Jämställdhet tema på Ungdomsparlamentet

I förra veckan fick jag förmånen att för tredje året i rad att i egenskap av ledamot i kommunfullmäktige delta i Ungdomsparlamentet. I år var temat jämställdhet, då jag ju är ersättare i kommunstyrelsens personal- och jämställdhetsutskott. Emilia Bjuggren och Åsa Jernberg deltog också.

Som enda sjuttiotalist i utskottet märkte jag att vissa av mina antaganden bottnar i en mer ålderdomlig syn på jämställdhet där jag tog avstånd från tex dans som tjejaktivitet, medan de yngre kommit steget längre och menar helt naturligt att det är en könsneutral aktivitet. Intressant och lärorikt att brottas med sina egna förhållningssätt och fördomar! Jag märkte också att jag på något sätt tar avstamp i min sons uppfattningar om vad som är aktiviteter för tjejer och killar, där jag försöker uppmuntra honom - och ge honom av min tid - att göra det som han sällan vill göra, tex leka frisör eller få sminka mig.

Diskussionen rörde synen på jämställdhetsarbete, samt vilka metoder och åtgärder man vill vidta gentemot människors livsval. Vi var eniga om flera saker i utskottet, tex att flickor och pojkar påverkas tidigt av både vårdnadshavare, släkt och förskola/skola vad gäller könsroller. Vi hade också till stor del tagit del av samma forskning och därför var problembilden ibland densamma. Samtalsämnena rörde sig från allt mellan reklam och kroppsideal till elevhälsa och sexualundervisning.

Jag menar att jämställdhet i stor utsträckning skapas vid köksborden, män och kvinnor emellan, när man gör arbetsfördelning eller prioriteringar kring föräldraledighet eller vård av barn. Till syvende och sisdt handlar det om synen på vikten av varandras arbetsuppgifter, intressen och tid, menar jag. Det är inget som kan lagstiftas fram, utan måste växa fram i dialogen mellan två partners. Självklart ska man också vara medveten om hur de ekonomiska systemen kan gynna eller missgynna jämställda val. Ett exempel på detta är den regel som säger att kvinnan behåller samma SGI, sjukpenninggrundande inkomst, om hon blir gravid inom en viss tid efter det första barnets födsel. Läs här.

I år skulle man i utskotten komma överens om en åtgärd som man skall sträva efter inom kommunpolitiken. Vi enades kring att lärares och andra pedagogiska yrkesgruppers kompetens om genus och jämställdhetsmedvetenhet måste höjas, samt att de kurser i gymnasiet som rör yrkesval och kunskap om jämställdhet måste säkras, så att de unga männen och kvinnorna kan välja karriärer utan hänsyn till könsnormer.

Under veckan som har gått har jag alltså fokuserat på jämställdhet lite extra och har fått med en del skrivningar i både SU för Brommas verksamhetsplan och förslag till beslut för Utbildningsnämndens verksamhetsplan. Jag har också förvissat mig om att stadens reklamkampanjer görs med jämn fördelning av bilder av både män och kvinnor.

Det var en riktigt rolig sejour av Ungdomsparlamentet där jag fick se skickliga unga debattörer och förhandlare, något som ger energi till mitt eget politiska arbete. Dessutom med fokus på en så viktig och intressant fråga som jämställdhet (se s 55), som ju mitt politiska engagemang bottnar i.

Vikten av ungdomars engagemang

Idag fick jag förmånen att tala för sextio elever hos Stockholms idrottsgymnasium. Rektor Klas Westholm hade bjudit in mig för att tala om ungdomars engagemang inför att förstaklassarna skulle debattera varandras motioner inom ramen för Ungdomsparlamentet. Det är ett kärt ämne och jag sade följande:

"Tack för att jag får komma hit och prata med er om ungdomars engagemang. Mitt budskap idag är att du ska engagera dig som ung, eftersom det ger dig mycket både nu och då du blir vuxen.

Jag heter Helen Törnqvist och har förmånen att vara ledamot i Stockholm stads kommunfullmäktige för Centerpartiet.

Att unga engagerar sig är viktigt för samhället i stort, men också betydelsefullt för den enskilda individen. Jag vill berätta för er vad mitt engagemang som ung har betytt för mig som vuxen.

När jag var ung i slutet av 80-talet och i början av 90-talet deltog jag i olika sportaktiviteter: Luftgevär, tennis, fotboll, jazzdans, volleyboll. Bakom alla dessa sporter stod en förening där människor med ideella krafter som tog på sig ledarskap och arrangerade verksamheten för att vi skulle få röra på oss, lära oss något nytt, uppleva gemenskap och utveckla sportintresset. Det var ideella ledare som ledde verksamheten, hyrde lokal, sökte bidrag, annonserade och organiserade.

Jag var också med i elevrådet och droginformatör. Nu började jag leda, ta ansvar, dela med mig av kunskap och arrangera verksamhet.

Men 1987 var det år då mitt föreningsengagemang kom att blomma ut på riktigt. Jag och mina kompisar startade en Vi Unga-förening. Vi arrangerade egna läger, spelade volleyboll, målade graffiti på papper, ordnade aktiviteter för barn, började spela teater. Alla de här aktiviteterna organiserade vi själva. Vi tog initiativ, samarbetade kring idéerna, tog ansvar och lärde oss hur man organiserar.

Det första rikslägret då hundratals ungdomar från hela landet möttes var vi otroligt engagerade. Min förening deltog i både volleyboll-riksmästerskapet och tävlade i teater. Dessutom var min kusin och jag ombud på riksstämman/riksårsmötet. Jag minns en omröstning. Det handlade om huruvida distrikten skulle få skicka en eller två personer på en speciell kurs. De andra från vårt distrikt tyckte det skulle vara två stycken, medan min kusin och jag tyckte att det räckte med en person. Voteringen blev med en rösts övervikt för det förslag som jag och min kusin röstade för. Vi hade inte sagt vad vi tyckte på mötet, men vi hade röstat och våra röster hade spelat roll.

Eftersom ViUnga var en förening hade man som medlem rätt att skriva olika förslag till årsmötet, sk motioner. Vi hade ett miljöengagemang i min förening och jag minns att min bror skrev en motion till distriktsstämman om att Vi Unga skulle bojkotta ICA för att ICA sålde PET-flaskor och de var inte lika miljövänliga som glasflaskor. Distriktsstämmans ombud gillade motionen och den bifölls. Det blev till och med ett referat i tidningen. ICA:s ledning såg det referatet och tog kontakt med mig som då var distriktsordförande. ICA ville komma och prata med oss och berätta mer om sin övriga miljöverksamhet. Vårt engagemang sträckte sig alltså utanför föreningen ut i samhället.

När jag sedan var förbundsordförande för Vi Unga använde jag mitt ledarskap åt att lyfta fram andra, som fick säga sin åsikt, framföra sin ståndpunkt och därmed växa.

Jag lärde mig väldigt mycket på att vara engagerad. Jag har med mig kunskaperna när jag idag driver mitt företag och när jag är aktiv politiskt. Om ekonomi, budgetar, vad man ska använda medlemsavgifterna till, om förenings- och mötesteknik, vanan att tala inför folk, önskan att få fler att engagera sig, att organisera, planera och arrangera, hur man kan påverka. Någon har sagt att föreningsengagemang är en bra demokratiskola och att engagemanget under ungdomsåren lade grunden för att kunna och vilja ta ledarroller och styrelseuppdrag som vuxen.

För någon kan ungdomsengagemanget innebära resor i landet och utomlands. De allra flesta som är engagerade i ungdomsåren vittnar om att man har fått lära känna nya personer, någon har hittat kärleken. För oss i Centerpartiet betyder ungdomsförbundet väldigt mycket i valrörelsen genom de debatter och diskussioner de deltar i med unga runtom på skolorna.

Enligt Ungdomsstyrelsen vill 39 % av unga påverka beslut i den kommun de bor. Det kan man göra genom att gå med i ett politiskt ungdomsförbund, genom att besöka öppna möten - som jag till exempel arrangerar i Bromma - kontakta en politiker, gå med i en intresseförening, genom att opinionsbilda i sociala medier, genom att skriva förslag eller som idag, delta i Ungdomsparlamentet genom att diskutera förslag som kan förbättra Stockholm. Mina tips till er här idag är:

-          Säg vad du tycker. Förklara varför. Om du säger vad du tycker – även om någon annan redan har sagt det – kan du påverka fler att tycka som du. När klubban har fallit är det försent att påverka, så passa på medan det är möjligt att framföra sin åsikt.

-          Ställ frågor när du inte förstår vad någon menar. Det hjälper dig att förstå bättre och den andra att bli tydligare i sin argumentation.

-          Rösta så det känns bra i magen, så att du med stolthet kan se din mormor och dina barnbarn i ögonen.

-          Respektera varandra som personer, även om ni har olika ståndpunkter. Be motståndaren utveckla vad han/hon tycker. Tala emot när du inte håller med, men glöm inte att var och en har lika människovärde. Försök skilja på sak och person när ni debatterar.

Varmt lycka till så ses några av oss på Ungdomsparlamentet den 6 december. Tack.

Ungdomsparlamentet - likvärdig betygsättning

Idag var det dags för dialogseminarium med Ungdomsparlamentet. På agendan stod deltagande i Utbildningsutskottet som hade skrivit en omfattande motion om likvärdig betygssättning. Det var intressanta diskussioner och jag tar med mig att det är en fråga som är levande i elevernas vardag.

Idéerna som eleverna hade handlade om sambedömning mellan skolor, avidentifiering av nationella prov samt att kunskapskraven ska konkretiseras lokalt.

Det var roligt att kunna berätta om det Allians för Stockholm gör för likvärdig betygssättning:

• Avidentifierade nationella prov som rättas av behöriga lärare på en annan skola.
• En jämförande studie mellan nationella prov och slutbetyg genomförs, både i åk 6 och åk 9.
• Det diagnostiska provet i matematik ska genomföras i samtliga kommunala gymnasieskolor och erbjuds samtliga friskolor.
• Skolor som uppvisar stora betygsavvikelser mellan diagnostiska provet i matematik i år 1 på gymnasieskolan och slutbetyget i år 9 ska skriva en rapport om betygssättning som lämnas in till Utbildningsnämnden.
• Sambedömning för lärare.

Utskottet fick bifall på samtliga punkter utom att kunskapskraven ska konkretiseras, eftersom de krav som gäller måste gälla alla. Det jag tar med mig är att politiken måste kommunicera till elever att lärarna arbetar med sambedömning och likvärdiga - rättvisa - betyg, då det är en såpass viktig fråga för eleverna.