Jämställdhet tema på Ungdomsparlamentet

I förra veckan fick jag förmånen att för tredje året i rad att i egenskap av ledamot i kommunfullmäktige delta i Ungdomsparlamentet. I år var temat jämställdhet, då jag ju är ersättare i kommunstyrelsens personal- och jämställdhetsutskott. Emilia Bjuggren och Åsa Jernberg deltog också.

Som enda sjuttiotalist i utskottet märkte jag att vissa av mina antaganden bottnar i en mer ålderdomlig syn på jämställdhet där jag tog avstånd från tex dans som tjejaktivitet, medan de yngre kommit steget längre och menar helt naturligt att det är en könsneutral aktivitet. Intressant och lärorikt att brottas med sina egna förhållningssätt och fördomar! Jag märkte också att jag på något sätt tar avstamp i min sons uppfattningar om vad som är aktiviteter för tjejer och killar, där jag försöker uppmuntra honom - och ge honom av min tid - att göra det som han sällan vill göra, tex leka frisör eller få sminka mig.

Diskussionen rörde synen på jämställdhetsarbete, samt vilka metoder och åtgärder man vill vidta gentemot människors livsval. Vi var eniga om flera saker i utskottet, tex att flickor och pojkar påverkas tidigt av både vårdnadshavare, släkt och förskola/skola vad gäller könsroller. Vi hade också till stor del tagit del av samma forskning och därför var problembilden ibland densamma. Samtalsämnena rörde sig från allt mellan reklam och kroppsideal till elevhälsa och sexualundervisning.

Jag menar att jämställdhet i stor utsträckning skapas vid köksborden, män och kvinnor emellan, när man gör arbetsfördelning eller prioriteringar kring föräldraledighet eller vård av barn. Till syvende och sisdt handlar det om synen på vikten av varandras arbetsuppgifter, intressen och tid, menar jag. Det är inget som kan lagstiftas fram, utan måste växa fram i dialogen mellan två partners. Självklart ska man också vara medveten om hur de ekonomiska systemen kan gynna eller missgynna jämställda val. Ett exempel på detta är den regel som säger att kvinnan behåller samma SGI, sjukpenninggrundande inkomst, om hon blir gravid inom en viss tid efter det första barnets födsel. Läs här.

I år skulle man i utskotten komma överens om en åtgärd som man skall sträva efter inom kommunpolitiken. Vi enades kring att lärares och andra pedagogiska yrkesgruppers kompetens om genus och jämställdhetsmedvetenhet måste höjas, samt att de kurser i gymnasiet som rör yrkesval och kunskap om jämställdhet måste säkras, så att de unga männen och kvinnorna kan välja karriärer utan hänsyn till könsnormer.

Under veckan som har gått har jag alltså fokuserat på jämställdhet lite extra och har fått med en del skrivningar i både SU för Brommas verksamhetsplan och förslag till beslut för Utbildningsnämndens verksamhetsplan. Jag har också förvissat mig om att stadens reklamkampanjer görs med jämn fördelning av bilder av både män och kvinnor.

Det var en riktigt rolig sejour av Ungdomsparlamentet där jag fick se skickliga unga debattörer och förhandlare, något som ger energi till mitt eget politiska arbete. Dessutom med fokus på en så viktig och intressant fråga som jämställdhet (se s 55), som ju mitt politiska engagemang bottnar i.

Genuskontraktet påminner om klasskampskonflikten

"Så blev institutioner och fakulteter vänsterbastioner" skriver idag Svante Nycander på DN debatt och förklarar hur hylla efter hylla på universitetsbiblioteken berör socialism, men knappt liberalism eller konservatism. Nycander menar att sedan 1970-talet har lärdomshistorikern Sven-Eric Liedman dominerat litteraturlistorna.

Som med all kanon sker urvalet av någon. I detta fall någon som anser det vara okej att enbart nämna John Stuart Mill och socialdarwinisten Herbert Spencer som de enda av 1800-talets liberaler. Inget ont om bokförfattaren, utan det är ett samspel mellan förlag, fakulteter, författare, men även ideologer och partier som inte fokuserat tillsammans på att få ned fakta.

Jag tänker på vad det betyder att verkligen ha driftiga skribenter i sin krets, som formulerar teorier, skriver böcker och sammanställer rapporter. För att synliggöra de frågor som är aktuella ur ens perspektiv. En sådan tankesmedja är tex Fores. Viktiga verk om värderingar är "Den svenska landsbygdsliberalismens betydelse" och "Med frihet följer ära".

Nycander nämner att även genusvetenskapen är en fakultet som totalt dominerats av marxistiska tolkningar och grundsyn. Det slog mig så sent som för en vecka sedan då jag lyssnade till en forskare som Sveriges Kvinnolobby och erkända Gertrud Åström anlitat för ett föredrag om en analys av statsbudgeten under Almedalsveckan. Jag hade nog inte reagerat om inte jag så tydligt märkt att värderingar i form av värdeord som "faktiskt" och minspel förekom under en redovisning av regeringens resultat. Jag var tvungen att säga att jag hade svårt att lyssna då man i redovisningen starkt nedvärderade regeringens politik. Därav ett efterföljande samtal som gav mig följande insikt:

Genusforskning vilar på Yvonne Hirdmanns forskning om genuskontraktet. Den bygger på principen om isärhållandets princip och den manliga normens primat. Isärhållandets princip betyder att män och kvinnor befinner sig i över- och underordning till varandra. Mellan könen förekommer en historisk konflikt, som är svår att lösa. Den manliga normens primat innebär att mannen i många olika sammanhang är normen tex i arbetslivet, i politiken osv. Vi pratar tex om kvinnliga företagare eller kvinnliga politiker då vi ser mannen som norm i olika sfärer.

Slutsatsen av själva teorin blir alltså att vi måste lagstifta och kvotera för att individerna inte själva kan komma överens eller fatta beslut om hur tex barn ska tas hand om, medan jag ser att varje individ har ett ansvar för sin egen situation att med kunskap om jämställdhet och könsstatistik göra sin del av jordelivet lite mer jämställd. Jag tror nämligen på människans kraft. Men genuskontraktet menar att man skuldbelägger kvinnan som inte har någon egen styrka att ta sig fri från historiens bojor.

Målet är givetvis att män och kvinnor ska ha lika mycket makt, pengar, ansvar osv. Men ändå dubbelbestraffas de som gör val som bidrar till jämställdhet. Ty då anpassar sig kvinnorna till en manlig norm. Dessutom finns inte makten att bestämma över sitt eget liv med på mätskalan, utan de kvinnor och män som har valt vårdnadsbidrag ses som offer av vänsterfalangen.

Könsstatistik är grunden för jämställdhetsarbete. Våra traditioner och vår historia kan vi inte påverka, men däremot nuet i vår relation, vårt politiska arbete, i klassrummet och på arbetsplatsen. Genom att läraren låter den tjej som sällan begär ordet tala till punkt och nickar stödjande. Genom att inte lägga till epitet som "kvinnlig". Genom att begära ordet och stå på oss. Genom att visa på föräldralediga pappor och chefer som förebilder och vice versa kvinnor i mansdominerade områden. Men Yvonne Hirdmans genuskontrakt måste kompletteras med något mindre konfliktbaserat som inte påminner om klasskampsperspektivet. Kanske en teori där individens vilja eller makt över sitt eget liv står i relation till sin uppfostran/könssocialisation och de olika sfärerna (hemmet, arbetslivet och samhället)? Men se, det är inte politikens roll att påverka forskningen. Den måste vara fri.

Oavsett styre vill vi ha ett jämställt land. Även om de båda sidorna har vitt skilda metoder för att nå dit.