Vikten av ungdomars engagemang

Idag fick jag förmånen att tala för sextio elever hos Stockholms idrottsgymnasium. Rektor Klas Westholm hade bjudit in mig för att tala om ungdomars engagemang inför att förstaklassarna skulle debattera varandras motioner inom ramen för Ungdomsparlamentet. Det är ett kärt ämne och jag sade följande:

"Tack för att jag får komma hit och prata med er om ungdomars engagemang. Mitt budskap idag är att du ska engagera dig som ung, eftersom det ger dig mycket både nu och då du blir vuxen.

Jag heter Helen Törnqvist och har förmånen att vara ledamot i Stockholm stads kommunfullmäktige för Centerpartiet.

Att unga engagerar sig är viktigt för samhället i stort, men också betydelsefullt för den enskilda individen. Jag vill berätta för er vad mitt engagemang som ung har betytt för mig som vuxen.

När jag var ung i slutet av 80-talet och i början av 90-talet deltog jag i olika sportaktiviteter: Luftgevär, tennis, fotboll, jazzdans, volleyboll. Bakom alla dessa sporter stod en förening där människor med ideella krafter som tog på sig ledarskap och arrangerade verksamheten för att vi skulle få röra på oss, lära oss något nytt, uppleva gemenskap och utveckla sportintresset. Det var ideella ledare som ledde verksamheten, hyrde lokal, sökte bidrag, annonserade och organiserade.

Jag var också med i elevrådet och droginformatör. Nu började jag leda, ta ansvar, dela med mig av kunskap och arrangera verksamhet.

Men 1987 var det år då mitt föreningsengagemang kom att blomma ut på riktigt. Jag och mina kompisar startade en Vi Unga-förening. Vi arrangerade egna läger, spelade volleyboll, målade graffiti på papper, ordnade aktiviteter för barn, började spela teater. Alla de här aktiviteterna organiserade vi själva. Vi tog initiativ, samarbetade kring idéerna, tog ansvar och lärde oss hur man organiserar.

Det första rikslägret då hundratals ungdomar från hela landet möttes var vi otroligt engagerade. Min förening deltog i både volleyboll-riksmästerskapet och tävlade i teater. Dessutom var min kusin och jag ombud på riksstämman/riksårsmötet. Jag minns en omröstning. Det handlade om huruvida distrikten skulle få skicka en eller två personer på en speciell kurs. De andra från vårt distrikt tyckte det skulle vara två stycken, medan min kusin och jag tyckte att det räckte med en person. Voteringen blev med en rösts övervikt för det förslag som jag och min kusin röstade för. Vi hade inte sagt vad vi tyckte på mötet, men vi hade röstat och våra röster hade spelat roll.

Eftersom ViUnga var en förening hade man som medlem rätt att skriva olika förslag till årsmötet, sk motioner. Vi hade ett miljöengagemang i min förening och jag minns att min bror skrev en motion till distriktsstämman om att Vi Unga skulle bojkotta ICA för att ICA sålde PET-flaskor och de var inte lika miljövänliga som glasflaskor. Distriktsstämmans ombud gillade motionen och den bifölls. Det blev till och med ett referat i tidningen. ICA:s ledning såg det referatet och tog kontakt med mig som då var distriktsordförande. ICA ville komma och prata med oss och berätta mer om sin övriga miljöverksamhet. Vårt engagemang sträckte sig alltså utanför föreningen ut i samhället.

När jag sedan var förbundsordförande för Vi Unga använde jag mitt ledarskap åt att lyfta fram andra, som fick säga sin åsikt, framföra sin ståndpunkt och därmed växa.

Jag lärde mig väldigt mycket på att vara engagerad. Jag har med mig kunskaperna när jag idag driver mitt företag och när jag är aktiv politiskt. Om ekonomi, budgetar, vad man ska använda medlemsavgifterna till, om förenings- och mötesteknik, vanan att tala inför folk, önskan att få fler att engagera sig, att organisera, planera och arrangera, hur man kan påverka. Någon har sagt att föreningsengagemang är en bra demokratiskola och att engagemanget under ungdomsåren lade grunden för att kunna och vilja ta ledarroller och styrelseuppdrag som vuxen.

För någon kan ungdomsengagemanget innebära resor i landet och utomlands. De allra flesta som är engagerade i ungdomsåren vittnar om att man har fått lära känna nya personer, någon har hittat kärleken. För oss i Centerpartiet betyder ungdomsförbundet väldigt mycket i valrörelsen genom de debatter och diskussioner de deltar i med unga runtom på skolorna.

Enligt Ungdomsstyrelsen vill 39 % av unga påverka beslut i den kommun de bor. Det kan man göra genom att gå med i ett politiskt ungdomsförbund, genom att besöka öppna möten - som jag till exempel arrangerar i Bromma - kontakta en politiker, gå med i en intresseförening, genom att opinionsbilda i sociala medier, genom att skriva förslag eller som idag, delta i Ungdomsparlamentet genom att diskutera förslag som kan förbättra Stockholm. Mina tips till er här idag är:

-          Säg vad du tycker. Förklara varför. Om du säger vad du tycker – även om någon annan redan har sagt det – kan du påverka fler att tycka som du. När klubban har fallit är det försent att påverka, så passa på medan det är möjligt att framföra sin åsikt.

-          Ställ frågor när du inte förstår vad någon menar. Det hjälper dig att förstå bättre och den andra att bli tydligare i sin argumentation.

-          Rösta så det känns bra i magen, så att du med stolthet kan se din mormor och dina barnbarn i ögonen.

-          Respektera varandra som personer, även om ni har olika ståndpunkter. Be motståndaren utveckla vad han/hon tycker. Tala emot när du inte håller med, men glöm inte att var och en har lika människovärde. Försök skilja på sak och person när ni debatterar.

Varmt lycka till så ses några av oss på Ungdomsparlamentet den 6 december. Tack.

Unga får växa i Vi Unga

Är det något som stärker mig i mitt engagemang är det att se unga växa med sina uppdrag. Detta har jag med mig från mitt mångåriga engagemang i Vi Unga, från 1988 då jag och vännerna i Vingåker startade en klubb, via Södermanlands-distriktet där jag var distriktsordförande 1991, till förbundsstyrelsen 1993-2001 då jag avgick som förbundsordförande och efterföljande uppdrag som distriktsledare på ett riksläger och ordförande för valberedningen i Stockholms Vi Unga. Det var länge sedan, men en stor och viktig del av livet där jag fick pröva alla egenskaper som jag idag har med mig i både mitt politiska arbete och mitt eget företag.

Igår fick jag besöka förbundsstämman och -festen i egenskap av veteran/gamling/räv. Jag möttes av ett skickligt gäng som håller fanan högt i att arrangera och fostra i demokrati. Det var roligt att se hur parollen "ungdom leder ungdom" fortfarande gäller. Framför allt var det tänkvärda ord som en representant från Kalmar Vi Unga lade fram med anledning av att det distriktet hade ökat medlemsmässigt. Hon berättade med inlevelse och detaljrikedom hur man satsat på att besöka och att ringa föreningarna. På så sätt hade föreningsledamöterna blivit sedda, vuxit och i sin tur rekryterat flera medlemmar. Underifrånperspektivet i ett nötskal!

Det var också en fröjd att se hur ledarna synliggjorde personer som hjälpt till och bidragit till arrangemanget, vilket är en viktig del i ledarskapet för att bekräfta engagemang och ideellt arbete.

Vi Unga är ett partipolitiskt och religiöst obundet ungdomsförbund som finns över hela Sverige. Enligt Ungdomsstyrelsen är drygt hälften av alla unga medlem i en förening.

ageraguiden av Vi Unga

Idag gästade jag ett boksläpp av Vi Unga som är en förening för unga som vill skapa sig en meningsfull fritid i form av verksamhet - allt från skateboard och teater till schack och pyssel. Föreningen har sysslat med att mäta jämställdhet i över tio år. Genom att göra mätningar får man information om hur statistiken ser ut könsuppdelat. Den kan ligga till grund för en diskussion om hur man vill hitta lösningar som gör organisationen och dess möten mer jämställda.

Nu skriver Vi Unga i ageraguiden om makt och normer, vilket var väldigt intressant att läsa om. Det är viktigt att unga tidigt får kunskap om jämställdhet och könssocialisation så att de kan vara kritiska. Med kunskap kan du påverka.

Barnkonventionen 20 år

För tjugo år sedan satt jag och ett femtiotal Vi Unga-medlemmar i en ring i en idrottshall i Stora Sundby i Södermanland. I egenskap av vice ordförande läste jag några dikter som hade med barn och barns rätt att göra. Vi läste artiklar ur barnkonventionen som kommit till. Vi Unga drev något projekt kring barnkonventionen för att upplysa barn och ungdomar kring den. Frivilligorganisationerna spelade en stor roll både för konventionens tillkomst och för att upplysa om den. För tio år sedan talade jag på ett seminarium i riksdagen i egenskap av förbundsordförande i Vi Unga om hur goda vuxna kan stödja barns och ungdomars delaktighet. Hur vuxna kan göra för att lyssna på unga. BO arbetade med myndigheters möjligheter att låta barn komma till tals i olika samhällsplaneringsfrågor. Idag fyller alltså barnkonventionen tjugo år. Men kanske känner barnen i Sverige till lagen mindre än någonsin, skriver sju generalsekreterare och Barnombudsmannen i SvD idag. Skribenterna uppmanar myndigheter och politiker att kika på hur man i Norge inkorporerat konventionen i lagstiftning. Nog tål det att tänka på. Nog tål det att se efter hur barnkonventionen nämns i skolplanen, verksamhetsplaner eller förslag till kursplaner. Nog måste barn ha vetskap om sina rättigheter för att kunna ta dem tillvara. Men värt att lägga på minnet är att rättigheterna har barnets bästa i fokus, vilket kan innebära att barnet inte alltid har rätt eller kan köra över vuxna, vilket också barnet måste bli medvetet om.

Föreningslivet viktigt för mångfaldsmöten

Idag besökte sonen och jag Björklunds hage, som är en 4H-gård här i Bromma. Kul med djur, andra barn och en upprustad lekplats. Den lokala 4H-klubben hade ungdomsläger i form av ett internationellt utbyte mellan Sverige, Frankrike, Polen och ett fjärde land. Tonåringarna hade aktiviteter såväl på gräsmattan som på en basketplan. De positiva minnena från föreningslivet i ungdomsåren sköljde över mig som en varm sommarbris. Jag minns hur vi i Södermanlands Vi Unga drev samarbete med Statens Invandrarverk, SIV i Flen. Hur de nyanlända asylsökande deltog på våra läger. Framförallt minns jag lägret i Råby-Rekarne då vi spelade brännboll, lagade pizza på golvet till femtio ungdomar och hade utomhusdisco HELA natten. Helt enkelt gjorde aktiviteter tillsammans som alla kunde vara med i trots att vi inte hade ett gemensamt språk. Minns Hayats glada leende och hennes coola dans. Att jag stod för nära Abbas när han slog iväg bollen med racketen så jag fick den mitt på näsbenet. Att Abbas på sommarlägret sedan gjorde succé på spökstigen med sin kompetens att härma diverse djur. Initiativtagare till projektet var vår konsulent Agneta som själv varit ute och rest mycket och insåg det stora i kulturmöten. Det var då, i ungdomens år, som intresset för andra kulturer och respekten för alla individer grundlades. Tack vare förebilder som Agneta eller min gudmor Marie som var ute och reste mycket och skickade vykort från Europas alla hörn, men också efterlämnade sig en skivskatt med LP-skivor med artister som sjöng på alla möjliga språk. Jag ser en stor potential i föreningslivet i mångfaldsmöten.

Tack alla ex-lärare

Såg via Emil Källströms blogg att Förbundet Vi Unga genomför en kampanj som syftar till att lyfta ungdomars engagemang och hur lärare och skolor medvetandegörs om vikten av att möjliggöra elevers frånvaro för just engagemang. Viktigt och vasst av Vi Unga. Jag minns själv hur betydelsefullt det var att läraren varken rynkade pannan eller suckade då jag bad om ledigt en halv labbtimma för att ta bussen till Eskilstuna på Förbundet Vi Ungas AU-kurs i Eskilstuna maj 1989. Eller när jag skulle spela in presentationsvideon som gjorde att vi skulle få fler medlemmar. Eller när jag fick möjlighet att göra en studieresa till Zimbabwe och fick ledigt tack vare att jag istället kunde göra ett arbete om tvåspråkigheten i landet. Det är kunskaper som fick mig att växa och gav mig erfarenheter som jag bär med mig för livet. Så tack för det, alla gamla lärare!

Idag har jag gästspelat på Söder med sonen. Trodde naivt att ingen ville gå på barnteater, men givetvis var det kö till överblivna biljetter. Istället blev det lek i Björns trädgårds lekplats. Nej, det var varken knarkare eller alkisar där! Såg däremot några cementgropar som uppenbarligen var en igen-lövad skateboardramp. Hemfärd, lite sömn, take-away-latte-o-dammsugare typ mammaledig-revival. Lite dammsugning - eller dude som sonen säger. (Några få ord behåller han bäbisspråket till, men sätter rätt ändelse på dem tex: "Mamma dudar fooooten." eller "Ticktacken snurrar") Prova-kläder-inför-fin-fest-på-torsdag-nerv. Sweeda upp sig inför middag och Dramaten-besök med polarn från 1991. --- Vid T-centralen släppte nån idiot en tomflaska vid väggen från hälften av rulltrappan. Hörde hur den splittrades längre ned. Vem blev blind? ---Pejlade in oss själva efter drygt ett år, alla gamla kompisar från Vi Unga-tiden, prata nytt & gammalt. Lite politisk input. På vägen hem försökte en yngling hänga på taket till det accelererande tunnelbanetåget så länge som möjligt, men när han närmade sig skylten som visar vart tåget skulle gå så släppte han som tur var - till gängets besvikelse. Pulsen går upp vid sådana tillfällen. Allt går så snabbt. Läskigt! Väl hemma vid Brommaplan stod ordningsvakter och bevakade två killar som satt med händerna bakbundna på cementgolvet. Ute på Brommaplan kände jag mig trygg och jag o en tjej slog följe. Jag känner mig oftast trygg, men när flera incidenter inträffar samma dag börjar jag fundera. Idag läste jag också någonstans om att Alliansen satsar pengar på människor som är rädda för att gå ut på stan. Det är sjukt att ett antal högljudda och olydiga personer ska få begränsa andra människors liv och leverne. Det är en stor brist i ett demokratiskt samhälle.