resultat. Att se på nyfikenhet på det eleven har med sig till skolan gör att han/hon känner förtroende och öppnar sig för det läraren har att säga. Att utgå från elevens erfarenheter, inventera kompetenser och sikta mot högt kognitivt ställda mål osv. Det förvånar mig inte och jag ser att vi har så mycket, mycket att göra i Sverige. Men vi är på rätt väg! Det sporrar.

Många måste bidra för att vända ett synsätt som kan prägla vardagliga handlingar och system. Jag är övertygad om att många vill delta i det arbetet. Fredrick Federley leder Centerpartiets förnyelseprocessgrupp som ska identifiera hinder för att få till ett additivt samhälle. Även Abir Al-Sahlani deltar med kompetens och erfarenhet i gruppen. Deras arbete är viktigt.

International carbon market conference

Tankesmedjan Fores arrangerade idag en internationell konferens om utsläppsmarknader. Jag deltog som en katt bland hermelinerna bland akademiker, näringsliv, departementsfolk och någon NGO. Dagen inleddes med en chat om klimatskepcis som enligt en deltagare bevisligen och till min stora häpnad existerar. Dagen blev en fortbildningsdag i dels engelska, dels just "carbon markets".

Pappers- och järn-stål-industrierna är de sektorer som har de största utsläppen. En forskare menade att man borde göra en särskild utsläppsmarknad för varje sektor. En intressant rapport i ämnet släpps om några veckor.

Föreläsarna menade att man måste fatta beslut uppifrån och ned tex från FN samtidigt som varje land sätter upp höga mål för sina utsläpp.

Sverige har minskat sina utsläpp med elva procent jämfört med 1990. Carlgrens uttalande från häromdagen om att EU måste alliera sig med utvecklingsländerna för att pressa på USA och Kina är intressant. På konferensen talades det också om CDM, vilket är betydelsefullt för att få till en utveckling i u-länderna. Intressant vore om man kunde koppla det till bistånd och utbildning/tekniköverföring i dessa länder.

Hur som helst ser jag dagen som ett sätt att påminna mig själv om miljöarbetet i kommunen där mål, måluppfyllelse och incitament är viktiga redskap för det lokala klimatarbetet. Man jobbar ständigt med en vertikal och en horisontell axel. I den vertikala finns beslutsnivåerna där målen måste korrelera gentemot varandra. I den horisontella finns tävlingen om vilken nämnd, kommun eller vilket landsting som är bäst dvs förebild och draghjälp för övriga.

Avslutningsvis diskuterade jag med den pensionerade ekonomiprofessorn Mäler kring hans syn på att miljöskatter ibland är verkningsfullt i kombination med marknadslösningar. Visst kan jag ta till mig forskning om att en skatt skulle vara effektiv, men nog känns det bättre - och mer renlärigt ideologiskt - att göra det enklare, roligare och lönsammare för människor och företag att vara miljövänner.

Genuskontraktet påminner om klasskampskonflikten

"Så blev institutioner och fakulteter vänsterbastioner" skriver idag Svante Nycander på DN debatt och förklarar hur hylla efter hylla på universitetsbiblioteken berör socialism, men knappt liberalism eller konservatism. Nycander menar att sedan 1970-talet har lärdomshistorikern Sven-Eric Liedman dominerat litteraturlistorna.

Som med all kanon sker urvalet av någon. I detta fall någon som anser det vara okej att enbart nämna John Stuart Mill och socialdarwinisten Herbert Spencer som de enda av 1800-talets liberaler. Inget ont om bokförfattaren, utan det är ett samspel mellan förlag, fakulteter, författare, men även ideologer och partier som inte fokuserat tillsammans på att få ned fakta.

Jag tänker på vad det betyder att verkligen ha driftiga skribenter i sin krets, som formulerar teorier, skriver böcker och sammanställer rapporter. För att synliggöra de frågor som är aktuella ur ens perspektiv. En sådan tankesmedja är tex Fores. Viktiga verk om värderingar är "Den svenska landsbygdsliberalismens betydelse" och "Med frihet följer ära".

Nycander nämner att även genusvetenskapen är en fakultet som totalt dominerats av marxistiska tolkningar och grundsyn. Det slog mig så sent som för en vecka sedan då jag lyssnade till en forskare som Sveriges Kvinnolobby och erkända Gertrud Åström anlitat för ett föredrag om en analys av statsbudgeten under Almedalsveckan. Jag hade nog inte reagerat om inte jag så tydligt märkt att värderingar i form av värdeord som "faktiskt" och minspel förekom under en redovisning av regeringens resultat. Jag var tvungen att säga att jag hade svårt att lyssna då man i redovisningen starkt nedvärderade regeringens politik. Därav ett efterföljande samtal som gav mig följande insikt:

Genusforskning vilar på Yvonne Hirdmanns forskning om genuskontraktet. Den bygger på principen om isärhållandets princip och den manliga normens primat. Isärhållandets princip betyder att män och kvinnor befinner sig i över- och underordning till varandra. Mellan könen förekommer en historisk konflikt, som är svår att lösa. Den manliga normens primat innebär att mannen i många olika sammanhang är normen tex i arbetslivet, i politiken osv. Vi pratar tex om kvinnliga företagare eller kvinnliga politiker då vi ser mannen som norm i olika sfärer.

Slutsatsen av själva teorin blir alltså att vi måste lagstifta och kvotera för att individerna inte själva kan komma överens eller fatta beslut om hur tex barn ska tas hand om, medan jag ser att varje individ har ett ansvar för sin egen situation att med kunskap om jämställdhet och könsstatistik göra sin del av jordelivet lite mer jämställd. Jag tror nämligen på människans kraft. Men genuskontraktet menar att man skuldbelägger kvinnan som inte har någon egen styrka att ta sig fri från historiens bojor.

Målet är givetvis att män och kvinnor ska ha lika mycket makt, pengar, ansvar osv. Men ändå dubbelbestraffas de som gör val som bidrar till jämställdhet. Ty då anpassar sig kvinnorna till en manlig norm. Dessutom finns inte makten att bestämma över sitt eget liv med på mätskalan, utan de kvinnor och män som har valt vårdnadsbidrag ses som offer av vänsterfalangen.

Könsstatistik är grunden för jämställdhetsarbete. Våra traditioner och vår historia kan vi inte påverka, men däremot nuet i vår relation, vårt politiska arbete, i klassrummet och på arbetsplatsen. Genom att läraren låter den tjej som sällan begär ordet tala till punkt och nickar stödjande. Genom att inte lägga till epitet som "kvinnlig". Genom att begära ordet och stå på oss. Genom att visa på föräldralediga pappor och chefer som förebilder och vice versa kvinnor i mansdominerade områden. Men Yvonne Hirdmans genuskontrakt måste kompletteras med något mindre konfliktbaserat som inte påminner om klasskampsperspektivet. Kanske en teori där individens vilja eller makt över sitt eget liv står i relation till sin uppfostran/könssocialisation och de olika sfärerna (hemmet, arbetslivet och samhället)? Men se, det är inte politikens roll att påverka forskningen. Den måste vara fri.

Oavsett styre vill vi ha ett jämställt land. Även om de båda sidorna har vitt skilda metoder för att nå dit.

Att mäta den gröna tillväxten

Ikväll besökte jag tankesmedjan FORES vars panel diskuterade grön förmögenhet och hur man kan mäta miljövänlig bruttonationalprodukt. Forskarna var namnkunniga: Karl-Göran Mäler, Partha Dasgupta och Robert Solow. Salen var fullsatt och ironiskt nog passerade Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson utanför lokalen.

Anders Wijkman deltog som någon form av brandfackla mot tillväxt och miljöutveckling, som jag uppfattade honom. Han fick i alla fall gång mig att tala mig varm för marknadens möjligheter att lösa miljöutmaningar. Tänk bara den ökning av försäljning av miljöbilar som har skett under Andreas Carlgrens tid som miljöminister. De är tolv gånger så många nu. Elbilen kommer. Med styrning av politiken ska klimathoten lösas av entreprenörer. Forskningen kan stå för utvärderingen.

Jag framförde att tillväxt i sig inte är av ondo och ställde en fråga huruvida forskarpanelen trodde att klimatutmaningarna kan lösas av näringslivet med hjälp av ett generöst näringslivsklimat med bättre villkor där det skulle kunna vara lägre skatter, mindre regler mm. Jag fick inte direkt svar på min fråga, utan fick snarare motstånd kring skyskrapebygge, som jag hade försökt utveckla en tanke kring hur man skulle kunna redovisa grön tillväxt. Dvs att göra en grön investering i något som till en början ger utsläpp och resursuttömning, men som på sikt gör staden mer miljövänlig då ekologiskt, hållbart byggande på höjden i en tät, grön stad gör att vi kan utveckla parkerna och åka kollektivt i större utsträckning.

Idag mäter man BNP linjärt, men skulle kunna mäta den gröna BNP:n i någon form av spiralkurva. Nu är inte jag ekonom, utan pedagog, men blir nyfiken på hur man kan göra den gröna tillväxten synlig och begriplig för gemene man. Som tex Förbifart Stockholm som ju byggs för att vi ska slippa bilköer, gynna teknikutvecklingen och få kollektivtrafikleder på tvärsen.

Viktigast av allt är att ha med det gröna tillväxtperspektivet med den kunskap i både miljö och entreprenörskap, samt det engagemang en centerpartist har för frågan i politiska beslut.

Läs PJ Anders Linders intressanta ledare och blogg. Romaren bloggar.

Fores lanserade migrations-sight

Idag lanserade tankesmedjan Fores sin sight om fakta och kunskap om migration. Den heter www.migrationsinfo.se

Tack för det arbetet! Sighten kommer att bli användbar när vi ska måla upp den vision om det Sverige vi vill ha i framtiden. Ett Sverige med förnyad välfärd som räcker till för alla, där det är enklare för affärsimmigranter och lättare för nyanlända att börja jobba. Så att vårt Sverige blir starkare och kan berikas med influenser utifrån. Ett Sverige där inte systemet sätter käppar i hjulen för människor som vill arbeta och göra rätt för sig. Ett Sverige där vi inte pratar om etnicitet som förklaringsmodell till problem, utan ser våra medmänniskor som individer. Ett Sverige där vi ser olikheter som resurser och inte stickor i ögonen. Och flerspråkigheten är en möjlighet. Ett Sverige där människor kan göra bostadskarriär inom sitt område. Ett Sverige där människor tar ansvar och får växa. Ett Sverige där alla barn har rättigheten att lära sig läsa, skriva, räkna oavsett vilken start man har haft.